Sv: Sadel och skolning
Då förstår jag bättre hur du tänker och vi är nog inne på samma linje!
Sitsen är viktig för stressen, samtidigt så blir det motverkande i nuläget, att om jag helt sonika sätter mig med en bättre hållning (då snackar vi iofs den synbara hållningen, inte inverkan) då blir kusen stressad. Red för en "vanlig" dressyrtränare som var väldigt på om sitsen och jag satt bättre än på länge särskilt efteråt när man hunnit träna upp det lite, ändå reagerade kusen i princip tvärtom, blev mer "på" framåt. Det jag vill få fram ur det är väl att jag (och den tränare jag rider mest för i nuläget) prioriterar hur kusen svarar, dvs inverkan, före hur det ser ut rent sitsmässigt. Kanske går det att kombinera med bättre sadel, är iaf det jag hoppas på, är ju inte omöjligt att det beror på att man får sitta och anstränga sig för mycket för att hålla sitsen. Fast delvis har det nog också varit att inverkan blivit "för mycket" utifrån hästen och man liksom fått backa tillbaka till vad den klarar att svara på utan frustration.
Poängen är iaf att mentaliteten iaf i det här fallet förmodligen beror på flera faktorer - dels att det sitter i per automatik t ex vid förvirring, dels ledarskap/tillit, dels sitsen + egna tankar och säkert andra faktorer också.
Man måste nästan testa rida själv för att känna vad jag tänker, för även om den ser cool ut (olika beroende på dagsform) så är den sån som det KÄNNS väldigt tydligt på när den blir spänd/orolig/stressad. Pulshöjare som en bekant kallade det!
Märks väldigt tydligt på just spänningen och graden den svarar på hjälperna. Det har blivit grymt mycket bättre i dressyren men kommer liksom fram vid vissa tillfällen, om det är mycket störningsmoment, vid galoppträningen, eller bara att det ligger bommar i ridhuset som den tror att den kommer behöva hoppa över. Målet är såklart att den ska hålla "kontakten" och avspändheten i alla lägen, och till 99,9% sitter det garanterat i mig, sitsen och hur man reagerar själv, och av dom två känns det som att reaktioner + tankar kommer först, dom som styr hur mycket man kommer kunna fokusera på sitsen och därmed vilken sits man får. Kusen är grymt tankekänslig.
Den biten gör också att man (jag) gärna vill förbereda för att ha desto mindre att behöva fokusera på när man t ex ska göra en galoppfattning. Ha övat upp att man kan behålla styrsel m.m. även om det låser sig alt. att man tagit det så gradvis att det slipper låsa sig öht, repeterat in i huvudet vad man ska visualisera, gjort övningar som underlättar själva momentet osv. Helt enkelt att man gör det så enkelt som möjligt för sig själv för att kunna underlätta för kusen och slippa egna mentala låsningar som smittar av sig.
Blir långt det här, men det är kul att få prata av sig!
Även om vi inte har samma åsikter i allt.
De stora sprången jag skrev om är alltså inget jag upplevt än på min kuse utan jag tänkte på det jag sett andra få till mer eller mindre ofrivilligt när de försökt sig på galoppfattningsmetoden tränaren förespråkat. Lite luftsprång, lite brall, lite bockningar och en del lyckad galopp
Och man vill ju liksom ha en stor gest i fattningen så det vete sjutton om man ens skulle känna skillnad på en uppåt-bock och själva fattningen