Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Pallas

Trådstartare
Mina yngsta söner har alltid varit "lite mer" än andra. Det är svårt att förklara, men i jämförelse med andra barn har det varit väldigt arbetsamt för oss föräldrar att hindra dem från att göra illa sig själva rejält på olika sätt eller att förstöra saker omkring sig. Vi vill ju inte hindra dem så att de blir hämmade - för nyfikenheten och uppfinnigsrikedomen är ju egenskaper som de kommer ha stor nytta av i livet, men just nu är det bara såååå tungt för mig som förälder.

Om de hittar tex en pinne ute, så räcker det inte emd att vifta lite med den eller slå den mot något ofarligt, tex en trädstam. Nej, de måste naturligtvis hitta en parkerad bil att slå den mot. Hittar de en skruvmejsel som någon av oss glömt framme för mer än trettio sekunder sedan, så är det hål i ett bord, en vägg eller i ett barn. Skulle de komma ut på balkongen skulle de ofelbart stapla stolar på varandra för att kunna balansera på räcket, och sådana saker.

Allting här hemma är avskalat, begagnat eller inlåst om det är farligt eller av något större värde. Vi börjar få slut på lås, silvertejp och skåp som sitter högt upp.

Problemet är att jag vet precis på pricken hur jag ska hantera deras energiska beteende för att vi ska få en dräglig tillvaro tillsammans, men det är inte en föräldrastil som kommer naturligt till mig. Jag måste alltså anstränga mig mentalt och fysiskt i varje sekund med dem och jag orkar inte just nu. Det blir mest nejande och även skrikande, handgripliga avlägsnanden osv. Jag vet att detta inte fungerar, men både jag och maken är helt slut.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, men det var i allafall skönt att få skriva av sig.
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Har själv en energisk dotter härhemma (även om hon verkar vara snäppet lugnare än era söner) & vet hur jobbigt det är..
Damen ifråga har uppnåt en ålder av 3,5år men har inte lugnat sig nämnvärt, senast idag hittade hon färg efter ett målningsprojekt (gömt i ett skåp som hon lirkat upp) och smorde in golv/ansikte/vardagsrumsbord med färg..:crazy:

Hon VET att det är fel men kan liksom inte hejda sig.. vi har inte en enda tapet som det inte är ritat på härhemma..*suck*

Ibland vill jag bara låsa in henne och öppna när hon är 18år..
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Jag kan trösta dig med att om sådär 13år så kommer du istället vilja vråla
"Men GÖR NÅGONTING" "KLIV UPP ur sängen" GÅ BORT ifrån datorn".

Mina bröder var sjövilda, sen blev de äldre tonåringar och förvandlades till slöa heffaklumpar.

Nä, men tyärr så har jag inte några bra råd? Kan det fungera med hjärngympa som med hundar, att du först låter dem rusa av sig ute ett tag, sen in och då spelar ni ett spel eller lägger pussel och sen vilar ni med högläsning, musiklyssnade eller tvtittande?
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Tyvärr så fungerar det dåligt just nu, vi är sjuka (mest jag) och ingen orkar med någonting riktigt. Annars brukar vi göra just så - avreagerande ute ett par timmar och sedan vila inne med något hjärngympande. Det är det som fungerar bäst.

Vi har varit sjuka varannan vecka hela vintern och det har tärt på oss allihopa.
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Jag tror att mina triggar varandra. Min bästis, som har tvillingar, säger att mina beter sig som om de vore tvillingar. Det skiljer väldigt lite dem emellan utvecklingsmässigt. Fyraåringen är mycket sen i utvecklingen och treåringen mycket tidig. Det är mycket lugnare när vi särar på dem, så det försöker vi göra så ofta vi kan.
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Det låter verkligen jobbig och jag förstår att du/ni är slut!

Jag hoppas du inte tar illa upp men det är något jag undrat över när jag läst dina tidigare inlägg. Med tanke på hur snabba och uppfinningsrika era barn är med kanelburkar, skruvmejslar, you name it- hur kommer det sig då att de får tiden oövervakade att hitta på bus?

Med en av dina söner med en pinne i handen och en parkerad bil inom 20 min så är det nog läge för full beredskap eftersom de inte riktigt verkar ha mognad nog för att hitta och förstå "gränserna". Sedan har jag självklart full förståelse för att man helt enkelt inte orkar/hinner med!

Jag tycker att du verkar ha många sunda åsikter om barnuppfostran och att du skriver om dina pojkar med mycket kärlek inbäddat:love:!
Jag skickar en tröst/styrke/friskhetskram och hoppas att ni kan få lite avlastning som gör det möjligt att ladda batterierna igen.
Kram Sar
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Haha, ja ibland undrar jag själv, ska du veta! Jag skrev ett långt svar, men datorn startade om sig själv och allt försvann. :(

Ibland måste vi laga mat, gå på toa, betala räkningar och annat som lämnar dem ett par minuter i obevakat tillstånd. Emellanåt måste jag dessutom ta pauser så att jag inte sprängs av att ständigt punktmarkera dem i den barnsäkrade hemmet. Det är en vansklig balansgång mellan att hämma dem rejält och att riskera dödsfall, ungefär. :crazy:

Naturligtvis låter jag dem inte slå med pinnar på parkerade bilar, men om jag slappnade av i 30 sekunder skulle det hända. Hål i väggar och bord efter skruvmejslar har vi, liksom bortrivna och ritade tapeter. Vi försöker vara ute mycket, men jag blir helt slut av att vara på helspänn hela tiden, och detsamma gäller min man. Vi försöker turas om med huvudansvaret men det blir liksom inte tillräckligt, eftersom man måste vara så otroligt aktiv när man har det. Vi hinner aldrig ladda om batterierna, eller hur jag ska förklara det.

Är vi båda friska och pigga är det inte större problem, då är det bara lite arbetsamt, men när vi båda inte är fräscha så blir det så otroligt tungt emellanåt. Jag jobbar dessutom heltid på ett nytt jobb och det är lite ovant, vilket också gör mig lite tröttare än normalt. Antar att det är normalt att vara trött efter heltidsjobb, häst och två "överaktiva" barn. Jag skulle inte kalla dem överaktiva, för de går att stoppa och lugna ned, men de hittar ju på nya saker i all oändlighet.

Nu skall jag i rättvisans namn också säga att det har blivit mycket bättre med tiden. Jag kan gå och handla själv med dem lösa i affären, och de är ju de mest hjälpsamma små gullgossar man kan ha! De har ju alltid hjälpt till med hushållsarbete som matlagning, disk och städning osv, men ibland hinner en smita iväg och hitta på något tok medan jag står med händerna fulla i deg med den andre. Vi räcker helt enkelt intre till riktigt för att få en behagligare tillvaro.

Min man har just blivit arbetslös, så nu ska vi se vad som händer. Det kanske blir förändringar när de går ned till 15 timmar på förskolan - till det bättre eller sämre återstår att se. Jag har tagit till mig mycket av ett råd som du gav mig i en tidigare tråd av det här slaget, nämligen att leka med dem en stund helt på deras villkor varje dag. Det hjälper inte på deras beteende, men vi har superskoj! Tack för det rådet! :love:
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Men vad glad jag blev att du hade nytta av mitt råd!
En av mina barns favoritlekar är att köra "räven raskar över isen" (och då ska alla versernas vara med,grinolle,flickorna, bagaren etc.,+ Pippis visa vara med (då skuttar man omkring som Pippi:banana:).

Jag kan sannerligen förstå att det är tungt, speciellt när man verkligen behöver återhämtning och den lilla "barnfria" pausen innebär merjobb ifråga om förstörda saker o.s.v.

Jag tror (efter vad du har berättat) att de är så aktiva att de behöver komma ut från hemmet rätt ofta, går förskoletimmarna ner så utnyttja öppna förskolor m.m, tänk på det som "hingst-bete" där de gör av med energi och dessutom till viss del fostrar varandra.
Jag önskar er all lycka! /Sar
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Våra vill antingen prutta med munnen på min mage eller mina armar, eller så vill de bada med mig, eller sätta på musik och dansa hysteriskt i en timme. Det är jätteroligt, kanske just för att de är så fantasirika och hittar på udda och spännande saker. De har också blivit lättare att kommunicera med, eftersom de nu fått igång talet och kan formulera sina behov verbalt. Roligast är att tjuvlyssna på dem när de pratar med varandra! :love:

Egentligen tror jag att de skulle vara ute mer än de är, men det är så otroligt jobbigt att vara ute med dem. Min man är uthålligare än jag på den fronten, men nu när vi har varit sjuka hela vintern har det inte varit kul att sitta på en parkbänk med halsfluss och feber medan barnen försvinner iväg till grannområdet... Vi har också märkt av förskolans personalbrist i vinter, då de inte varit ute så mycket som tidigare. Jag hoppas det blir lättare med vårens ankommande och behagligare temperaturer och förhoppningsvis färre infektioner!
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Egentligen tror jag att de skulle vara ute mer än de är,

Mina blir skogstokiga om de inte avrastas trötta ute eller i typ stor gympahall. Man märker direkt när de bara varit inne på dagis/fritids - då är det bara att förlägga kvällen utomhus....

Ett tips är att låna en dagis-uterastgård när de har stängt. Instängslat och klart :) Här har ingen något emot det ifall man inte skräpar ner.
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Hmmm, där sade du något! Undrar om det finns barngymnastik de kan gå på? Jag skall kolla upp det redan imorgon!
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Hos oss finns det för de små "boll-lek" som är gratis förskola till fotbollsskola. (klubbarna ordnar) Ute på sommarhalvåret, i stor hall på vintern. Superduperbra :idea: :bow:

Men dagisstängslet är också skönt :D
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Kunde inte hålla mig, fast jag borde sovit för länge sedan (det är ju så skönt att vara vaken när barnen sover :crazy:). Det finns något som kallas skogsknytt, nån slags Mulle-verksamhet för 3-4-åringar. Det tror jag de skulle gilla skarpt. Min man gillar iofs också skogen, de får väl ge sig ut nu när han inte jobbar.
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Vår förskola ligger i precis mittemot vårt hus så förskolegården med staket är flitigt använd! Det finns någon slags fri barndans från 3-4-år i vår stad som jag hade tänkt att barnen skulle få gå på mär de uppnått åldern.
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Dans låter jätteroligt också! Jag tror jag skall ringa kommunen och friluftsfrämjandet och höra efter om det finns något. Annars kanske min man får organisera ihop något nu när han är arbetslös/föräldraledig och är hemma med dem. Det kanske finns fler som har barn som vill göra roliga saker någon gång i veckan.
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Ny här men dristar mig till att ge dig lite stöd.
Jag vet precis hur det känns!
Min dotter har från treårsåldern lyckats:

Äta liljekonvaljer på DAGIS!
Inandas en bit tidningspapper med andningsstopp och lungiflammation som följd. (Hon lekte i en flyttlåda).
Fastna i en gran på skolgården medan en stackars fröken modell äldre klättrade upp för att "rädda" henne och fastnade hon också.
Osv...osv i oändlighet

Det korta av det långa är att vi får inse att några barn är väääldigt påhittiga och kreativa:smirk:.
Har tyvärr inte sett tendens på att det avtar (11 år nu) men man kan aktivera bort något av det.

Gå i skogen, plocka naturmaterial och bygg små troll. Gör en liten trollpark i trädgården eller på balkongen. Skitar ner men det är det värt.
Skaffa tomma kartonger och låt barnen bygga kojor på sitt rum, låt dem klippa ut grejor från tidningar och sedan limma (eller helst tejpa på sina lådor).

Men jag tror på det som ni andra har skrivit, aktivering funkar bäst. Men man är så jättetrött ibland och då kan det vara skönt om de kan sysselsätta sig själv en liten stund.
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Ni har inte funderat på att kolla med komunen om ni kanske kan få hjälp med avlastning en helg/månad? eller om ni har någon kompis som kanske skulle vilja ta den ena lite då och då så att den andre för vara själv med både mamma och pappa? Hoppas att det ordnar sig för det är jobbigt att vara på helspänn hela tiden. LYCKA TILL:bump:
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Äta liljekonvaljer på DAGIS!
Inandas en bit tidningspapper med andningsstopp och lungiflammation som följd. (Hon lekte i en flyttlåda).
Fastna i en gran på skolgården medan en stackars fröken modell äldre klättrade upp för att "rädda" henne och fastnade hon också.
Osv...osv i oändlighet.


Hahaha, ja vissa av dem verkar vara en alldeles särskilt kreativ sort! Jag var själv så, och nog kan det bli tröttsamt stundtals. Ibland önskar jag att jag kunde få en kvart alldeles för mig själv, utan att ha i bakhuvudet att när jag fått min kvart så är halva hemmet raserat och/eller barnen försvunna eller skadade. Har kamrater med barn som lugnt sitter på en stol och ritar på ett papper när de är 18 månader. Mina började rita på bordet/stolen/väggen/fönstret redan efter 25 sekunder, och det är INTE någon överdrift! Nu känns det som jag varit på helspänn i fyra år. :crazy:
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Men guuud vad jobbigt det låter, hur kan det komma sig att barn är så här himla olika? Antar det inte har med uppfostran att göra i så ung ålder? Hoppas min 7 mån bebis kommer vara av den lugnare sorten :angel:.
 
Sv: Såååå trött på mina barns nyfikenhet och uppfinningsrikedom

Vi har lite ont om avlastning och jag tror inte vi klassar in för hjälp från kommunen. Blir det värre, eller om det håller i sig, så ska vi iaf kontakta BVC och höra oss för. Vi kanske kan hitta någon ansvarsfull människa (gärna lite äldre, som har erfarenhet av såna här barn) passa dem några timmar i veckan. De går 15 timmar på dagis nu och det verkar inte räcka till riktigt. Vi har svårt att aktivera dem tillräckligt, men jag ska kolla upp med kommun/fritidsföreningar vad det finns för roliga aktiviteter att gå på för dem.

Druvan: Tja, vuxna är ju också olika. Jag tror att man föds med predisponering för en viss personlighet och sedan kan den påverkas beroende på vilken miljö man växer upp i. Mina är ju företagsamma var för sig också, men när de är ihop triggar de varandra till en massa som vi föräldrar ofta upplever som tok. Tack och lov så har de aldrig varit i det som brukar kallas trotsålder! Visst, små utbrott för att de inte får som de vill, men inget oöverkomligt alls. De slåss inte heller så mycket som man skulle kunnat tro. De lappar till varandra ibland för att de blir arga, men inte för att få uppmärksamhet från oss vuxna. Det jobbigaste just nu tror jag är deras selektiva hörsel. :D
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Annonsera mera VII
  • Ridskoleryttare
  • Föräldrar till barn som rider

Omröstningar

Tillbaka
Upp