Så jävla ledsen och rädd

Vård-teamet ringde nyss och berättade om deras plan för att jag ska klara av en provtagning och DET GÅR INTE! De har inte fattat problemet. De vill ge mig Stesolid och sen att jag ska skickas hem ensam i en taxi. DET GÅR INTE! Så jag började gråta hysteriskt.

Och Stesolid fungerar inte. Nu ville de förvisso ge mig mer än vad jag fått tidigare, men jag litar inte på medicinen. Den är som sockerpiller.

Skit. Skit. Skit.

 

[Wille]

Beklagade mig för mamma här om dagen att det känns som om jag blev ett skröppel direkt efter att ha fyllt 50. Har ju ont också. I morse var det rätt bra men nu är värken tillbaka (utan att jag gjort något särskilt) och jag har svårt att gå. Jag har tagit Ipren som inte hjälper något.

Mamma tyckte det var för tidigt med ålderskrämpor redan vid 50.

Men även värken kom upp vid måndagens läkarbesök. Det är ju något jag verkligen ignorerat. Typ jag är inte skröpplig, jag har bara gjort något jag inte borde och får skylla mig själv.

 

[hundtant]

Men inte så lätt när man ligger och är yr, mår illa och kallsvettas. Då vill jag inte vara med.

Nej, det vill nog ingen. Men det går över.

 

[monster1]

Beklagade mig för mamma här om dagen att det känns som om jag blev ett skröppel direkt efter att ha fyllt 50. Har ju ont också. I morse var det rätt bra men nu är värken tillbaka (utan att jag gjort något särskilt) och jag har svårt att gå. Jag har tagit Ipren som inte hjälper något.

Mamma tyckte det var för tidigt med ålderskrämpor redan vid 50.

Men även värken kom upp vid måndagens läkarbesök. Det är ju något jag verkligen ignorerat. Typ jag är inte skröpplig, jag har bara gjort något jag inte borde och får skylla mig själv.

Nja jag tycker nog det är rätt vanligt att man börjar märka av att man åldras efter 40 även om det såklart inte är samma sak som att vara 75.

 

[monster1]

Det där var jobbigt att läsa. Blev illamående, fick något panik och fick rusa ut.

Det spelar inte så stor roll om vårdpersonalen kan hantera svimning, för jag klarar det inte. Det är så fruktansvärt traumatiskt.

Ursäkta det var inte meningen. Min poäng var egentligen att du kan be någon hjälpa dig bara någon timme efter och sen behöver du inte ha med det att göra mer. Ha långärmade tröjor och undvik att titta där några dagar och sedan ska det inte synas eller kännas alls.

 

[WhoIsItAgain]

Beklagade mig för mamma här om dagen att det känns som om jag blev ett skröppel direkt efter att ha fyllt 50. Har ju ont också. I morse var det rätt bra men nu är värken tillbaka (utan att jag gjort något särskilt) och jag har svårt att gå. Jag har tagit Ipren som inte hjälper något.

Mamma tyckte det var för tidigt med ålderskrämpor redan vid 50.

Men även värken kom upp vid måndagens läkarbesök. Det är ju något jag verkligen ignorerat. Typ jag är inte skröpplig, jag har bara gjort något jag inte borde och får skylla mig själv.

Skulle säga det är väldigt vanligt att krämpor dyker upp i den åldern. Om jag inte tränar regelbundet (jag gillar inte att träna men måste) så dyker det upp smärtor rätt fort i knän och rygg. Med träning regelbundet är jag i princip smärtfri.

De flesta av mina bekanta och jobbarkompisar säger samma sak.

 

[monster1]

Men inte så lätt när man ligger och är yr, mår illa och kallsvettas. Då vill jag inte vara med.

Nej det är hemskt, men förhoppningsvis leder det till att du mår bättre långsiktigt. Medicineringen borde också hjälpa.

 

[Sel]

Personligen tycker jag nästan att väntan och uppvarvningen är värst, jag kan verkligen jaga upp mig själv. När det är över är det i alla fall gjort.

 

[Wille]

Skulle säga det är väldigt vanligt att krämpor dyker upp i den åldern. Om jag inte tränar regelbundet (jag gillar inte att träna men måste) så dyker det upp smärtor rätt fort i knän och rygg. Med träning regelbundet är jag i princip smärtfri.

De flesta av mina bekanta och jobbarkompisar säger samma sak.

Jag kan inte träna. Jag har inte råd och inte heller förmåga att träna på egen hand.

Klarar liksom inte ens av att borsta tänderna dagligen. Minns inte hur länge sen det är sen jag borstade senast.

Nej det är hemskt, men förhoppningsvis leder det till att du mår bättre långsiktigt. Medicineringen borde också hjälpa.

Risken är att det blir ännu sämre.

 

[Wille]

Personligen tycker jag nästan att väntan och uppvarvningen är värst, jag kan verkligen jaga upp mig själv. När det är över är det i alla fall gjort.

Tyvärr inte för mig.

 

[Sel]

Tyvärr inte för mig.

Förhoppningsvis blir du riktigt dåsig av medicinen. När jag besökte tandläkaren körde mor min hem mig och sedan sov jag tio timmar, jag minns knappt att jag gick in genom dörren.
Ska hålla tummarna för dig, vet du när du ska dit?

 

[Wille]

Förhoppningsvis blir du riktigt dåsig av medicinen. När jag besökte tandläkaren körde mor min hem mig och sedan sov jag tio timmar, jag minns knappt att jag gick in genom dörren.
Ska hålla tummarna för dig, vet du när du ska dit?

Nej, jag vet inte det.

 

[Sel]

Nej, jag vet inte det.

Du får uppdatera när du vet så kan vi vara med dig i tanken i alla fall.

 

[Sel]

Nja jag tycker nog det är rätt vanligt att man börjar märka av att man åldras efter 40 även om det såklart inte är samma sak som att vara 75.

Jag håller med. Min kropp har i bestämda ordalag talat om för mig att den minsann inte är trettio längre.

 

[Wille]

Nu kommer jag inte upp ur soffan. Måste på toa, men ligger som en skalbagge på rygg.

Edit. Lyckades ta mig upp i alla fall.

 

[Wille]

Vård-teamet ringde.

Är bara så gråtfärdig. Orkar inte.

 

[Sel]

Vård-teamet ringde.

Är bara så gråtfärdig. Orkar inte.

Vad sa de?

 

[Wille]

Vad sa de?

Inte mycket. Frågade om jag hade någon som kan följa med på provtagningen.

 

[Wille]

Har fått svar på en jobbansökan också. De bad mig ringa idag. Har inte sett mejlet förrän nu eftersom jag inte fattat att man i Outlook måste titta efter nya mejl på två ställen. Heltid. Jag har inte skrivit någon om lönebidrag i ansökan. Vad fan ska jag säga om jag ringer? Att jag egentligen är totalt kass och kaputt på alla möjliga plan?

 

[sweep]

Inte mycket. Frågade om jag hade någon som kan följa med på provtagningen.

Vad sa du då? Frågade du om du kan få någon hjälp av dom med att ha någon med eftersom du inte har det och du behöver det?

 

[Wille]

Vad sa du då? Frågade du om du kan få någon hjälp av dom med att ha någon med eftersom du inte har det och du behöver det?

Nej. Sa bara att de enda jag vet som kan vara med är boendestöd. Ska prata med boendestöd i morgon om det.