Rymmarbarn?

[Luff]

Tjuvkikade i en av barntrådarna och mindes tiden då ytterdörren var låst jämt. Annars så kunde det hända att någon knatade ut. Mina förstod nog aldrig det där med lås vad jag kan komma ihåg.
Släktingens barn var ett strå vassare. Dom fick ta ur handtagen till källardörren och gömma dom.
Det enda jag kommer ihåg som vi säkrade var det gamla vedskjulet - det fick knarvlar i vuxenhöjd. Maken stänger dom än idag och jag glömmer det alltid och rycker irriterat efter att ha öppnat haspen och dörren ändå sitter fast.

Har ni rymmarbarn?

 

[Fille]

Vi måste alltid ha dörren låst och har även grind på altan (dörren leder till altan) som extra säkerhet om någon skulle ha glömt dörren!

 

[Hoarfrost]

Jag har inte men var ett rymmarbarn. Jag rymde jämt - jag hade ju massor med roliga äventyr att hitta på och förstod inte varför jag skulle vara inlåst.
Jag rymde även från dagis flera gånger. En gång lyckades jag få med tre andra kompisar. Jag minns det fortfarande. Vi skulle cykla på våra trehjulingar till min mormor som bodde två mil bort. Jag kommer ihåg att jag var supernoga med att först lyckas rymma utan att någon såg oss och sedan hålla ihop gänget och att man korsade gatorna säkert med mera. Jag hade till och med stulit russin och mariekex som proviant. Vi var nästan framme när polisen hittade oss
Mamma blev arg men även impad har hon sagt nu senare, kommer i håg att hon hade ett strängt snack med mig efteråt om att om jag nu skall rymma får jag faktiskt åtminstone låta bli att ta med mig kompisar.

 

[TinyWiny]

Jag var ett rymmarbarn och mitt ena barn var rymmarbarn som liten. Redan som ettåring kunde hen enkelt öppna ytterdörren och jag satte en säkerhetskedja så högt upp att hen inte kunde öppna trots pall på stol Det räckte att jag gick på toa så hade hen annars gått på egna upptäcksfärder Samma barn rymde med kompisar från dagis och när jag kom ut från duschen en sjukdag satt det ett gäng barn i hens rum och lekte. Där blev det dock påbackning på dagiset, de hade inte ens märkt att barnen var borta.
Själv gick jag till grannen och fick glass

 

[Luff]

Maken rymde på trehjuling som två-treåring. Enligt legenden cyklade han till kiosken och tillbaks. Det var ingen liten tripp om jag förstod svärmor rätt.

 

[Luff]

Jag har inte men var ett rymmarbarn. Jag rymde jämt - jag hade ju massor med roliga äventyr att hitta på och förstod inte varför jag skulle vara inlåst.
Jag rymde även från dagis flera gånger. En gång lyckades jag få med tre andra kompisar. Jag minns det fortfarande. Vi skulle cykla på våra trehjulingar till min mormor som bodde två mil bort. Jag kommer ihåg att jag var supernoga med att först lyckas rymma utan att någon såg oss och sedan hålla ihop gänget och att man korsade gatorna säkert med mera. Jag hade till och med stulit russin och mariekex som proviant. Vi var nästan framme när polisen hittade oss
Mamma blev arg men även impad har hon sagt nu senare, kommer i håg att hon hade ett strängt snack med mig efteråt om att om jag nu skall rymma får jag faktiskt åtminstone låta bli att ta med mig kompisar.

Vilken ledare. Visst är det coolt att man tänker så smart fast ändå inte. Och jag gillar din mammas visdomsord.

 

[Hoarfrost]

Vilken ledare. Visst är det coolt att man tänker så smart fast ändå inte. Och jag gillar din mammas visdomsord.

Eller hur Och att jag varit så noga att jag till och med tog med färdkost till alla. Stackars mamma hade väl gett upp lite och accepterat att det var sådan jag var. Sen var jag väldigt ordentlig, självständig och försiktig som barn så hon litade väl ganska mycket på att jag redde mig själv.

 

[Problematisk]

Jag kan inte minnas att jag någonsin rymde hemifrån, däremot från förskolan och fritids lite då och då. Jag och en av mina bästa kompisar rymde även hemifrån hens trädgård ett par gånger tror jag. Det var i princip alltid vi två tillsammans som rymde.
Minns att några av förskole-rymningarna smusslade vi med oss matsäck från melliset för att orka rymma ordentligt. Vi sa även åt alla andra barnen att de inte fick leka på ett visst ställe på gården, så vi kunde rymma ifred
Oftast rymde vi inte så långt, men en gång var vi borta en bra stund. Personalen hade inte märkt nåt utan det uppdagades när vi skulle hämtas, så mammor, mormorar osv fick cykla runt och leta efter oss en bra stund innan de hittade oss

Fritids var lite strängare, där brukade vi få utegångsförbud eller fick bara leka inom ett visst avstånd från byggnaden. Annars fick man vara en bit in i skogen också, men det var rätt ofta förbjudet område för oss rymmare

 

[pollex]

Tjuvkikade i en av barntrådarna och mindes tiden då ytterdörren var låst jämt. Annars så kunde det hända att någon knatade ut. Mina förstod nog aldrig det där med lås vad jag kan komma ihåg.
Släktingens barn var ett strå vassare. Dom fick ta ur handtagen till källardörren och gömma dom.
Det enda jag kommer ihåg som vi säkrade var det gamla vedskjulet - det fick knarvlar i vuxenhöjd. Maken stänger dom än idag och jag glömmer det alltid och rycker irriterat efter att ha öppnat haspen och dörren ändå sitter fast.

Har ni rymmarbarn?

Jag har inte haft någon rymmare på det sättet (än ). Däremot har jag ett väldigt ordningssamt äldsta barn som noggrant följer de anvisningar man ger angående hur långt det är okej att gå, att säga till innan man vill gå någonstans osv... och ett mellanbarn som (kanske för att han var yngst rätt länge?) i och för sig blivit markant bättre på den fronten, men rätt länge styrde kosan åt sitt håll under någon sorts devis att det var vår skyldighet att hålla ordning på honom, inte hans att hålla sig där vi sa

 

[ptr]

Rymmandet på dagis skulle ju göras så fröknarna inte märkte. Bygga kojja intill planket och gräva tunnel ut i det fria. Jag fick orättvist skulden som var den som var kvar inne. Jag fick bara vara med när jag hjälpte de andra att rymma, försökte jag vara med annars så var det stryk sm gällde. Och den där personalen de fattade inget!

 

[Rolfan]

Tjuvkikade i en av barntrådarna och mindes tiden då ytterdörren var låst jämt. Annars så kunde det hända att någon knatade ut. Mina förstod nog aldrig det där med lås vad jag kan komma ihåg.
Släktingens barn var ett strå vassare. Dom fick ta ur handtagen till källardörren och gömma dom.
Det enda jag kommer ihåg som vi säkrade var det gamla vedskjulet - det fick knarvlar i vuxenhöjd. Maken stänger dom än idag och jag glömmer det alltid och rycker irriterat efter att ha öppnat haspen och dörren ändå sitter fast.

Har ni rymmarbarn?

Japp. En treåring med stor äventyrslängtan.
Vissa grindar och olika haspar/lås lärde han sig öppna vid ca 1.5 års ålder om jag minns rätt.
Ytterdörren alltid låst med en trög låskåpa över vredet. Den har han ännu inte lyckats forcera.
Altandörren har vi fått sätta en hasp långt upp på dörren, dessvärre har han nu kommit på att om han klättrar på fönsterbrädan och sträcker sig så når han den, så vi måste flytta den ännu längre upp nu...

 

[Luff]

Rymmandet på dagis skulle ju göras så fröknarna inte märkte. Bygga kojja intill planket och gräva tunnel ut i det fria. Jag fick orättvist skulden som var den som var kvar inne. Jag fick bara vara med när jag hjälpte de andra att rymma, försökte jag vara med annars så var det stryk sm gällde. Och den där personalen de fattade inget!

Hu, det var ingen trevlig rymmarstory. Och så är det ju, en del barn önskar man ju kunde rymma från vuxna som inget ser eller förstår.