Jag misstänker att det här kan bli långt och mest vill jag skriva av mig och få alla bitar sammanfattade på ett ställe. Alla tankar och input är hemskt välkommet!
Jag har en nordsvensk valack född -07 som jag ägt sedan han var 1. Han föddes med kontraktur på båda frambenen vad jag förstått. Opererades inte (även om det var så pass allvarligt att det kanske borde gjorts) utan detta åtgärdades med lindning av frambenen. Sin första sommar spenderade han galopperande, även när de andra skrittade.
Som ettåring kunde han kota över i hagen då och då, och jag praktiskt taget fick honom av uppfödarna som ville att någon med erfarenhet som de kände skulle ge honom en chans och se om han kunde bli en "normal" häst.
Han artade sig väl, och överkotningarna var nästan borta när han som tvååring skadade sig illa på betet. Ett djupt sår satt precis över kotan och vi var rädda att leden var perforerad. Det bar av till Helsingborg (6 timmars resa) mitt i natten. Där stod han ca tre veckor (de fick in en smitta som ledde till isolering) och någon vecka inne hemma. Detta tog gnistan ur min rara unghäst som fick dåligt tålamod och var riktigt lynnig ett tag. Något jag kan förstå då han aldrig varit in "innehäst", utan trivs allra bäst på lösdrift. Nu tre år senare är han en lydig och trevlig häst igen, även om han aldrig blivit sitt fromma, gulliga jag igen. (Nog med det sidospåret!)
Jag ska inte svära på att "överkotningarna" (snarare snubblingar) blev värre igen, men förbättringen avstannade efter hans skada. Han har numera ett stort fult ärr över kotleden.
Så blev han 3 och inkörningen påbörjades utan större problem. Han reds också in som variation när körningen kommit igång.
Sommaren när han var 4 gjorde han godkänt körbarhetsintyg. Redan innan hade jag tyckt att han var lite stel, men jag antog att det berodde på träningsvärk av igångsättningen inför kbi-et. Domaren på exteriörbedömningen reagerade också på hur han rörde sig i trav (på utseende och skritt fick han riktigt bra poäng) och nollade honom där, för han ville ge hästen en chans att visa sig så bra som han kunde bli. I trav rör han sig kort och oengagerat fram, och i igångsättningen knycker han till med huvud/framdel. Som att han tar sats från ena frambenet varje gång. Det är svårt att förklara men det ser ungefär ut som att han gör galoppfattning med framdelen.
Jag kan tillägga att hästen inte varit halt en dag, inte ens när han skadade frambenet. Därför har det inte legat nära att tro att han haft ont.
Under hösten hade jag fullt upp med att kurera min smärtande kropp och rida till och sälja min andra häst, så klinikbesök blev det inte förrän nu i december.
På kliniken får jag visa honom på gång och longerad på volt. Hästen snubblar inte en enda gång (är det inte alltid så?
) och veterinärerna bemödar sig inte ens göra böjprov. Jag hade tillochmed hoppats på att få röntga, men eftersom jag litar på veterinärens kunskap åker vi hem. Givetvis glad att de inte ansåg att han var halt, men ändå lite snopen. Han har ju ett problem, som kvarstår. Vet. sa att hästen inte är halt och han har inga problem längre av vare sig senkontrakturen eller skadan han gjorde som tvååring. Däremot fick vi lite bassning på hur hans hovar såg ut. Dock pratade klinikhovis om hur de borde se ut på ett sätt som fick mig att undra om han någonsin sett ett par kallblodshovar tidigare.
Jag har anlitat de två hovslagare vars omdöme och erfarenhet jag litar på mest i mitt område och de menar att hans hovar ser bra ut! Vi fortsätter jobba som vanligt med fokus på enkel överrullning och kort tå fram, vi håller det även tätt mellan skoningarna - 6 veckor nu vintertid. Tätare är svårt att ha det med tanke på tillväxten. Jag tror inte att problemet sitter i hovarna heller, med tanke på hur det känns när man rider. När han snubblar så känns det som att det är inne i benet han snubblar och inte i relationen hoven/marken.
Jag tänkte då sätta igång honom och variera körningen och ridningen för att bygga upp hans styrka. Han är framtung och har svårt att bära sig bakifrån och över ryggen. (Ryggen är relativt muskelfattig i jämförelse med resten av kroppen.) Så red min vän i djupsnön häromdagen och sa att han snubblade hela tiden. Jag misstänkte att detta var ett ridtekniskt problem eftersom han inte haft problem med snubblingarna på länge, förutom någon gång när det går undan i hagen. I ridningen behöver man jobba för att få in bakbenen och han får inte hamna i en för låg form. Så idag testade jag honom själv i djupsnön (i teorin tycker jag det borde erbjuda bra muskelträning för honom) och han snubblade hela tiden. Vi fick vända hem efter en kort sträcka för jag varken vågade eller ville rida vidare på honom. Några steg kändes som riktiga överkotningar flera steg i rad.
I körningen har han mycket lite problem med snubblingar - om några alls.
Vi skulle väl kunna sammanfatta det som att han är kort i steget i trav, knycker till i travövergångarna och snubblar till och från i ridningen. Framförallt på ojämnt underlag eller när det är jobbigt och han är ofokuserad.
Han snubblar alltid på höger fram. (Skadan som tvååring satt på vä fram.)
Han är inte halt och visar inga tecken på att ha ont, han är positiv till att arbeta, även om han inte gör mer än han måste.
Hur ska jag gå vidare?
Ska jag söka mig till en annan klinik eller ska jag ta mig till samma igen (som är vår närmaste BY FAR!) och be om en ny åsikt? Ska jag propsa på att få plåtar/ultraljud på ena/båda frambenen? Tvinga mig till ett böjprov på en ohalt häst vars frambens inre anatomi kan vara av tveksam hållbarhet? Täcker mitt försäkringsbolag detta? Han har trots allt gått upp i sitt vet.maxbelopp en gång tidigare i sitt liv, och har är inte ens halt.
Kan det vara något jag ridtekniskt kan träna bort, kanske med hjälp av tränare/tillridare?
Eller ska jag bara acceptera att han kanske inte kan bli ridhäst, utan att jag får fortsätta köra honom tills den dag det inte heller längre är hållbart?
Har någon någon erfarenhet som liknar denna kanske?
Jag står helt handfallen ikväll känner jag. Han är den enda av mina hästar jag har behållit och han är min lilla raring. Tanken på att han kan ha bekymmer som gör att han inte fungerar som normalt arbetande häst gör ont i mitt hjärta.
Det här blev oerhört lång ser jag. Om någon orkar läsa allt är jag mycket imponerad. Tack!
Jag har en nordsvensk valack född -07 som jag ägt sedan han var 1. Han föddes med kontraktur på båda frambenen vad jag förstått. Opererades inte (även om det var så pass allvarligt att det kanske borde gjorts) utan detta åtgärdades med lindning av frambenen. Sin första sommar spenderade han galopperande, även när de andra skrittade.
Som ettåring kunde han kota över i hagen då och då, och jag praktiskt taget fick honom av uppfödarna som ville att någon med erfarenhet som de kände skulle ge honom en chans och se om han kunde bli en "normal" häst.
Han artade sig väl, och överkotningarna var nästan borta när han som tvååring skadade sig illa på betet. Ett djupt sår satt precis över kotan och vi var rädda att leden var perforerad. Det bar av till Helsingborg (6 timmars resa) mitt i natten. Där stod han ca tre veckor (de fick in en smitta som ledde till isolering) och någon vecka inne hemma. Detta tog gnistan ur min rara unghäst som fick dåligt tålamod och var riktigt lynnig ett tag. Något jag kan förstå då han aldrig varit in "innehäst", utan trivs allra bäst på lösdrift. Nu tre år senare är han en lydig och trevlig häst igen, även om han aldrig blivit sitt fromma, gulliga jag igen. (Nog med det sidospåret!)
Jag ska inte svära på att "överkotningarna" (snarare snubblingar) blev värre igen, men förbättringen avstannade efter hans skada. Han har numera ett stort fult ärr över kotleden.
Så blev han 3 och inkörningen påbörjades utan större problem. Han reds också in som variation när körningen kommit igång.
Sommaren när han var 4 gjorde han godkänt körbarhetsintyg. Redan innan hade jag tyckt att han var lite stel, men jag antog att det berodde på träningsvärk av igångsättningen inför kbi-et. Domaren på exteriörbedömningen reagerade också på hur han rörde sig i trav (på utseende och skritt fick han riktigt bra poäng) och nollade honom där, för han ville ge hästen en chans att visa sig så bra som han kunde bli. I trav rör han sig kort och oengagerat fram, och i igångsättningen knycker han till med huvud/framdel. Som att han tar sats från ena frambenet varje gång. Det är svårt att förklara men det ser ungefär ut som att han gör galoppfattning med framdelen.
Jag kan tillägga att hästen inte varit halt en dag, inte ens när han skadade frambenet. Därför har det inte legat nära att tro att han haft ont.
Under hösten hade jag fullt upp med att kurera min smärtande kropp och rida till och sälja min andra häst, så klinikbesök blev det inte förrän nu i december.
På kliniken får jag visa honom på gång och longerad på volt. Hästen snubblar inte en enda gång (är det inte alltid så?
) och veterinärerna bemödar sig inte ens göra böjprov. Jag hade tillochmed hoppats på att få röntga, men eftersom jag litar på veterinärens kunskap åker vi hem. Givetvis glad att de inte ansåg att han var halt, men ändå lite snopen. Han har ju ett problem, som kvarstår. Vet. sa att hästen inte är halt och han har inga problem längre av vare sig senkontrakturen eller skadan han gjorde som tvååring. Däremot fick vi lite bassning på hur hans hovar såg ut. Dock pratade klinikhovis om hur de borde se ut på ett sätt som fick mig att undra om han någonsin sett ett par kallblodshovar tidigare. Jag har anlitat de två hovslagare vars omdöme och erfarenhet jag litar på mest i mitt område och de menar att hans hovar ser bra ut! Vi fortsätter jobba som vanligt med fokus på enkel överrullning och kort tå fram, vi håller det även tätt mellan skoningarna - 6 veckor nu vintertid. Tätare är svårt att ha det med tanke på tillväxten. Jag tror inte att problemet sitter i hovarna heller, med tanke på hur det känns när man rider. När han snubblar så känns det som att det är inne i benet han snubblar och inte i relationen hoven/marken.
Jag tänkte då sätta igång honom och variera körningen och ridningen för att bygga upp hans styrka. Han är framtung och har svårt att bära sig bakifrån och över ryggen. (Ryggen är relativt muskelfattig i jämförelse med resten av kroppen.) Så red min vän i djupsnön häromdagen och sa att han snubblade hela tiden. Jag misstänkte att detta var ett ridtekniskt problem eftersom han inte haft problem med snubblingarna på länge, förutom någon gång när det går undan i hagen. I ridningen behöver man jobba för att få in bakbenen och han får inte hamna i en för låg form. Så idag testade jag honom själv i djupsnön (i teorin tycker jag det borde erbjuda bra muskelträning för honom) och han snubblade hela tiden. Vi fick vända hem efter en kort sträcka för jag varken vågade eller ville rida vidare på honom. Några steg kändes som riktiga överkotningar flera steg i rad.
I körningen har han mycket lite problem med snubblingar - om några alls.
Vi skulle väl kunna sammanfatta det som att han är kort i steget i trav, knycker till i travövergångarna och snubblar till och från i ridningen. Framförallt på ojämnt underlag eller när det är jobbigt och han är ofokuserad.
Han snubblar alltid på höger fram. (Skadan som tvååring satt på vä fram.)
Han är inte halt och visar inga tecken på att ha ont, han är positiv till att arbeta, även om han inte gör mer än han måste.
Hur ska jag gå vidare?
Ska jag söka mig till en annan klinik eller ska jag ta mig till samma igen (som är vår närmaste BY FAR!) och be om en ny åsikt? Ska jag propsa på att få plåtar/ultraljud på ena/båda frambenen? Tvinga mig till ett böjprov på en ohalt häst vars frambens inre anatomi kan vara av tveksam hållbarhet? Täcker mitt försäkringsbolag detta? Han har trots allt gått upp i sitt vet.maxbelopp en gång tidigare i sitt liv, och har är inte ens halt.
Kan det vara något jag ridtekniskt kan träna bort, kanske med hjälp av tränare/tillridare?
Eller ska jag bara acceptera att han kanske inte kan bli ridhäst, utan att jag får fortsätta köra honom tills den dag det inte heller längre är hållbart?
Har någon någon erfarenhet som liknar denna kanske?
Jag står helt handfallen ikväll känner jag. Han är den enda av mina hästar jag har behållit och han är min lilla raring. Tanken på att han kan ha bekymmer som gör att han inte fungerar som normalt arbetande häst gör ont i mitt hjärta.
Det här blev oerhört lång ser jag. Om någon orkar läsa allt är jag mycket imponerad. Tack!
Senast ändrad:
