Å gud, har en massa pinsamma och hemska minnen
Var medryttare åt en gammal travare (varmblod) och min kompis red på kallblodstravaren. Vi gjorde en massa hyss! Trodde verkligen vi var odödlig och ägarna hade ingen kunskap och gjorde ingenting med hästarna så dem lät oss göra vad vi ville.....
(Jag var typ 13-14)
En gång så var vi i hagen och skulle knäppa kort på hästarna. Så vi vissla ju lite på dem för att dem ska springa så vi får "fina" bilder
Sluta med att hästarna vart irriterad och sparkade mig i bröstet
(Som tur var hade jag väst på mig) Blev en tur till sjukhuset
En annan gång så var vi ute och red (ingen visste vart vi var) Red på två hästar som var helt galna och gjorde precis vad dem ville (hände att dem stack flera gånger, skena över hela skogen osv) Vi skulle hoppa något hinder och sluta med att jag ramla av och blev typ medvetslös plus hjärnskakning
och när dem vuxna skulle leta efter hos så hitta dem oss inte eftersom att vi var mitt ute i skogen och min kompis var i chock och pratade gojia...
Sen har jag ramlat av tusen gånger på ridskolan, fastnat i stigbygel, gjort kullerbytta med häst, blivit inkastad i en vägg
ALLT möjligt.. Som tur va var det när jag var "odödlig"
Men sen kan man ju även kalla det att man lär sig av sina misstag och växer som ryttare eftersom alla dessa händelser minskar för varje år
Som tur var har jag inte ramlat av på typ 2 år (peppar, peppar ta i trä)
Den pinsammaste saken jag har gjort måste ju vara att när jag var väldigt liten (typ 10 år) så skulle jag och några kompisar gå upp till en gubbe som bodde i byn och fråga om vi fick börja rida/ta hand om hans hästar (eller om han behövde nån som bara var där och mocka?) iaf så gick vi ända upp till hans stall och gick in i stallet
Vi städade och grejade (hans stall såg hemskt ut, tyckte vi) och sen gick vi för att säga till (vad "duktiga" vi hade varit) Men slutade med att vi fick stor skäll (Vilket jag förstår
) Vi hade även hälsat på hästarna, så fina var dem men TOKIGA.
(Vill bara säga att vi kände han) Men gud vad jag skämdes, jag följde ju bara med vad mina kompisar gjorde men gud vad jag ångrade det... Han såg inte så roligt ut heller den gubben
Jag var rädd för han innan men efter det vart jag livrädd för han och gick aldrig den vägen efter det
Tack och lov så har man växt som människa