Robotläge

Jag blev väckt av en katt i morse, som vanligt. Klev upp, matade katterna, satte igång vedspisen, gjorde frukost och åt. Sen började jag beta av min to-do-lista. Sökte ett jobb. Sen har jag bokfört och det var massor med transaktioner just i slutet av oktober, dit jag nu har kommit. En post i kontoutdraget begriper jag inte. Det är ett företag som dragit 598 kronor på autogiro. Jag känner inte igen företaget och har inte medgivit något autogiro. Det hela är skumt så jag letade reda på företagets hemsida och ringde. Numret gick till en privatperson som inte kändes vid företaget. Så jag mejlade företaget i stället och kontaktade även min bank. Jag måste reda ut det här. Nästan 600 kronor är inget man lättvindigt inte bryr sig om. Sen bad jag om ett nytt recept igen. Fattar inte varför jag bara får medicin för en månad i taget av den medicinen.

Jag har en sak kvar att klara av idag och det är att duscha. Det tar emot.

Jag känner mig lite som en robot som bara betar av saker. Jag pushar mig att göra de här sakerna. Eller, ja, jag ringde företaget utan större motstånd, men oftast känner jag mycket motstånd till att göra saker och jag måste pressa mig igenom det där motståndet.

Jag undrar om det är så för andra. Ibland? Hela tiden?

 

[pepp]

För mig är det ibland. Jag behöver diska, hällde upp diskvatten i lördags åtminstone (som nu är kallt och äckligt ) har massor med tvätt att tvätta imorgon, har skjutit upp det för länge nu så har inga fräscha träningskläder kvar.

Avskyr verkligen att tvätta, tar sån tid, speciellt eftersom jag låter det gå för lång tid emellan

 

[Wille]

För mig är det ibland. Jag behöver diska, hällde upp diskvatten i lördags åtminstone (som nu är kallt och äckligt ) har massor med tvätt att tvätta imorgon, har skjutit upp det för länge nu så har inga fräscha träningskläder kvar.

Avskyr verkligen att tvätta, tar sån tid, speciellt eftersom jag låter det gå för lång tid emellan

Just tvätten är en sån där grej som faktiskt går på automatik hos mig. När jag börjar få slut på kläder, ljusa eller mörka, så lägger jag de skitiga kläderna i maskinen och startar. Sen måste jag förstås hänga upp kläderna efteråt och det tar ju några minuter. Sen kan kläderna bli hängande där i evigheter, eller tills jag använder dem igen. Så när jag har duschat måste jag samsas med klädställningen när jag ska torka mig o.s.v.

 

[IngelaH]

Jag blev väckt av en katt i morse, som vanligt. Klev upp, matade katterna, satte igång vedspisen, gjorde frukost och åt. Sen började jag beta av min to-do-lista. Sökte ett jobb. Sen har jag bokfört och det var massor med transaktioner just i slutet av oktober, dit jag nu har kommit. En post i kontoutdraget begriper jag inte. Det är ett företag som dragit 598 kronor på autogiro. Jag känner inte igen företaget och har inte medgivit något autogiro. Det hela är skumt så jag letade reda på företagets hemsida och ringde. Numret gick till en privatperson som inte kändes vid företaget. Så jag mejlade företaget i stället och kontaktade även min bank. Jag måste reda ut det här. Nästan 600 kronor är inget man lättvindigt inte bryr sig om. Sen bad jag om ett nytt recept igen. Fattar inte varför jag bara får medicin för en månad i taget av den medicinen.

Jag har en sak kvar att klara av idag och det är att duscha. Det tar emot.

Jag känner mig lite som en robot som bara betar av saker. Jag pushar mig att göra de här sakerna. Eller, ja, jag ringde företaget utan större motstånd, men oftast känner jag mycket motstånd till att göra saker och jag måste pressa mig igenom det där motståndet.

Jag undrar om det är så för andra. Ibland? Hela tiden?

Jag har kommit till varannandagsrobotläge i alla fall, så brukar beta av något nån dag med ett par dagars mellanrum, när jag inte kravlar in under sängen under en filt igen.

 

[Wille]

Tänkte få ändan ur vagnen och duscha, men väl i duschen så kom jag ihåg att vattnet ju är avstängt. Men vattnet ska slås på senast 16.00 har de sagt så jag hoppas jag orkar ta tag i det då.

 

[Mineur]

Jag blev väckt av en katt i morse, som vanligt. Klev upp, matade katterna, satte igång vedspisen, gjorde frukost och åt. Sen började jag beta av min to-do-lista. Sökte ett jobb. Sen har jag bokfört och det var massor med transaktioner just i slutet av oktober, dit jag nu har kommit. En post i kontoutdraget begriper jag inte. Det är ett företag som dragit 598 kronor på autogiro. Jag känner inte igen företaget och har inte medgivit något autogiro. Det hela är skumt så jag letade reda på företagets hemsida och ringde. Numret gick till en privatperson som inte kändes vid företaget. Så jag mejlade företaget i stället och kontaktade även min bank. Jag måste reda ut det här. Nästan 600 kronor är inget man lättvindigt inte bryr sig om. Sen bad jag om ett nytt recept igen. Fattar inte varför jag bara får medicin för en månad i taget av den medicinen.

Jag har en sak kvar att klara av idag och det är att duscha. Det tar emot.

Jag känner mig lite som en robot som bara betar av saker. Jag pushar mig att göra de här sakerna. Eller, ja, jag ringde företaget utan större motstånd, men oftast känner jag mycket motstånd till att göra saker och jag måste pressa mig igenom det där motståndet.

Jag undrar om det är så för andra. Ibland? Hela tiden?

Japp, det är definitivt så för andra! Åtminstone för både mig och min sambo. Kanske inte alltid, men när det gäller det vanliga vardagslunket är det mycket som kan kännas motigt ganska ofta och som man liksom bara får se till att få gjort eftersom det behövs. För mig är det så framförallt när det gäller matlagning och städning, där får jag ofta gå in i robotläge och sluta tänka så mycket och bara göra. Även träning och jobb kan jag känna så kring, men då mer sällan.

När det gäller administrativa grejer (typ fixa med banken, ringa och säga upp ett abonnemang, ringa läkaren, sådana saker) är jag helt hopplös, sånt kan jag gå och skjuta på i veckor för att jag känner sånt motstånd!

 

[aiquen]

Japp, det är definitivt så för andra! Åtminstone för både mig och min sambo. Kanske inte alltid, men när det gäller det vanliga vardagslunket är det mycket som kan kännas motigt ganska ofta och som man liksom bara får se till att få gjort eftersom det behövs. För mig är det så framförallt när det gäller matlagning och städning, där får jag ofta gå in i robotläge och sluta tänka så mycket och bara göra. Även träning och jobb kan jag känna så kring, men då mer sällan.

När det gäller administrativa grejer (typ fixa med banken, ringa och säga upp ett abonnemang, ringa läkaren, sådana saker) är jag helt hopplös, sånt kan jag gå och skjuta på i veckor för att jag känner sånt motstånd!

Jag håller med, väldigt mycket blir gjort i robotläge! Om alls. Men sedan kan det som börjar i totalt robotläge ibland ge någon slags effekt i sig självt, d.v.s. motståndet att fortsätta (även med andra saker än vad jag började med) minskar.

Men vissa saker som t.ex. tvätta håret (jag tvättar ofta håret separat från övrig dusch) är av någon anledning en grej som kräver nästintill full laddning av den inre roboten hos mig. Jag har ju rutin på att tvätta håret flera gånger i veckan och alltså det TAR ju verkligen inte många minuter, men varenda jäkla gång skriker det inre barnet i mig ”Jag VILL inte!”. Då måste jag verkligen starta roboten och sluta tänka, bara göra.

Jag kan ibland känna mig nästan löjligt nöjd eller liksom lättad efter att ha gjort helt vanliga, vardagliga grejer bara för att det kändes som om jag tog klivet över en osynlig tröskel när jag gjorde dem. Typ dammsuger eller tvättar jag en förmiddag kan jag tänka för mig själv ”åh, jag har dammsugit/tvättat i dag!” resten av dagen sedan. Kanske mest över sådant som märks förstås, typ att det blir ordning och känns fräscht omkring mig efter viss städning eller ibland om det är något som jag har skjutit framför mig länge och till slut äntligen får gjort.

Och vardagsmorgnarna t.ex. genomlids ju i totalt halvsovande robotläge. Jag vaknar alltid lika trött, snoozar lika länge, stiger upp typ samma tid, startar kaffebryggaren (som jag laddat kvällen innan), duschar, äter frukost, går hemifrån ... Vet inte om jag hade noterat om himlen hade rasat utanför fönstret ens en gång.

 

[Zpunk]

Japp, det är definitivt så för andra! Åtminstone för både mig och min sambo. Kanske inte alltid, men när det gäller det vanliga vardagslunket är det mycket som kan kännas motigt ganska ofta och som man liksom bara får se till att få gjort eftersom det behövs. För mig är det så framförallt när det gäller matlagning och städning, där får jag ofta gå in i robotläge och sluta tänka så mycket och bara göra. Även träning och jobb kan jag känna så kring, men då mer sällan.

När det gäller administrativa grejer (typ fixa med banken, ringa och säga upp ett abonnemang, ringa läkaren, sådana saker) är jag helt hopplös, sånt kan jag gå och skjuta på i veckor för att jag känner sånt motstånd!

Det är typ exakt samma för mig. Värsta är köksbordet, alltid fullbelamrat med grejer och det är i princip bara mina saker

 

[Kilauea]

Jepp, robotläge här med.
Och duscha. Vet inte varför det är så jobbigt, men har typ känt så så länge jag kan minnas.

 

[Sel]

Visst är det så för andra. Att kliva upp till jobbet är en gigantisk kamp vissa dagar, att diska är en jättetröskel för mig (jag älskar dock att duscha, det är en av mina stora njutningar i livet. ). Ungefär nitto procent av en vardag är robot och måsten, särskilt den här tiden på året, resten är hobby och nöjen.. men ibland blir de också måsten på en dålig dag.
Somliga saker mår jag bättre av när jag väl gör dem, nästan alla handlar om djuren. Andra är bara meh men de måste ju göras helt utan att jag mår bättre eller egentligen sämre av att göra dem.