W
Whiplashr
Jag brukar ha många livliga diskussioner med en kompis angående just ridspön.
När jag rider brukar jag ha ett långt dressyrspö om hästen inte är väldigt het/känslig och blir stressad av detta.
Om jag t ex rider Brunte; han lyssnar kanske på hjälperna men i t ex skänkelvikning kan det vara skönt att ha ett dressyrspö och peta till på bakdelen om inte den hänger med.
Om jag ska öka och han inte lyssnar på vikt/skänkel kan jag peta med spöt för att få en bättre effekt.
Jag använder också spöt på riktigt stora hästar som lätt tappar baken. Om vi säger att jag rider i trav så gör jag en halthalt och petar till lite bakom sadeln och möter upp i handen, så är det för att få en bra balanserad trav.
En sista sak kan vara en häst som blir lite rädd för något och inte vågar gå förbi. Om jag då skänklar och han inte går fram så petar jag då lite med spöt för att förstärka.
Dessa 4 olika situationer är de jag använder spöt till. Jag förespråkar ofta att spöt inte är ett bestraffningsmedel utan ett hjälpmedel. Min kompis som jag brukar diskutera med håller dock absolut inte med mig.
Hon tycker att det är elakt att peta med spöt för då blir ju hästen bara irriterad. Då är det bättre att rappa till 1 gång ordentligt, för om den tex inte ökar så är det ju hästen som är ouppfostrad.
Om hon t ex rider skänkelvikning med en häst och den gör fel går hon direkt på med spöt och rappar då till ganska ordentligt. För hästen måste ju lära sig vem som bestämmer. På hennes ridskola tycker jag att många rider på detta vis. Det blir liksom en pytteliten jättefin skänkelhjälp från ryttaren och om hästen inte förstår/inte vill blir det spöt direkt. Men hur vet ryttaren att hästen inte förstår och hur vet hon att hästen inte vill? Ena stunden får den ett rapp för att den stannar och försöker ta över och nästa stund för att den inte gör skänkelvikning. Det är aldrig något snack om att ryttaren gör fel, nejnej det är ju hästen som tar över såklart.
Jag har varit på ridskolan och ridit själv och jag satt upp och försökte rida på mitt sätt; mycket halvhalter, fina hjälper och bara använda spöt som hjälpmedel - men ändå få igenom att hästen ska lyssna och göra den jag ber honom. Det gick det åt helvete. Hästen, som var den snällaste "läromästaren" genade i alla hörn och ville inte galoppera. Jag använda spöt för att t ex få galopp men absolut inte hårt utan jag trodde att den var oerfaren (trots lovorden). Ridläraren tyckte i slutet att jag varit för snäll och måste våga visa vem som bestämmer. Medans jag red sade hon till mig att jag skulle rappa till hästen ett flertal gånger. Detta bevisar ju hur man förstör hästar genom att rida dem på ett så hårdhänt sätt. Ridskolan har även mkt unghästar som går med i ridskoleverksamheten och det oroar mig.
Jag tycker inte om detta sätt att rida på, att använda spöt på olika sätt. Jag använder spöt ENDAST som hjälpmedel. Hur ska hästen klura ut när vi försöker hjälpa den och när vi försöker stjälpa den om vi använder exakt samma sätt?
Om en häst gör "fel" finns det anra sätt än att ta till våld! Om en häst bt ex bockar med mig kortar jag upp tyglarna, driver och kanske t o m säger "NEJ!". Då slutar dem oftast. Jag tycker att många borde tanna upp och tänka efter vem det var som gjorde fel.
Jag har själv varit en sådan som går på med spöt (har inte rappat till spec hårt men jag har använt det i fel situationer) när det inte går bra, till exempel när den blivit rädd för något för då har den ju "dummat" sig. Sedan fick jag rida en häst på ridskolan som lärde mig att SAMARBETA. Hon visade mig att ilska föder ilska och att börja förstå hur en häst egentligen tänker.
Jag undrar vad ni andra har för tankar kring detta ämne! Hur används spöt där du rider och vad tycker du om dess användning?
När jag rider brukar jag ha ett långt dressyrspö om hästen inte är väldigt het/känslig och blir stressad av detta.
Om jag t ex rider Brunte; han lyssnar kanske på hjälperna men i t ex skänkelvikning kan det vara skönt att ha ett dressyrspö och peta till på bakdelen om inte den hänger med.
Om jag ska öka och han inte lyssnar på vikt/skänkel kan jag peta med spöt för att få en bättre effekt.
Jag använder också spöt på riktigt stora hästar som lätt tappar baken. Om vi säger att jag rider i trav så gör jag en halthalt och petar till lite bakom sadeln och möter upp i handen, så är det för att få en bra balanserad trav.
En sista sak kan vara en häst som blir lite rädd för något och inte vågar gå förbi. Om jag då skänklar och han inte går fram så petar jag då lite med spöt för att förstärka.
Dessa 4 olika situationer är de jag använder spöt till. Jag förespråkar ofta att spöt inte är ett bestraffningsmedel utan ett hjälpmedel. Min kompis som jag brukar diskutera med håller dock absolut inte med mig.
Hon tycker att det är elakt att peta med spöt för då blir ju hästen bara irriterad. Då är det bättre att rappa till 1 gång ordentligt, för om den tex inte ökar så är det ju hästen som är ouppfostrad.
Om hon t ex rider skänkelvikning med en häst och den gör fel går hon direkt på med spöt och rappar då till ganska ordentligt. För hästen måste ju lära sig vem som bestämmer. På hennes ridskola tycker jag att många rider på detta vis. Det blir liksom en pytteliten jättefin skänkelhjälp från ryttaren och om hästen inte förstår/inte vill blir det spöt direkt. Men hur vet ryttaren att hästen inte förstår och hur vet hon att hästen inte vill? Ena stunden får den ett rapp för att den stannar och försöker ta över och nästa stund för att den inte gör skänkelvikning. Det är aldrig något snack om att ryttaren gör fel, nejnej det är ju hästen som tar över såklart.
Jag har varit på ridskolan och ridit själv och jag satt upp och försökte rida på mitt sätt; mycket halvhalter, fina hjälper och bara använda spöt som hjälpmedel - men ändå få igenom att hästen ska lyssna och göra den jag ber honom. Det gick det åt helvete. Hästen, som var den snällaste "läromästaren" genade i alla hörn och ville inte galoppera. Jag använda spöt för att t ex få galopp men absolut inte hårt utan jag trodde att den var oerfaren (trots lovorden). Ridläraren tyckte i slutet att jag varit för snäll och måste våga visa vem som bestämmer. Medans jag red sade hon till mig att jag skulle rappa till hästen ett flertal gånger. Detta bevisar ju hur man förstör hästar genom att rida dem på ett så hårdhänt sätt. Ridskolan har även mkt unghästar som går med i ridskoleverksamheten och det oroar mig.
Jag tycker inte om detta sätt att rida på, att använda spöt på olika sätt. Jag använder spöt ENDAST som hjälpmedel. Hur ska hästen klura ut när vi försöker hjälpa den och när vi försöker stjälpa den om vi använder exakt samma sätt?
Om en häst gör "fel" finns det anra sätt än att ta till våld! Om en häst bt ex bockar med mig kortar jag upp tyglarna, driver och kanske t o m säger "NEJ!". Då slutar dem oftast. Jag tycker att många borde tanna upp och tänka efter vem det var som gjorde fel.
Jag har själv varit en sådan som går på med spöt (har inte rappat till spec hårt men jag har använt det i fel situationer) när det inte går bra, till exempel när den blivit rädd för något för då har den ju "dummat" sig. Sedan fick jag rida en häst på ridskolan som lärde mig att SAMARBETA. Hon visade mig att ilska föder ilska och att börja förstå hur en häst egentligen tänker.
Jag undrar vad ni andra har för tankar kring detta ämne! Hur används spöt där du rider och vad tycker du om dess användning?