Kan inte låta bli att skriva eftersom alla som svarat bara haft positiva erfarenheter med underbara hästar.
Jag vet inte om jag är bortskämd med egna bra hästar och kanske ställer höga krav men jag blev i alla fall besviken på den långritt jag gjorde 98 på Island. De flesta hästarna var unga, 5-6 år och flera av dem inridna under vintern. De var stora och pigga men hade orena gångarter. Det fanns visst en och annan pärla av de yngre och ännu fler av de som var lite äldre men när jag skulle rida ett fyraårigt sto som var hispig av sig och bara sprang på sidan, ville rusa och dessutom hade tungfelsbett, då var jag inte så överförtjust.
Inkvartering och mat var toppen. En del hästar kanon, medan andra inte hörde hemma på en turridning. Det är inte undra på att hästarna på Island har spatt i så hög grad när man tar med unghästar som bara är ridna ett fåtal månader med på hårda terrängritter och de inte är rena i gångarterna heller. Man håller ett visst tempo, läs snabb tölt, vilket innebär att en del travar för de kan inte tölta så snabbt medan andra grisepassar vilket främjar en spattutveckling, ryggslitage, muskelvärk mm. Med tanke på den bitvis hårda terrängen med hålor, gropar, djupa stigar, stenar och vattendrag med stor runda stenar samt det oavsett terräng ganska snabba tempot, så tycker jag det är lite vansinnigt med unghästar i turridningen.
Jag njöt av landskapet och de bra hästarna men led med de unga känsliga hästar som inte visste vilken gångart de skulle gå i. Man försökte bara hjälpa hästen man satt på att hitta en gångart som underlättade så mycket som möjligt för hästen. Men ledaren för detta företag ansåg att det var det bästa sättet att utbilda unghästarna på att ha dem med på långturer. Läs: turristerna red till hästarna åt honom! Ingen idé att diskutera.
Nu var detta en äventyrslångtur för erfarna ryttare. Jag var på Island 2002 också och red på två andra ställen när vi hade familjen med. Det var äldre och vana hästar men tyvärr fanns det tregångare och passgångare med där också. Man bör nog undersöka noga och höra med många andra om rekommendationer vilken turridningsfirma man skall vända sig till. Annars är det en fantastisk upplevelelse att rida i vildmarken med en stor hästflock som man hjälps åt att driva.
Tyvärr tyckte jag vi stressade för mycket. Eftersom jag jämt rider in unhgästar såg jag fram emot att koppla av på färdigutbildade lättöltande hästar och njuta av landskapet i behagligt tempo, men det var stress med att hinna med dagsetapperna. Fast visst är det en upplevelse jag inte vill vara utan. Men nästa gång så kommer jag att kräva garantier för vad de har för hästar, mest för hästarnas skull. Först när man sitter på en häst man känner trivs med tillvaron kan man njuta fullt ut. Och det är ju ändå den härliga tölten som lockar, eller hur?
Så mitt råd är: kolla referenserna noga så inte drömridsemestern blir en besvikelse!
Anette