Ridning nerför

[elsaa]

Bra eller dåligt finns det mycket trådar om, liksom sitsen luta sig framåt eller bakåt. Min fråga är dock "hur reglerar man en häst som bara "stövlar på" nedför", för min åsikt är att ifall hästen sätter under sig ordentligt och jobbar med baken nedför så kan det vara riktigt nyttigt. Men när de däremot bara kastar sig framåt (nästan faller i trav) på frambenen är det riktigt obehagligt och det känns inte alls "nyttigt". Läste i någon tråd att man kunde reglera det genom sin tyngdpunkt och att typ spänna magen på något sätt? Någon som skulle kunna utveckla det eller har något annat sätt att få hästen att lugna ner sig och ta nedförsbackarna på ett bättre sätt?

 

[Totola]

Sv: Rindning nerför

Det var ju bland annat jag som skrev om detta med att spänna magen och luta sig lite framåt, att man möter upp hästens tyngdpunkt. Men man måste fortfarande sakta ner hästen (väldigt konsekvent och bestämt till en början så man dessemellan kan låta hästen vara fri på långa tyglar) för att den inte ska stövla på. Annars kan den tappa balansen av att man lutar framåt, den blir paff för att man ändrar sin tyngdpunkt.

En bra övning är att rida på plana nedförsbackar (dvs jämna vägar, inte dålig terräng) och göra halt. Till en början kan man bestämma sig för att t ex göra halt var 7:e steg, sen när hästen börjar lära sig varierar man antalet steg emellan. När man INTE ska stanna ska hästen gå på halvlånga tyglar, inte med stöd för den ska hålla sin balans själv. När den kan göra halt direkt på kommando med bara ett par steg emellan byter man ut det till halvhalter. Sedan tillämpar man den halvhalten varje gång man känenr att hästen håller på att tappa balansen i nedförsbackar.
Just hjälperna till halten försöker jag ge så mycket som möjligt från sitsen (spänna magen och ryggen, gärna luta sig lite framåt för att ge hästen friare rygg) men förstärka med handen om det behövs. Viktigt är att man inte segdrar, hellre "rycka till" (inte så hårt som det låter) som förstärkning om hästen inte lyssnar. Annars kommer man bara rubba hästens balans.

Halter/halvhalter i nedförsbackar är väldigt styrketränande när hästarna väl lär sig en bra teknik. Oftast behöver man låta hästarna hitta tekniken själv, på vissa fungerar det att man bromsar ett framben i taget genom att krama i tygeln på den sida vars framben är i luften och göra så för varje steg tills hästen saktar ner. När hästen väl har lärt sig detta och fått träna en del på det brukar de automatiskt få bättre teknik i nedförsbackarna för att de musklat sig mer.

 

[elsaa]

Sv: Ridning nerför

Tack för ett jättebra svar, jag förstår.

Det enda jag blir lite nyfiken över är hur går själva "uppmötandet av hästens tyngdpunkt" till?

Hästens tyngpunkt förflyttas framåt och man lutar sig därför själv lite framåt för att möta upp/följa med tyngdpunkten? Men hur underlättar det för hästen eller har jag fattat det rätt?

 

[Yrja]

Sv: Ridning nerför

Det är inte så dödligt noga om jag ska vara ärlig. I regel försöker man såklart att hitta en viktfördelning som är bra - och gör man det regelbundet så kommer hästen snart att själv välja den formen. Men händer det ibland att hästen klampar på neråt så är det ingen katastrof. Sånt händer. Då tycker jag istället att man ska ta itu med hur folk håller sina hästar. Att ha hästen installad sliter MYCKET mer på den än att låta den klampa på i nerförsbackar. Det är en droppe i havet i jämförelse.

 

[Totola]

Sv: Ridning nerför

Tack för ett jättebra svar, jag förstår.

Det enda jag blir lite nyfiken över är hur går själva "uppmötandet av hästens tyngdpunkt" till?

Hästens tyngpunkt förflyttas framåt och man lutar sig därför själv lite framåt för att möta upp/följa med tyngdpunkten? Men hur underlättar det för hästen eller har jag fattat det rätt?

Det kommer en hel del från centrerad ridning (rider dock inte centrerad ridning själv) där är ju filosofin att man FÖRST ska hitta hästens balans och lära sig följa den för att störa så lite som möjligt = underlätta för hästen. Sen kan man successivt påverka hästen med sin egen tyngdpunkt, att lära hästen följa efter ens egen tyngdpunkt. Men då gäller det att bara smygändra till en början eftersom hästen måste vara i balans och ha rätt förutsättningar för att följa ryttarens tyngdpunkt. Ingen idé att luta sig bakåt helt plötsligt mao
Som utgångsläge har hästar mer vikt fram. Därför skulle hästens tyngdpunkt vara något framåtlut för ryttaren redan på rakt underlag. Ju mer samlad hästen blir, desto mer kan man räta upp sig. Detta använder jag själv bara i undantagsfall, när hästarna har svårt med framåt/nedåt och man vill vara övertydlig så kan jag luta mig framåt, eller om det är en känslig häst som lyssnar bra för vikt och sits kan jag luta mig lite framåt för att möta upp tyngdpunkten precis innan man ska samla hästen för att sen flytta hästens tyngdpunkt lite bakåt. Eller precis i början när man övar samling och huvudprioriteten inte är hög samlingsgrad utan att hästen ska känna sig fri i ryggen.

Däremot i nedförsbackar vill jag störa hästen så lite som möjligt, därför lutar jag mig lite framåt och spänner magen/bukmusklerna för att hålla balansen. Man känner vart det rätta läget är om man testar lite olika grader, om man lutar sig för mycket framåt kommer det kännas som att hästen trillar på näsan - den tappar balansen, om man lutar sig för lite framåt kommer hästens rygg bli lite låst. Som regel kan man säga att när det känns som att man får ta i som mest med magen utan att hästen tappar balansen har man hittat rätt

Själva "mötandet av tyngdpunkten" är helt enkelt att försöka hitta det läge där hästen kan gå så naturligt som möjligt utan att känna sig störd av ryttaren.

 

[cristobal]

Sv: Ridning nerför

Intressant resonemang!
Igår red vi riktigt långt, och med väldigt långa backar, några asfalt (red t hästtandläkaren) och några i skogen, och jag tyckte inte att jag kunde säga att det blev ngn större skillnad med trött häst jfrt med utvilad, men däremot hur jag använde min egen kropp.
Tyckte att det kändes som att hästen får bäst balans då jag sitter med "framsidan" på låren. Ljumskarna ömmar idag...
Upplever också att det kan vara svårt att hitta en metod att få ner tempot i nedförsluten (nosen i framförvarande häst funkar ju...), för iom att man brukar tyglarna är det lätt att störa hästens balans. Bäst känns det, precis som du säger, att försöka påverka varje benlyft, att minska cirklarna med sittbenen, men att verkligen följa med i det diagonala med händerna - lätt stöd i tygeln, mest för tryggheten i det.
I de riktigt långa utförsluten känns det som att det vore bäst att kliva av.
Ska fråga instruktören nästa vecka hur hon ser på detta, hon är CR-instruktör.

 

[elsaa]

Sv: Ridning nerför

Okej!! tack för den förklaringen, det var intressant! (precis vad jag var ute efter!)

cristobal: jag måste bara fråga hur sitter man "med "framsidan" på låren" haha vrider du om hela benet eller hur menar du!

 

[Totola]

Sv: Ridning nerför

Blir väl lite svar till båda: sitta på framsidan av låren (att det känns som att man vrider låren inåt och rätar upp sig något i höfterna, tänker låånga ben och att knäna pekar inåt - vilket de inte ska göra, men det brukar vara lättare att få in tekniken om man tänker så -) är något som brukar fugnera bäst för mig med. Men så rider jag mycket barbacka (med barbackapad) och jag inbillar mig att hästarna känner av det bäst då. I vissa sadlar går det knappt att vrida om låren och tänka "lätt i rumpan" sitta på främre sittbenen för att sadlarna inte tillåter att man ändrar sin tyngdpunkt. Kan vara ganska olika på sadlar iofs.

Jag brukar också bli rejält öm i ljumskar/höfter när man inte ridit på ett tag, men framförallt träningsvärk i magen skulle jag få träningsvärk i armarna skulle jag dock oroa mig mer över min ridning brukar stretcha ljumskarna och höfterna noga när man joggat eller styrketränat just för att inte få så jobbigt vid ridningen.

Hör gärna med din instruktör, kan vara kul att få en second opinion! De teorier/erfarenheter jag skrivit här är ett hopkok av just erfarenheter och andras metoder som man snappat upp. Just det där med tyngdpunkten fick jag själv lära mig från min AR-instruktör, då i syfte att få hästarna länga överlinjen genom att ge ryggen större frihet, och att successivt komma åt hästens samling genom att ändra ekipagets tyngdpunkt.

 

[cristobal]

Sv: Ridning nerför

Tycker det är litet konstigt att man inte får träningsvärk i diafragman...
Jag har lite kutig hållning normalt, men då jag rider så försöker jag att öppna upp min framsida, länga ryggen, och då använder man ju andra muskler än då man går som en hösäck - och jag har aldrig känt någon träningsvärk i de muskler som bär upp vid lite bättre hållning...
Men jag tänker lite på detta med magens muskler - använder du magen till mer än halvhalterna? Det är inte så lätt att känna efter här i stolen, men jag kan tycka att jag använder ländmusklerna mer än magmusklerna vid ridningen, och att jag spänner magen nästan enbart vid halvhalterna. Och då jag vill minska tempot.

 

[Totola]

Sv: Ridning nerför

De hästar jag främst ridit har haft problem med balansen. Vilket har gjort att jag fått spänna magen nästan konstant i traven för att vara med när hästen bromsar in självmant och att inte tappa balansen om hästen tappar sin så att säga. Om JAG snabbt kan räta upp mig (med hjälp av magen) så kan hästen fortsätta trava och hitta tillbaka till balansen, om JAG däremot trillar med då är det kört, lika bra att sakta av till skritt. Värst var det väl iofs när man började komma till samlad trav på en häst som lätt föll tillbaka till dålig teknik, den hade styrkan men själv fick man hjälpa till väldigt mycket med teknik och balans.

Kan inte påstå att jag spänner ländryggen. Vid uteritter i terräng spänner man väl det mesta i mag- och ryggväg förr eller senare, vid dressyr brukar jag få tänka som ett snöre som drar upp hållningen, får tänka att jag skjuter fram/upp magen utan att svanka eller luta axlarna bakåt. Brukar ha rak rygg i vanliga fall också även om jag inte tänker mig för, men just det där med att inte falla framåt behöver jag räta upp mig och använda magen för att undvika.

I skritt däremot där det inte är lika mycket fråga om balans använder jag mage/rygg mest i halvhalter och avsaktningar. Eller om hästarna stövlar iväg men det blir ju också som en halvhalt.

 

[cristobal]

Sv: Ridning nerför

Hej hopp!
Frågade instruktören idag, och hon svarade enligt din modell. Svagt framåtlutad, helt i enlighet med vad som står i Ridhandboken.
Eftersom hon är B-tränare i dressyr och har tävlat fälttävlan så litar jag på henne.
Hon menade att om man lutar sig bakåt så driver man hästen, vilket kan leda till att hästen "ramlar" på framåt i dålig balans.

 

[Totola]

Sv: Ridning nerför

Okej, lite annan motivering men samma metod mao för mig är det ju också att man känner att hästryggen blir låst om man sitter för rakt/tungt i nedförsbackar.
Jag hade en häst som var en riktig läromästare i det där med sits och fokus eftersom den lyssnade så bra på det. Ville man börja trava kunde man t ex lyfta sina skinkor i takt med en svingande rygg i trav och samtidigt tänka tvåtakt så började den trava ganska samlat. Eftersom den var så känslig så var det också lätt att märka vilken sits/vilka hjälper som låste hästen eller gjorde att den började spänna sig, och vilka hjälper som tvärtom gjorde att den kände sig fri och lösgjord i ryggen. Det är bra med läromästarhästar!