milly
Trådstartare
Det gäller min halvfoderpålla. Hovbroskförbeningen gör sig nu påmind i form av tydlig hälta i trav trots att hovis gjort allt vad han kan. Tidigare har han lyckats göra henne smärtfri och ridbar trots att veterinärens diagnos var mycket usel (utdömning) och hästen var halt. Så hon har promenadridits några dagar/vecka sen förra sommaren.
Efter vad vet. sagt vid diagnostiseringen för drygt ett år sen trodde ingen att hon skulle bli helt smärtfri (nåja - HELT kanske är att ta i men utan symtom iaf) och dessutom ridbar. Så det här året har varit mer eller mindre ett MIRAKEL!
Veterinären sa nämligen att hon hade den värsta hovbroskförbeningen som han sett. (jag var inte med, har fått berättat för mig, jag var inte ens "med i bilden" förrän i höstas)
Hon är nu halt tydligt i traven i båda varven (troligen är det HF som spökar även i vänster varv). Det känns som det blev värre efter dagens omskoning... annars brukar det alltid bli BÄTTE när hon skos om eftersom hon ska vara så kort som möjligt i tån (och hög i trakten).
Hon är dock haltfri i SKRITT. Och i stort behov av MOTION (övervikt) som gör att vi diskuterar om hon ändå kan SKRITTAS då och då? Enligt hovis mår hon sämre om hon blir stående... Och det hjälper henne inte att vila.
Men jag vet inte... känns ju ändå fel att rida en häst som så uppenbart är halt i trav. Tänk om hon lider av att skrittas också?? (har ont) Jag är helt kluven... Vad är bäst för henne??
Ägaren själv har inte så mycket med hästen att göra i vardagen... det är mest jag som sköter henne.
Hästen kanske helt enkelt lever sin sista sommar nu... 15 år gammal... Och det är inget oväntat varken för mig elelr ägaren, vi vet ju att hon har en begränsad framtid. Och är glada för varje dag hon lever och mår bra (okej)!
För ägaren är det nog svårare än för mig, hon har fött upp hästen och haft den i ca 14år. Jag tycker mycket om hästen men har bara hållt på med henne i ett halvår och dessutom haft vetskapen hela tiden att hon har en begränsad framtid som kan sluta när som helst (då hon får för ont av sin sjukdom).
Jag tog bort min egna för två år sen... snart. (pga spatt)
Hon hade KONSTANT smärta, även av att strosa i hagen, så det var ingen tvekan hos mig att låta henne vandra till de evigt gröna ängarna... Men hemskt JOBBIGT så klart!
Maja, som denna foderpålla heter, verkar dock må prima när hon går i hagen o betar, och okej i skritten när man longerar eller skrittar en lugn tur på henne...
Vad tycker ni?
Kan man skritta på henne så länge hon är haltfri i skritten och inte verkar besvärad av det?? Det är inte viktigt för MIG att få rida, utan jag gör det mest för hästens bästa (motionen). Jag vill absolut göra det som hon mår bäst av!
Efter vad vet. sagt vid diagnostiseringen för drygt ett år sen trodde ingen att hon skulle bli helt smärtfri (nåja - HELT kanske är att ta i men utan symtom iaf) och dessutom ridbar. Så det här året har varit mer eller mindre ett MIRAKEL!
Veterinären sa nämligen att hon hade den värsta hovbroskförbeningen som han sett. (jag var inte med, har fått berättat för mig, jag var inte ens "med i bilden" förrän i höstas)
Hon är nu halt tydligt i traven i båda varven (troligen är det HF som spökar även i vänster varv). Det känns som det blev värre efter dagens omskoning... annars brukar det alltid bli BÄTTE när hon skos om eftersom hon ska vara så kort som möjligt i tån (och hög i trakten).
Hon är dock haltfri i SKRITT. Och i stort behov av MOTION (övervikt) som gör att vi diskuterar om hon ändå kan SKRITTAS då och då? Enligt hovis mår hon sämre om hon blir stående... Och det hjälper henne inte att vila.
Men jag vet inte... känns ju ändå fel att rida en häst som så uppenbart är halt i trav. Tänk om hon lider av att skrittas också?? (har ont) Jag är helt kluven... Vad är bäst för henne??
Ägaren själv har inte så mycket med hästen att göra i vardagen... det är mest jag som sköter henne.
Hästen kanske helt enkelt lever sin sista sommar nu... 15 år gammal... Och det är inget oväntat varken för mig elelr ägaren, vi vet ju att hon har en begränsad framtid. Och är glada för varje dag hon lever och mår bra (okej)!
För ägaren är det nog svårare än för mig, hon har fött upp hästen och haft den i ca 14år. Jag tycker mycket om hästen men har bara hållt på med henne i ett halvår och dessutom haft vetskapen hela tiden att hon har en begränsad framtid som kan sluta när som helst (då hon får för ont av sin sjukdom).
Jag tog bort min egna för två år sen... snart. (pga spatt)
Hon hade KONSTANT smärta, även av att strosa i hagen, så det var ingen tvekan hos mig att låta henne vandra till de evigt gröna ängarna... Men hemskt JOBBIGT så klart!
Maja, som denna foderpålla heter, verkar dock må prima när hon går i hagen o betar, och okej i skritten när man longerar eller skrittar en lugn tur på henne...
Vad tycker ni?
Kan man skritta på henne så länge hon är haltfri i skritten och inte verkar besvärad av det?? Det är inte viktigt för MIG att få rida, utan jag gör det mest för hästens bästa (motionen). Jag vill absolut göra det som hon mår bäst av!