Aslan
Trådstartare
Jag/vi har ett problem med en utav hästarna i stallet som jag inte riktigt vet hur jag ska tolka.
Igår tog jag den aktuella hästen i töm ut i skogen, vilket vanligtvis inte brukar vara några större problem. Visst kan hon titta lite och bli osäker om det är något (långt ifrån varje gång hon är ute) men hon lugnar ner sig lika fort igen och trampar lugnt på några sekunder senare. MEN!
Hon var mager och dan när hon kom, nu börjar hon sakta gå upp i vikt och med det även få mer energi. Ibland lite mer energi än vad hon kan hantera. Det framkommer mest i hanteringen då hon kan hitta på andra saker än att göra det hon ska, till exempel har hon ibland lite myror i benen på gången innan vi ska ut, hon kan få för sig att nafsa lite efter människan, hon kan sparka ovch tjura lite om man vill flytta på henne. Inget av detta är okey! Men det är hyfsat nya problem som uppkommit så vi tar dem allt efter hand och jobbar bort dem. Jag ser ingen dum häst, utan en häst som i vissa lägen har energi till att kanske testa lite eller som helst enkelt blir uttråkad och försöker göra något åt saken själv.
Vid töm igår gick hon kanonfint ända fram till en liten timmerhög med stock som hon tvärnitade och började titta på. Jag lät henne kolla in den i sin egen takt och gjorde ingen grej utav det utan väntade ut henne och när hon tog ett par steg framåt i rätt riktning berömde jag. Hon stannar igen strax efter och jag upplever henne inte som direkt rädd då hon står ändå avslappnat och försökte efter några sekunder beta lite i gräskanten. När hon gör detta så driver jag lite med rösten och hon tar två steg framåt, jag berömmer snabbt MEN!
Då reser hon sig på bakbenen och gör en piruett runt så hon helt plötsligt står öga mot öga med mig. Jag hinner inte med och ser nog ungefär lika förvånad ut som hästen.
Jag tar tillbaka och börjar om och denna procedur upprepas förutom att hon inte kommer runt då jag är snabb med att vända ner henne och räta ut frammåt istället. Jag märker på hästen att ju längre vi håller på att bråka, ju mer stressad blir hon och stegringar à eskalerar. Efter ett par vändor i luften som bara blir kraftigare och värre känner jag att jag hon är snart så stressad att jag inte vill pressa henne mer. Dock när jag precis bedömer att vi kanske ska ge oss innan det blir farligt för hästens skull (tänker på skaderisken, då hon var högt uppe och vippade nästan till att slå runt) bestämmer hon sig för att ge upp och vingård förbi. Hon lugnar som vanligt ner sig efter ett par meter och är sitt vanliga Goa jag igen. Tyvärr på denna rundan så måste vi vända och gå tillbaka samma håll igen, men jag tänker att det kanske går lättare på hemvägen. Och visst, det gick något lättare, det var endast en stegringsprotest men derbyrivalerna här jag funderar.
När hon står och tittar på det som är för henne "läskigt" så börjar hon vifta med ena frambenet. Först bara i luften men sen ser det nästan ut som att hon ska lägga sig ner för hon sätter ner det så långt framåt och börjar "gräva" så pass kraftigt i marken att jord och rötter bara yr. Jag antar att det var en kombination mellan frustration och rädsla. Eller vad tror ni? Varför gör hon så? Jag skulle även vilja ha tips på hur ni korrigerar en häst som hållet på såhär i töm.
Jag har alltid pisk när jag tömkör då detta är ett hjälpmedel som hästen är van vid. Dock är hon inte van vid att jag korrigerar med den då det inte behövts i töm. Jag var således restriktiv med att korrigera henne vid stegringarna med den då jag kände att detbkanske inte är rätt metod vid rädsla utan kanske bara gör saken värre, samtidigt som det absolut i te är okey att ställa sig så på bakbenen bara för att man blir rädd/frustrerad. Tips och idéer?
Igår tog jag den aktuella hästen i töm ut i skogen, vilket vanligtvis inte brukar vara några större problem. Visst kan hon titta lite och bli osäker om det är något (långt ifrån varje gång hon är ute) men hon lugnar ner sig lika fort igen och trampar lugnt på några sekunder senare. MEN!
Hon var mager och dan när hon kom, nu börjar hon sakta gå upp i vikt och med det även få mer energi. Ibland lite mer energi än vad hon kan hantera. Det framkommer mest i hanteringen då hon kan hitta på andra saker än att göra det hon ska, till exempel har hon ibland lite myror i benen på gången innan vi ska ut, hon kan få för sig att nafsa lite efter människan, hon kan sparka ovch tjura lite om man vill flytta på henne. Inget av detta är okey! Men det är hyfsat nya problem som uppkommit så vi tar dem allt efter hand och jobbar bort dem. Jag ser ingen dum häst, utan en häst som i vissa lägen har energi till att kanske testa lite eller som helst enkelt blir uttråkad och försöker göra något åt saken själv.
Vid töm igår gick hon kanonfint ända fram till en liten timmerhög med stock som hon tvärnitade och började titta på. Jag lät henne kolla in den i sin egen takt och gjorde ingen grej utav det utan väntade ut henne och när hon tog ett par steg framåt i rätt riktning berömde jag. Hon stannar igen strax efter och jag upplever henne inte som direkt rädd då hon står ändå avslappnat och försökte efter några sekunder beta lite i gräskanten. När hon gör detta så driver jag lite med rösten och hon tar två steg framåt, jag berömmer snabbt MEN!
Då reser hon sig på bakbenen och gör en piruett runt så hon helt plötsligt står öga mot öga med mig. Jag hinner inte med och ser nog ungefär lika förvånad ut som hästen.
Jag tar tillbaka och börjar om och denna procedur upprepas förutom att hon inte kommer runt då jag är snabb med att vända ner henne och räta ut frammåt istället. Jag märker på hästen att ju längre vi håller på att bråka, ju mer stressad blir hon och stegringar à eskalerar. Efter ett par vändor i luften som bara blir kraftigare och värre känner jag att jag hon är snart så stressad att jag inte vill pressa henne mer. Dock när jag precis bedömer att vi kanske ska ge oss innan det blir farligt för hästens skull (tänker på skaderisken, då hon var högt uppe och vippade nästan till att slå runt) bestämmer hon sig för att ge upp och vingård förbi. Hon lugnar som vanligt ner sig efter ett par meter och är sitt vanliga Goa jag igen. Tyvärr på denna rundan så måste vi vända och gå tillbaka samma håll igen, men jag tänker att det kanske går lättare på hemvägen. Och visst, det gick något lättare, det var endast en stegringsprotest men derbyrivalerna här jag funderar.
När hon står och tittar på det som är för henne "läskigt" så börjar hon vifta med ena frambenet. Först bara i luften men sen ser det nästan ut som att hon ska lägga sig ner för hon sätter ner det så långt framåt och börjar "gräva" så pass kraftigt i marken att jord och rötter bara yr. Jag antar att det var en kombination mellan frustration och rädsla. Eller vad tror ni? Varför gör hon så? Jag skulle även vilja ha tips på hur ni korrigerar en häst som hållet på såhär i töm.
Jag har alltid pisk när jag tömkör då detta är ett hjälpmedel som hästen är van vid. Dock är hon inte van vid att jag korrigerar med den då det inte behövts i töm. Jag var således restriktiv med att korrigera henne vid stegringarna med den då jag kände att detbkanske inte är rätt metod vid rädsla utan kanske bara gör saken värre, samtidigt som det absolut i te är okey att ställa sig så på bakbenen bara för att man blir rädd/frustrerad. Tips och idéer?
