Sv: Redskap
Tee Showah skrev:
Hur gör ni "kroppspråkare" när ni vill lära hästen yttertygel och annat där man lägger på tryck som ska motsvara tyglar och skänklar i ridningen.
...och vad är felet med att använda spö....?
Jag använder mitt kroppspråk, (från marken i början med tömkörning). Då har jag hjälp av yttertygeln, detta lär sig hästen fort, (min placering i förhållande till huvud/bog/bakdel, samt min kroppsriktning)
Har inga problem med vare sig öppna eller sluta, när hästen är helt lös.
Kan tillägga att all min NH träning då hästen är lös, enbart är till för att förbättra för min ridning. Jag utför inga övningar som inte jag eller hästen har nytta av. Även om frihetsdressyr för Show låter lockande, så är ridbarheten första prioritering.
(Nu diskuterar jag mina egna hästar)
Felet med spö? Bara namnet tycker jag talar sitt tydliga språk.
Ett spö är drivande, bortchasande, allmänt obehagligt för hästen.
(Detta säger jag med stor risk för att få på huvudet nu!!!
)
Och då menar jag när man använder det just drivande.
Att vänja hästen att spöet är ett hjälpmedel ser jag inte någon mening med då jag inte använder hjälpmedel.
Däremot kan jag träna tolerans mot spöet. Då lär jag hästen att spöet betyder noll. Bra att lära in när man är borta och tränar/tävlar och någon rappar till sin häst och man råkar rida sidan om.
Alla får ju göra som de vill, att använda spö eller inte,,,
Jag har bara aldrig fattat vitsen med det.
När jag var yngre var jag (en kort tid) jockey lärling, jag var inte populär, då jag vägrade rida med spö. (Men det var inte därför jag slutade)
Men den största triumfen var ändå när jag blev trea med hästen
som aldrig löpte in i mål, (hon kom oftast sist) Jag red henne till trea.
Jag provade inte att spödriva henne till trea.
Jag vet i dag att jag var den enda som fick denna häst att ge allt, bara min önskan om högre fart, gav henne orken och viljan att försöka.
Jag tränar inte från marken med spö. Och jag rider heller inte med spö. Den dagen jag måste ha spö som en drivande hjälp, slutar jag hellre att rida...