Reaktiv hund på kurs utbruten Dobberman vs Rottis som 1a gångs hund-vad tycker ni om det?

[nullo-modo]

Jo, så är det nog (i det sammanhanget). Nu var de hundarna inga jakthundar, utan vanliga sällskapshundar av alla tänkbara raser, som ville göra viltspår för skojs skull och för att aktivera hundarna på ett kul sätt. Hon som frågade mig hade en blandras Husky/Schäfer, och det var en av de problematiska hundarna jag nämnde i den andra tråden, som hade noll kontakt med sin förare men gärna stack och möjligtvis kom tillbaka dan därpå.

De andra var allt möjligt; rottisar, rottis/schäfer, schäfer, pytteliten obestämbar hund, cavalier, hela spektrat. EN jakthund.

Har bara varit med enstaka hundar som inte varit jakthundar på dom jaktlydnad jag varit på så tog nog det för givet att det var så även på andra

 

[Fruentimber]

När min vilda brukshund var typ året gammal skulle vi gå kurs på Brukshundsklubben. Jag ville gå vanlig lydnad samt spår. Men fick, av en person (...) tipset att inte anmäla mig eftersom han var för stökig. Inte elak utan bara stökig. Jag kunde däremot få hålla till själv, utanför planen, och träna på egen hand om jag ville.

Jag blev helt förtvivlad, minns att jag gick ut i skogen med honom och grät.

Men vad hemskt. Stökiga hundar är ju de roligaste!

 

[Scata]

Nör vi ändå är inne på detta.. om man dyker upp på en sportkurs med en hund som är helt hanterbar och samarbetsvillig en som kommer göra några utfall i kopplet i början och kansle sura i trängda situationer, kommer folk titta snett på en då? Är det okej liksom?

Om du går en kurs hos SBK så törs jag lova att ingen kommer att titta snett på dig.
Du är ju där för att lära dig och hunden samspelet tillsammans när det är störning (andra ekipage) runt om. Att lära en hund något när man är hemma och helt ostörd är inget som ger något i längden. Det är därför som SBK har kursverksamhet

Alla som har kommit till en SBK-kurs för fösta gången tror att dom har den brötigaste hunden - det hör till. Men efter 2a eller 3e kurstillfället så finns det i regel inga brötiga hundar kvar, bara hundar som vill göra något KUL tillsammans med sin förare.

Nu är väl tanken och målet hos just SBK att du ska kunna träna och tävla tillsammans med andra, men att tävla kommer ändå som nummer 2 - det är träningsgemenskapen som är det roliga.
Nu är jag säkert nummer 147 som säger detta i tråden, men jag ville det iallfall
Som gammal SBK-instruktör så blir jag beklämd att läsa om någon som blivit avrådd att gå kurs, kurserna är ju liksom till för att få sammarbete och lydighet att fungera.

 

[farin]

Men vad hemskt. Stökiga hundar är ju de roligaste!

Hundarna är så gott som alltid det minsta problemet Förare som går kurs för att "man ska", inte för att lära sig något och ge sin hund en bra grund och upplevelse är värre

 

[Otherside]

Men vad hemskt. Stökiga hundar är ju de roligaste!

Jag vet!!! Han hade allt, behövde bara kanaliseras rätt! Och det borde man veta på en brukshundsklubb.....

 

[Nota]

Jag vet!!! Han hade allt, behövde bara kanaliseras rätt! Och det borde man veta på en brukshundsklubb.....

Finns ju nötter på vissa brukshundsklubbar med precis som överallt.

Har ju bland annat genom åren varit ett antal inlägg från folk som blivit dissade av någon på brukshundsklubb för dom haft blandras eller muskelhund.

Men överlag är ju dom allra flesta träningskompisar och instruktörer bra

 

[Brie]

Bor man så till att det finns flera brukshundsklubbar inom rimligt avstånd så kan det vara värt att prova sig fram lite. Jag har valt den näst närmaste pga mycket öppnare och varmare stämning där otroligt inkluderande och prestigelöst.

 

[Trasten]

Men om man nu vill prova att gå en kurs och har en hund som kanske kommer föra lite väsen och se lite otäck ut men som man ändå kan hantera på ett säkert sätt.
Anmäler man sig till en kurs och dyker upp där och hoppas på det bästa? Behöver man maila tränaren och fråga först?
Eller vore det bättre att åka dit på någon öppen träning och bara vara vid sidan och se hur det går?

Är egentligen inte så blyg av mig men det är lite svårt att kommunicera med andra hundägare om man har en surkärring som för ett jävla liv. Och om man väl får ordning på det och inleder en konversation kommer det ju enligt murphys lag direkt bli ett jävla liv igen.

 

[Bulldoozer]

@Trasten går man typ allmänlydnad / vardagslydnad brukar hundarna i regel vara rätt brötiga första passet. På vår klubb hade man i regel kvar hundarna i bilen i början av passet då kursledaren har lite teori först och genomgång av vad som skulle göras.

 

[Brie]

Men om man nu vill prova att gå en kurs och har en hund som kanske kommer föra lite väsen och se lite otäck ut men som man ändå kan hantera på ett säkert sätt.
Anmäler man sig till en kurs och dyker upp där och hoppas på det bästa? Behöver man maila tränaren och fråga först?
Eller vore det bättre att åka dit på någon öppen träning och bara vara vid sidan och se hur det går?

Är egentligen inte så blyg av mig men det är lite svårt att kommunicera med andra hundägare om man har en surkärring som för ett jävla liv. Och om man väl får ordning på det och inleder en konversation kommer det ju enligt murphys lag direkt bli ett jävla liv igen.

Håller med @Bulldoozer om att man brukar ha en genomgång med hundarna i bilen först. Där får man chansen att berätta lite om hur ens hund är, och hur man vill att andra agerar omkring den.

Det är mycket kommunikation över lag just kring ens hunds personlighet och behov. ”Min hund kan bli väldigt i gasen och skälla mycket” säger nån, en annan berättar att hens hund har en foderallergi och bara får belönas med medtaget foder i parövningar som tex budföring, en tredje visar hur man ska ge godiset till hens hund för att ha fingrarna i behåll Alla vill ju att det ska bli bra

 

[yennork]

Det bästa är väl att anmäla till en kurs och mejla instruktören före första tillfället och berätta vad som bekymrar dig. Då kan man som kursledare förbereda sig lite på hur man kan hjälpa.

En fördel vi SBK-instruktörer har är dessutom att vi har andra på klubben vi lätt kan be om råd. Jag själv är inte så bra på brötiga hundar, men jag kan diskutera med dem som är.

Men kör gärna dit på en öppen träning och se hur stämningen är.

 

[Fruentimber]

Det bästa är väl att anmäla till en kurs och mejla instruktören före första tillfället och berätta vad som bekymrar dig. Då kan man som kursledare förbereda sig lite på hur man kan hjälpa.

En fördel vi SBK-instruktörer har är dessutom att vi har andra på klubben vi lätt kan be om råd. Jag själv är inte så bra på brötiga hundar, men jag kan diskutera med dem som är.

Men kör gärna dit på en öppen träning och se hur stämningen är.

Håller med! Det är verkligen en styrka med att vända sig till en brukshundklubb, finns ofta många med erfarenhet och kunskap. Vi har likadant, några specifika instruktörer som vi kan kalla in vid behov om det finns beteenden som vi inte löser själva.

 

[farin]

Det bästa är väl att anmäla till en kurs och mejla instruktören före första tillfället och berätta vad som bekymrar dig. Då kan man som kursledare förbereda sig lite på hur man kan hjälpa.

En fördel vi SBK-instruktörer har är dessutom att vi har andra på klubben vi lätt kan be om råd. Jag själv är inte så bra på brötiga hundar, men jag kan diskutera med dem som är.

Men kör gärna dit på en öppen träning och se hur stämningen är.

Vi är dessutom oftast två instruktörer på valp- och allmänlydnadskurser så att en kan stötta enskilda ekipage mer vid behov.

 

[Soso]

Här en en till med hundreaktiv galning!

Det som faktiskt har hjälpt oss har varit att åka på gruppträning på BK. Jag var livrädd först då en annan instruktör från en unghundskurs (ej SBK) hade sagt att jag aldrig kommer kunna gå kurs någonsin med min hund. Första gången jag vågade iväg kom jag inte ens i träningshallen där det fanns två andra hundar, jag hade hört av mig i förväg och sa att jag hade en stökig hund innan första träffen. I slutet på våren var vi på plan med 25 andra ekipage. Jag blev positivt överraskad över hur många andra som också hade lite stökiga hundar och hur tillmötesgående instruktörerna var. Ingen tittar snett på en vi har fått så mycket pepp och uppmuntran för att vi kämpat på. Man åker ju dit för att träna inte för att visa upp sig.

Kan tillägga att min sköter sig numera väldigt bra i tränings och tävlingsmiljöer, men är ett jävla as på promenader om vi möter fel hund. Men går det ena att lösa borde det andra också gå

Vi har också en liten lokal FB-grupp med stökiga hundar som ses i grupp och tränar på att möta och passera varandra och det har verkligen varit vår frizon att komma precis som vi är och får träna precis som vi vill. Kanske försöka hitta en sån?

 

[Trasten]

Det bästa är väl att anmäla till en kurs och mejla instruktören före första tillfället och berätta vad som bekymrar dig. Då kan man som kursledare förbereda sig lite på hur man kan hjälpa.

En fördel vi SBK-instruktörer har är dessutom att vi har andra på klubben vi lätt kan be om råd. Jag själv är inte så bra på brötiga hundar, men jag kan diskutera med dem som är.

Men kör gärna dit på en öppen träning och se hur stämningen är.

När jag gjorde det fick jag ju svaret (inte av sbk) att de enbart jobbar på avstånd som hunden klarar av och att jag uppenbarligen behövde jobba på min och hundens relation innan jag utsatte henne för situationer hon inte klarar av.

Men vem vet, jag kanske helt enkelt dyker upp på en öppen träning så vi kan skämma ut oss och så får vi se hur det tas emot!

Hade varit mycket enklare om jag hade bil! Då kunde jag ju lämnat hunden i bilen för att hälsa på folk och så. Har inte så svårt för att träffa nya människor men det blir ju lite svårt om man har en vild hund och måste hålla avstånd till deras hundar. Nu måste jag ju hantera den sociala situationen samtidigt som hunden lever rövare. Hade hon varit lugn en kvart innan hon satte igång hade det ju varit enklare rent socialt.

Men men, tack för glada tillrop allihop!

 

[WildWilma]

Kolla om din lokala SBK har någon FB-grupp för samträning. Vi har en del i som skriver i våran sådan grupp att de har en lite brötig hund och vill hålla sig i kanten för att bara träna att vara i närheten av andra hundar och frågar när det brukar vara folk på klubben och träna (ej kurs) så de kan göra det. Ingen har reagerat negativt på det vad jag sett utan varit tillmötesgående.

Min första kelpiehane var en riktig surgubbe på andra hundar men skötte sig utmärkt vid träning och tävling för han var trygg med att få bli lämnad i fred av andra hundar i de miljöerna. Jag tror att om din hund lär sig att vid träning är det bara "jag och matte" så kan hon lättare släppa tanken på de andra hundarna.

Har man inte bil så kan man ju ta med en canvasbur som hunden kan få ligga i vid pauser mm eller bara binda upp den en bit bort. På kurs kan det ju vara någon annan som har plats över i sin bil om hunden behöver pausa.

Jag har när jag hållt kurs bett deltagare höra av sig om de inte har möjlighet att ha hunden i bilen (de tillfällen när det behövs ex. vid spårläggning) så har jag tänkt att jag tar med en bur att låna ut om det behövs eller ser till att det finns plats i min egen bil.

 

[Pilot]

2 av 3 klubbar i min närhet har "hundhus" med några burar i.
Så när du känner dig mogen så hör dig för hos en klubb som du fått positivt intryck av.

Sen kan jag köpa att man inte ska utsätta saker hunden inte är mogen för, men samtidigt är det spannet väldigt stort.
Att vara med på träning hade jag tyckt att det är inget som man bör hålla sig ifrån, om man inte har en hund åt det extrema hållet (rädd/aggressiv).

Där jag har tränat så skriver de ut att "i denna kurs så kommer hundarna tränas samtidigt så då måste de fungera ihop med andra hundar, har du funderingar om din hund så hör av dig till oss innan."