Rätta mig om jag har fel!

[Garpen]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Absolut ska man ha guldkant på tillvaron! Men jag tror vi människor saknar godis/restaurangbesök mer om vi skulle vara utan det, än vad ex en hund gör. För en hund är maten mycket av en bekräftelse, och jag tror en hund blir lika glad av att bli omklappad, få ut och träna med husse/matte eller dyl som att få en kaka. Och framför allt tror jag en hund blir lika glad över en morot som över en godisbit, de har inte samma smaklökar som vi och vet inte att godis och socker är något speciellt förbjudet/lyxigt.

 

[LIA]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Äter jag godis så är det för att jag tycker det är gott och inte för att det ev är "förbjudet/lyxigt". Av samma anledning föredrar min jycke godis/havrekaka/grisöra/glass!! framför morot. Varje gång!

Jag tror också att annat än godis är viktigare för hunden när det gäller bekräftelse/beröm, men för den skull gillar den godis också.

Mat ser jag inte som någon bekräftelse eller beröm. Det är en självklarhet i hundens vardag och vår skyldighet att tillhandahålla.

LIA

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

jag är en helt ohämmad bortskämmare av hundar,även om jag faktiskt också är en väldigt princiipfast matte.

har allergihundar som klarar av mitt sätt att "fördiska" och använda dem som avfallskvarnar.

jag tycker dte är viktigt för dig o din hund att ni får behålla era rutiner,men frågan är om det går tat göra detta smidigare..
är de oroliga för rastningen,prata lite löst om vad han gjort den dagen,att han redan varit ute en timme eller så innande ens kommer på tanken att fråga..

när du väl tar med hundenin till dem,klappa o gosa då med den så de(enl deras sätta tt se på det) ser att du gillar din hund.

jag har fått skit för tat jag inte anses som tillräckligt snäll eller glad när jag jobbar hunden på stan.ibland har jag behövt korrigera o då gör jag det,men viss a hundägare tror då felktigt att jag alltid är sur o sträng..de ser inte den lilla smekningen me dtummen i pälsen,leendet och nicken som vi betingat in som belöning också.

ibland har jag alltså tvingats att högjutt berömma hunden för att inte folk skal tro jag ärelak..och det är ju stor mening med en döv hund

Jag är precis tvärtom vad folk tror,men har tydliga regler.

om dina svärisar tycker dte är jobbigt attdeas hundar får,men inte din,kan du då kanske ta med dig...ett halvt grisöra elller en klöv eller vad tusan som helst så jakthunden kan få det när han är där..dvs tillåtet godis som gör att de känner att de är snälla,du känner att du har kontroll på situationen,och hunden får något litet,men får inte lära sig olater?

dera ssynsätt går förmpdligen ut på att vara "snäll" på ett för hundar ibland knepigt sätt.
de ser ju inte att du också är snäll,då de inte uppfattar signalerna alls.

Thina

 

[Garpen]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Nä, jag äter ju förstås också godis för att det är gott. Men det är ju något jag lärt mig med åren, ingen vetskap jag föddes med. Som liten fick jag inte godis av mina föräldrar enligt konceptet "det jag inte känner till saknar jag inte". Samma gäller en hund, och där finns dessutom inga påtryckningar från kompisar/media som får godis och säger att det är jättegott.

Sedan tror jag absolut att även vanlig utfodring/mat är en form av bekräftelse för hunden. Att flockledaren ger den mat är ett bevis på att den fortfarande är en del av flocken. Se på en flock vargar; först äter alfa-vargarna, när de är nöjda ger de tillåtelse till de som ingår i flocken att äta, i turordning efter rang. Den som inte är accepterad i flocken får inte del i bytet.

Jag tycker mig ibland märka på min hund att det är principen att den får mat som är viktigare än själva maten. Oftast äter den upp allt, men ibland kan hunden gå runt och liksom vänta på mat, den vet att det är dags, att den brukar få vid det tillfället. Han väntar och väntar och tittar på mig om jag drar ut på det. När han sedan väl får maten tar han två tuggor och går därifrån, och är sedan nöjd och somnar. Då var det ju inte hungern som drev honom, utan tryggheten i att "allt är som vanligt, rutinerna löper, jag är fortfarande accepterad av min flockledare, nu kan jag sova".

 

[Garpen]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Ja, sånt är irriterande, när andra människor har synpunkter på om man är tillräckligt snäll elelr inte. Vad hunden upplever som beröm och snällt beror ju på vad vi fostrat den till, hur den är van att få beröm.

Det är väl med hundar som med barn. En del barn lär sig att beröm är en påse godis eller en pizza när de varit duktiga. Andra får en kram och en puss på kinden. Åter andra får en klapp på axeln och ett uppmuntrande ord. Bekräftelsen för barnet ät lika, metoderna är bara mer och mindre hälsosamma.

 

[Nenne1]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Jag förstår absolut att du vill att dina regler ska gälla för din hund - men sen får du kanske tänka efter vilket som är viktigast, att du har ett bra förhållande till svärföräldrarna, eller att du håller benhårt på dina principer? Kanske det går att rucka lite, som flera andra har påpekat, så att du känner att det blir på en acceptabel nivå, men att de presumptiva svärföräldrarna känner att de kan få umgås med din hund på ett sätt som de är vana vid. Då menar jag självfallet inte att de ska få trycka i din hund en massa onyttigheter, men att du har med något som den kan få.

Och vill du absolut inte, så får du väl kasta en annan princip överbord och skylla på känslig mage. Där får man väl också fundera hur man löser saker smidigast, genom att benhårt hålla på sina principer om inga lögner, eller dra till med något som fungerar och som inte skadar.

Vad gäller godis så får min hund absolut sånt. Där går inte att komma stickandes med någon morotsbit inte - han vet vad han gillar, och jag vill att han ska kunna äta det mesta, vem vet vad man hamnar i för situationer. Eftersom hans huvudföda är fryst färskfoder så kan jag ju inte direkt ha det med mig alltid. Torrfoder är inte min melodi alls, då får han hellre matrester, ben, rått kött eller något sånt. Och, minsann, kakbitar, glass, godisar.

Godis är i vår träning en viktig belöningsingrediens - inte den viktigaste, det är kamplek, men att komma med någon klapp, nä det går inte. Varför skulle jag be honom jobba utan adekvat lön när jag själv aldrig skulle göra det? Skulle min chef tro att jag enbart skulle anstränga mig för en klapp på axeln, ja då skulle han bli grymt besviken...

Och min hund är en vältrimmad pjäs, utan något som helst överflödigt fett. Han är i god kondition, rör sig mycket och mår inte illa av extra godisbitar.

 

[Mona]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Usch och fy vad jag känner igen det du beskriver! Jag anser att mina svärföräldrar (främst svärmor....) är en STARKT bidragande orsak till att vår hund har en massa "hyss" för sig som jag bara avskyr...

Tyvärr har jag inget råd att ge dig. När vår hund var valp var vi delvis beroende av viss hundpassning och på ett sätt var det bara att "gilla läget" liksom. Dom gjorde som det passade dom, hemma hos dom s.a.s.
Det medförde att jag hamnade i konflikt med hunden så fort vi kom hem och till slut kapitulerade jag, kan man väl säga. Min man tyckte att jag överreagerade och såg inte problemen med ett inkonsekvent hanterande av hunden. Idag tycker han dock annorlunda.

Nästa hund ska däremot inte få sätta sin tass hemma hos dom om inte jag är med.

 

[ChristinA]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Känner igen det där med partnern!

Min sambo gjorde som jag sa och jobbade på att vara konsekvent. Men han visste inte riktigt varför det var så viktigt.

Nu när hans föräldrars hund är 6månader kommer han till mig och säger: "Du har alltid sagt att det är viktigt att vara konsekvent, nu förstår jag varför."
Han kan nu se hur den lilla, söta snälla valpen utvecklas åt det odrägliga hållet.

Men jag är glad att han lyssnade på mig, även om han inte förstod!

 

[Razor]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Har samma problem typ, min killes mamma gör fläskfilé och potatisgratäng till sin lilla hund, ibland far dom till deras stuga enbart för att få göra nå speciella plättar till hunden, den äter inte torr foder eller nått annat vanligt foder *sten vägrar* Dom pratar och behandlar hunden precis som en bebis! Idag är juh denna hund inte trevlig alls, en buttrig liten kaka om den inte får som den vill. den låtsas må dåligt om dom inte ger den nog med uppmärksamhet. det är så jobbigt o bara titta på, har sagt det till killen min men han framför juh inte det så att dom förstår. *jisses*

 

[Garpen]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Jodå, visst är jag beredd att rucka lite. Är mest detta med maten jag inte vill ändra på, vill inte att han ska börja få godsaker. Så mycket andra regler har jag inte inomhus, han är så lugn och sover mest när vi är inne. Och några möbler lär de inte få honom att ligga i, han lärde sig som 8 veckors valp att det inte var tillåtet så det är så pass förbjudet att det inte går att få upp honom i en soffa även om det skulle bli tillåtet. Och beträffande gos och bus finns inga regler, så där är det fritt fram.

 

[ejlin]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Jag brukar alltid dra en vals om att min hund är allergisk mot blablabla... och om hon får i sig ngt sådant så kan det hända att hon måste åka till Veterinären för avlivning eftersom hon får sånna problem att hon inte kommer att överleva



Och faktiskt så funkar det :smirk:

 

[Garpen]

Sv: Rätta mig om jag har fel!

Fast jag kan inte ljuga för folk, till och med valser och vita små nödlögner känns jobbiga. Särskilt om det är till folk man bryr sig om så som svärtföräldrar.