pigleton
Trådstartare
Har tidigare skrivit ett inlägg om damen som inte vill stå uppbunden utan mycket hellre vill vara lös. Hon står still när hon är lös med grimskaftet över halsen men så fort hon blir uppbunden, jazzar hon fram och tillbaka och skrapar med hoven. Försöker ha henne så lite upbunden som möjligt men samtidigt vill jag inte helt släppa det då jag vill ha henne stå still och uppbunden när hovslagare eller massör är där samt när jag måste gå bort till sadelkammaren och hämta saker och så.
Nu har hon dock blivit värre. Så länge hon är lös är det lugnt, hon står still, kikar lite vad man gör men står nästan och sover med huvudet sänkt under skötsel. Så fort jag binder upp henne sätter stora väderkvarnsframbenet igång och vevar och vevar, oavsett om jag står bredvid eller inte. Står jag bredvid säger jag ett bestämt nej! och då¨slutar hon för en stund men börjar istället gå fram och tillbaka. Går jag ifrån henne har hon nu börjat stå och studsa på gången hon reser sig upp och ner när hon inte skrapar eller går omkring. Det blir nästan levad-liknande småstegringar och precis lagom vad grimskaftet tillåter.
Det här känns inte så himla kul eftersom det räcker med att jag vänder ryggen åt henne 10 sekunder för att hämta nåt så börjar hon. Linorna är inte extremt korta, hon kan röra på huvudet relativt mycket när hon står på rätt plats (står hon och hänger fram eller bak blir det naturligtvis mindra)
Så, vad göra? Skälla på henne hjälper inte, hon är rätt oberörd inför sånt. Jag har även provat att ignorera henne och bara låta henne vara, då förvärras det hela tills hon är i gränslandet för att gå omkull och slita sönder både grimma och linor. Damen ifråga är ett rejält halvblod på ca 170 rätt grov i typen så hon är inte så smidig när hon går på.
Nu har hon dock blivit värre. Så länge hon är lös är det lugnt, hon står still, kikar lite vad man gör men står nästan och sover med huvudet sänkt under skötsel. Så fort jag binder upp henne sätter stora väderkvarnsframbenet igång och vevar och vevar, oavsett om jag står bredvid eller inte. Står jag bredvid säger jag ett bestämt nej! och då¨slutar hon för en stund men börjar istället gå fram och tillbaka. Går jag ifrån henne har hon nu börjat stå och studsa på gången hon reser sig upp och ner när hon inte skrapar eller går omkring. Det blir nästan levad-liknande småstegringar och precis lagom vad grimskaftet tillåter.
Det här känns inte så himla kul eftersom det räcker med att jag vänder ryggen åt henne 10 sekunder för att hämta nåt så börjar hon. Linorna är inte extremt korta, hon kan röra på huvudet relativt mycket när hon står på rätt plats (står hon och hänger fram eller bak blir det naturligtvis mindra)
Så, vad göra? Skälla på henne hjälper inte, hon är rätt oberörd inför sånt. Jag har även provat att ignorera henne och bara låta henne vara, då förvärras det hela tills hon är i gränslandet för att gå omkull och slita sönder både grimma och linor. Damen ifråga är ett rejält halvblod på ca 170 rätt grov i typen så hon är inte så smidig när hon går på.