Nillizan
Trådstartare
Har gått över tiden. BF+5!
Börjar bli lite långsamt och har nu inget att göra direkt. Vågar inte starta något större projekt heller.
Telefonen går varm och jag är lite småirriterad över folk nu. Är det så för er också att folk ringer i stort sett varje dag för att kolla om det har hänt något? Nej, säger man för tusende gången och sen är det nästa samtal eller sms... Möter svärföräldrarna/min far och samma fråga, har det inte hänt något? Nä, vad ser det ut som???
Priset tog de när de vill komma till bb efter förlossningen för att träffa barnet, förklarade att det är besöksförbud där, men de ger sig inte och vill att vi tar ut barnet på parkeringen. Förklarade att vi inte vill det (man får inte det heller), hepp, då blir hon sur och ifrågarsätter om de verkligen kan isolera barnet och mamman så. Men lyssnar hon på vad vi vill, det gör hon ju inte, vi kanske vill vara själva!? Jag blir jättestressad av detta och jag orkar verkligen inte ta strid och försvara mig och vad känner och tycker. Hon får ju ändå vara den första som träffar den lille eftersom vi bor på samma gård. Varför inte respektera och vänta tills vi kommer hem, det är ju bara några dagar vi är borta.
Varför har de anhöriga så himla bråttom att få träffa den lille innan den ens är född? Blir ju matt redan nu.
Kanske överdriver jag, men nu börjar det bli så tjatigt från alla håll och kanter. Vet att de bara vill väl, men det känns som alla drar i en. Och ingen lyssnar.
Börjar bli lite långsamt och har nu inget att göra direkt. Vågar inte starta något större projekt heller.
Telefonen går varm och jag är lite småirriterad över folk nu. Är det så för er också att folk ringer i stort sett varje dag för att kolla om det har hänt något? Nej, säger man för tusende gången och sen är det nästa samtal eller sms... Möter svärföräldrarna/min far och samma fråga, har det inte hänt något? Nä, vad ser det ut som???
Priset tog de när de vill komma till bb efter förlossningen för att träffa barnet, förklarade att det är besöksförbud där, men de ger sig inte och vill att vi tar ut barnet på parkeringen. Förklarade att vi inte vill det (man får inte det heller), hepp, då blir hon sur och ifrågarsätter om de verkligen kan isolera barnet och mamman så. Men lyssnar hon på vad vi vill, det gör hon ju inte, vi kanske vill vara själva!? Jag blir jättestressad av detta och jag orkar verkligen inte ta strid och försvara mig och vad känner och tycker. Hon får ju ändå vara den första som träffar den lille eftersom vi bor på samma gård. Varför inte respektera och vänta tills vi kommer hem, det är ju bara några dagar vi är borta.Varför har de anhöriga så himla bråttom att få träffa den lille innan den ens är född? Blir ju matt redan nu.
Kanske överdriver jag, men nu börjar det bli så tjatigt från alla håll och kanter. Vet att de bara vill väl, men det känns som alla drar i en. Och ingen lyssnar.
