Startar en ny tråd för detta ämne.
Mitt syfte var inte att dumförklara någon genom att använda ordet erkänd istället för godkänd, det är den korrekta terminologin som används. Jag talar inte i eget intresse och har alltså inte heller en sådan blandrasbyracka som är reggad eller oreggad från oseriösa buskavlare i USA. Alla raser har rimligtvis samma status i landet oavsett om de är registrerade i den största marknadsaktörens register eller inte.
Det jag undrar över är var denna aversion mot hundar utanför SKK/FCI kommer från? Det finns ett antal raser som ligger utanför SKK och som stambokförs av olika större eller mindre kennelklubbar. Varför känner man att det finns ett behov av att påstå att raser som JRT (vissa typer), Silken Windhound (erkänd hos ett par FCI-anslutna kennelklubbar), Patterdale terrier, Amerikansk bulldog och Pitbull inte är godkända/erkända i Sverige för att de ligger utanför SKK? Och varför kalla raserna för blandrasbyrackor?
Jag kan hålla med om att det finns många fördelar med att välja en ras som stambokförs i SKK i Sverige. Däremot förstår jag inte den ofta osakliga kritiken som framförs mot raserna och andra stambokförande kennelklubbar. Varför landar alltid kritiken i att de som ovan kallas för blandrasbyrackor, ej godkända i Sverige? Vidare sätts ibland likhetstecken mellan raserna och blandraser likt Labradoodle och att stamböckerna inte anses som tillförlitliga.
Varför inte bara sakligt lägga fram för- och nackdelar med att välja en SKK-ras?
Även godkänd är väldigt vanligt förekommande i hundkretsar utan att någon behöver komma och dumförklara enskilda användare på buke. Jag tror inte någon som håller på med hundar och vet vad SKK är inbillar sig att det är en myndighet bara för att några ägare till blandrasbyrackor får ömma tår. Skit samma hur många hundar som finns reggade eller oreggade av oseriösa buskavlare i USA. Rasen är varken erkänd eller godkänd i Sverige.
Mitt syfte var inte att dumförklara någon genom att använda ordet erkänd istället för godkänd, det är den korrekta terminologin som används. Jag talar inte i eget intresse och har alltså inte heller en sådan blandrasbyracka som är reggad eller oreggad från oseriösa buskavlare i USA. Alla raser har rimligtvis samma status i landet oavsett om de är registrerade i den största marknadsaktörens register eller inte.
Det jag undrar över är var denna aversion mot hundar utanför SKK/FCI kommer från? Det finns ett antal raser som ligger utanför SKK och som stambokförs av olika större eller mindre kennelklubbar. Varför känner man att det finns ett behov av att påstå att raser som JRT (vissa typer), Silken Windhound (erkänd hos ett par FCI-anslutna kennelklubbar), Patterdale terrier, Amerikansk bulldog och Pitbull inte är godkända/erkända i Sverige för att de ligger utanför SKK? Och varför kalla raserna för blandrasbyrackor?
Jag kan hålla med om att det finns många fördelar med att välja en ras som stambokförs i SKK i Sverige. Däremot förstår jag inte den ofta osakliga kritiken som framförs mot raserna och andra stambokförande kennelklubbar. Varför landar alltid kritiken i att de som ovan kallas för blandrasbyrackor, ej godkända i Sverige? Vidare sätts ibland likhetstecken mellan raserna och blandraser likt Labradoodle och att stamböckerna inte anses som tillförlitliga.
Varför inte bara sakligt lägga fram för- och nackdelar med att välja en SKK-ras?