Rådgivning?

[maskrosbarn]

Hej, allihop!
Jag har en öppen och ärlig fråga till er, döm mig inte; Har ni någonsin känt att ni velat lägga av med hästar?

Jag känner att jag är fullkomligt omotiverad hela tiden, och de stunder jag ser fram emot ridningen blir färre och färre, känns det som. Det är mest en tung känsla att gå ut och borsta och fixa i ordning. Själva ridningen är ju rolig, men det känns som att jag aldrig ser fram emot den längre.
Ridningen brukade vara så rolig... Nu är det mer "Måste skritta igång en kvart!", "Måste skritta av en kvart!", "Måste...!", "Måste...!", "Måste...!", hela tiden.... Bara en massa måsten.

Jag har ridit i 14-15 år och det har nog gått i vågor så här de senaste sex åren tyvärr... I början var det jobbigast på vintrarna. Men nu känns det tungt "hela tiden" (självklart inte HELA TIDEN, men året om till och från). Jag har haft egen häst i fyra år, och har nu tre, som blir fyra om några veckor då min ena häst kommer hem igen.

Vi har eget stall och det känns som att det är för min skull vi har det. Som att det bara är mitt intresse. Hade jag vetat att det var så här tungt att gå in i en egen verksamhet skulle jag nog tänkt mig för lite längre innan jag gjorde det. Det känns som att jag lägger en börda på min familj.

Förut kändes det som "ja, men jag tar mig igenom att det känns tråkigt nu, jag biter ihop. Det känns säkert bättre snart", men som sagt, sex år, och fortfarande jobbigt? I ärlighetens namn vet jag inte ens om jag vill göra det här?

Jag har tävlat och tävlar väl lite på lokal nivå, men känner mig omotiverad. Vill mer än jag vågar... Stampar på samma ställe hela tiden.

Vad skall jag göra? Har ni känt så här någon gång?

 

[oxo]

Sv: Rådgivning?

Jag tror många har kännt så. (jag tex)

Jag hade min gamla häst utlånad tog ett friår från hästarna. Men efter det året insåg jag att jag ville ha kvar det i mitt liv och då blev det roligare.

Antingen så märker man att det är så eller så märker man att det va inte hästar man ville ägna så mkt tid åt och det är inget fel i det tvärtom!

Det ska vara kul att ha häst!

 

[break_a_leg]

Sv: Rådgivning?

Ja, när jag var runt 16-17 så slutade jag med hästar i något år mest pga att jag tappade motivationen när en häst jag "avgudade" såldes. Sedan så tog jag upp hästeriet efter ett par år igen. Har också gjort uppehåll med egen häst när jag blev 25+. Nu har vi hästar igen...

Man ska hålla på med hästar för att det är roligt, tycker man inte det så är det bätte att göra uppehåll!

 

[tess91a]

Sv: Rådgivning?

Har känt så många ggr, spciellt när "alla andra har bättre" hästar(Rider ardenner), gillar min häst otorligt mycket men har ibland känt, nääe nu vill jag inte mer, men har ändå fortsatt bara för att jag hr henne som min största chans

 

[maskrosbarn]

Sv: Rådgivning?

Tack.

Ja, jag förstår att det är okej att göra ett uppehåll. Fast det känns inte så... Jag ser så mycket prestige i det, om ni förstår? "Jag kan fixa det när andra gör uppehåll", så har jag tänkt förut, liksom... Jag har alltid varit dålig på att "ge upp", om man säger så... Fast jag kanske inte borde se det som en förlust, utan en vinst.

Sedan är det ju hela den där visan med hur lätt det är att göra ett uppehåll... Vad skall jag göra med alla hästar? Framförallt min D-ponny, han är min ögonsten, och börjar bli lite till åren nu, och jag vet inte i ärlighetens namn vad jag skulle göra om han inte var med mig och jag med honom.

Jag älskar mina hästar oerhört mycket, och jag är på inget sätt trött på dem.


En av hästarna är min mammas sambos dotters (de andra 3 är mina), och vi kan ju inte ha ett stall med en häst. Kanske inackorderingar skulle funka.... Jag vet inte... Jag kan tänka mig ett liv utan hästar, men jag kan inte tänka mig ett liv för mina hästar utan att jag sköter dem.

Usch, det låter så prytt och snoffsigt.. Det är inte så jag menar!! Men ni är säkert fler som känner att ingen tar så bra hand om ens egna hästar som en själv.

 

[BallsOfSteel]

Sv: Rådgivning?

Hade ett uppehåll efter det att jag "förlorat" min tredje "sköthäst". Har mestadels bara tagit hand om hästar som ingen vill ha eller som de vill ha men inte ta hand om. Första gången så handlade det om ett slaktdjur, visst, dagen skulle komma så jag visste om det. Ingen big deal. Andra hästen var som min egen, när jag kom hem efter en ridtur så var det en annan flicka där samt ägaren, då skulle han ha ut hästen på foder och frågade inte ens mig. Grät i typ 2 veckor. Tredje hästen dog efter komplikationer av fölning, eller hur man ska säga. Vart för jobbigt för henne. Efter det hade jag ett låååångt uppehåll, sommaren 2007 började jag om igen, samma sak återigen..Men efter det så bet jag bara ihop. Hjälper numera min syster med travhästar när hon behöver hjälp samt att om 3 veckor så kommer en av hennes travhästar att flytta ner till byn. Ska ha honom 1 år i hyrt stall och endast skritta och sådär, så det känns kul!

Man behöver oftast bara vara utan det ett år eller två sedan så vet man med säkerhet om det är vad man vill.

 

[McMarco]

Sv: Rådgivning?

Har du funderat på att lämna ut två av hästarna på foder ett år? Behåll din D-ponny och ha den och din släktings häst tillsammans. Med bara en egen häst blir inte arbetet så stort och tungt,och är h*n dessutom lite äldre kanske den inte behöver ridas varje dag heller. Släktingen och du kan kanske turas om lite med stalltjänst för att lätta upp det hela ännu mer. Då kan du ha lediga dagar och göra annat.

 

[Kastrullhaxan]

Sv: Rådgivning?

Jag säger som så många andra, det ska vara roligt att ha häst och man ska ha häst för sin egen skull, inte för att någon annan vill det, eller för att det ska se snyggt ut inför grannarna eller liknande.

Jag tycker att McMarco hade ett jättebra förslag, är det gångbart för dig?
Alternativt att du kan hitta medryttare och därmed få mer tid till annat?

I övrigt när jag läser ditt inlägg så känner jag att jag vill säga till dig:
"vi är INTE vad vi presterar, vi kan vara bra ändå"

Det är INTE ett nederlag att säga att "nej, jag orkar/vill inte längre"
Det är bara ett bevis på mognad, att du lyssnar på dig själv!

Ibland måste man inte ha förklaringar på allt, det räcker med att man vill det.

Hur du än gör, så hoppas jag att du i slutände kan känna att du valde rätt.

Lycka till!

 

[maja_a]

Sv: Rådgivning?

Jag har ingen erfarenhet av detta men vi hyrde en häst en gång av en som inte orkade med hästarna längre pga. av att hennes man dog. Hon har sålt den ena hästen men lät henne få stå kvar på gården då dom nya köparna också ville det. Går det inte att kanske skaffa fodervärdar men säga att du vill att hästarna ska stanna på gården? Lycka till!

 

[Atoxa]

Sv: Rådgivning?

Jag har också känt så ibland, men då har det handlat om att jag på grund av olika omständigheter varit så begränsad.

Jag tycker också att det är en avsevärd skillnad att ha en häst eller 3-4 ... Det är mer jobb helt enkelt.. Nu vet ju inte jag om dem ska ridas allihopa men oavsett mer jobb är det.

Sen är det skillnad på att ha en inhyrd häst där viss service ingår och att ha eget stall hemma. Jag vet inte hur du har det men ibland handlar omotivationen om att det är för mycket jobb som ligger bakom.

Har haft min häst i ett kollektivstall, där alla sysslor skall delas på .. Bygga nya hagar, fixa och underhålla, foderhantering osv, osv.. Och även om vi var flera stycken som delade på det så gjorde det mig orkeslös och omotiverad. Det gäller att lägga allt på en nivå som passar en som person i den del av livet man är. Annars kväver det en.

Jag personligen vill gärna ha ett eget stall, MEN inte så länge jag har småbarn .. Och förutsättningarna i mitt eventuella stall måste vara sådana att det är lättjobbat.

Just nu måste jag ha min häst i ett stall där all service ingår förutom mocking och ordningställande av foder. För att överhuvudtaget orka rida min häst. Sedan har jag lagt ribban på att hinna med att rida min häst ca 4 dagar i veckan. Det är vad jag mäktar med nu. Blir det mer "säger jag upp mig för tillfället".

Blir det för mycket slit äter det helt enkelt upp det roliga.

Allt beror ju på vem man är också. Det finns nog tillfällen i de flestas liv där häst inte passar in. Och det är då man väljer om man vill kämpa sig igenom eller lämna över ansvaret på någon annan (sälja/fodervärd/medrytteri osv).

 

[Atoxa]

Sv: Rådgivning?

Absolut! Ingen kan ta hand om mina djur bättre än mig ...

Men det där resonemanget är urdumt. För det är ju så att det finns massor av människor som är duktiga, kärleksfulla och har förmåga att ta hand om mina djur.. Allt handlar igentligen om att släppa kontrollen tror jag. Det kan man slippa genom att lämna ut hästen på foder. Man har möjligheten att kontrollera och att sätta stopp för dumheter. Man vet var hästen finns och att den inte kan skickas vidare.


Men jag vet hur det kan kännas...

 

[boccia]

Sv: Rådgivning?

Ja, jag har känt så, och vid ett tillfälle även rejält gjort ngt åt det (när jag hade haft häst i 8 år, och ridit i sammanlagt 18 år). Sålde då BÅDA mina tävlingshästar, eftersom jag kände att jag aldrig hade någon frihet att göra spontana grejer (var ju alltid tvungen att pussla ihop allt med hästarnas skötsel osv innan jag kunde åka bort t.ex, och kassan kunde vara ganska skral i slutet av varje månad)

Ångrade mig ngt grymt efter 2 månader, och hade då turen att få tag i en foderhäst direkt (en av mina egna uppfödningar dessutom)

Har även varit hästlös vid ett tillfälle till, mer eller mindre frivilligt... Då pga graviditeter/småbarn, och i lite drygt 2 år den gången, men nu har jag sedan knappt en månad tillbaka en egen häst igen

Har provat både att ha hästen inhyrd och att ha eget stall, helst har jag eget, men samtidigt är man mkt mer bunden då (svårare att få tag i någon som kan hjälpa till med hästarna vid sjukdom, resor osv), och nu sålänge jag har såpass små barn så har jag gärna hästen inhyrd (just nu går hon på lösdrift t.o.m, med full tillsyn av stallägaren)

 

[starcraft]

Sv: Rådgivning?

jag kommer ta ett uppehåll nu ett tag och lånar därför ut min häst. Det känns bra, men självklart även trist. Hästar är ändå kul och jag älskar min häst, men det känns som en bra lösning för min situation just nu. Jag har tappat all motivation och det känns som en stor börda att gå till stallet varje dag, tyvärr. Så det blir nog bättre.

 

[maskrosbarn]

Sv: Rådgivning?

Jag har också känt så ibland, men då har det handlat om att jag på grund av olika omständigheter varit så begränsad.

Jag tycker också att det är en avsevärd skillnad att ha en häst eller 3-4 ... Det är mer jobb helt enkelt.. Nu vet ju inte jag om dem ska ridas allihopa men oavsett mer jobb är det.

Sen är det skillnad på att ha en inhyrd häst där viss service ingår och att ha eget stall hemma. Jag vet inte hur du har det men ibland handlar omotivationen om att det är för mycket jobb som ligger bakom.

Har haft min häst i ett kollektivstall, där alla sysslor skall delas på .. Bygga nya hagar, fixa och underhålla, foderhantering osv, osv.. Och även om vi var flera stycken som delade på det så gjorde det mig orkeslös och omotiverad. Det gäller att lägga allt på en nivå som passar en som person i den del av livet man är. Annars kväver det en.

Jag personligen vill gärna ha ett eget stall, MEN inte så länge jag har småbarn .. Och förutsättningarna i mitt eventuella stall måste vara sådana att det är lättjobbat.

Just nu måste jag ha min häst i ett stall där all service ingår förutom mocking och ordningställande av foder. För att överhuvudtaget orka rida min häst. Sedan har jag lagt ribban på att hinna med att rida min häst ca 4 dagar i veckan. Det är vad jag mäktar med nu. Blir det mer "säger jag upp mig för tillfället".

Blir det för mycket slit äter det helt enkelt upp det roliga.

Allt beror ju på vem man är också. Det finns nog tillfällen i de flestas liv där häst inte passar in. Och det är då man väljer om man vill kämpa sig igenom eller lämna över ansvaret på någon annan (sälja/fodervärd/medrytteri osv).

Ja, vi hade en häst det första året, sedan har de liksom blivit fler och fler... Vi är ju inga samlare alltså, utan de fyller ju sin funktion liksom. Alla rids, ja.



Min D-ponny är inte så gammal att han skall börja trappa ner, utan rids 6 dgr/v. Precis som de andra.


Vi har medryttare, och jag har faktiskt tagit tag i det och skaffat mig en hästledig dag i veckan. Försöker i alla fall... Men det verkar bli bättre nu, kanske till och med kan få två stycken/vecka.
Det är bara det att jag får sådan ångest när jag inte rider, tror att det handlar om att inte kunna släppa kontrollen, precis som någon nämnde tidigare. I början kunde jag inte ens vara i stallet när de var där (och det ligger utanför huset), utan åkte hemifrån för att känna mig upptagen. Jag vill orka, jag gillar fysiska utmaningar.

Jag höll på att springa raka vägen in i väggen förra året, och tror att det är det som sitter kvar... Gick på ett ridgymnasium som krävde extremt mycket av mig (och mina klasskamrater) rent fysiskt. Hade dessutom en lång resväg varje dag, och det var väl framför allt det som krävde mycket av mig. Bussen gick ca 6.10 - 6.20 på morgnarna, och var väl hemma (i stallet) vid sjutiden, och hade då mina egna hästar att ta hand om. Hade då 1-2 hästar hemma och en period även en i skolan. Åt middag vid 22.00 när alla andra gick och lade sig...
Det är som att det där sitter kvar fortfarande liksom... Att man är så överumplad av arbete, fastän jag har det EXTREMT mycket lugnare och lättare nu, med mer avlastning.

Medryttarna rider mest min släktnings häst, då hon är så liten att hon inte orkar rida varje dag, och dessutom måste ha hjälp när hon sköter sin häst. Har även haft en som hjälpt mig med min D-ponny när han sattes igång under en längre tid. Nu skall medryttaren som rider lilla ponnyn hjälpa mig lite mer när häst nr 4 tillkommer.

Jag kanske bara behöver landa i det här...? Vi har bara haft eget stall i drygt ett år, kommer innan från kollektiv stall med massa hjälp, i jämförelse...

 

[maskrosbarn]

Sv: Rådgivning?

Jag måste bara svara på en grej som jag reagerade (kommer inte ihåg vem som skrev det bara), nämligen det med att aldrig kunna göra spontana grejer. SÅ SANT!!!! Jag har scheman överallt med vad jag skall göra för att ha ordning, och då finns inte plats för spontanitet, och det tror jag att människor behöver. Annars känner man sig så låst och bunden.