Rädd för min valp

[Lillise]

Hej, Vi hämtade hem vår lilla Australian Shepherd för fem veckor sedan. Hon är jätteduktig vid hundmöte, inkallning, lärde sig "sitt" på ett par dagar och säger alltid till när hon vill ut. Den perfekta lilla valpen så långt. Dag två hemma hos oss började hon bitas rejält, i händer, armar, ben och fötter. Ett par tillfällen även olyckligt i läpp/näsa.

Vi har testat oss fram men främst använt godis för att avleda. De gånger vi starkt markerat eldar det på henne och det blir ohållbart. Mina båda barn i yngre tonåren älskar henne, men är rädda för henne. Jag som spenderar dagarna med henne har sår och blåmärken som inte längre går att räkna. Vi kan endast ha tröjor, byxor, ytterkläder som redan är trasiga. Allt går sönder då hon hänger sig i ärmar och i byxben.

Vi har haft två hundar tidigare och ytterligare tre i min uppväxt. Ingen av dem högg mot oss så det blev blodvite. De här små attackerna kan räknas till 10-20 per dag och utlösas av att vi bara rör oss i hemmet. Vi vågar inte ha besök av vänner eller familj. Det blev inte som vi tänkt oss. Aldrig har jag känt mig så oerhört misslyckad och ledsen och ångestfylld. Vad hade ni gjort i vår situation?

 

[Myrten]

Vad säger uppfödaren? Har ni pratat med hen? Det är första steget.

Det första jag skulle göra är att prata med uppfödaren. Beroende på svar går ni vidare.

 

[Sel]

Jag säger också prata med uppfödaren, men har ni tills vidare grindar eller andra avdelare så att du kan stoppa in valpen bakom dem och ni kan röra er normalt i huset? Det är inte plågeri, ibland kan det behövas lite andrum för både dig, barnen och valpen.

Min shiba var rent ut sagt gräslig som valp. Jag vet att jag sagt det förut här på forumet, men far min sa rätt ut till mig att "Sel, det där kommer aldrig att bli en trevlig hund..." men det blev hon. Jag kommer inte riktigt ihåg hur, men trägen vinner antar jag.

 

[Lillise]

Vad säger uppfödaren? Har ni pratat med hen? Det är första steget.

Det första jag skulle göra är att prata med uppfödaren. Beroende på svar går ni vidare.

Tack för ditt svar. Jag har tvekat inför att ta kontakt med uppfödaren, men kanske ändå behöver göra så. Vi behövde avmaska henne efter 1,5 vecka här hos oss och tog då kontakt med kortfattade svar. Vi trodde och hoppades på att det var det här som störde henne och trodde det skulle bli bättre när hon tillfrisknat. Masken var fullvuxen.

 

[Red_Chili]

Utöver det andra skriver: leker ni något med valpen och tränar på hur man leker?

När min yngsta var valpen älskade hon att bita hårt. Det var världens bästa sätt att ha jätterolig brottningsmatch enligt henne. Och valptänder är vassa som sjutton.

Jag började direkt leka med henne, med leksaker. Med leksakerna hade vi dragkamp, jaktlekar och brottningsmatcher. Jag tränade då på start- och stoppkommandon i leken, och var även uppmärksam på hennes signaler. Ibland kunde hon komma och be om lek, ibland tog jag initiativet. Men vi tränade, massor. Lekträning alltså, inte tricks och sådant så mycket.

När hon sedan tappade valptänderna fick hon börja bita i min arm igen. Hon tyckte fortfarande att det var jättekul, men nu kunde jag stoppa lätt om hon blev för hårdhänt och hon lärde sig snabbt(!) var gränserna gick.

Idag är hon 2 1/2 år gammal, och jag har tack vare vår lekträning en så otroligt lättbelönad hund. Jag kan belöna med vilken typ av leksak som helst, eller bara med min arm Hon kan komma och visa att hon vill ha brottningsmatch, men vill jag inte så accepteras det, och erbjuder jag annan leksak istället så tar hon glatt den med om jag leker engagerat med henne.

För det är just engagemang hon vill åt. Om det är min arm eller en repstump spelar mindre roll, men som liten valp testade hon vad som gav mest reaktion och det var ju omöjligt att inte reagera när hon kom och bet tag i min hand. Samtidigt var det kanske lätt att missa när hon faktiskt tog en leksak istället. Klart hon tog handen istället för leksaken då när hon ville ha uppmärksamhet!

(Händerna har hon förövrigt lärt sig att inte röra. Det gör så lätt ont där. Det är armarna som kan vara ok, och hon har stenkoll på det.)

 

[Lillise]

Jag säger också prata med uppfödaren, men har ni tills vidare grindar eller andra avdelare så att du kan stoppa in valpen bakom dem och ni kan röra er normalt i huset? Det är inte plågeri, ibland kan det behövas lite andrum för både dig, barnen och valpen.

Min shiba var rent ut sagt gräslig som valp. Jag vet att jag sagt det förut här på forumet, men far min sa rätt ut till mig att "Sel, det där kommer aldrig att bli en trevlig hund..." men det blev hon. Jag kommer inte riktigt ihåg hur, men trägen vinner antar jag.

Tack för ditt svar. Jag rycker tag i minsta strimma av hopp. Jag vill så gärna att det ska bli bra.

Vi har delat av och bäddat en hage till henne så vi obehindrat kan fara runt på morgnarna. Det har fungerat ganska bra och hon är okej med det, om än lite ledsen och uppgiven. Jag ska försöka använda det utrymmet lite mera planerat, och förekomma. Nu har hagen kanske mera använts till time-out. Jag vill vara noga med att inte skilja henne från oss, men vi har ibland inget val.

 

[Sel]

Utöver det andra skriver: leker ni något med valpen och tränar på hur man leker?

När min yngsta var valpen älskade hon att bita hårt. Det var världens bästa sätt att ha jätterolig brottningsmatch enligt henne. Och valptänder är vassa som sjutton.

Jag började direkt leka med henne, med leksaker. Med leksakerna hade vi dragkamp, jaktlekar och brottningsmatcher. Jag tränade då på start- och stoppkommandon i leken, och var även uppmärksam på hennes signaler. Ibland kunde hon komma och be om lek, ibland tog jag initiativet. Men vi tränade, massor. Lekträning alltså, inte tricks och sådant så mycket.

När hon sedan tappade valptänderna fick hon börja bita i min arm igen. Hon tyckte fortfarande att det var jättekul, men nu kunde jag stoppa lätt om hon blev för hårdhänt och hon lärde sig snabbt(!) var gränserna gick.

Idag är hon 2 1/2 år gammal, och jag har tack vare vår lekträning en så otroligt lättbelönad hund. Jag kan belöna med vilken typ av leksak som helst, eller bara med min arm Hon kan komma och visa att hon vill ha brottningsmatch, men vill jag inte så accepteras det, och erbjuder jag annan leksak istället så tar hon glatt den med om jag leker engagerat med henne.

För det är just engagemang hon vill åt. Om det är min arm eller en repstump spelar mindre roll, men som liten valp testade hon vad som gav mest reaktion och det var ju omöjligt att inte reagera när hon kom och bet tag i min hand. Samtidigt var det kanske lätt att missa när hon faktiskt tog en leksak istället. Klart hon tog handen istället för leksaken då när hon ville ha uppmärksamhet!

(Händerna har hon förövrigt lärt sig att inte röra. Det gör så lätt ont där. Det är armarna som kan vara ok, och hon har stenkoll på det.)

Absolut detta! Lek och lek med godkända ting!

Shiban hade vääääldigt länge dålig bettkontroll och kunde lämna stora blåmärken i mina underarmar under lektid, men det var för att det var en lek jag tillät. Jag har inga barn och det var okej för mig.
Hon visste dessutom att till exempel ett hårt hugg i soffan fick mig på fötter - så hon stirrade rätt på en, grep tag i icke godkänd möbel och vippade på rumpan "haha, och nu då?!" eftersom det gav engagemang.

Nuförtiden ids tanten inte ta i så hårt.

 

[dobbis]

Tack för ditt svar. Jag har tvekat inför att ta kontakt med uppfödaren, men kanske ändå behöver göra så. Vi behövde avmaska henne efter 1,5 vecka här hos oss och tog då kontakt med kortfattade svar. Vi trodde och hoppades på att det var det här som störde henne och trodde det skulle bli bättre när hon tillfrisknat. Masken var fullvuxen.

Det är ju precis sånt här vi uppfödare finns till för, hade du varit min valpköpare hade jag blivit ledsen för att du inte har större förtroende för både mig o mitt kunnande .
Och valpar har nästan alltid mask, trots att dom flesta av oss maskar både mamman o valparna 3-4 ggr innan lev, jag ber alla mina köpare maska av igen innan nästa vacc.

 

[Lillise]

Utöver det andra skriver: leker ni något med valpen och tränar på hur man leker?

När min yngsta var valpen älskade hon att bita hårt. Det var världens bästa sätt att ha jätterolig brottningsmatch enligt henne. Och valptänder är vassa som sjutton.

Jag började direkt leka med henne, med leksaker. Med leksakerna hade vi dragkamp, jaktlekar och brottningsmatcher. Jag tränade då på start- och stoppkommandon i leken, och var även uppmärksam på hennes signaler. Ibland kunde hon komma och be om lek, ibland tog jag initiativet. Men vi tränade, massor. Lekträning alltså, inte tricks och sådant så mycket.

När hon sedan tappade valptänderna fick hon börja bita i min arm igen. Hon tyckte fortfarande att det var jättekul, men nu kunde jag stoppa lätt om hon blev för hårdhänt och hon lärde sig snabbt(!) var gränserna gick.

Idag är hon 2 1/2 år gammal, och jag har tack vare vår lekträning en så otroligt lättbelönad hund. Jag kan belöna med vilken typ av leksak som helst, eller bara med min arm Hon kan komma och visa att hon vill ha brottningsmatch, men vill jag inte så accepteras det, och erbjuder jag annan leksak istället så tar hon glatt den med om jag leker engagerat med henne.

För det är just engagemang hon vill åt. Om det är min arm eller en repstump spelar mindre roll, men som liten valp testade hon vad som gav mest reaktion och det var ju omöjligt att inte reagera när hon kom och bet tag i min hand. Samtidigt var det kanske lätt att missa när hon faktiskt tog en leksak istället. Klart hon tog handen istället för leksaken då när hon ville ha uppmärksamhet!

(Händerna har hon förövrigt lärt sig att inte röra. Det gör så lätt ont där. Det är armarna som kan vara ok, och hon har stenkoll på det.)

Tack för ditt svar. Jag blir så himla tacksam för att ni tar er tid.

När jag läst på om vad som liknar hennes beteende så tog jag till mig att inte leka med henne genom kamp/drag eller på minsta vis så hon skulle förknippa oss med leksak hon kan kampa med eller bita i. Leka/bita skulle hon göra själv utan vår medverkan. Nu när jag läser vad du skriver så känns det ju oerhört dumt av mig. Väldigt fint beskrivet att hon vill ha vårt engagemang, det slog an i mig. Det har hon inte fått i lek. Vi har inte vågat förvärra. Tack snälla.

 

[Sel]

Tack för ditt svar. Jag rycker tag i minsta strimma av hopp. Jag vill så gärna att det ska bli bra.

Vi har delat av och bäddat en hage till henne så vi obehindrat kan fara runt på morgnarna. Det har fungerat ganska bra och hon är okej med det, om än lite ledsen och uppgiven. Jag ska försöka använda det utrymmet lite mera planerat, och förekomma. Nu har hagen kanske mera använts till time-out. Jag vill vara noga med att inte skilja henne från oss, men vi har ibland inget val.

Det är helt okej att använda som time-out också. Jag lovar. Ge henne en god tuggis därinne också kanske, men det är generellt en bra övning i passivitet. Om hagen är i närheten av familjen är hon fortfarande med.

Sedan måste beteéndet givetvis tränas bort också, men istället för blod och gråt är en grind inte hela världen. Däremot kanske se till att det alltid finns någonting annat att ganska bokstavligt köra in i valpmunnen? Roliga, bästa leksakerna som är sköna att bita i?

 

[Lillise]

Det är ju precis sånt här vi uppfödare finns till för, hade du varit min valpköpare hade jag blivit ledsen för att du inte har större förtroende för både mig o mitt kunnande .
Och valpar har nästan alltid mask, trots att dom flesta av oss maskar både mamman o valparna 34 ggr innan lev, jag ber alla mina köpare maska av igen innan nästa vacc.

Tack för ditt svar.

 

[Lillise]

Absolut detta! Lek och lek med godkända ting!

Shiban hade vääääldigt länge dålig bettkontroll och kunde lämna stora blåmärken i mina underarmar under lektid, men det var för att det var en lek jag tillät. Jag har inga barn och det var okej för mig.
Hon visste dessutom att till exempel ett hårt hugg i soffan fick mig på fötter - så hon stirrade rätt på en, grep tag i icke godkänd möbel och vippade på rumpan "haha, och nu då?!" eftersom det gav engagemang.

Nuförtiden ids tanten inte ta i så hårt.

Tack! Vi har tydligt gjort motsatsen till att möta hennes behov i/med lek.

 

[Red_Chili]

Absolut detta! Lek och lek med godkända ting!

Shiban hade vääääldigt länge dålig bettkontroll och kunde lämna stora blåmärken i mina underarmar under lektid, men det var för att det var en lek jag tillät. Jag har inga barn och det var okej för mig.
Hon visste dessutom att till exempel ett hårt hugg i soffan fick mig på fötter - så hon stirrade rätt på en, grep tag i icke godkänd möbel och vippade på rumpan "haha, och nu då?!" eftersom det gav engagemang.

Nuförtiden ids tanten inte ta i så hårt.

När Lily (unga dåren som vill bita i armarna) tycker att jag är för tråkig, då springer hon och hämtar en huvudkudde från sängen och skakar den våldsamt framför ögonen på mig innan hon rusar iväg igen. Eller så tar hon någon sko, går fram till mig och tittar på mig med en blick som säger: "Ser du NU DÅ?! GÖR NÅGOT!" Tycker hon att jag uppför mig, då kan hon istället kämpa för att hitta en leksak som råkat kastas in mellan skorna utan att ens tänka på att ta en sko istället. Hon vet. Och hon gör sitt bästa för att utnyttja det maximalt. Det är så kul och intressant att iaktta henne

 

[Sel]

Tack! Vi har tydligt gjort motsatsen till att möta hennes behov i/med lek.

Var bara noga med att det finns ett tydligt avbrott för leken också. Att när det är nog är det nog. Om det sedan slutar med att hon "vinner" leksaken, att ni byter mot en godbit eller blir passiva eller någonting annat är upp till er, men det måste definitivt finnas ett brytkommando att träna till och som gäller - och ett startkommando förstås. Ta kontroll över leken.

 

[fio]

Hej, Vi hämtade hem vår lilla Australian Shepherd för fem veckor sedan. Hon är jätteduktig vid hundmöte, inkallning, lärde sig "sitt" på ett par dagar och säger alltid till när hon vill ut. Den perfekta lilla valpen så långt. Dag två hemma hos oss började hon bitas rejält, i händer, armar, ben och fötter. Ett par tillfällen även olyckligt i läpp/näsa.

Vi har testat oss fram men främst använt godis för att avleda. De gånger vi starkt markerat eldar det på henne och det blir ohållbart. Mina båda barn i yngre tonåren älskar henne, men är rädda för henne. Jag som spenderar dagarna med henne har sår och blåmärken som inte längre går att räkna. Vi kan endast ha tröjor, byxor, ytterkläder som redan är trasiga. Allt går sönder då hon hänger sig i ärmar och i byxben.

Vi har haft två hundar tidigare och ytterligare tre i min uppväxt. Ingen av dem högg mot oss så det blev blodvite. De här små attackerna kan räknas till 10-20 per dag och utlösas av att vi bara rör oss i hemmet. Vi vågar inte ha besök av vänner eller familj. Det blev inte som vi tänkt oss. Aldrig har jag känt mig så oerhört misslyckad och ledsen och ångestfylld. Vad hade ni gjort i vår situation?

Jag har genomgått samma helvete med min valp, en korsning Wachtel- Bassett grand griffon. Kunde inte ens ha kortärmat på jobbet för alla blåmärken. Provade allt i hela världen men nu är han snart 7 månader och är nästan helt normal Men det hjälpte en del med 100 ben att tugga på och det blev betydligt bättre när han bytte tänder. Även om alla sa att ja det går över så kändes det inte så just där och då. Men det gick faktiskt över. Han kan fortfarande leka vilt men det är inte alls på samma nivå nu, inte ens i närheten. Men kompostgaller is the shit!

 

[hastflicka]

Min rottis valp hog efter mig sa fort jag tog upp nagot fran marken eller golvet. Det var mycket nara att hon fick aka tillbaka till uppfodaren igen. Blodet rann efter att hon varit framme ... men det blev en bra hund av henne ocksa.

Min Malle kan an i dag, 7 ar gammal, bli overtrott och har svart att komma till ro om han ar med oss (mig). Som valp blev han helt hysterisk, var pa allt, bet alla utom mig och var en pest och pina som inte kunde sluta. Jag stoppade in honom i en hage och ignorerade honom tills han somnade och sedan (precis som en 2 arig baby) hoppade han upp och var glad och snall igen.
Han sover i Makens och mitt sovrum sa numera nar han blir for hopplos oppnar jag dorren och han rusar in och lagger sig. Jag stanger om honom och later honom vara tills han sager till att han vill komma ut igen.

Ben ar bra att tugga pa, leksaker ar ocksa bra att tugga pa, dragkamp brukar vara mycket populart hos de flesta hundar, kom bara ihag att lata hunden vinna leksaken ganska ofta men att ta tag och leka igen nar hunden bjuder in till det.
Och som andra redan sagt. Se till att ni satter ord pa nar ni startar och slutar. Jag skulle ocksa kora manga starter och stop med bara nagon halv minut/minut innan jag startar igen till en borjan bara for att hon ska lara sig just stoppet och att det roliga aterkommer valdigt snart.

 

[Tonto]

Hej, Vi hämtade hem vår lilla Australian Shepherd för fem veckor sedan. Hon är jätteduktig vid hundmöte, inkallning, lärde sig "sitt" på ett par dagar och säger alltid till när hon vill ut. Den perfekta lilla valpen så långt. Dag två hemma hos oss började hon bitas rejält, i händer, armar, ben och fötter. Ett par tillfällen även olyckligt i läpp/näsa.

Vi har testat oss fram men främst använt godis för att avleda. De gånger vi starkt markerat eldar det på henne och det blir ohållbart. Mina båda barn i yngre tonåren älskar henne, men är rädda för henne. Jag som spenderar dagarna med henne har sår och blåmärken som inte längre går att räkna. Vi kan endast ha tröjor, byxor, ytterkläder som redan är trasiga. Allt går sönder då hon hänger sig i ärmar och i byxben.

Vi har haft två hundar tidigare och ytterligare tre i min uppväxt. Ingen av dem högg mot oss så det blev blodvite. De här små attackerna kan räknas till 10-20 per dag och utlösas av att vi bara rör oss i hemmet. Vi vågar inte ha besök av vänner eller familj. Det blev inte som vi tänkt oss. Aldrig har jag känt mig så oerhört misslyckad och ledsen och ångestfylld. Vad hade ni gjort i vår situation?

Har nyligen haft en liknande valp som numera är en snäll 10 månaders. Mina händer var helt söndertrasade och han bet både min sambo, mig och gäster i ansiktet. (Jag sa att folk fick skylla sig själva om dom stoppade ner ansiktet mot honom )

Det blir bättre. Avled med leksaker, lär henne vad hon får bita på och leka med, stoppa in henne i en valphage när hon blir uppvarvad och bits.

 

[AraSlei]

Lek och busa med henne - men var inte rädda för att också sätta gränser. Hundar mår bra av gränser. Man får inte bete sig hur som helst bara för att man är en valp.
Blir leken för vild och utom kontroll för både er och valpen - sätt undan henne i en kompostgallerhage och låt henne tugga ben tills hon landat, och plocka ut henne då igen under lugna former.

De beteenden jag absolut inte vill ha hos en vuxen hund, försöker jag arbeta med direkt när de är valpar

Man ska inte behöva vara rädd för sin 13 veckor gamla valp.

 

[Nepenthe]

Hade en period med min DSG när jag inte visste om hon behövde leka, gå ut eller sova. Hon hoppa då efter oss o bet i byxor, näsor, händer...

Du har redan fått flera tips men detta med en kompostgaller hage är perfekt. Där får hon vara ifred och ser er men lär sig att koppla av. (såklart ska hon varit ute o blivit rastad innan)

 

[Red_Chili]

Kom på att jag vill tillägga en sak:
Om det är så att ni vill ha det lugnt inomhus, försök lära valpen att inomhus är man lugn, leka gör man utomhus. Var inte rädda för att låta hunden få utlopp för energin utomhus. Det är guld värt för en valp att få använda sin kropp, röra sig i kuperad terräng, leka och utforska och bli trött fysiskt och mentalt.

Med min första valp hade jag ett helvete. Hon hade sönder allt i hemmet och tuggade konstant på precis allt. Visst var vi ute, men inte sådär jättemycket. "Man ska ju ta det lugnt med valpar" fick jag höra från alla håll. Med min nu äldsta så struntade jag i vad folk sa om sådant, och insåg snabbt att hon hade en viss mängd energi hon gjorde av med. Det jag kunde styra var ifall hon gjorde av med energin inomhus eller utomhus. Varje dag fick hon leka lös, antingen i rastgård eller i skog. Vi var ute mycket, men hon fick såklart bestämma tempo osv (förutom ibland när jag ändå tyckte att hon skulle lugna sig då hon verkade övertrött). Hon lärde sig snabbt att ta det lugnt inomhus, och när ägarna till kullsyskon beskrev hur hundarna for runt som tornados inomhus så låg min lugnt och sov. Samtidigt fick jag höra från de andra ägarna att jag var galen som tog min valp till skogen, för "det är för mycket för en så liten valp!"

"Lugn inne, vild ute" har vi sedan fortsatt med. Det tycker jag är skönt, inte minst för att det dessutom gör det enkelt vid ensamhetsträning osv.