Prydliga människor

[Killaloe]

Idag träffade jag på en, i mina ögon, typiskt prydlig person när jag var och simmade hunden.

När jag simmar hund drar jag på mig slitna kläder och har håret i en härva eftersom jag kommer komma därifrån med blöta kläder, päls överallt och håret kommer vara ännu frissigare och trassligare pga fukten och att jag blir svettig.

Så personen jag möter har snygga svarta kläder utan ett enda hundhår på, trots vit hund. Bara det är imponerande!! Det är dessutom snygga kläder, typ kostymbyxor och vidare kofta. Personen har även oerhört prydlig frisyr som ser sådär naturligt stylad ut. Jag hade haft svårt att uppnå något sådant ens vid fest och då hade det hållit i sig typ tre minuter. Så att en person ser ut sådär inför att simma med hunden gör att jag tänker att personen inte kommer vara det minsta tilltufsad ens efteråt. Så fascinerande!

 

[Philosophia]

En sak som jag tror bidrar till min grava oprydlighet är mitt hår. Jag hitter ingen frisör som förstår sig på mig och mitt hår och det resulterar i att jag ser ovårdad ut. För närvarande vill jag helst raka av mig allt hår.

Så var hittar jag en frisör i Stockholm som förstår vad man menar när man säger att man vill ha en kall ljus ton som ligger så nära min egen hårfärg som möjligt och som inser att det inte blir bra när man använder effileringssax på ett frissigt hår?

 

[Inte_Ung]

som inser att det inte blir bra när man använder effileringssax på ett frissigt hår?

Ingen aning men jag hittade en sådan i Stigtomta av alla ställen.
Mitt hår blev elegant klippt för första gången i mitt liv.
(Av någon obskyr anledning så drömde jag om en effileingssax i natt, det var en mardröm.)

 

[Malin_L]

En sak som jag tror bidrar till min grava oprydlighet är mitt hår. Jag hitter ingen frisör som förstår sig på mig och mitt hår och det resulterar i att jag ser ovårdad ut. För närvarande vill jag helst raka av mig allt hår.

Så var hittar jag en frisör i Stockholm som förstår vad man menar när man säger att man vill ha en kall ljus ton som ligger så nära min egen hårfärg som möjligt och som inser att det inte blir bra när man använder effileringssax på ett frissigt hår?

I Uppsala hos min frisör
Hon har aldrig varit i närheten av mitt hår med en effilieringssax!

 

[monster1]

En sak som jag tror bidrar till min grava oprydlighet är mitt hår. Jag hitter ingen frisör som förstår sig på mig och mitt hår och det resulterar i att jag ser ovårdad ut. För närvarande vill jag helst raka av mig allt hår.

Så var hittar jag en frisör i Stockholm som förstår vad man menar när man säger att man vill ha en kall ljus ton som ligger så nära min egen hårfärg som möjligt och som inser att det inte blir bra när man använder effileringssax på ett frissigt hår?

Jag skickade ett tips till dig.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker det är förmätet att tro att vi som tex inte skrubbar våra vita sulor inte tar hand om våra grejer alls, bara för att vi inte har samma nivå på skötseln.

Och jag undrar varför det är så noga att ta hand om sina grejor?

 

[Lampan]

Javisst! Det var bara det att du dessförinnan hade framhållit dig själv som prydlig.

Jag tror att jag tänker mig prydlighet som mer "neutralt" liksom.

Fast jag tänker också mer på klädsel än ansikte, när jag tänker på prydlighet.

Prydlighet handlar inte heller för mig om mängden smink en har. En prydlig person kan vara helt osminkad med välskött hy.
Prydlighet speglar mer en personlighetstyp.
Klassiska kläder, god kvalitet så att de håller sig snygga hela dagen och en välordnad frisyr.

 

[Philosophia]

Ingen aning men jag hittade en sådan i Stigtomta av alla ställen.
Mitt hår blev elegant klippt för första gången i mitt liv.
(Av någon obskyr anledning så drömde jag om en effileingssax i natt, det var en mardröm.)

Det är en sann mardröm med effileringssaxar!
Stigtomta är faktiskt ingen lång avstickare för mig på väg hem från jobbet!

 

[Inte_Ung]

Du är allmänt ofräsch och nöjd ändå menar du?

Det går faktiskt att vara det hur osannolikt det än verkar för dig.
Enligt din standard så är jag nog i det närmaste en skithög, men det är inte viktigt i mitt liv.
Ingen ser mig ändå under mina vanliga dagar.
Bland folk så försöker jag att låta bli att väcka anstöt.

 

[Inte_Ung]

Stigtomta är faktiskt ingen lång avstickare för mig på väg hem från jobbet!

Dock är det numera svårt att få en tid där av någon anledning.
Jag tror att Nyköping har hittat dit.

 

[stjarnhimmel]

På tal om prydlighet så kollade jag nyss på Nyhetsmorgon på tv4. Nya sminktrenden är att ha lite läppstift utanför läpparna. Det ska se lite utsmetat ut.
För mig är det motsatsen till prydlighet.

 

[Singoalla]

Jag har tänkt mig att du ser ut så där ungefär och att du är typiskt prydlig.

@Singoalla du är en prydlig typ du ser sådär ätlig ut

Tack snälla ni! Ytterst "inlärt" för min del, jag är inte gjord av teflon utan får kämpa lite

 

[Qelina]

Jag är nog så lite prydlig som man kan bli, jag har långt, supertjockt och och självlockigt hår som jag ibland har utsläppt om jag vill vara fin men som annars alltid förvaras i en fläta. En fläta som ser bra ut i 5 minuter innan allt hår har letat sig ut ur flätan. Jag får visserligen bara beröm för mitt hår, alla förundras över att någon kan ha så långt och tjockt och glansigt hår. Håret är väl typ det enda på mig jag gillar men prydligt är det inte. Kanske om jag gör en snabb håruppsättning som inte alls tar lång tid men jag har liksom ingen ork i att fixa mig varje dag. Angående kläder så har jag haft anorexi i 12 år men nu är jag för första gången normalviktig och jag hatar min nya kropp så jag bär alltid mjukisbyxor, byxor i tunna fladdriga material och någon sorts sweatshirts. Klär jag upp mig blir det kanske en svart klänning (har två som faktiskt är så där lagom vardagssnygga) men i övrigt ser jag liksom ingen anledning till att piffa upp mig.

Jag använder foundation och puder, några gånger i veckan lite mascara, det är allt. Jag är en sån som lyckas spilla på allt och som inte drar mig för att gå på stan i gummistövlar eller termobyxor (vilket min bästa kompis bara älskar för att hon säger att det är så få som skulle göra en sådan grej). Jag orkar helt enkelt inte bry mig.

MEN i höst börjar jag psykologprogrammet och jag vill se lite prydligare ut, som vissa skriver är det kanske en medfödd eller tidigt inlärd sak, men många verkar lägga ner lite tid på det också. Jag skulle verkligen behöva lägga tid på det. Jag har dom där klänningarna och några stora stickade koftor jag har med leggings, men något mer spännande än så har jag inte. Tyvärr hade jag en massa fint hemma men i och med att jag i kampen för att komma ur anorexin har varit tvungen att gå upp 23 kg så växte jag ur det mesta. Nu måste jag liksom börja om från noll igen, jag äger ju bara myskläder eftersom jag dom senaste 8 månaderna varit inlagd på sjukhus och behandlingshem.

Men nu är det dags för mig att se liiiiite prydlig ut i alla fall. Sitter och tittar på sidor för att hitta kläder som jag tror en prydlig människa bär (eller vad som helst som inte är mjukiskläder), ska kolla på den där setting sprayen jag läst om, kanske börja engagera mig i mitt hår.

Som det är nu spenderar jag mycket, mycket mer tid på min hunds pälsvård än på mig själv och mitt utseende. Just nu är jag sjukskriven och ser ingen mening med att se prydlig och elegant ut men kanske att det skulle vara kul att se lite så ut ibland när man önskar. En av och på knapp för prydlighet skulle inte sitta fel

 

[Koltrast]

Heja dig, @Qelina .

Så roligt att höra att du är på rätt väg och ska börja plugga till hösten. Jag har också just gått upp kring 20 kilo och känner mig både klädvill och obekväm i min "nya" kropp, men räknar med att vänja mig och försöker tycka att det är roligt att få köpa lite nya kläder. Dock är prydlighet inte i topp på min lista.

Jag hade kunnat döda för ett hår som ditt, långt, tjockt och lockigt

 

[Raderad medlem 19815]

Heja @Koltrast!

 

[Idas]

Jag skickade ett tips till dig.

Skicka till mig med!

 

[Qelina]

Heja dig, @Qelina .

Så roligt att höra att du är på rätt väg och ska börja plugga till hösten. Jag har också just gått upp kring 20 kilo och känner mig både klädvill och obekväm i min "nya" kropp, men räknar med att vänja mig och försöker tycka att det är roligt att få köpa lite nya kläder. Dock är prydlighet inte i topp på min lista.

Jag hade kunnat döda för ett hår som ditt, långt, tjockt och lockigt

Åh, super bra jobbat! Vi måste ge oss själva cred för det för det är ju verkligen en rejäl kamp vi gått igenom. Jag jobbar mycket på att jobba med respekt och acceptans för min kropp även om jag inte älskar eller tycker om den. Skriver mycket på min blogg om det här med att även om man inte älskar hur kroppen ser ut så kan man skapa en deal med kroppen, att om man ger den den näring och mat den behöver så låter den en göra roliga saker, man orkar så mycket mer och mycket i livet blir lättare, man kan fortfarande vara trött eller må dåligt men kroppen blir stark och man känner sig mer förberedd på att ta sig an livet. Jag är inte nöjd med hur min kropp ser ut men väldigt nöjd med vad den klarar av.

Jag vill kanske inte se just prydlig ut men komma ur träsket med mjukisbyxor och stora, pösiga kläder. Kanske mer bara vardagskläder till skolan som inte är mjukiskläder. Och att kanske lägga en minut på att sminka mig och ta på lite mascara. För den där naturliga prydligheten äger jag inte. Vill nog mest se lite civiliserad och lite ordningsam ut. Tänker att sen när jag börjar jobba som psykolog måste jag klä mig på ett respektfullt sätt och se välvårdad och fräsch ut. Men det är svårt eftersom håret lever sitt eget liv, och min kroppsform inte verkar passa i några bra kläder Hoppas på att vinna förtroende genom att vara professionell och engagerad

Men det går inte att förneka, jag behöver uppdatera hela min garderob ungefär. Önskar att lite prydlighet kommer med på ett hörn av sig själva

 

[Koltrast]

Åh, super bra jobbat! Vi måste ge oss själva cred för det för det är ju verkligen en rejäl kamp vi gått igenom. Jag jobbar mycket på att jobba med respekt och acceptans för min kropp även om jag inte älskar eller tycker om den. Skriver mycket på min blogg om det här med att även om man inte älskar hur kroppen ser ut så kan man skapa en deal med kroppen, att om man ger den den näring och mat den behöver så låter den en göra roliga saker, man orkar så mycket mer och mycket i livet blir lättare, man kan fortfarande vara trött eller må dåligt men kroppen blir stark och man känner sig mer förberedd på att ta sig an livet. Jag är inte nöjd med hur min kropp ser ut men väldigt nöjd med vad den klarar av.

Jag vill kanske inte se just prydlig ut men komma ur träsket med mjukisbyxor och stora, pösiga kläder. Kanske mer bara vardagskläder till skolan som inte är mjukiskläder. Och att kanske lägga en minut på att sminka mig och ta på lite mascara. För den där naturliga prydligheten äger jag inte. Vill nog mest se lite civiliserad och lite ordningsam ut. Tänker att sen när jag börjar jobba som psykolog måste jag klä mig på ett respektfullt sätt och se välvårdad och fräsch ut. Men det är svårt eftersom håret lever sitt eget liv, och min kroppsform inte verkar passa i några bra kläder Hoppas på att vinna förtroende genom att vara professionell och engagerad

Men det går inte att förneka, jag behöver uppdatera hela min garderob ungefär. Önskar att lite prydlighet kommer med på ett hörn av sig själva

Nu är jag långt off topic, men jag försöker tänka att jag bär min kropp med stolthet. Jag är trött på att skämmas, trött på att gå runt och vara rädd att människor tycker att jag är karaktärslös som gått upp så mycket i vikt, trött på att se det som ett misslyckande. Min viktuppgång är tecken på min kamp och den påminner mig om min styrka. Det är svårt och ett ständigt tjat, men jag försöker verkligen tänka att jag ska bära mina nya kilon med stolthet.

 

[athena_arabians]

Nu är jag långt off topic, men jag försöker tänka att jag bär min kropp med stolthet. Jag är trött på att skämmas, trött på att gå runt och vara rädd att människor tycker att jag är karaktärslös som gått upp så mycket i vikt, trött på att se det som ett misslyckande. Min viktuppgång är tecken på min kamp och den påminner mig om min styrka. Det är svårt och ett ständigt tjat, men jag försöker verkligen tänka att jag ska bära mina nya kilon med stolthet.

Good for you! Jag slåss alldeles för ofta med min kropp men försöker vara snäll med den. Ibland lyckas jag, ibland inte.

 

[Koltrast]

Good for you! Jag slåss alldeles för ofta med min kropp men försöker vara snäll med den. Ibland lyckas jag, ibland inte.

Det är ett ständigt arbete, det där.