F
frust_frust
Jag vet inte om det går att få tips men kan behöva skriva det iallafall.
Jag har provridigt lite olika hästar, jag har hållt på med hästar länge och har de senare åren ängnat mig åt en medryttarhäst.
När jag ska prov rida en häst så blir jag jätte nervös, lite skakis och i mitt huvud säger det bara: det går åt skogen, jag rider jättedåligt, ägaren kommer tycka att jag är rena nybörjaren och inte kan mkt. Och ja, vad händer då. Jo jag är darrig och min sits är totalväck, balansen är som om den aldrig funnits och jag kan inte rida normalt, det blir naturligtvis ännu värre, jag blir den bilden i huvudet och ridningen går inte som jag tänkt, det blir ännu stötigare då hästen bli spänd pga mig, och jag är nästan gråt färdig och tänker bara på vad ägaren måste tänka om mig nu....
Normalt utanför mitt hästliv så är jag absolut inte en person som hackar ned på mig själv och är negativ, utan rena motsattsen och självsäker, jag tror på mig själv och försöker.
Men när jag är i hästvärlden är jag ytterst självkritisk och min värsta mobbare och nedklankare är min egen hjärna som skriker förnedrande saker inom mitt skallben, konstigt nog har jag ALDRIG fått någon kommentar angående mitt ridsätt och hanteringssätt, utom lite bra saker då coh då.
Så om någon vill och tror sig kunna komma med tips vore jag jätte tacksam.
Kan lägga till att det inte är varje gång som jag mår dåligt i stallet utan ibland går det bra och det överröstar rösten inuti mitt huvud ( fast de bra gångerna är bara då jag är ensam med hästen...)Hoppas någon årkade läsa.
Jag har provridigt lite olika hästar, jag har hållt på med hästar länge och har de senare åren ängnat mig åt en medryttarhäst.
När jag ska prov rida en häst så blir jag jätte nervös, lite skakis och i mitt huvud säger det bara: det går åt skogen, jag rider jättedåligt, ägaren kommer tycka att jag är rena nybörjaren och inte kan mkt. Och ja, vad händer då. Jo jag är darrig och min sits är totalväck, balansen är som om den aldrig funnits och jag kan inte rida normalt, det blir naturligtvis ännu värre, jag blir den bilden i huvudet och ridningen går inte som jag tänkt, det blir ännu stötigare då hästen bli spänd pga mig, och jag är nästan gråt färdig och tänker bara på vad ägaren måste tänka om mig nu....
Normalt utanför mitt hästliv så är jag absolut inte en person som hackar ned på mig själv och är negativ, utan rena motsattsen och självsäker, jag tror på mig själv och försöker.
Men när jag är i hästvärlden är jag ytterst självkritisk och min värsta mobbare och nedklankare är min egen hjärna som skriker förnedrande saker inom mitt skallben, konstigt nog har jag ALDRIG fått någon kommentar angående mitt ridsätt och hanteringssätt, utom lite bra saker då coh då.
Så om någon vill och tror sig kunna komma med tips vore jag jätte tacksam.
Kan lägga till att det inte är varje gång som jag mår dåligt i stallet utan ibland går det bra och det överröstar rösten inuti mitt huvud ( fast de bra gångerna är bara då jag är ensam med hästen...)Hoppas någon årkade läsa.