N
Nate
Har en ponny hemma född 96 importerad från Irland. Köpte honom som problemponny då han knappt går att rida på...
Nu till saken. I stallet är han världens lugnaste - jag får verkligen göra allt med honom (han står i princip och sover). Ta överallt, lyfta alla hovar, ställa honom i gången fastbunden själv etc... det går även bra att gå ut och leda honom i grimma eller träns.
Problemen börjar så fort man sätter sig upp. Eller snarare en kombination av paddock och sätta sig upp. När vi kommer ned till paddocken så blir han helt nervös och blåser upp sig för staketet kring och diverse saker. Sätter man sig upp då står han bara och taktar. Försöker man böja honom kring skänkeln så fattar han galopp och står och galopperar på stället samt börjar stegra och hoppa runt. Skrittar (nåja försöker iaf) man med honom i kanske 15 min så är han dyngblöt av svett.
Han är med andra ord jättehet utan framåtbjudning. Han är även jättekänslig i munnen (skrev en annan tråd om det) och får skav och sprickor av bettet bara man har tränset på i princip... så det är inte pga att jag har varit hård i handen utan det räcker med att gå en promenad med honom till fots med träns på.
Nu har vi gått fram så att jag har longerat honom med snodd vilket har gått jättebra. Efter några varv så slappnar han av, lugnar ned sig och vågar trampa under sig mer. Efter det har jag skrittat på lång tygel några varv innan vi har gått in.
Han är kollad i munnen och ryggen och överallt. Så det är inga fysiska problem förutom just det att han är känslig i mungiporna och lätt går sönder där. Min teori är att han förknippar ridning med ont i munnen och att en del av problemen har kommit därifrån. Har dock provat att rida honom på hackamore och han är lika hetsig och omöjlig att ha att göra med då.
Lite historia som jag forskat fram: Importerad från en hästhandlare på irland där han troligtvis har gått jakt innan. När han kom till Sverige var han helt blå och ärrig i mungiporna samt mager och apatisk. Han stog hos samma ägare i ca ett år och blev där "rätt normal". Hon kunde iaf rida på honom utan att han höll på och stegra. Sedan såldes han till en annan tjej som lämnade ut honom på foder åt ett FLERTAL personer. Så han har åkt runt rejält. Bland dessa var fanns en 17 tjej som han hade tävlat i hoppning med (han hoppar suveränt!) men hon ville inte köpa honom då hon strax fyllde 18. Sedan fortsatte han att åka runt tills en tjej köpte honom för att "rida till honom" men ledsnade efter två månader. Och nu tillsist har han hamnat hos mig.
Vet inte riktigt vilken väg vi ska gå fram. Fortsätta longera/tömköra och skritta lite på slutet eller ska man börja helt från början? Flytta honom från marken, leda med ryttare på och få honom att flytta för skänkeln?
Tror att det är en blandning av att han farit dåligt samt att han lärt sig att man kommer undan arbete om man stegrar och vägrar sammarbeta. För det är i samband med att man kräver någonting av honom som han börjar med dessa dumheter.
Har ni några tips att komma med?
(och ja, sadeln är utprovad och sitter bra. Han har inte några fysiska fel etc etc...)
Nu till saken. I stallet är han världens lugnaste - jag får verkligen göra allt med honom (han står i princip och sover). Ta överallt, lyfta alla hovar, ställa honom i gången fastbunden själv etc... det går även bra att gå ut och leda honom i grimma eller träns.
Problemen börjar så fort man sätter sig upp. Eller snarare en kombination av paddock och sätta sig upp. När vi kommer ned till paddocken så blir han helt nervös och blåser upp sig för staketet kring och diverse saker. Sätter man sig upp då står han bara och taktar. Försöker man böja honom kring skänkeln så fattar han galopp och står och galopperar på stället samt börjar stegra och hoppa runt. Skrittar (nåja försöker iaf) man med honom i kanske 15 min så är han dyngblöt av svett.
Han är med andra ord jättehet utan framåtbjudning. Han är även jättekänslig i munnen (skrev en annan tråd om det) och får skav och sprickor av bettet bara man har tränset på i princip... så det är inte pga att jag har varit hård i handen utan det räcker med att gå en promenad med honom till fots med träns på.
Nu har vi gått fram så att jag har longerat honom med snodd vilket har gått jättebra. Efter några varv så slappnar han av, lugnar ned sig och vågar trampa under sig mer. Efter det har jag skrittat på lång tygel några varv innan vi har gått in.
Han är kollad i munnen och ryggen och överallt. Så det är inga fysiska problem förutom just det att han är känslig i mungiporna och lätt går sönder där. Min teori är att han förknippar ridning med ont i munnen och att en del av problemen har kommit därifrån. Har dock provat att rida honom på hackamore och han är lika hetsig och omöjlig att ha att göra med då.
Lite historia som jag forskat fram: Importerad från en hästhandlare på irland där han troligtvis har gått jakt innan. När han kom till Sverige var han helt blå och ärrig i mungiporna samt mager och apatisk. Han stog hos samma ägare i ca ett år och blev där "rätt normal". Hon kunde iaf rida på honom utan att han höll på och stegra. Sedan såldes han till en annan tjej som lämnade ut honom på foder åt ett FLERTAL personer. Så han har åkt runt rejält. Bland dessa var fanns en 17 tjej som han hade tävlat i hoppning med (han hoppar suveränt!) men hon ville inte köpa honom då hon strax fyllde 18. Sedan fortsatte han att åka runt tills en tjej köpte honom för att "rida till honom" men ledsnade efter två månader. Och nu tillsist har han hamnat hos mig.
Vet inte riktigt vilken väg vi ska gå fram. Fortsätta longera/tömköra och skritta lite på slutet eller ska man börja helt från början? Flytta honom från marken, leda med ryttare på och få honom att flytta för skänkeln?
Tror att det är en blandning av att han farit dåligt samt att han lärt sig att man kommer undan arbete om man stegrar och vägrar sammarbeta. För det är i samband med att man kräver någonting av honom som han börjar med dessa dumheter.
Har ni några tips att komma med?
(och ja, sadeln är utprovad och sitter bra. Han har inte några fysiska fel etc etc...)
