"Problembarn", varför blir det så totalt fel?

[break_a_leg]

Jag har ju varit en del på en skola där det går rätt många barn som har det rätt "torftigt" hemma, både när det gäller ekonomi och familjeförhållanden. Tror ni att man lättare dras med i "mindre bra" aktiviteter om man växer upp i en sådan miljö än om man tex växer upp i en stabilare hemmiljö med bättre ekonomiska förutsättningar? Eller är det ens personlighet som är avgörande för hur en liv tar sig?

 

[mino]

Sv: "Problembarn", varför blir det så totalt fel?

Det finns säkert tusen förklaringar (ibland biologiska). Men en förklaring som jag tror på är att en del av de barnen har helt saknat vettigt föräldraskap. Jag såg ett sånt exempel i går på pendeltåget. Ungen var kanske 4 år och gick omkring vind för våg på perrongen och mamman stod och pratade i telefon. Han försökte få hennes uppmärksamhet på olika sätt och började till sist skrika och bli allmänt jobbig. Och mamman säger högt till sin vän i telefonen "jag har det så jobbigt jag måste ta hand om honom hela dagarna". Sen skäller hon på lillkillen för att han är jobbig (precis som om ett barn förstår vad det innebär att vara "jobbig"?!). Detta trots att han har tystnat så fort hon la på luren. Hon verkade inte alls ha någon koll på vad ett barn förstår eller hur man formar vettiga sociala relationer. Jag kan förstå att en människa blir anti när h*n konstant bemöts av en helt oförstående attityd där man själv alltid är problemet. Om en sån enkel sak som vanligt kontakt/trygghetssökande bemöts med en utskällning kan jag förstå att man skaffar sig en attityd.

Det är samma nollkoll på vad föräldraskap innebär som en del djurägare har med sina djur. De förstår helt enkelt inte hur djurets natur fungerar och är för ignoranta för att orka sätta sig in i hur man bör hantera det.