ladydelicious
Trådstartare
Hej!
Jag har ett sto på 6 år som är 50/50 fullblod & halvblod(e.fetcher n). Hon har ett mycket starkt psyke och har alltid haft, men efter fyra år tillsammans vet hon vem som bestämmer. Vi har jobbat mycket med horsemanship och det har vi gjort från allra första början.
Lady är som en treåring i ridningen då hon har varit skadad ett flertal gånger under åren.
För ett år sen exakt, red vi ut ensamma överallt här hemma. På öppna ängar, åkrar, vid sjöar, vid bilvägar där stora lastbilar ofta passerade, kohagar etc. Det gick alltid sååå bra, vi kunde tom galoppera på öppna marker med långa tyglar om vi så ville..
Då var hon exemplarisk och jag var så glad att det gick så enkelt allting!
Nu ett år senare, är hon under igångsättning efter vintervilan (även där pga skada..). Men nu är hon som en heeelt annan häst! Det är helt lönlöst att rida ut ensamma, hon steppar hela tiden, går spänd som en jag vet inte vad, är rädd för allt, kan få ryck då hon bara flyger rätt upp i luften och kastar sig, och ibland vägrar hon gå för att sen efter flera minuters tjafs gå jättelätt förbi Dock såfort jag har sällskap av häst eller människa går det superbra!
Jag som ryttare är konsekvent, envis, orädd, lugn och positiv! Såfort hon gör rätt berömmer jag och visar att det inte är någon fara om hon är "rädd". Däremot när hon fjantar sig och är allmänt dum så är jag envis och låter henne aldrig vinna. När hon är såhär är jag lugn och stabil i sadeln, jag vill att hon känner att jag är säker och aldrig rädd. Hon ska kunna lita på mig att jag aldrig skulle utsätta henne för fara...
Lady har utprovade sadlar, och övrig utrustning. Hon har även kollade tänder, samt inga spänningar eller låsningar i kroppen.
Så nu skulle jag verkligen uppskatta vad ni har för tips och råd, egna erfarenheter m.m?
Tack!
/Agnes
Jag har ett sto på 6 år som är 50/50 fullblod & halvblod(e.fetcher n). Hon har ett mycket starkt psyke och har alltid haft, men efter fyra år tillsammans vet hon vem som bestämmer. Vi har jobbat mycket med horsemanship och det har vi gjort från allra första början.
Lady är som en treåring i ridningen då hon har varit skadad ett flertal gånger under åren.
För ett år sen exakt, red vi ut ensamma överallt här hemma. På öppna ängar, åkrar, vid sjöar, vid bilvägar där stora lastbilar ofta passerade, kohagar etc. Det gick alltid sååå bra, vi kunde tom galoppera på öppna marker med långa tyglar om vi så ville..
Då var hon exemplarisk och jag var så glad att det gick så enkelt allting!Nu ett år senare, är hon under igångsättning efter vintervilan (även där pga skada..). Men nu är hon som en heeelt annan häst! Det är helt lönlöst att rida ut ensamma, hon steppar hela tiden, går spänd som en jag vet inte vad, är rädd för allt, kan få ryck då hon bara flyger rätt upp i luften och kastar sig, och ibland vägrar hon gå för att sen efter flera minuters tjafs gå jättelätt förbi
Dock såfort jag har sällskap av häst eller människa går det superbra! Jag som ryttare är konsekvent, envis, orädd, lugn och positiv! Såfort hon gör rätt berömmer jag och visar att det inte är någon fara om hon är "rädd". Däremot när hon fjantar sig och är allmänt dum så är jag envis och låter henne aldrig vinna. När hon är såhär är jag lugn och stabil i sadeln, jag vill att hon känner att jag är säker och aldrig rädd. Hon ska kunna lita på mig att jag aldrig skulle utsätta henne för fara...
Lady har utprovade sadlar, och övrig utrustning. Hon har även kollade tänder, samt inga spänningar eller låsningar i kroppen.
Så nu skulle jag verkligen uppskatta vad ni har för tips och råd, egna erfarenheter m.m?
Tack!
/Agnes
