B
Baxeol
Jag rider en underbar häst som passar mig helt perfekt, både psyket, höjden och bredden. Vi funkar jätte bra tillsammans men då är det ett problem.. ägaren!
H*n är ganska mycket yngre än mig, och ringer mig hela tiden och bara pratar helt onödiga saker. H*n ska med till stallet på mina dagar och vill bestämma vad och hur jag ska rida och hur jag ska göra si och så. Vilket är mycket frustrerande. Det är okej om h*n säger att jag ska ta det lugnare ifall h*n ska träna imorgon eller har tränat dagen innan, men när ägaren kommer och vill bestämma exakt det minsta lilla så känns det inte alls lika kul längre, och jag vet verkligen inte vad jag ska göra
Eftersom det är ägarens häst kan jag ju heller inte säga åt h*n att INTE komma till stallet på mina dagar, men jag vill heller inte rida i paddocken och låtsas vara elev till en liten låtsas ridlärare på mina uteritt dagar..
Om ni undrar så är det ägarens föreldrar jag har kontakt med om det skulle vara något, och dem är verkligen helt underbar. För dem förstår att jag vill ha mina dagar för mig själv och vi litar på varandra fullt ut och dem är lätta att prata med, men jag vill inte säga till dem heller att deras barn inte ska komma dit på mina dagar och bestämma över mig för det känns så fel, för trots allt så är det ju barnets häst.
Skönt att skriva av sig!
H*n är ganska mycket yngre än mig, och ringer mig hela tiden och bara pratar helt onödiga saker. H*n ska med till stallet på mina dagar och vill bestämma vad och hur jag ska rida och hur jag ska göra si och så. Vilket är mycket frustrerande. Det är okej om h*n säger att jag ska ta det lugnare ifall h*n ska träna imorgon eller har tränat dagen innan, men när ägaren kommer och vill bestämma exakt det minsta lilla så känns det inte alls lika kul längre, och jag vet verkligen inte vad jag ska göra
Eftersom det är ägarens häst kan jag ju heller inte säga åt h*n att INTE komma till stallet på mina dagar, men jag vill heller inte rida i paddocken och låtsas vara elev till en liten låtsas ridlärare på mina uteritt dagar..
Om ni undrar så är det ägarens föreldrar jag har kontakt med om det skulle vara något, och dem är verkligen helt underbar. För dem förstår att jag vill ha mina dagar för mig själv och vi litar på varandra fullt ut och dem är lätta att prata med, men jag vill inte säga till dem heller att deras barn inte ska komma dit på mina dagar och bestämma över mig för det känns så fel, för trots allt så är det ju barnets häst.
Skönt att skriva av sig!