Prestationsångest vid träning/tävling

[a-s]

Har gjort en annan tråd i annat forum men nu vill jag ta upp det här.
Känner ni någonsin prestationsångest när ni tränar eller tävlar med er hund?
Hur visar det sig och hur tacklar ni problemet?

 

[MiniLi]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Jag vill helst inte erkänna det för mig själv men jo jag får en hiskelig prestationsångest vid tävling.
Jag vill så himla himla gärna att det ska gå bra och blir jättenervös. Och så går det sämst istället

Jag tacklar det väl inte så jättebra.. Men jag försöker underlätta för mig själv genom att ge oss goda förutsättningar. Jag startar därför helst inte på tävling om jag inte känner mig säker på att det kommer gå bra (allt kan ju hända, men jag vill veta att vi har förutsättningarna om inget katastrofalt händer).
Försöker även att ha en lagom tanke kring hur det kommer gå, men det är svårt. Vill inte tänka "det kommer gå skit" men vet att jag blir mer nervös när jag tänker "vi kommer vinna!", typ.
Mest nöjd brukar jag vara när jag tänker "nu ska vi bara gå in och ha riktigt roligt", men det är inte alltid det hänger ihop med resultatet.

I övrigt försöker jag gå in i min egen bubbla, andas och slappna av. Men det går sådär

 

[Migo]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Jag hade. Tacklade det genom att gå ut och "misslyckas med flit" ett par gånger och konstatera att världen inte gick under.

Gjorde susen!

 

[a-s]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Har fått ganska mycket ångest över min unghund på 8 mån som jag inte har tränat med lika mycket som jag borde och jämför mig med alla andra i träningssamanhang tom inte bara tävling alltså. Känns jobbigt! VET att man bara ska tänka på att ha kul, på sina egna framsteg, sänka kraven, TRÄNA MER osv men nu är det en spiral jag har svårt att ta mig ur.

 

[WildWilma]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Nej det tror jag inte. Jag anser att om vi misslyckas så har jag inte tränat nog, inte mycket jag kan göra ut för stunden på tävlingen så ingen anledning att stressa över det. Vi "misslyckades" på första lydnadstävlingen och världen gick inte under vi fick bara träna lite mer på ett moment innan nästa tävling.

Nu tävlar ju vi på en väldigt låg nivå, kanske kommer prestationsångesten när vi kommit längre och omgivningen pressar på mer, men jag ska försöka att stå emot det. Särskilt i agilityn där vi redan fått en del press då det gick väldigt bra på första tävlingen. Fick höra senast i helgen att "ni är ju i tvåan snart", det vet väl inte jag, jag ska bara göra mitt bästa för att det ska gå så bra som möjligt sen får vi se vad som händer.

 

[a-s]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Jag har inte ens kommit på tävling med min ännu!
Men kände trycket direkt, jag SKA ut och tävla direkt hon har åldern inne tänkte jag, vips är hon åtta månader och vi kan inte ens grunderna bra.

 

[WildWilma]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Har fått ganska mycket ångest över min unghund på 8 mån som jag inte har tränat med lika mycket som jag borde och jämför mig med alla andra i träningssamanhang tom inte bara tävling alltså. Känns jobbigt! VET att man bara ska tänka på att ha kul, på sina egna framsteg, sänka kraven, TRÄNA MER osv men nu är det en spiral jag har svårt att ta mig ur.

Det är lätt att göra så, jag fastnar också i de tankarna i bland. Men tänker sen att alla har olika förutsättningar, så länge jag gör mitt bästa utifrån mina förutsättningar så är jag nöjd med vår prestation. Ur hundens perspektiv så kvittar även det så länge den har ett bra och innehållsrikt liv. Den fattar ingenting av första priser, uppflyttningar, pinnar osv. Min hund är lika glad när vi har diskat oss i agilityn som när vi är felfria, så länge jag inte blir arg/besviken såklart.

 

[WildWilma]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Jag har inte ens kommit på tävling med min ännu!
Men kände trycket direkt, jag SKA ut och tävla direkt hon har åldern inne tänkte jag, vips är hon åtta månader och vi kan inte ens grunderna bra.

Du får ju inte tävla än! och bara för att man få måste man inte!

Jag hade nog kunnat starta min i lydnadsklass 1 när han var 10 månader men gjorde det inte förrän han var nästan 16 månader, vilket också är tidigt enligt en del. Nu vet jag inte vilken gren du tränar men i lydnadsklass 1 så har jag varit med om att hundarna har varit upp till 7 år på samma tävling som oss. En släkting till min hund debuterade som 10 åring!

Hellre vänta med att tävla och befästa grunderna väl än att stressa ut på tävling.

Om du tycker att ni inte tränar tillräckligt så kan ju ett mål att sikta på vara motiverande. T.ex. bestämma att då och då ska vi ha de grunderna klara sen tävla med dig själva. Sen långt fram kan du ju spana in en tävling som "det vore roligt om vi kan starta men vi måste inte om vi inte är redo".

 

[Miao]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

När jag började träna och tävla i de lägre klasserna hade jag grav prestationsångest och skitkassa tävlingsnerver . Nu när vi kommit en bit så känner jag inte av vare sig prestationsångest eller dåliga nerver ! Känns otroligt skönt !

Lite om hur jag kommit hit skrev jag i ett blogginlägg i februari förra året. Saxar därifrån:

Mina tävlingsnerver var från början skrämmande dåliga! Jag tittar tillbaka på den sjuka nervositeten, känslan av att konstant vilja kräkas och de närliggande svimningsattackerna när vi skulle debutera i lkl 1 på Öland 2010. Jag minns hur jag efter lkl 1 tävlingen på Tånga Hed 2010 med gråten i halsen smsade Lyxas uppfödare om att jag minsann ”var helt jävla värdelös och det gick skit och jag ska ALDRIG NÅGONSIN tävla igen!!!!!” och gick direkt och la mig när jag kom hem (typ kl 14 ) med besvikelsens sprängande huvudvärk bakom ögonen. Att hantera ”misslyckanden” var inte min grej och har aldrig varit, särskilt inte när jag gett mig in på ett område där jag är helt novis (vilket är ett rätt dumt sätt att hantera världen på då det är som novis man gör de flesta misstagen ).

Jag minns hur jag från det jag tryckt på ”anmäl” på SBKtävling mådde dåligt och nervöst gick igenom allt som KUNDE gå fel på tävlingen så till den grad att Andreas frågade ”men VARFÖR anmäler du om du tror att det ska gå så dåligt!?”, och jag minns hur jag på tävlingsdagarna var kort, opratsam, introvert och allmänt grinig av nervositet ända tills att vi fick gå in och köra vårt program. Jag var, kort och gott, ingen trevlig människa när det började vankas tävling !

Men numera minns jag de där mentala dipparna med ett (lätt generat ) fniss, eftersom jag nu för tiden lärt mig att fokusera om, tänka nytt, släppa misstag och se framåt. Händer det något konstigt, oförutsett eller bara klantigt (från min eller Lyxas sida) på tävlingsplanen, så blir det numera inget mer än ett ”Note to Self” att träna det mer och bättre, sen så släpper jag det och går vidare till nästa moment.

• Lyxa lägger sig ner på sittande i grupp?! Note to Self: Jag har missat att träna uthållighet i sittandet på ett tag!
• Lyxa tappar vittringspinnen?! Note to Self: Dags att träna hållaövningar igen!
• Lyxa hittar inte rutan utan springer till en annan kon?! Note to Self: Kom ihåg att träna att hitta rutan trots störningar av koner runtom!

Det här har gjort all nytta i världen för mig (både tiden innan tävling och på tävlingsdagen), att lära mig att det enda jag kan göra är att notera det som händer mentalt i ett fack långt bak i huvudet, sen bara släppa det och gå in i bubblan igen och fokusera på nästkommande transport och moment. Har det hänt så finns det INGENTING jag kan göra åt det, och hänger jag kvar vid det kommer bara den dåliga känslan att hänga kvar till nästa moment!

Många av de mentala framstegen kommer ju givetvis med erfarenhet och tävlingsvana, men lika mycket kommer av att ha bra träningsvanor. Ett av världens bästa citat handlar ju just om detta med träning:

”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”
- Ingemar Stenmark

Det är verkligen så! Det handlar inte om att ha tur, det gäller att träna så bra så man inte behöver förlita sig enkom på tur! Visst gäller det att ibland lite då och då ha tur (ex hamna på rätt sida strecket för ett förstapris även om man strulat till ett par moment), men det bör och ska inte vara ens huvudsakliga verktyg när man går ut och tävlar !

I träningen har jag också hittat ett par nycklar till min egna mentala utveckling, som smittat av sig på mina tävlingsnerver på ett positivt sätt. t.ex ;

Det handlar oftast inte om hur mycket man tränar, utan hur bra man tränar! Hellre 10 minuter bra och effektiv träning än 60 min tragglande, hellre tre snygga dirapp från kon än 10 hela dirappmoment. Visst att man på vissa saker kan behöva regelbundna träningspass för att se framsteg och bibehålla utvecklingskurvan, men jag behöver inte köra alla moment gång på gång på gång bara för att. Med bra moment räcker det ofta med en avcheckning då och då och några peppass ibland!

Det gäller att träna på rätt saker för just min hund just nu! Vad gick dåligt förra passet/tävlingen? Vad är det vi behöver stärka i vår repertoar just nu? Jag måste kunna vara flexibel i mina träningspass, TROTS att jag gjort en strukturerad plan! Även om jag går in med tanken att ”idag ska vi göra tävlingsmässiga kedjor” så måste jag kunna bryta ner till smådelar om det visar sig att hunden har en dålig dag!

Hunden gör inte saker för att jävlas! Missförstår den mig så är det JAG som lagt upp träningen fel och som behöver tänka om. Fel kan komma av allt från att hunden har en dålig dag, den mår dåligt, är överspelt, trött osv… eller bara av att jag helt enkelt inte lärt den vad det är den ska göra! Och bara för att min hund gör fel ibland betyder det INTE att den är dålig!!

Fokusera inte på det som går dåligt, utan det som går bra! Återigen, går det dåligt så ta en Note to Self och jobba vidare på det vid nästa tillfälle, men SLÄPP det sen i just detta moment/pass och gå vidare!

Vet jag att hunden är osäker på något, lägg upp många pass så att den lyckas! Visst att jag måste utmana min hund då och då, men har jag ex en osäker individ och lägger krav på att den ska utföra vissa saker, så kommer jag bara att skada vår relation och hundens självsäkerhet. Att lägga upp för svåra pass, och sen stå och besviket sucka och bara tycka att hunden är dålig som inte klarar det höjer varken mig eller hunden.

Sluta vara så anal, tänk utanför ramarna och var inte hela tiden så stel och tävlingsmässig!!! Detta är en av mina ALLRA VIKTIGASTE LÄRDOMAR. ”Sluta vara så anal” är en av mina ledstjärnor och ett av mina stora mantran, i all träning jag gör med mina hundar .

Det jag kan se när jag läser igenom detta inlägg är att jag har kommit en bra bit på väg i mitt arbete för att ha en bra tränings/tävlingsmentalitet. Jag har verkligen gått från Hysterisk till Hoppfull !

 

[Malibu_Stacy]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Åh Mia tack för den! Jag har nästan dragit mig för att anmäla bara för att jah vet hur jävla jobbigt och svårt jag kommer tycka att det är om det går dåligt. Fy fasen! Det verkar verkligen som om det är värst när man är där i början och tragglar med den där jädra lydnad klass 1.

 

[Jenka]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Ja, ofta! Har dock inget riktigt bra sätt att tackla det, mer än att det ibland blir värre om jag stressar och ställer för höga krav på mig själv i övrigt.

 

[a-s]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Tack för svar
Har en kompis som också har valp av samma ras i samma ålder som min, vi tittade direkt ut en tävling när våra hundar nått tävlingsålder och bestämde att vi skulle starta då (lydnad). Den tävlingen kommer vi inte vara färdiga till, jag vet det, men tror att jag känner pressen ändå.
Blir så irriterad när jag vet att jag tänker fel!
Har förövrigt 3 kompisar med valp nu, och fler finns i stan. Jag började direkt jämföra mig med andra ekipage, och även om det går bra för oss så känner jag att jag inte är duktig osv. Så himla dåligt självförtroende!
Det är så illa att jag rent mår dåligt av att se mina kompisars filmer på Facebook/instagram.

 

[a-s]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Har ni tips på att komma över det? Mina tankar är (för att få framsteg och bli av med mina tankar):
- träna fler men kortare stunder varje dag
- träna ensam
- gör det inte till ett projekt att åka och träna

 

[MiniLi]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Försök tänka att ni är ett eget ekipage med era egna förutsättningar och varken bättre eller sämre för det

Jag har inte själv samma typ av prestationsångest (jämför mig väldigt sällan med andra eller oroar mig om vad andra tycker, för mig är det mitt "överjag" som jagar på ) men spontant tycker jag absolut inte att du ska isolera er!
Möt dina rädslor istället - träna så ofta du kan tillsammans med andra människor!
Börja med vänner som du är bekväm tillsammans med, var öppen med ditt problem och jobba igenom det med stöd av dem

Jag tänker också att det kanske är värt att du sätter upp helt egna mål som är oberoende av andra människor? Och som kanske inte har med hundens ålder att göra utan vad som faktiskt är realistiskt utifrån era egenskaper, hur ofta ni tränar, vad ni har för svagheter osv.

Det där med hur korta eller långa stunder man tränar eller hur man lägger upp det är ju väldigt individuellt. Jag gillar att köra ordentliga pass som är välplanerade och där jag intensivt kör igenom våra grejer. Blir bättre för mig. Men om du funkar bättre med korta pass så kör på det!

 

[Miao]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Åh Mia tack för den! Jag har nästan dragit mig för att anmäla bara för att jah vet hur jävla jobbigt och svårt jag kommer tycka att det är om det går dåligt. Fy fasen! Det verkar verkligen som om det är värst när man är där i början och tragglar med den där jädra lydnad klass 1.

Ingen orsak ! Jag tror att det ofta är när man inte har erfarenhet av nått/ska göra något för första gången som man är som mest orolig att det ska "gå fel". Har man gjort det ett par gånger så märker man ju att det inte är hela världen om det inte är perfekt på nått sätt .

Försök tänka att ni är ett eget ekipage med era egna förutsättningar och varken bättre eller sämre för det

Det här är nog en av de vanligaste fällorna man faller i, att jämföra sig med andra! Och då framför allt jämföra sig med andras styrkor, och aldrig deras svagheter.

TS: Det finns ingen som helst stress att bli "klar" för tävling (riktigt klar blir man aldrig ), det finns alltid extremt massa som spelar in i både ditt och hundens liv som kommer ändra tidsaspekten på när ni kan komma ut och tävla.

Jag tycker du ska jobba mycket med det som MiniLi nämner, påpeka för dig själv att ni är ett eget ekipage med egna förutsättningar! Och jag tror inte heller att du ska isolera dig i din träning, utan träna med träningskompisar du känner dig trygg med och som vet hur du känner och fungerar.

Jag hittade världens bästa träningskompis genom Buke faktiskt, hon känner till alla mina och min hunds styrkor och svagheter, vet exakt vad vi tränar på just nu och hur långt vi kommit i träningen. Det är en enorm trygghet att ha det, för hon kan se och påminna mig om exakt hur mycket vi utvecklats just de gånger som jag tycker att vi bara står och stampar på exakt samma fläck . Hon är guld värd och är en av de stora anledningarna till att jag och min hund utvecklats så mycket som vi har gjort .

Så några punkter att tänka på som kanske kan hjälpa (utöver dem jag skrivit ovan):

• Se till dig och din hund där ni är just nu, inte var andra är eller var du tycker att ni borde vara
• Skaffa träningskompisar som ger dig trygghet och hjälper dig utvecklas
• Gå en kurs i mental träning/tävlingspsykologi
• Träna på, inget ger trygghet som att veta att det "sitter i ryggmärgen". Men forcera inte fram något, det är ingen stress!

 

[Philosophia]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Det är bättre att du ber moderator flytta på den andra tråden eftersom det inte är tillåtet med dubbelpostning. Jag kopierar i alla fall in mitt svar från den andra tråden.

Ursprungligen postat av a-s
Har en äldre hund som jag alltid är nöjd med även om hon är svårare att träna (mer svårbelönad osv), men det är även min första hund så jag hade inga förväntningar på henne när jag skaffade henne utan tävlingstänket har kommit med tiden.
Det har gått så långt att jag inte kan titta på mina hundträningskompisars Facebook/instagram för att jag mår så dåligt av att se dom träna med hundar som är yngre än min.
Går kurser med min valp och försöker alltid träna mellan kurstilfällena men det går sådär.
Känner också att varenda kommentar som är det minsta negativ fastnar och är svåra att bli kvitt te x "det är ingen sm-hund" eller "tränar du ens nån lydnad med henne?"
Det är en jätte härlig hund med vilja fart och glädje och hon har jätte bra vardagslydnad så det handlar verkligen inte om hunden.

Det låter som om du har fastnat i ett prestigetänkande som skapar prestationsångest, vilket leder till att din träning hämmas. Att träna och tävla med hund ska vara roligt och utvecklande för båda och jag tror att du skjuter dig i foten genom att jämföra din hunds utveckling med andras. Du vet ju själv att det enda rimliga är att enbart titta på din unghunds utveckling och låta den styra dina beslut kring hur du ska träna. Men kanske viktigast av allt: Samma sak gäller ju faktiskt även dig som hundtränare. Avväpna dig själv genom att betrakta dig som nybörjare i förhållande till dem som har tävlat med hund länge.

Släpp prestigen och börja gläd dig åt de framsteg som din hund och du gör. Ni har bara haft fyra månader på er att lära känna varandra. Känner du ångest inför kurser med din hund för att du tycker att hon borde kunna mer eller att det inte går så bra som du vill så kan ett tips vara att träna privat.

 

[Malibu_Stacy]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Ja, nu har jag ju dock startat ettan fyra gånger men drar mig fortfarande för att anmäla då jag blir så besviken när det inte går vägen. Dock så var jag faktiskt inte alls ledsen efter sista tävlingen trots att det rent poängmässigt var våran sämsta. Men känslan var trots allt bra och både jag och hunden var positiva genom hela programmet!

 

[Migo]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Tävlingen jag är mest stolt över var en IK2 där vi hade slut på poäng redan i tredje bedömningsmomentet (framdrivningen). Jag var/är jättestolt över att min då 1½ år gamla hund gjorde ett superbt jobb på utgång och upptag, på ett avstånd ingen av oss jobbat på tidigare. Han gjorde dessutom ett betydligt bättre jobb än hälften av startfältet som hade mängder av erfarenhet och tävlingsrutinerade förare.

Vi kom nånstans strax under mitten i resultatlistan med våra ynkliga 18 poäng av 100 möjliga.

Men jävlar vad stolt jag var. Betydligt mer nöjd än när vi startade CK-klass med lite drygt hälften av poängen kvar på varje moment.

När jag väl kom underfund med att placeringen på listan är ovidkommande, så kom också förmågan att bli stolt över min hunds prestation - oavsett slutresultat.

 

[MissourisTopsanna]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

Jag har tävlat väldigt mycket i löpning innan jag började tävla hund, då hade jag skitmycket prestationsångest. När jag tävlar med hunden har jag mer "scenskräck". Är vi på träningar tex i liten lokal och får turas om att göra moment som inkallning och rutan så blir jag alldeles stel och konstig redan där för att folk tittar bara på mig. Å andra sidan är jag inte blyg att prata inför folk sådär annars. Så det är lustigt att jag känner så när jag ska göra moment med hunden framför folk. Som tur är har jag en tacksam hund som tar i mer och mer för varje moment på tävling för att han drar upp sig själv då han ej får belöning, så matte får vara nervös

 

[Corminta]

Sv: Prestationsångest vid träning/tävling

*Kl

Jag maste ocksa jobba med min prestations angest om vi nagon gang ska ut overhuvudtaget.
Jag vill verkligen tavla lydnad nagon gang. Och na, omojligt ar det inte. Daremot svart.
Och helt arligt ar det inte min svarmotiverade och radda hund eller min egen inexperience som ar storsta svarigheten.
Klart det hade varit lattare om vi haft nagon med erfarenhet eller iallafall intresse I var omgivning att trana med men omojligt ar det ju inte.

Just nu ar den eventuella DOT (specialsoks prov) som spokar I skallen. Jag vet att hunden ar trygg I sitt jobb. Jag vet att jag kan lasa honom. Vi maste trana mer pa storningar men det ar mer finslip. Men hur fasen bestammer man sig for att man ar "klar" och skickar in den dar jakla anmalan?