Pop - vad hände sedan?

[pollex]

SvD skrev 2009 om ett föräldrapar som hade valt att inte berätta könet på sin då snart-treåring för omvärlden - de beskriver reaktionerna som uppstod efteråt här (artikeln länkar också till grundartikeln om barnet som kallas Pop i artikeln): https://www.svd.se/varldens-halla-om-hemligt-kon

Jag kom att tänka på Pop här om dagen och funderade på hur det ”gått sedan” när Pop passerat småbarnsåren. Mina Google-talanger verkar dock inte räcka för att hitta en eventuellt uppföljande artikel. Är det någon annan som sett om det har gjorts?

 

[Lobelia]

Nej jag har inte sett det men att hålla könet hemligt för barnet lär inte gå så mycket längre, även om man döljer själva könet så syns det så småningom vad barnet har för kön helt oberoende av snopp/inte snopp. Det står ju i artikeln om syskon som också ska uppfostras på samma vis men det kan bli mycket besvärligare med syskon som kanske inte riktigt är med på den linjen.

 

[TeamLundVer]

Nej jag har inte sett det men att hålla könet hemligt för barnet lär inte gå så mycket längre, även om man döljer själva könet så syns det så småningom vad barnet har för kön helt oberoende av snopp/inte snopp. Det står ju i artikeln om syskon som också ska uppfostras på samma vis men det kan bli mycket besvärligare med syskon som kanske inte riktigt är med på den linjen.

Fast barnet var medveten om sitt kön enligt artikeln och när hen vill berätta sitt kön skulle föräldrarna också göra det.

 

[MiniLi]

Nej jag har inte sett det men att hålla könet hemligt för barnet lär inte gå så mycket längre, även om man döljer själva könet så syns det så småningom vad barnet har för kön helt oberoende av snopp/inte snopp. Det står ju i artikeln om syskon som också ska uppfostras på samma vis men det kan bli mycket besvärligare med syskon som kanske inte riktigt är med på den linjen.

Du kanske behöver läsa artikeln mer noga. Barnet vet sitt kön. Även vissa närstående vet eftersom de tex har bytt blöja på barnet. Det är inför omvärlden som de inte specificerar kön, tills barnet själv väljer att göra annorlunda.

 

[Lobelia]

Fast barnet var medveten om sitt kön enligt artikeln och när hen vill berätta sitt kön skulle föräldrarna också göra det.

Jag läste det, men det var inte det jag syftade på utan på att det när barnet är äldre syns (och hörs) det oftast vilket kön det är, det är inte bara kläder som man kan se det på. Man kan inte dölja det i evigheter även om barnet vill det och förskola/skola är okej med det.

 

[Lobelia]

Du kanske behöver läsa artikeln mer noga. Barnet vet sitt kön. Även vissa närstående vet eftersom de tex har bytt blöja på barnet. Det är inför omvärlden som de inte specificerar kön, tills barnet själv väljer att göra annorlunda.

.......

 

[MiniLi]

Jag läste det, men det var inte det jag syftade på utan på att det när barnet är äldre syns (och hörs) det oftast vilket kön det är, det är inte bara kläder som man kan se det på. Man kan inte dölja det i evigheter även om barnet vill det och förskola/skola är okej med det.

Det är väl ingen som har sagt att det ska döljas i evigheter?

 

[pollex]

Jag läste det, men det var inte det jag syftade på utan på att det när barnet är äldre syns (och hörs) det oftast vilket kön det är, det är inte bara kläder som man kan se det på. Man kan inte dölja det i evigheter även om barnet vill det och förskola/skola är okej med det.

Ser man på tråden om (semi)könsneutralt klädda barn så verkar det absolut kunna gå att ”dölja” (utan att ens ha det som målsättning...) upp till puberteten.

 

[Lobelia]

Ser man på tråden om (semi)könsneutralt klädda barn så verkar det absolut kunna gå att ”dölja” (utan att ens ha det som målsättning...) upp till puberteten.

På vissa går det men inte andra inte. Och sen kommer syskon som kanske inte är så disciplined på området.

 

[pollex]

På vissa går det men inte andra inte. Och sen kommer syskon som kanske inte är så disciplined på området.

Det hade ju varit en intressant sak att få veta mer om, hur syskonen talar om varandra! Jag skulle gissa att de kopierar föräldrarnas sätt (jag hör det jättetydligt på mina barn), särskilt eftersom de i just Pops fall inte gick på förskola.

 

[ako]

Ja man undrar ju hur det gick sen. Själv tycker jag inte att det känns rätt att utsätta sitt barn för sociala experiment även om intentionen som jag förmodar handlar om allas lika värde osv.

 

[Mia_R]

Ja man undrar ju hur det gick sen. Själv tycker jag inte att det känns rätt att utsätta sitt barn för sociala experiment även om intentionen som jag förmodar handlar om allas lika värde osv.

Ibland tror jag att många föräldrar riskerar att utsätta sina barn för onödiga problem under uppväxten och senare som vuxen. Jag kan förstå tanken men jag tror faktiskt inte barnet själv kommer må så bra av det.

 

[MiniLi]

Ja man undrar ju hur det gick sen. Själv tycker jag inte att det känns rätt att utsätta sitt barn för sociala experiment även om intentionen som jag förmodar handlar om allas lika värde osv.

Ibland tror jag att många föräldrar riskerar att utsätta sina barn för onödiga problem under uppväxten och senare som vuxen. Jag kan förstå tanken men jag tror faktiskt inte barnet själv kommer må så bra av det.

Ärlig fråga - vad är det ni tänker att barnet skulle må dåligt av?
Att bli kallad sitt namn istället för han/hon?
Skulle det vara skadligt för barnet att folk omkring inte vet om barnet har snopp eller snippa?

Jag har svårt att se faran..

 

[pollex]

Ja man undrar ju hur det gick sen. Själv tycker jag inte att det känns rätt att utsätta sitt barn för sociala experiment även om intentionen som jag förmodar handlar om allas lika värde osv.

Ibland tror jag att många föräldrar riskerar att utsätta sina barn för onödiga problem under uppväxten och senare som vuxen. Jag kan förstå tanken men jag tror faktiskt inte barnet själv kommer må så bra av det.

Jag har svårt att se faran faktiskt, givet hur Pops föräldrar beskrev situationen. Jag har visserligen använt det pronomen som mina barn fötts till om man ser till snopp/snippa, men därutöver har jag noga aktat mig för att tala om för dem vad de har för kön (omgivningen låter dock inte bli ) och helt enkelt frågat dem vad de känner sig som när de lyft frågan.

 

[Michellan95]

.... och helt enkelt frågat dem vad de känner sig som när de lyft frågan.

Vad brukar du få för svar när du frågar så? Svarar de ut efter det kön de fysiskt har eller vad de känner för dagen eller kanske vad som förväntas att de ska svara?

 

[pollex]

Vad brukar du få för svar när du frågar så? Svarar de ut efter det kön de fysiskt har eller vad de känner för dagen eller kanske vad som förväntas att de ska svara?

Den ena har vad jag minns alltid svarat enligt sitt fysiska kön, den andre (som började ställa frågan som yngre) har svarat tjej ibland och kille ibland. Båda har verkat känna sig nöjda med att det är upp till dem själva att definiera sig . Nu är de för stora för att ställa frågan om sig själva och båda definierar sig nu utifrån sitt fysiska kön.

 

[FeatherCloud]

Ja man undrar ju hur det gick sen. Själv tycker jag inte att det känns rätt att utsätta sitt barn för sociala experiment även om intentionen som jag förmodar handlar om allas lika värde osv.

Att bestämt peta in sitt barn i ett könsnormativt fack skulle man ju också kunna se som att utsätta sitt barn för ett socialt experiment, å andra sidan. (Även om det experimentella kanske minskar något iom att det är normen.)
Då kan jag tycka att det inte är särskilt fel att uppfostra sitt barn till att vara det hen själv känner och vill vara, utan begränsningar. Men det är uppenbart att det skrämmer många.

Tycker för övrigt @pollex resonerar klokt. Jag benämner mitt barn som ”han” idag, men påminner ofta mig själv, hans pappa och andra i vår närmaste omgivning att vi helt enkelt också måste vänta och se vem han vill vara när han blir större.

 

[Lingon]

Det där med könsneutralitet ser jag inte som något eftersträvansvärt. Det jag har strävat efter som förälder är att min dotter ska känna att hon är fri att själv välja vad hon tycker om. Gillar hon sånt är typiskt pojkigt så är det ok och gillar hon sånt som är typiskt tjejigt är det också ok. Jag vill inte lära henne att hon måste vara könsneutral för att få tycka om vad hon vill och vara som hon är. Det är helt ok att vara tjej (eller kille) och vara som man vill vara. Man behöver inte vara könsneutral för det.

 

[TinyWiny]

Jag ser det som en tankekullerbytta att fråga sitt lilla barn vad hen känner sig som. Ett barn är ett barn och det vi ser som manligt/kvinnligt är enbart normer. Ett barn som ena dagen säger sig vara flicka och andra pojke utforskar könsrollerna helt enkelt och "blir" då det kön som anses vara kompatibelt med det hen vill göra/hur hen vill vara. Om ett barn självmant uttrycker en annan könsidentitet än den biologiska ser jag det som en helt annan sak än att fråga någon vad hen känner sig som för kön. Det ena handlar om att vara född med fel biologiskt kön och det andra om vad normerna säger att en pojke/flicka ska gilla/hur hen ska vara.

Att guida (uppfostra) ett barn utifrån hens egna behov utan att trycka in hen i några könsroller alls tror jag på. Svårt om man inte gör som Pops föräldrar med tanke på omgivningens bemötande men man kan iallafall få vara precis som man är hemma.

 

[pollex]

Det där med könsneutralitet ser jag inte som något eftersträvansvärt. Det jag har strävat efter som förälder är att min dotter ska känna att hon är fri att själv välja vad hon tycker om. Gillar hon sånt är typiskt pojkigt så är det ok och gillar hon sånt som är typiskt tjejigt är det också ok. Jag vill inte lära henne att hon måste vara könsneutral för att få tycka om vad hon vill och vara som hon är. Det är helt ok att vara tjej (eller kille) och vara som man vill vara. Man behöver inte vara könsneutral för det.

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur du läser. Jag kan ju såklart inte svara för Pops föräldrar, men för egen del är helt okej med mig att mina barn definierar sig som killar, tjejer, både och eller ingetdera. Vad de väljer att definiera sig som är upp till dem och inte kopplat till vad de ”får” gilla i övrigt.

De ”får” gärna vara kille/tjej/båda/ingetdera och älska dockor och klänning.
Eller kille/tjej/båda/ingetdera och älska dinasaurier och bilar.
Eller kille/tjej/båda/ingetdera och älska dockor och dinosaurier.

Det är inte det saken handlar om. Det handlar om att Pops föräldrar valde att inte tala om för omgivningen vad Pop hade mellan benen, utan att de ville ge hen utrymme att definiera sig själv utan att i samma mån som andra barn drabbas av omgivningens styrning.