Plugga till veterinär?

[Tjilivipp]

Sitter här och funderar över mitt liv (hej-20-års-kris ) och funderar på första gången på ganska länge om inte veterinär ändå kunde vara något för mig.

Valde sam på gymnasiet (I 8 hade jag praktiserat på en veterinärklinik och mådde illa av att se när de skar i djuret, så då la jag veterinärdrömmarna åt sidan) och måste i sådana fall läsa naturvetenskapligt basår innan jag ens kan söka till vet-utbildningen. Men det gör mig inget, bara jag vet att det är det jag vill göra. Men hur vet man det? Hur visste ni att ni vill/e bli veterinärer? Och varför vill ni bli veterinär och inte djursjukskötare?

Om det är någon som pluggar till veterinär: Hur är kemin/matten på utbildningen? Klarar man den även om man inte alls är supersmart? Och även om man tycker att en del matte kändes ganska meningslös på högstadiet/gymnasiet? Eller bör man vara riktigt matte-smart för att inte bränn ut sig helt under utbildningen? Vill gärna orka med något annat än att plugga under de närmaste åren

(Har läst Matte A: VG och Matte B: G. Fick VG i naturkunskap A+B. Hade nog kunnat få högre betyg om jag ansträngt mig mer, men kände mig inte motiverad att exempelvis räkna ut en järnkulas hastighet när den faller från en viss höjd. Inbillar mig att det är lättare att motivera sig när man har en tydligare koppling till djur, även om det såklart blir på en högre & svårare nivå - eller är jag ute och cyklar? Vad tror/hur upplever ni det?)

Om ni har tid att svara så skulle det betyda mycket för mig! Tack på förhand!

 

[iNHALE]

Sv: Plugga till veterinär?

Jag pluggar inte till veterinär och kommer aldrig göra, däremot har det varit en ouppnåelig dröm sen jag var liten.

Dock har jag en sak att säga och det är att för att ens komma in på vet utbildningen ska du ha topp-betyg i samtliga ämnen, vilket innebär MVG i allt. Det är den första starten.

Veterinärutbildningen i sig är heller inget som är för de som inte orkar plugga eller slita järnet. Det är många års pluggande och slitande innan utbildningen är klar och man måste orka hålla ett visst tempo. Dessutom är det ju på universitetsnivå vilket innebär att gymnasietiden kan anses som en dans på rosor i många avseenden.

Vill inte avskräcka dig men jag tror man måste ha en viss "förberedelse" på vad det är som krävs. Samma sak gäller läkarutbilningen.

 

[hagel]

Sv: Plugga till veterinär?

Hur visste ni att ni vill/e bli veterinärer? Och varför vill ni bli veterinär och inte djursjukskötare?

Jag ville läsa medicin medicin, men har en jättefobi för människokroppen . Så då var det inte så mycket kvar att läsa . Min mamma är djursjukskötare och avrådde mig starkt från yrket så därför blev det inte det (hon tycker att det är slitigt och underbetalt, men kul såklart).

Hur är kemin/matten på utbildningen? Klarar man den även om man inte alls är supersmart? Och även om man tycker att en del matte kändes ganska meningslös på högstadiet/gymnasiet? Eller bör man vara riktigt matte-smart för att inte bränn ut sig helt under utbildningen?

Det är inte jättesvår matte man svänger sig med på utbildningen. Lite grundläggande fysik och kemi och så statistik och epidemiologi. Och det är mest de första åren som matten ingår (plus i slutet när man skriver sitt ex-jobb).

Inbillar mig att det är lättare att motivera sig när man har en tydligare koppling till djur, även om det såklart blir på en högre & svårare nivå - eller är jag ute och cyklar? Vad tror/hur upplever ni det?)

Jag är nog fel person att fråga, för jag tycker siffror är jättekul . Så motivationen har jag aldrig riktigt behövt just där.

Det är iaf en jättekul, men tidvis hård, utbildning där man lär sig jättemycket och får nya infallsvinklar på många saker.

 

[hagel]

Sv: Plugga till veterinär?

Tillägg: man behöver inte vara superdupersmart för att klara av veterinärutbildningen. Men man ska ha viljan och förmågan att arbeta HÅRT och sitta på sin bakdel och läsa i många långa timmar. Det är extremt mycket utantillslära.

 

[Blueberry]

Sv: Plugga till veterinär?

Intagningspoängen är skyhöga, du måste ha MVG i typ allt, plus säkert några meritkurser.
Och så det här:

Förutom grundläggande behörighet för högskolestudier, krävs särskild behörighet enligt områdesbehörighet 13:
• Biologi B
• Fysik B
• Kemi B
• Matematik D

Och så är det väl dessutom lottning eftersom det bara finns 100 platser?

Jag har en kompis som är alldeles nyexaminerad, och hon är sjukt smart och ambitiös - men har bitvis haft det väldigt kämpigt.

 

[MalanMjöl]

Sv: Plugga till veterinär?

Intagningspoängen är skyhöga, du måste ha MVG i typ allt, plus säkert några meritkurser.
Och så det här:



Och så är det väl dessutom lottning eftersom det bara finns 100 platser?

Jag har en kompis som är alldeles nyexaminerad, och hon är sjukt smart och ambitiös - men har bitvis haft det väldigt kämpigt.

100 platser i Sverige ja, men så kan man ju söka sig utomlands. Läser precis som hagel i kbh och här tar de in hälften via ett prov och efterföljande intervju. Så man behöver inte ha skyhöga betyg för att komma in, däremot ska man gärna ha arbetat med produktionsdjur eller vilja det i framtiden om man vill öka sina chanser den vägen!

Det är hårt i perioder, men också perioder där det verkligen inte är speciellt hårt. Jag är också siffernörd och tyckte att allt var väldigt basic. Man har inte direkt någon renodlad matte utan det är biofysik, kemi och så en del statistik (där man mest behöver lära sig formlerna man ska använda utantill för att komma igenom). Precis som hagel säger är det jobbigaste nog den mängd utantilllära man ska nöta in, samt att ta sig igenom de 2-3 första åren som iaf i DK är väldigt teoretiska och inte alltid med klara kopplingar till yrket.

Det är absolut inte den lättaste utbildningen men man ska heller inte måla fan på väggen och säga att den är heeemskt svår och hård.

 

[MalanMjöl]

Sv: Plugga till veterinär?

Och hur jag visste att jag ville läsa det! Det visste jag inte, blev lite av uteslutningsmetoden då jag var ganska klar över att jag inte ville arbeta i ett stall hela livet som hästskötare men fortfarande ville jobba med hästar. Detta plus intresset av naturvetenskap blev till veterinär! Det som fick mig att definitivt bestämma mig var när jag insåg hur bred utbildningen egentligen är och hur mycket den kan användas till även om jag i framtiden inte har lust att arbeta som klinisk veterinär!

 

[Tjilivipp]

Sv: Plugga till veterinär?

+ Blueberry

Tack för era åsikter! Intagningspoängen har jag hört många skräck-historier om Som obotlig optimist tänkte jag att jag nog kan klara HP, ska i alla fall prova så får vi se!

Det ni säger om hur hårt det är på linjen är något som oroar mig desto mer. Jag förstår ju att jag inte kommer kunna slappa mig igenom utbildningen direkt, det är väl mycker därför jag skapat den här tråden - för att höra om det låter som något jag skulle kunna ha motivation nog att klara av. Vill man tillräckligt mycket... frågan är bara om jag gör det.

 

[Tjilivipp]

Sv: Plugga till veterinär?

+MalanMjöl

Tack för era svar, kul att få höra från några studenter

Så ni pluggar båda i Danmark? Är det svårt med språket - eller är mycket på engelska?

MalanMjöl: När du säger att utbildningen är bred och man kan använda den till annat, har du något konkret exempel?

 

[Ainon]

Sv: Plugga till veterinär?

Det ni säger om hur hårt det är på linjen är något som oroar mig desto mer. Jag förstår ju att jag inte kommer kunna slappa mig igenom utbildningen direkt, det är väl mycker därför jag skapat den här tråden - för att höra om det låter som något jag skulle kunna ha motivation nog att klara av. Vill man tillräckligt mycket... frågan är bara om jag gör det.

Hård eller inte beror på vad man jämför med, pluggade ett tag på biomedicin-programmet innan och det var MYCKET hårdare än veterinärutbildningen. Sen har jag läst ett antal biolog kurser och de är å andra sidan enormt mycket lättare.
Svåraste på veterinärutbildningen är att komma in (och sedan hålla sig vaken när föreläsarna är totalt värdelösa ). Glöm inte att man kan söka sig utomlands (Norge, Danmark, Slovakien, Ungern, Polen bl.a.)

Ang att du kände att det var obehagligt under praktiken tidigare så skulle jag inte oroa mig för det om jag var du. Du vänjer dig. Har alltid varit extremt känslig för blod och äckliga saker, tills för ett år sedan svimmade jag ALLTID så fort jag skulle få en spruta eller få taget blodprov. Det har också hänt att jag blivit lite () yr vid endel praktiska övningar på utbildningen men kan jag vänja mig kan alla

Ang matte så räcker det om man kan de 4 räknesätten, procenträkning och lösa enkla ekvationer (andragrads), är ingen hög nivå alls.

 

[MalanMjöl]

Sv: Plugga till veterinär?

+MalanMjöl

Tack för era svar, kul att få höra från några studenter

Så ni pluggar båda i Danmark? Är det svårt med språket - eller är mycket på engelska?

MalanMjöl: När du säger att utbildningen är bred och man kan använda den till annat, har du något konkret exempel?

Språket behöver man inte oroa sig över. Det är hemskt den första månaden men man kommer snabbt in i det om man bara vågar/försöker lära sig. Danska är inte så svårt att läsa men mycket av litteraturen och vissa föreläsningar är på engelska. Kommer alltid komma speciella ord man inte förstår men så får man fråga.

Du kan som veterinär jobba inom livsmedelsbranschen med säkerhet för maten vi stoppar i oss, inom forskning innanför medicinbranschen och liknande. Har svårt att ge konkreta exempel så här. Men det är inte alltid att där i jobbannonserna kommer stå veterinär när det handlar om mer forskningsjobb men ofta är man fullt kvalificerad ändå när det handlar om biomedicin och "life science" som man populärt kallar det nu.

 

[Tanyara]

Sv: Plugga till veterinär?

Hej!
Jag går just nu tredje året på veterinärutbildningen i Uppsala.
Som tidigare har svarat så är egentligen det absolut svåraste att komma in. Sen är ju inte resten en dans på rosor - det krävs en hel del självdisciplin, men man behöver inte vara en övermänsklig pluggvarelse för att överleva

Jag har alltid haft lätt för plugg men tycker fortfarande bitvis att det är tufft, men samtidigt så har jag många i min klass som jag vet har svårare för matte och kemi (och självdisciplin ) men som ändå klarar sig bra. Även om det är tufft ibland så är det ju lättare att motivera sig när man har i bakhuvudet att man har kommit in på utbildningen och ska bli veterinär.
Dock vill man ju bara avlida av tristess på vissa kurser (läs livsmedelshygien) men det överlever man också haha

Matten är inte superavancerad på något sätt, men om man har mycket problem med mattetänket så kan det bli klurigt. Kemi är det dock lite mer avancerat med. Det ingår i utbildningen att man läser hur celler är uppbyggda, hur aminosyror ser ut (på molekylnivå), hur vissa cellreceptorer är uppbyggda etc etc. Det låter kanske lite avskräckande (man behöver ju dock inte kunna varenda liten sketen detalj), men kemitänket finns alltid med. Dock måste du ha läst och fått godkänt på Biologi B, Fysik B , Kemi B och Matematik D för att kunna söka.

Jag har vetat sen jag var 4 att jag ville bli veterinär. Det har liksom alltid funnits där: Har alltid älskat djur och natur (lekte med insekter, grodor och blommor istället för barbies) plus att jag alltid tyckt sjukdomar varit fascinerande. Att bli veterinär tedde sig då ganska naturligt, plus att jag har en liten ambitiös gen som nog vill tjäna lite mer pengar än vad en djursjukskötare gör (trots att jag nog skulle trivits bra med det yrket också). Att vara veterinär är ju dessutom lite av en utmaning eftersom man inte kan fråga sina patienter var de har ont eller hur någonting känns (eller om medicinen har hjälpt). Det blir lite detektivarbete helt enkelt.

Nu tror jag nog att du redan tänkt på detta, men är ändå värt att poängtera: Det finns många som vill bli veterinärer för att man vill hålla på med djur och inte är så förtjust i människor - men sanningen är att man jobbar OTROLIGT mycket med människor. Både kollegor och djurägare - de senare är det väldigt viktigt att kunna kommunicera med och kunna läsa av. Tyvärr finns det ju så många djurägare som inte vet baskunskaperna om djurägande eller hur man ska ta hand om dom/uppfylla deras naturliga behov - så det faller ofta på veterinären att undervisa och förklara och många gånger försöka lugna en arg/upprörd djurägare. Känner att jag börjar hamna i "avskräckningsträsket" här, men det är inte meningen Är fantastiskt roligt och givande och man lär sig så otroligt mycket! Jag vet inte hur utbildningarna ser ut utomlands men i Uppsala så är de tre första åren nästan uteslutande teoretiska. Lite långtråkigt ibland, men jag blev iallafall motiverad av att allt teoretiskt jag lärde mig skulle jag senare kunna utnyttja otroligt mycket när man väl kommer ut på kliniken. Här finns ramschemat för vilka kurser man läser: http://www.slu.se/sv/utbildning/grundniva/veterinar/innehall/ramschema/

Bra att veta är att man inte specialiserar sig under utbildningen - man läser alla djur Om man inte kommer in med en gång (som jag) så kan man passa på att läsa mikrobiologi och/eller fysiologi som separat kurs (som jag). Hjälpte jättemycket att man hade läst lite innan!

//Antonia

 

[Wysiwyg]

Sv: Plugga till veterinär?

Även om du inte har MVG i allt kan du komma in ändå i högskoleprovskvoten. Tror den låg runt 1.7 HT 2012 och det klarar du om du pluggar ordentligt!

 

[Jajjemen]

Sv: Plugga till veterinär?

KL

Om du ska arbeta som veterinär kliniskt behöver du framförallt veta en sak: djuren har djurägare!
Själva den rent medicinska biten är en baggis i jämförelse med att du ska kunna bemöta och vägleda alla de olika typer av människor du kan tänka dig varje dag, ca 15-20 djurägare per dag.
Allt ifrån östermalmstanten till vildsvinsjägaren till uteliggaren, alla har djur. Mer eller mindre akut sjuka sådana. Och med eller utan försäkring för djuren, vilket ofta medför ekonomiska dilemman, en kurs i psykologi gör gott.
Räkna med 1-2 avlivningar om dagen minst också. Jag trivs ändå. Men det krävs en del och jag önskar nån hade informerat mer om det innan jag började plugga. Lycka till!

 

[Icefire]

Sv: Plugga till veterinär?

Först av allt vill jag lugna dig med att man inte alls behöver ha toppbetyg i alla ämnen för att komma in, det räcker med godkänt och uppfyllda behörighetskrav. Jag själv har inte mer än 13,5 i betyg men har i stället 1,9 på högskoleprovet vilket räckte gott och väl för att komma in. Det viktigaste är egentligen inte hur smart du är utan hur mycket tid du är villig att lägga ned på att studera/nöta.

Det finns folk i klassen som har mycket lättare för sig än jag (t ex Antonia) och andra som inte har lika lätt för sig men som lägger ner mer tid på att nöta in saker och ting. Jag läste tidigare molekylärbiologi och det var lika mycket saker att lära sig, men man gick oftast halvdagar så det fanns gott om tid för självstudier. På veterinärutbildningen är det mycket heldagar i skolan vilket inte motiverar för självstudier när man väl kommer hem. Har man inte självdisciplinen att lägga ner tiden på att plugga kan det vara svårt, men absolut inte oöverkomligt. Jag själv har tyvärr dålig självdisciplin så jag pluggar max 3h i veckan utöver schemalagd tid, vilket har gjort att jag har hela tiden har några resttentor som släpar efter.

Angående kemin och matten beskrev Antonia det bra, så jag har inget att tillägga.

Mina första tankar om yrke var obducent eller kirurg, men har också alltid velat arbeta med djur så det fick bli veterinär. Att bli djursjukvårdare har faktiskt aldrig varit ett alternativ för mig eftersom det är för dåligt betalt och jag älskar att lägga ihop pusselbitar och klura ut orsaken till saker och ting (dvs diagnosticera). Många har frågat varför jag inte blir läkare eftersom jag har så högt högskoleprov, men det är inte det jag vill bli. Jag vill arbeta med sjuka djur. Jag pluggade annat tidigare, men var aldrig nöjd utan tänkte ofta på att i stället plugga till veterinär.

Du är så pass ung att det gör väl inget om du börjar och sedan hoppar av för att du hittar något annat du vill studera i stället. I vår klass är det över 10 stycken som hoppat av de första två åren för att de insett att de hellre vill bli andra saker och det är inget fel med det.