Plugga igen efter lång utbildning

[tex]

Hej!

Jag sitter och velar om plugg/ jobb. Har en civilingenjörsexamen och jobbar inom det området nu men börjar inse att jag kanske vill göra annat. Har jobbat i drygt 3 år så det verkar inte vara bara "ny på jobbet" och behöva komma in i det, som jag försökt intala mig. Vill jobba med djur, miljö, natur eller nåt åt det hållet och kollade på veterinärutbildningen häromkvällen. Tyckte den såg superkul ut och bara intressanta kurser, istället för massa "meh" som jag kände för förra utbildningen... Nu i efterhand förstår jag inte varför jag knappt ens övervägde veterinär eller nån annan utbildning på SLU förut, tycker många ser roliga ut! Är nog rätt hårt fostrad i att man ska ha "riktiga jobb", dit nästan bara tekniska utbildningar räknas i min familj.

Funderingen är väl mest om det finns andra som bränt CSN och ändå pluggat vidare till en rätt lång utbildning? Går det att plugga veterinär och jobba samtidigt (plus ha häst...)? Nån som har nåt annat förslag på utbildning eller jobb som kanske vore lättare att styra om till?

Har funderat på att försöka jobba med hästar eller kanske skog också. Vill ut! Red galopphästar på heltid ett tag, men vet inte om det känns realistiskt. Känner mig också otroligt bortskämd som funderar på detta som ändå har ett bra jobb och råd med häst, som jag längtat efter bra länge. Skulle inom en relativt snar framtid kunna ha råd med en till häst och en del träning och tävling, vilket varit en dröm länge och den skulle ju behöva skjutas upp ytterligare om jag börjar plugga igen. Vore betydligt enklare att bara tuffa på och försöka få till djur o natur på fritiden istället men är lite rädd att ångra mig senare. Är samtidigt lite nojig över min ålder, 28 år, har ingen direkt längtan efter barn och partner men det känns ändå som att om jag kör på med plugg +jobb + häst nu så är det rätt så kört med familj inom de närmsta åren och sen lär det väl vara försent.

Vad tror ni, är det en begynnande 30-årskris eller ett tecken på att det är dags att sadla om? Är det nån som har koll på hur gamla folk är på veterinärutbildningen? Känns som jag kommer vara gammal när det är dags att söka jobb som det, om det nu skulle bli så.

Kan nog babbla på om tankar och nojjor rätt länge, så stannar där. Tacksam för input!

 

[Masqueradee]

Jag kommer behöva arbeta och plugga heltid samtidigt antingen till hösten eller nästa höst då det tagit mig lite för lång tid att komma på vad jag vill göra med mitt liv. Nu har jag det otroligt förspänt att jag kan bo hemma hos min mor i samma stad där universitetet jag vill läsa min masterutbildning finns, och betala hyra utefter jag tjänar, men målet är ju att bo i egen lägenhet så snart jag hittat ett arbete som passar med studierna.
If there's will there's a way tänker jag. Har också funderat lite kring det du nämner med ålder, familj och så. Jag fyller 27 om mindre än en månad, kommer därför vara närmre 30 när jag är klar med studierna (om jag inte fortsätter på en PhD), men jag känner att familj och liknande får vänta. Varför ska jag sätta mig själv i andra hand efter människor som inte ens existerar i min tillvaro just nu? Sen tänker jag att 30 inte är en ålder när man har lång erfarenhet av studier, arbete och andra livserfarenheter i ryggsäcken.

 

[Ullmerkott]

På veterinärutbildningen brukar det vara ganska blandade åldrar, vissa kommer direkt från gymnasiet medan andra är 30-50 år.
Det är en del som pluggar och har häst, men de har för det mesta CSN och/eller stöd hemifrån. Att helt på egen hand försörja både sig och hästen utöver heltidsstudier kan säkert gå om du är övermänniska, men det är inget jag skulle våga räkna med. Hur mycket måste du jobba för att ha råd med häst?

Kan det annars vara en idé att jobba ett tag och lägga undan ordentligt med pengar? Då hinner du fundera ordentligt, ev. träffa någon om du vill det, och kommer du fram till att du inte vill plugga har du en massa pengar att köpa en fin häst för.

 

[Kilauea]

Har träffat veterinärstudenter i alla åldrar, vissa med familj (med barn), vissa utan, vissa gravida.
Satsa, om det är vad du vill jobba med .

 

[tex]

Tack för positiva svar!

@Masqueradee Känner lite lika, att det tagit tid att komma på vad jag vill göra. Eller iallafall våga se det som ett alternativ. Men vad kul att du verkar ha en plan för att hitta rätt Nej, sant att man inte kan planera efter hypotetiska människor som man kanske aldrig kommer träffa. Det är nog inte det som hindrar heller egentligen, men det känns på nåt sätt som att helt stänga dörren till det livet eftersom tiden inte kommer finnas. Jag kommer dock vara nästan 35 vid examen, förutsatt att jag kommer in direkt och klarar allt under rätt antal år... Men å andra sidan verkar det trist att jobba i 40 år till på ett jobb som inte riktigt engagerar.

@Ullmerkott Låter positivt med blandade åldrar! Kanske ändå inte behöver vara rädd för att anses som gammal sen när det är dags att söka jobb. Okej, var rädd för det. Vet inte riktigt, beror på vad jag hittar för bostad osv. men säg 50-75% kanske. Tänker att man hinner nån timme på vardagarna och sen jobba ikapp på helger plus heltid på sommaren. Vet dock inte alls om min arbetsgivare skulle gå med på det, så det kan vara helt orealistiskt. Ja, det är väl i praktiken det jag gör nu. Sparar det mesta som inte hästen gör av med, men det krävs ju en rätt rejäl slant för 5 års plugg.

@hemlig Låter positivt! Tack för pepp

 

[Raderad medlem 6459]

Låt inte åldern hindra dig - du har många år kvar i arbetslivet!

Jag tänker att man dessutom ju kan vara föräldraledig även för studier så blir det så att man vill skaffa barn mitt i alltihopa så går det med .

 

[tex]

@niphredil Ja, det är sant!

Jaså, vet inte hur sånt funkar men trodde att man typ tar paus från studierna då. Men SGI kommer väl sjunka om jag är deltidsanställd och inte tar CSN? Blir det ens någon föräldrapenning (heter det så?) om jag nu skulle spara ihop och inte jobba annat än sommartid? Nu blev det väldigt hypotetiska problem igen, men funderingarna dyker upp direkt Är väl lite trygghetsknarkare!

 

[Masqueradee]

@Masqueradee Känner lite lika, att det tagit tid att komma på vad jag vill göra. Eller iallafall våga se det som ett alternativ. Men vad kul att du verkar ha en plan för att hitta rätt Nej, sant att man inte kan planera efter hypotetiska människor som man kanske aldrig kommer träffa. Det är nog inte det som hindrar heller egentligen, men det känns på nåt sätt som att helt stänga dörren till det livet eftersom tiden inte kommer finnas. Jag kommer dock vara nästan 35 vid examen, förutsatt att jag kommer in direkt och klarar allt under rätt antal år... Men å andra sidan verkar det trist att jobba i 40 år till på ett jobb som inte riktigt engagerar.

Eller så hittar du personen du vill spendera ditt liv med under dina studier? Kanske på en praktik eller via nya kunder du får som veterinär, vem vet? När det gäller barn försöker jag intala mig själv att "det finns inget bra tillfälle att skaffa barn, det gäller bara att fixa därefter" typ.

 

[tex]

Eller så hittar du personen du vill spendera ditt liv med under dina studier? Kanske på en praktik eller via nya kunder du får som veterinär, vem vet? När det gäller barn försöker jag intala mig själv att "det finns inget bra tillfälle att skaffa barn, det gäller bara att fixa därefter" typ.

Ja, absolut! Så skulle det ju kunna bli, för min del är det nog metoden "råka springa på nån" som gäller om jag ska hitta nån eftersom jag inte har nån lust att leta. Men det kan ju ändras också förvisso

 

[Teilani]

Mer studier än vett? *Räcker upp en hand*

Jag blev färdig apotekare 2006, jobbade i fyra år och kände sen att nä, jag vill ha mer/andra uppgifter, men fortfarande människor och medicin i fokus. Började plugga till läkare 2010, fick barn 2013, examen 2016 och legitimation nu 2018 efter att ha gjort min AT-tjänst. Har nu mitt första fasta jobb i livet, fyller 40 om ett par veckor

Inget CSN att tala om under studierna, jobbat extra på kvällar och helger, och inget sommarlov/semester...

Vilket hade gett mig SGI typ 0, så när jag blev gravid tog jag studieuppehåll och jobbade heltid för att få ihop till en hyfsad föräldrapenning. Och för att ha lite i bakfickan när barnet kom.

Sen jobbade jag inte lika mycket extra, har tur och har en partner som såg vitsen med att jag ändå skulle gå klart och ge mer pengar till hushållet sen.

I de flesta fall har du nytta av alla kunskaper du lärt dig i livet, och jag tror bara du har fördelar av att vara studievan!

 

[PrinceFair]

Åh, en desillusionerad ingenjör till, precis som jag var Gör det du känner för, säger jag!

Jag var också typ 28 när jag bestämde mig för att jag inte stod ut med att ha ett iofs ganska decent jobb men ständigt vara död inuti, så jag tog min häst och mig själv och begav mig till Uppsala och veterinärutbildningen. Har inte ångrat det en sekund. Jätterolig och intressant utbildning och det är verkligen blandade åldrar på folk (jag förväntade mig verkligen att vara ensam bland en massa nittonåringar). Jag tror dessutom att det är en stor fördel att man har hunnit med lite studier och jobb osv före så att man är lite mer chill än kidsen
Jag läste inte civilingenjör så jag har inte tömt csn helt, men jag hade dessutom tur och hittade boende och stallplats till mkt rimligt pris i utbyte mot att jag släpper ut en massa hästar på morgonen före skolan.

Om man kan klara utbildningen och samtidigt jobba en massa beror på. Dels måste man vara disciplinerad och fixa att plugga mycket, dels måste man ha ett jobb som erbjuder viss flexibilitet, eftersom det i vissa kurser är en hel del obligatoriska moment. Det är föreläsningar varje dag - det mesta är inte obligatoriskt, men jag tror att det skulle vara betydligt mer arbetskrävande (dock inte omöjligt) att läsa in allt hemifrån kammaren. Studiegången är bunden, dvs kurserna ska läsas i en viss ordning, så det går inte att anpassa efter sig själv och ev jobb.

 

[sjoberga]

Hej!

Jag sitter och velar om plugg/ jobb. Har en civilingenjörsexamen och jobbar inom det området nu men börjar inse att jag kanske vill göra annat. Har jobbat i drygt 3 år så det verkar inte vara bara "ny på jobbet" och behöva komma in i det, som jag försökt intala mig. Vill jobba med djur, miljö, natur eller nåt åt det hållet och kollade på veterinärutbildningen häromkvällen. Tyckte den såg superkul ut och bara intressanta kurser, istället för massa "meh" som jag kände för förra utbildningen... Nu i efterhand förstår jag inte varför jag knappt ens övervägde veterinär eller nån annan utbildning på SLU förut, tycker många ser roliga ut! Är nog rätt hårt fostrad i att man ska ha "riktiga jobb", dit nästan bara tekniska utbildningar räknas i min familj.

Funderingen är väl mest om det finns andra som bränt CSN och ändå pluggat vidare till en rätt lång utbildning? Går det att plugga veterinär och jobba samtidigt (plus ha häst...)? Nån som har nåt annat förslag på utbildning eller jobb som kanske vore lättare att styra om till?

Har funderat på att försöka jobba med hästar eller kanske skog också. Vill ut! Red galopphästar på heltid ett tag, men vet inte om det känns realistiskt. Känner mig också otroligt bortskämd som funderar på detta som ändå har ett bra jobb och råd med häst, som jag längtat efter bra länge. Skulle inom en relativt snar framtid kunna ha råd med en till häst och en del träning och tävling, vilket varit en dröm länge och den skulle ju behöva skjutas upp ytterligare om jag börjar plugga igen. Vore betydligt enklare att bara tuffa på och försöka få till djur o natur på fritiden istället men är lite rädd att ångra mig senare. Är samtidigt lite nojig över min ålder, 28 år, har ingen direkt längtan efter barn och partner men det känns ändå som att om jag kör på med plugg +jobb + häst nu så är det rätt så kört med familj inom de närmsta åren och sen lär det väl vara försent.

Vad tror ni, är det en begynnande 30-årskris eller ett tecken på att det är dags att sadla om? Är det nån som har koll på hur gamla folk är på veterinärutbildningen? Känns som jag kommer vara gammal när det är dags att söka jobb som det, om det nu skulle bli så.

Kan nog babbla på om tankar och nojjor rätt länge, så stannar där. Tacksam för input!

Har en tidigare kollega som är teknisk doktor i teknisk fysik, har jobbat 17 år i bilindustrin, drömde om att bli veterinär och förra månaden var han hos oss på jourtid från Distriktsveterinärerna och försökte hjälpa en sjuk häst.

Det går.

Själv är jag äckligt nöjd med mitt yrkesval efter 20 år verksam. Roligare, mer varierande , intressantare, träffa nya intressanta människor och mer världsnytta än något annat jobb jag just nu kan tänka mig (med begränsningen att jag vill och kan utföra det).

Veterinär vore ökentrist. Tur att vi alla är olika!

 

[Ullmerkott]

Det är för övrigt ganska många som tar uppehållsår någon gång under utbildningen för t.ex. resor, barn och annat de inte hunnit med innan de kom in. Så det ses inte heller som konstigt om du behöver/vill göra det.

 

[tex]

Mer studier än vett? *Räcker upp en hand*

Jag blev färdig apotekare 2006, jobbade i fyra år och kände sen att nä, jag vill ha mer/andra uppgifter, men fortfarande människor och medicin i fokus. Började plugga till läkare 2010, fick barn 2013, examen 2016 och legitimation nu 2018 efter att ha gjort min AT-tjänst. Har nu mitt första fasta jobb i livet, fyller 40 om ett par veckor

Inget CSN att tala om under studierna, jobbat extra på kvällar och helger, och inget sommarlov/semester...

Vilket hade gett mig SGI typ 0, så när jag blev gravid tog jag studieuppehåll och jobbade heltid för att få ihop till en hyfsad föräldrapenning. Och för att ha lite i bakfickan när barnet kom.

Sen jobbade jag inte lika mycket extra, har tur och har en partner som såg vitsen med att jag ändå skulle gå klart och ge mer pengar till hushållet sen.

I de flesta fall har du nytta av alla kunskaper du lärt dig i livet, och jag tror bara du har fördelar av att vara studievan!

Haha ja, lite så känns det! Verkar väldigt korkat att "slänga bort" 5 års plugg... Men ja, man borde ju ändå ha en del nytta av det. Har åtminstone fått en del träning i rapportskrivande, som det väl lär vara på veterinärprogrammet också

Oj! Låter som en liten omväg, men måste vara kul att börja jobba! (Är det som läkare? )

Ok, finns vägar alltså. Jag behöver nog kolla upp det här med SGI om det nu skulle bli aktuellt

 

[Masqueradee]

Haha ja, lite så känns det! Verkar väldigt korkat att "slänga bort" 5 års plugg... Men ja, man borde ju ändå ha en del nytta av det. Har åtminstone fått en del träning i rapportskrivande, som det väl lär vara på veterinärprogrammet också

Oj! Låter som en liten omväg, men måste vara kul att börja jobba! (Är det som läkare? )

Ok, finns vägar alltså. Jag behöver nog kolla upp det här med SGI om det nu skulle bli aktuellt

Själv är jag otroligt glad över mina terminer teologi när jag sedan läste kulturvård, mycket begrepp och liknande jag kunde "glassa" igenom ett par år senare.

 

[Raderad medlem 6459]

@niphredil Ja, det är sant!

Jaså, vet inte hur sånt funkar men trodde att man typ tar paus från studierna då. Men SGI kommer väl sjunka om jag är deltidsanställd och inte tar CSN? Blir det ens någon föräldrapenning (heter det så?) om jag nu skulle spara ihop och inte jobba annat än sommartid? Nu blev det väldigt hypotetiska problem igen, men funderingarna dyker upp direkt Är väl lite trygghetsknarkare!

Har du inget glapp mellan studier och jobb baseras din SGI på ditt arbete innan studierna . De har ändrat reglerna så SGI är skyddat om du studerar, oavsett om du tar CSN eller ej.

 

[tex]

Åh, en desillusionerad ingenjör till, precis som jag var Gör det du känner för, säger jag!

Jag var också typ 28 när jag bestämde mig för att jag inte stod ut med att ha ett iofs ganska decent jobb men ständigt vara död inuti, så jag tog min häst och mig själv och begav mig till Uppsala och veterinärutbildningen. Har inte ångrat det en sekund. Jätterolig och intressant utbildning och det är verkligen blandade åldrar på folk (jag förväntade mig verkligen att vara ensam bland en massa nittonåringar). Jag tror dessutom att det är en stor fördel att man har hunnit med lite studier och jobb osv före så att man är lite mer chill än kidsen
Jag läste inte civilingenjör så jag har inte tömt csn helt, men jag hade dessutom tur och hittade boende och stallplats till mkt rimligt pris i utbyte mot att jag släpper ut en massa hästar på morgonen före skolan.

Om man kan klara utbildningen och samtidigt jobba en massa beror på. Dels måste man vara disciplinerad och fixa att plugga mycket, dels måste man ha ett jobb som erbjuder viss flexibilitet, eftersom det i vissa kurser är en hel del obligatoriska moment. Det är föreläsningar varje dag - det mesta är inte obligatoriskt, men jag tror att det skulle vara betydligt mer arbetskrävande (dock inte omöjligt) att läsa in allt hemifrån kammaren. Studiegången är bunden, dvs kurserna ska läsas i en viss ordning, så det går inte att anpassa efter sig själv och ev jobb.

Nämen vad roligt! Gillar beskrivningen "desillusionerad ingenjör"

Ja! Exakt, det är decent. Det är ju det som gör det så svårt. Det är liksom helt ok, men ändå trist. Vad glad man blir när folk förstår en

Vad kul att du gjort samma sak, Pluggar du nu alltså? Vi kanske kan tima in så jag ersätter dig på stallet när du tar examen

Om jag kan övertala min chef att stötta så är jobbet väldigt flexibelt. Går egentligen att göra var och när som helst, från en laptop. Men jag vet inte om chefen vill det, när det är pga att jag vill dra... :P Har nyss fått igenom att flytta till en annan stad (bort från Uppsala, lämpligt nog), så eventuellt har jag förbrukat good will-kvoten. Det är dock en billigare stad så tänker att det kan vara positivt i längden ändå om jag nu bestämmer mig för att plugga. Ok, går det att läsa på halvtid eller så? Eller blir det typ en kurs per år då så man får rätt ordning på dom?

 

[tex]

Har en tidigare kollega som är teknisk doktor i teknisk fysik, har jobbat 17 år i bilindustrin, drömde om att bli veterinär och förra månaden var han hos oss på jourtid från Distriktsveterinärerna och försökte hjälpa en sjuk häst.

Det går.

Själv är jag äckligt nöjd med mitt yrkesval efter 20 år verksam. Roligare, mer varierande , intressantare, träffa nya intressanta människor och mer världsnytta än något annat jobb jag just nu kan tänka mig (med begränsningen att jag vill och kan utföra det).

Veterinär vore ökentrist. Tur att vi alla är olika!

Kul att höra!

Det sägs ju att ingenjörsyrken är varierande och intressanta osv och visst det är nya projekt hela tiden med olika typer av problem osv. Ibland är det beräkningar, ibland jobb ute på plats och ibland bara bedömningar men jag vet inte. Tycker ändå att det är samma sak. Driva igenom projekt liksom, sitta på möten och sen börjar det om med nästa projekt.

Tror den springande punkten är att jag blir så rastlös och uttråkad på kontoret när det blir så många timmar framför datorn!

Ja, tur det

 

[PrinceFair]

Nämen vad roligt! Gillar beskrivningen "desillusionerad ingenjör"

Ja! Exakt, det är decent. Det är ju det som gör det så svårt. Det är liksom helt ok, men ändå trist. Vad glad man blir när folk förstår en

Vad kul att du gjort samma sak, Pluggar du nu alltså? Vi kanske kan tima in så jag ersätter dig på stallet när du tar examen

Om jag kan övertala min chef att stötta så är jobbet väldigt flexibelt. Går egentligen att göra var och när som helst, från en laptop. Men jag vet inte om chefen vill det, när det är pga att jag vill dra... :P Har nyss fått igenom att flytta till en annan stad (bort från Uppsala, lämpligt nog), så eventuellt har jag förbrukat good will-kvoten. Det är dock en billigare stad så tänker att det kan vara positivt i längden ändå om jag nu bestämmer mig för att plugga. Ok, går det att läsa på halvtid eller så? Eller blir det typ en kurs per år då så man får rätt ordning på dom?

Japp, jag pluggar nu, och du får vänta 3,5-4 år innan huset blir ledigt

Nej, det är liksom grejen, det är helfart som gäller på alla kurser. Missar man saker pga ej giltig frånvaro får man ofta vackert vänta till nästa år då kursen ges nästa gång.
Man kan såklart ta ett års uppehåll och jobba ihop pengar under den tiden, om det är vad som krävs för att man ska hålla sig flytande. Folk tar uppehåll hela tiden av olika anledningar, så det är aldrig problem att hoppa in igen.

 

[tex]

Det är för övrigt ganska många som tar uppehållsår någon gång under utbildningen för t.ex. resor, barn och annat de inte hunnit med innan de kom in. Så det ses inte heller som konstigt om du behöver/vill göra det.

Bra att veta! Jag har nog haft föreställningen att det är superstrikt på veterinär... vet inte varför, för på civilen så var det ju en salig blandning av folk som hoppade av och som kom från andra skolor osv. Nu finns ju ingen annan veterinärutbildning, men skönt ändå att det verkar vara mer avslappnat än jag trodde