Plötslig separationsångest

Sandra78

Trådstartare
Okej, hjälp mig tänka nu... Vovven tränar bevakning tillsammans med husse, och när de lägger spår osv får hundarna sitta uppbunda i en skogsdunge. Våran hund har med sig filt, tuggben och vattenskål.

Förra veckan och idag upplevde "husse" att hunden fick riktig separationsångest, hon skällde varningsskall (sällan hon gör det annars, sist var när en okänd person befann sig i vår trädgård kl 22) och när han kom för att hämta henne så försökte hon krypa upp i knäet på honom och var väldigt fjäskig. Hon var även "låg" och sökte mycket stöd i arbetet.

Det är ingen skillnad om han står så att hunden ser honom eller är utom synhåll. Personen som vaktade hundarna hade provat att kommendera henne att lägga sig ner, skällt på henne, men hon hade inte brytt sig alls. Helt låst på husse.
Förra veckan var det nåt fruktansvärt med mygg, men inte idag.

Hunden är 4 år, har tränat bevakning sedan hon var 1½ (att hon inte certat än beror inte på att det är en dålig hund utan på pappersexercis), har bland annat övernattat i skogen utan problem.
Hon är troligen på väg in i löp, men brukar inte påverkas mer än att hon blir fruktansvärt hungrig.
Normalt sett är det en lugn och trygg hund, ranghög bland andra hundar och översocial med människor.

Så, hjälp oss att fundera, vad kan det vara som ställer till det..?

Tilläggas bör kanske att vi bundit upp henne i skogen för bara några dagar sedan utan problem, detta var dock utan hundsällskap och på en annan plats.

Råden han fått från instruktören är: göm dig och släng vatten på henne så fort hon skäller, alternativt sluta med bevakning.
 
Sv: Plötslig separationsångest

Slänga vatten på en hund med separationsångest? Ja det kommer säkert göra den tryggare :cool:
 
Sv: Plötslig separationsångest

Kan det ha hänt något vid det tidigare tillfället hon suttit uppbunden ensam, att hon t.ex. blivit skrämd av varg eller björn i närheten?
 
Sv: Plötslig separationsångest

Tycker också att det var ett märkligt råd av en intruktör.

Men man måste liksom se hela bilden för att kunna säga nåt. Har det föregåtts av nån särskild händelse? Hur reagerar föraren? Vad är det för ras?
Plötsliga förändringar brukar tyvärr vara tecken på fysiska fel.

Så det finns massor man måste titta på för att kunna redan ut en sån sak.
Jag reagerar över att du skriver att hon är översocial mot människor. Är det i botten en osäker hund?

Jag skulle be nån titta på hunden och föraren tillsammans för att kunna få bra tips, riktiga tips.
 
Sv: Plötslig separationsångest

Ja, jag kan ju säga att det kommer då inte att hällas något vatten på henne...

Det är en rottweiler, 4 år och tik då. Hon är inte osäker utan översocial/oförskämd, en sådan som gärna sätter sig på folk och kräver att bli klappad.
Hon gjorde MT med 516 poäng, nerslagen var främst på jaktintresset som är lågt. Annars väldigt trygg och stabil.

Vi ska åka till samma plats i helgen och se hur det går att binda upp henne där, som sagt är detta en van situation för henne men platsen och hundarna är nya. Hon brukar dock inte ha problem att koppla av i nya miljöer och på nya platser, som unghund låg hon i buren och sov på världsutställningen...

Jag har inte varit med själv vid de här två tillfällena så jag har tyvärr inte sett (hunden är alltså van att jag inte är med, så det är inte heller något som borde ha ställt till det).

Funderar på det här med myggen... Kan det ha ställt till det vid första tillfället så att hon helt enkelt var rädd för myggangrepp igår?
 
Sv: Plötslig separationsångest

Mygg känns lite långsökt, de blir man mest vansinnig över just där och då, men dår går ju över.

Jag jobbar just nu med en BC som tävlar elitlydnad och som "helt plötsligt" fick spader och blev rädd när hon var på senaste SM:et.

Just nu så försöker vi ringa in vad det är som triggar hunden, tex: Rädd för barn? Ja.
På vilket avstånd? Närmare än 30 meter. Rädd för andra hundar? Nej
Hitta platser som hon reagear på, hur nära? osv.

När jag sedan fått mig en bild av hennes rädsla så ska vi gå vidare med att utsätta henne för lagom mycket rädsla och i den situationen försöka påverka hunden.

Samtidigt så måste jag ha koll på vad föraren gör. Man gör så mycket obemärkt för oss själva, som är tydliga tecken för hunden.

Ungefär samma skulle jag göra med eran, ringa in problemet. För gärna en liten dagbok, det kan hjälpa
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp