SpanskaLoppan
Trådstartare
Har under ett par månader åkt fram och tillbaka till veterinären med min hund.
Först var det torra pga torra och hårda krustor hela vägen runt kanten av öronlapparna. Som blöder om man krattar loss dom och då förstås gör ont med. "Typiskt på äldre hundar, smörj med olivolja" sa veterinären. Hunden i fråga är 5 år så jag vet inte om jag tycker hon är så himla gammal...
Sen en morgon hängde svansen lealös och hunden hade feber och ont. Direkt in till klinik för att kännas och klämmas på, togs även röntgenbilder av både svans och bäcken men inget konstigt hittades.
Eftersom hunden inte blivit varken väldigt blöt eller nerkyld trodde veterinären mest på att hon slagit i svansen och fått en blödning som nu gjorde ont. Den teorin stämmer ganska bra med hundens hantering av sin svans, är hon glad bankas den i ALLT, skitsamma att det gör ont bara hon får visa hur glad hon är. Jag försöker förstås undvika det men jag kan inte vara överallt hela tiden.
Vi fick medicin utskrivet, antiinflammatoriskt som gavs utan problem i 10 dagar och med god förbättring.
Men 3 dagar efter avslutad behandling slokade svansen igen och därtill dök det upp mystiska fläckar/sår på magen. In till vet. igen och fick nu träffa en annan än vår vanliga. Denna vet. klämde lite på svansen och konstaterade sedan solklart fall av vattensvans, fläckarna på magen var utan tvekan en stafylokockinfektion. Nu ska svansen tydligen "läka ut av sig själv"(?)och magen smörjas med Fuciderm 1 gång/dag vilket jag har gjort i 3 dagar nu men fläckarna har ändå spridit sig.
Hunden gnager bort pälsen på svansen, enligt vet. för att det värker. Därför(och pga salvan)ska hunden ha tratt på sig när vi inte kan ha koll på henne, men hur klokt är det att lämna hunden ensam hemma med tratten på? Även om man nu bara är borta nån timme...
Svansen har förvisso inte blivit sämre men inte heller bättre. Fläckarna är som sagt värre. Nu måste jag ringa in igen och be om råd hur jag ska göra men det känns som om ingen lyssnar på mig... Som om jag bara är "pjoskig". Ska vattensvans verkligen bara läka ut av sig själv, även om hunden har ont och det inte märks någon förbättring? Och stafylokocker är väl vad jag vet ett helsike att bli av med och behöver mer än lite salva?
Jag blir ju orolig för min lilla loppa...
Först var det torra pga torra och hårda krustor hela vägen runt kanten av öronlapparna. Som blöder om man krattar loss dom och då förstås gör ont med. "Typiskt på äldre hundar, smörj med olivolja" sa veterinären. Hunden i fråga är 5 år så jag vet inte om jag tycker hon är så himla gammal...
Sen en morgon hängde svansen lealös och hunden hade feber och ont. Direkt in till klinik för att kännas och klämmas på, togs även röntgenbilder av både svans och bäcken men inget konstigt hittades.
Eftersom hunden inte blivit varken väldigt blöt eller nerkyld trodde veterinären mest på att hon slagit i svansen och fått en blödning som nu gjorde ont. Den teorin stämmer ganska bra med hundens hantering av sin svans, är hon glad bankas den i ALLT, skitsamma att det gör ont bara hon får visa hur glad hon är. Jag försöker förstås undvika det men jag kan inte vara överallt hela tiden.
Vi fick medicin utskrivet, antiinflammatoriskt som gavs utan problem i 10 dagar och med god förbättring.
Men 3 dagar efter avslutad behandling slokade svansen igen och därtill dök det upp mystiska fläckar/sår på magen. In till vet. igen och fick nu träffa en annan än vår vanliga. Denna vet. klämde lite på svansen och konstaterade sedan solklart fall av vattensvans, fläckarna på magen var utan tvekan en stafylokockinfektion. Nu ska svansen tydligen "läka ut av sig själv"(?)och magen smörjas med Fuciderm 1 gång/dag vilket jag har gjort i 3 dagar nu men fläckarna har ändå spridit sig.
Hunden gnager bort pälsen på svansen, enligt vet. för att det värker. Därför(och pga salvan)ska hunden ha tratt på sig när vi inte kan ha koll på henne, men hur klokt är det att lämna hunden ensam hemma med tratten på? Även om man nu bara är borta nån timme...
Svansen har förvisso inte blivit sämre men inte heller bättre. Fläckarna är som sagt värre. Nu måste jag ringa in igen och be om råd hur jag ska göra men det känns som om ingen lyssnar på mig... Som om jag bara är "pjoskig". Ska vattensvans verkligen bara läka ut av sig själv, även om hunden har ont och det inte märks någon förbättring? Och stafylokocker är väl vad jag vet ett helsike att bli av med och behöver mer än lite salva?
Jag blir ju orolig för min lilla loppa...