Pengar och skam

Jag har tvingats undersöka min relation till pengar på djupet. Jag vet att pengar är ett känsligt ämne och att folk lätt stör sig på hur andra hanterar pengar, och gärna vill påpeka antingen att de själva minsann har det mycket värre eller lyfta fram pekpinnar och skammande. Jag bryr mig inte särskilt mycket om hur andra gör, utan tänker mest att alla har vi olika förutsättningar och olika erfarenheter och alla gör väl så gott de kan. Däremot upptäckte jag att jag inte alls kände mitt eget förhållande till pengar på djupet…

När jag var runt 20 och precis hade köpt min första lägenhet så hade jag det rätt skralt minns jag, men sen vände det och ända sedan 25-årsåldern så har jag haft rätt gott om pengar. Det var absolut ingen gränslös källa men jag har inte behövt snåla - ville jag ha nåt så köpte jag det (jag har dock aldrig haft några direkt exklusiva begär och har aldrig ägt nån egen häst, he he…) och jag har aldrig behövt bry mig om att titta på några prislappar när jag handlat mat utan alltid valt de bästa ekologiska och närproducerade produkterna. Har jag hittat nån spännande privat utbildning jag har velat gå så har jag gjort det, och jag har lagt massvis med pengar på intressanta hälsobehandlingar, föreläsningar, kurser, fritidsintressen, skor 🙄, finare restaurangbesök, naturviner, mm, mm.
Levt livets goda, kan man säga.

Men nu är det slut med det. Jag har blivit ensamstående, bytt jobb och gick ner en del i lön, köpte mig ett maxbelånat hus, och nu med aktuella stigande räntor, elpriser och drivmedelspriser så har jag ställts inför det faktum att jag lever över mina tillgångar.
Nu kanske jag ska nämna att jag inte sitter i skiten då jag har ett sparkonto, men jag vill inte behöva nalla av det hela tiden. Och då ser jag plötsligt en rejält tajt gräns framför mig.

Jag har faktiskt redan tidigare börjat känna mig rätt mätt på konsumtionen och velat downsiza och bryta mig loss från den ständiga konsumtionshetsen och vända det materialistiska samhället ryggen. Men jag har inte lyckats bryta mina konsumtionsvanor, pinsamt nog. Eftersom de flesta av mina pengar har gått till bra mat, tjänster och lokala småföretagare och inte till billiga kinesiska prylar eller billiga kläder tillverkade av barn i fattiga länder så har jag känt att jag ändå har gjort “en bra sak” med mina pengar, och tagit det som en ursäkt för att fortsätta konsumera.

Nu när jag försöker dra i handbromsen allt vad jag har så har jag märkt att det är förbannat svårt att bryta mina vanor. Mycket svårare än jag hade en aning om!
Det här med att spendera pengar sitter djupare i ryggmärgen på mig än jag nånsin trodde, och jag märker att det är massvis med känslor kopplade till det också. Framförallt en vansinnigt belönande känsla så fort jag låter pengar rulla…
Jag trodde faktiskt inte det om mig själv - att jag var så indoktrinerad och satt så djupt i skiten… Kunde faktiskt inte låta bli att bli besviken på mig själv och skämmas.

På ett sätt är det intressant, för jag kände verkligen inte till den här sidan av mig själv…
Jag har jobbat i flera månader på att försöka minska ner min konsumtion. Har tvingat mig själv att skriva ner en analys inklusive förklaring varje gång jag har lagt pengar på nånting annat än vardagsmat och räkningar, för att försöka förstå vad det är jag har att jobba med. Det som dyker upp är ett väldigt känslostyrt beteende som i grund och botten (förutom ren vana) verkar handla om tröst, skam, belöning, bedövning, överslagshandlingar, och bristande egenvärde…

Sen är det det här med umgänge också. Flera av mina vänner umgås helst över fin mat på nån trevlig restaurang, och jag tycker att det är jättejobbigt att säga att jag inte har råd med det längre. De vänner jag har försökt säga det till skämtar bort det och säger att det kan väl inte vara så illa och lite måste man väl ändå få unna sig, och då känns det bara jättepinsamt att stå fast vid att jag faktiskt inte har råd…

I slutet av sommaren träffade jag en vän i Stockholm på en hotellvistelse med spa-paket och fin middag. Det var verkligen enormt trevligt, och när jag satt där på restaurangens veranda vid mälarens strandkant och sippade på fördrinksbubblet och tittade på båtarna som var på väg ut i skärgården så försökte jag iaktta mig själv och vad som hände i mig. Och det var rätt intressant att konstatera att det fanns massvis med känslor av att känna mig värdefull, att få “unna” mig, att “vara någon”, etc. Det var njutningsfulla känslor, men samtidigt kände jag mig besviken på mig själv och skämdes. Jag har en bild av mig själv där inte den sidan ingår.

Men jag måste också säga att jag börjar kunna se en viss effekt av mitt arbete. Min väldigt naiva inställning när jag började med svångremmen var att “det är väl bara att jag slutar att köpa nåt”, och när jag upptäckte att jag inte klarade av att följa den tanken så kändes det rätt nattsvart. Men efter att ha satt strålkastaren på mitt eget beteende kring pengar och konsumtion i flera månader nu så börjar jag sakta men säkert kunna märka en viss förändring. Jag lyckas allt mer med att dra ner på min konsumtion och samtidigt känna mig tillfreds med det och ha ett lugn i kroppen. Snart hoppas jag att alla mina känslomässiga “troll” kring konsumtionsbeteende har dykt upp så att jag har kunnat sätta strålkastaren på dem och fått dem att krympa. Plus att jag också har lyckats analysera vad jag verkligen behöver köpa varje månad (typ förbrukningsvaror) - där jag också har rensat upp, ska sägas.

Jag tar till samma metod som jag använde när jag skulle bryta mitt beroendeliknande beteende kring mat - att dela upp tiden i små överskådliga bitar. När det gällde ätande så var jag tvungen att fokusera på kvartar - “jag ska inte äta något den närmaste kvarten, men SEN får jag äta”, och när kvarten hade gått: “jag överlevde att inte äta något i 15 minuter så jag kan ju prova en gång till och se om jag klarar 15 minuter till, men SEN får jag äta”. När det gäller min konsumtion behöver jag inte ta till kvartar, utan nu kör jag dagar istället. “IDAG ska jag inte göra några utlägg alls, inte köpa nånting överhuvudtaget, utan om det dyker upp något som jag känner att jag måste köpa får jag vänta med det till imorgon”, och dagen efter försöker jag tänka likadant.

Det känns lite muppigt, men vafan - bara det funkar så…

Jag är inte i mål än. Inför det nya året reviderade jag min budget och insåg att jag har ännu mindre pengar att röra mig med 2023 än 2022, och jag vet ännu inte om det ens är möjligt att leva efter den budgeten (måste bli påhittig och jaga spartips!). Kanske kommer jag att behöva leva på mitt sparkonto till viss del under 2023 (och då blir det inte tal om några spa-besök kan jag ju säga!). Men jag vill verkligen försöka ta så lite som möjligt av det, så jag hoppas verkligen att jag ska kunna nå mitt mål och i grunden förändra mitt beteende kring pengar och bryta mig loss från mina konsumtionsvanor (som jag inte ens var medveten om att jag satt fast i)!
(så pinsamt!)
🙈
 

Superintressant!
Jag har inte djupdykt så I mina känslor kring pengar och konsumtion men min spontana tanke är att jag är tvärtom.
Har tidigare varit ensam med barn och häst. I efterhand förstår jag inte hur jag fick ihop det, men på nåt sätt gick det. Men det har satt djupa spår! Jag har fortfarande svårt att unna mig saker, tar hellre med fika/mat på utflykter än handlar på plats, alltid matlåda till jobbet, inga onödiga streamingtjänster mm, mm. Kan impulsshoppa till andra, familjen och djuren framför allt. Och impulsshoppa saker på secondhand eller rea till mig, de få gånger jag går i affärer.
Som sagt, superintressant, det här ska jag reflektera mera över!
 
Det är ju spännande. Jag har en gång för många år sedan räknat mest på skoj om vi skulle klara oss med en inkomst. Och svaret är ja. Så då borde vi ju kunna lägga undan åtminstone en halv inkomst i månaden. Njä. För vi har lite många villhövervanor. Maken har saltvattenakvarier, tar ridlektioner och går på gym och fikar på kondis. Vi kör stora bilar. Jag tycker det är kul att botanisera på Rusta o loppisar. 2 hästar som skrotar i hagen och äter o bajsar. Hunden kostade säkert minst en månadsinkomst per år. Vi lyxkonsumerar inte. Ingen tobak eller alkohol. Sällan restaurang eller dyrt käk. Men som sagt. Vi borde ändå kunna lägga undan massor. Men hoppsan så det inte blir gjort.
 
Vilket jätteintressant inlägg! Jag gör någon sort liknande inventering i sådant som påverkar mitt mående sedan en tid tillbaka, där även ekonomin kommer in. I stort verkar jag landa mer och mer i färre, enklare och tydligare inom område efter området jag är och petar i. Som ett samband fast i livets egentligen helt olika delar.
 
Superintressant!
Jag har inte djupdykt så I mina känslor kring pengar och konsumtion men min spontana tanke är att jag är tvärtom.
Har tidigare varit ensam med barn och häst. I efterhand förstår jag inte hur jag fick ihop det, men på nåt sätt gick det. Men det har satt djupa spår! Jag har fortfarande svårt att unna mig saker, tar hellre med fika/mat på utflykter än handlar på plats, alltid matlåda till jobbet, inga onödiga streamingtjänster mm, mm. Kan impulsshoppa till andra, familjen och djuren framför allt. Och impulsshoppa saker på secondhand eller rea till mig, de få gånger jag går i affärer.
Som sagt, superintressant, det här ska jag reflektera mera över!
Där är jag också. Jätteintressant.
 
Intressant reflektion!

Jag minns att vi har haft några "köpstopp"-trådar tidigare och dom hjälpte mig att komma ur det som jag inte trodde var ett problem, men det var det.
Det var väldigt renande att "klara av" en viss typ av shopping/handling, för det sitter ju i huvudet på oss :o

På samma tema var det ett reportage i en veckotidning som jag läste just idag O_o om en tjej som insåg att hennes shoppande var en tröst för en dålig självkänsla. Just i hennes fall så handlade det om kläder.
Hon har skrivit en bok i ämnet som heter "Klädfyllot". Även om ditt köpande inte handlar om kläder så är ju beroendet detsamma.
Hon avhandlar svårigheten med att sluta med ett beteende. Hon tar upp problemet att det inte går att helt sluta som t.ex med ett missbruk av alkohol eller narkotika, där enda chansen är just att sluta helt. Men handla måste man ju ibland, även kläder (som i hennes fall) så då måste ha lite andra strategier.
Kanske ett bra tips, tänkte jag?!
 
Det var väldigt bra och tänkvärda ord! :)

Det har varit svårt att navigera! Jag är en sådan som absolut måste ha EXAKT rätt sak till varje grej annars blir jag typ apatisk. Men jag vill inte ha en grej som inte fungerar eller utan uppgift. Så minimalst fungerar ej helt, secondhand hand fungerar inte pga måste få överblick, vill göra SÅ mycket med min tid och energi men måste ransonera hårt för att inte bli överväldigad. Utan att begränsa mig så att det på något vis känns negativt för då släcks all tillgång till energi. En fin balansgång jag hoppas kunna hitta 😆
 
Intressant reflektion!

Jag minns att vi har haft några "köpstopp"-trådar tidigare och dom hjälpte mig att komma ur det som jag inte trodde var ett problem, men det var det.
Det var väldigt renande att "klara av" en viss typ av shopping/handling, för det sitter ju i huvudet på oss :o

På samma tema var det ett reportage i en veckotidning som jag läste just idag O_o om en tjej som insåg att hennes shoppande var en tröst för en dålig självkänsla. Just i hennes fall så handlade det om kläder.
Hon har skrivit en bok i ämnet som heter "Klädfyllot". Även om ditt köpande inte handlar om kläder så är ju beroendet detsamma.
Hon avhandlar svårigheten med att sluta med ett beteende. Hon tar upp problemet att det inte går att helt sluta som t.ex med ett missbruk av alkohol eller narkotika, där enda chansen är just att sluta helt. Men handla måste man ju ibland, även kläder (som i hennes fall) så då måste ha lite andra strategier.
Kanske ett bra tips, tänkte jag?!
Tack för boktipset, den lät intressant! :) Måste kollas upp!

Alltså jag tycker att det är så pinsamt men igår var jag verkligen tvungen att tvätta bilen för varken nummerskylt eller baklysen syntes längre. Jag bestämde mig för att det billigaste tvättprogrammet måste vara ett "ok" inköp och att jag kunde låta det gå på bensinkontot. Då känner jag en fet jävla tillfredsställelse när jag köper tvätten - belöningscentrat kickar igång direkt! Det är ju helt galet!.... 🙈

Jag har aldrig varit medveten om det här tidigare eftersom jag alltid har spenderat pengar regelbundet. Det är först nu när jag försöker sluta som jag får något annat tillstånd att jämföra med, och plötsligt märker belöningskickarna så tydligt. 🙈
 
Jag ska väl inte påstå att jag har några köpberoenden men jag handlar inte på nätet, punkt. (Tradera är okej). Jag insåg att jag blir väldigt stressad av att ha saker liggandes hos Klarna och mitt konsumtionsshoppande har definitivt minskat när jag måste åka förbi en riktig affär och köpa saken. Helt plötsligt känns inte saken så himla viktig längre och jag håller mer med det jag har.
 
Intressant reflektion!

Jag minns att vi har haft några "köpstopp"-trådar tidigare och dom hjälpte mig att komma ur det som jag inte trodde var ett problem, men det var det.
Det var väldigt renande att "klara av" en viss typ av shopping/handling, för det sitter ju i huvudet på oss :o

På samma tema var det ett reportage i en veckotidning som jag läste just idag O_o om en tjej som insåg att hennes shoppande var en tröst för en dålig självkänsla. Just i hennes fall så handlade det om kläder.
Hon har skrivit en bok i ämnet som heter "Klädfyllot". Även om ditt köpande inte handlar om kläder så är ju beroendet detsamma.
Hon avhandlar svårigheten med att sluta med ett beteende. Hon tar upp problemet att det inte går att helt sluta som t.ex med ett missbruk av alkohol eller narkotika, där enda chansen är just att sluta helt. Men handla måste man ju ibland, även kläder (som i hennes fall) så då måste ha lite andra strategier.
Kanske ett bra tips, tänkte jag?!
Usch! Nu vet jag att jag är bygg o renoveringsfyllo. 🙈
 
Ett tips om du fortfarande vill unna dig lite "guldkant" ibland är att sälja något först! Till exempel vill du köpa x pryl för 500 kr. Då får du göra det först när du sålt något annat för 500 kr. Det kommer inte påverka din budget och du får "jobba lite" för det. När vi säljer något åker pengarna in på vårt semesterkonto så när det är dags för semester har vi några tusen som vi sålt av grejer för. :)
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Det är nu 3½ år sedan jag fick besked om att jag är överkänslig mot komjölk, de 4 vanliga sädesslagen (vete, havre, korn, råg) samt...
Svar
0
· Visningar
264
Senast: cassiopeja
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Är i någon slags fas. Det är egentligen bra och absolut livsnödvändigt men också ibland superjobbigt. Drabbas av insikter som verkligen...
Svar
0
· Visningar
287
Senast: miumiu
·
  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
884
Senast: Tuvstarr
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Ok varning för långt och veligt inlägg här nu, men behöver få skriva av mig känner jag. Kanske att när jag ser saker och ting på pränt...
Svar
14
· Visningar
1 097
Senast: Görel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp