Sv: Pedagogiskt att låta barnet fullföja sitt sparande?
altså det är ju ingen katastrof som det kanske lät som
hehe.
Mitt bagage består nog mest av kanske lite sämre värderingar, dubbelmoral och beslut från omgivande människor, inte av mig själv...
jag har aldrig fått något jag riktigt velat ha utan alltid fått fixa allt själv, medan jag har syskon som fått det mesta de pekat på, det är inget jag lägger så stor vikt vid mer än det moraliska i det, jag har ju en mkt förnuftigare syn på ekonomi än mina syskon som vuxen istället som man kan se såhär i efterhand.
Jag har liksom växt upp med att "man kan inte få allt man pekar på" men så är det precis vad som skett till andra i syskonskaran. Ska säga att jag aldrig haft större krav än ett par skor eller en ny jacka medan syskon fått språkresor osv. folk i min uppväxt tyckte det var okej att låna till mkt, som en ny tv, en soffa, shoppa kläder osv.(fast de egentligen inte hade behövt) Jag tyckte det var helt okej och lät som ett klokt resonemang den dagen jag flyttade hemifrån, men som tur var tog jag aldrig några krediter eller smålån. Sen träffade jag min man och han fick mig att inse att det resonemanget är ganska korkat. Och jag är så glad att någon visade en bättre verklighet, jag tycker det är jätteviktigt att man redan som liten får lära sig hur ekonomi fungerar och jag kommer verkligen försöka förankra ett bra ekonomiskt beteende hos mina barn.
Jag är inte heller den förnuftigaste men att ge sina barn en bra grundvärdering tycker jag är en guldstjärna till alla föräldrar som gör!
altså det är ju ingen katastrof som det kanske lät som
hehe.Mitt bagage består nog mest av kanske lite sämre värderingar, dubbelmoral och beslut från omgivande människor, inte av mig själv...
jag har aldrig fått något jag riktigt velat ha utan alltid fått fixa allt själv, medan jag har syskon som fått det mesta de pekat på, det är inget jag lägger så stor vikt vid mer än det moraliska i det, jag har ju en mkt förnuftigare syn på ekonomi än mina syskon som vuxen istället som man kan se såhär i efterhand.
Jag har liksom växt upp med att "man kan inte få allt man pekar på" men så är det precis vad som skett till andra i syskonskaran. Ska säga att jag aldrig haft större krav än ett par skor eller en ny jacka medan syskon fått språkresor osv. folk i min uppväxt tyckte det var okej att låna till mkt, som en ny tv, en soffa, shoppa kläder osv.(fast de egentligen inte hade behövt) Jag tyckte det var helt okej och lät som ett klokt resonemang den dagen jag flyttade hemifrån, men som tur var tog jag aldrig några krediter eller smålån. Sen träffade jag min man och han fick mig att inse att det resonemanget är ganska korkat. Och jag är så glad att någon visade en bättre verklighet, jag tycker det är jätteviktigt att man redan som liten får lära sig hur ekonomi fungerar och jag kommer verkligen försöka förankra ett bra ekonomiskt beteende hos mina barn.
Jag är inte heller den förnuftigaste men att ge sina barn en bra grundvärdering tycker jag är en guldstjärna till alla föräldrar som gör!
