Hästen kan låsa sitt bakknä för att kunna bära vikt på benet och använda så lite muskelkraft som möjligt, detta gör dom f.ex. normalt när dom står och vilar på det andra bakbenet.
På lårbenet finns en liten "platå" där knäskålen fixeras av det inre (mediala) patellaligamentet (det finns tre patellaligament), Knä och has är "ihopbundna" av en passiv struktur av senor och ligament, rörelser i dessa leder är därmed koordinerade så att när knäet är låst kan heller inte hasen böjas.
Vid patella upphakning så låser det inre patellaligamentet knäskålen i denna fixerade position vid "fel tilfälle", hästen släpar då bakbenet sträkt bakom sig och kan inte böja varken knä eller has, man kan ofta ganska lätt med handen lossa på knäskålen så att den hamnar rätt igen, men om muskulaturen inte är stark nog så händer samma sak ofta igen.
Många menar med upphakning istället de "knäck" man känner då knäet böjs när hästen lägger vikt på benet i genomträdningen (oftast i skritt). Detta är inte en patella uphakning, utan en följd av att musklerna inte är tilräckligt starka för att hålla emot när kroppstyngden verkar för att flexa knäet.
Vid en operation för patellaupphakning skär man av det inre patellaligamentet och hästen kan då inte låsa knäet, och kan således inte sova ståendes. Detta gör man bara i extrema tillfällen.
Det bästa botemedlet mot upphakningar av alla de slag är att stärka muskulaturen genom motion (gärna mycket skritt). Ringskor och ev. kilar bak kan även vara en hjälp då det förhindrar trakterna från att sjunka för djupt i underlaget.
något flummigt kanske, men hoppas att det var en hyfsad förklaring,
/c.