Parning

[Nota]

Du skrev att du aldrig haft några hundar med problem eller sjukdomar för att det är en bra ras. Vi har lite olika tolkningar av frisk märker jag

Nej ingen av mina hundar eller valpar jag fött upp har haft några rassjukdommar eller andra åkommor och pudel är överlag en frisk ras liksom flera andra raser är friska raser.

 

[Nota]

Du skrev att du aldrig haft några hundar med problem eller sjukdomar för att det är en bra ras. Vi har lite olika tolkningar av frisk märker jag

Man jämför ju självklart med andra hundar det finns friskare och det finns sjukare och så finns det raser jag personligen tycker borde sluta avla på helt.

 

[Bluefish]

Du skrev att du aldrig haft några hundar med problem eller sjukdomar för att det är en bra ras. Vi har lite olika tolkningar av frisk märker jag

Kan inte låta bli att undra vilka raser du anser friska om inte pudel är det? Enligt skk är det både en frisk och långlivad (säger väl sig självt iof) ras nämligen. Men om du inte håller med, vilka kvalar in isåfall?

 

[MissFideli]

Kan inte låta bli att undra vilka raser du anser friska om inte pudel är det? Enligt skk är det både en frisk och långlivad (säger väl sig självt iof) ras nämligen. Men om du inte håller med, vilka kvalar in isåfall?

Frisk för mig är en ras helt utan rasrelaterade sjukdomar. Vet inte om det finns nån sån?
Men det är väl det som är lite problemet inom djuravel, tycker jag. Man anser raser friska, trots att det finns sjukdomar i rasen.

 

[Migo]

3 år tycker jag är en lämplig debutålder för avel. Min fodertik vann unghunds-SM som tvååring och jag fick massa förfrågningar om valpar efter henne. De flesta blev väldigt förvånade när jag sa att jag planerar en kull när hon är 3.5 år gammal...

Kropp och knopp ska mogna klart, personlighet/rädslor/arbetskapacitet/hälsostatus ska kunna utvärderas och man ska hitta lämplig hanhund. Knappast görbart med en tvååring i min värld.

 

[Wingates]

Frisk för mig är en ras helt utan rasrelaterade sjukdomar. Vet inte om det finns nån sån?
Men det är väl det som är lite problemet inom djuravel, tycker jag. Man anser raser friska, trots att det finns sjukdomar i rasen.

Fast då finns det ju inga friska raser (eller arter för den delen) om det inte får finnas någon sjukdom?

 

[em-pirre]

Fast då finns det ju inga friska raser (eller arter för den delen) om det inte får finnas någon sjukdom?

Nej det gör ju inte det om man ska vara petig. Hellre hade jag sagt att en ras har få sjukdomar och problem än att säga att det är en frisk ras. Det kan gå ganska snabbt utför om man aldrig testar.

 

[Bluefish]

Jag tycker man kan anse en ras frisk när andra snarare är sjuka. Allt är relativt. Alla kan drabbas av sjukdom och skador, det går ju inte att bli fri ifrån. Och vissa blir aldrig friska/sunda, helt utan att jämföra med något annat. Slut på ot

 

[Nota]

Nej det gör ju inte det om man ska vara petig. Hellre hade jag sagt att en ras har få sjukdomar och problem än att säga att det är en frisk ras. Det kan gå ganska snabbt utför om man aldrig testar.

Sånna brukar ju dock kallas för frisk ras även på skks rasbeskrivningar. Och alla förstår väl att individer kan bli sjuka oavsett om det är hund katt människa eller elefant.

 

[animalasia]

Det är väl en avvägning och prioritering som måste göras men det är viktigt att våga vara kritisk och ställa höga krav på avelsindivider. En bra hund är inte per automatik en bra avelshund.

Tex, för 20-30 år sedan var jakthundars mentalitet mindre prioriterat men idag när även jakthundar ses mer som en familjemedlem och bor inne, har det blivit viktigare. Något som jag tror har gett även bättre hundar, jaktmässigt. Väldigt positivt!

Jag tänker nog att en jakthund bör vara 3 år, för att alla egenskaper skall kunna hunnit utvärderas, individuellt och även hos kullsyskon, innan det avgörs om den är bra nog att användas i avel.

 

[dobbis]

Eller tur med individerna? Om nu pudel alltid är 100% frisk, varför måste man göra ett PRA-test?

Och patella.

 

[dobbis]

Om jag ska jämnföra mina riktiga hundar o mina småhundar,så ja småkräken känns vuxnare tidigare,därmed inte sagt att dom är det.

 

[Millicent]

Om jag ska jämnföra mina riktiga hundar o mina småhundar,så ja småkräken känns vuxnare tidigare,därmed inte sagt att dom är det.

Småkräken

 

[russinbulle]

Om jag ska jämnföra mina riktiga hundar o mina småhundar,så ja småkräken känns vuxnare tidigare,därmed inte sagt att dom är det.

Exakt, så man måste utgå från varje enstaka individ

 

[LaMagia]

Rena uppfödarfrågor är nog inte så himla bra att ställa i ett sådant här forum, då alla inte har någon uppfödarerfarenhet, men många har mycket tydliga åsikter i ämnet. Vanligen blir man mer ödmjuk i sina åsikter ju mer erfarenhet man har, helt enkelt därför att man inser att allt inte är svart eller vitt.
Jag ser inga problem med att para en tik som är under två år, så länge hon fyllt 18 månader vid parning. Meritering och hälsotester hinner man absolut med innan. Jag har själv en tik som parades i juni, då hon var 21 mån. Jag hade då hunnit med att ställa ut henne officiellt tre gånger, göra BPH samt HD/ED-röntga, patellakolla samt ögonlysa. Nu gick hon tom, så nästa gång hon paras så kommer hon vara över 2 år, men inte mer meriterad (av förklarliga skäl detta år).

 

[BornAgain]

Rena uppfödarfrågor är nog inte så himla bra att ställa i ett sådant här forum, då alla inte har någon uppfödarerfarenhet, men många har mycket tydliga åsikter i ämnet. Vanligen blir man mer ödmjuk i sina åsikter ju mer erfarenhet man har, helt enkelt därför att man inser att allt inte är svart eller vitt.
Jag ser inga problem med att para en tik som är under två år, så länge hon fyllt 18 månader vid parning. Meritering och hälsotester hinner man absolut med innan. Jag har själv en tik som parades i juni, då hon var 21 mån. Jag hade då hunnit med att ställa ut henne officiellt tre gånger, göra BPH samt HD/ED-röntga, patellakolla samt ögonlysa. Nu gick hon tom, så nästa gång hon paras så kommer hon vara över 2 år, men inte mer meriterad (av förklarliga skäl detta år).

Nu talar vi inte samma språk - att hunden ställts ut tre gånger säger inte särskilt mycket om hållbarhet och arbetsförmåga. De flesta som svarat har pratat om jakthundar och andra hundar som man vill ska utföra arbete.

HD/ED och ögonlysa - ok bra, nödvändigt men inte tillräckligt. Inte heller visar det på neurologiska problem, allergier etc som oftast inte debuterar förrän senare. Och röntgen blir intressantare om man har bilder på fler ur släkten.

I just chow chow finns det enligt RAS problem med sjukdomar som sällan upptäcks tidigt. Hudproblemen - vilka tester görs? I chow chow är ju också trasiga knän och korsband ett av de stora hälsoproblemen - vad gör du för tester där? Hur belastar du en ung tik för att försäkra dig om att hennes korsband inte degenererar?

 

[LaMagia]

Nu talar vi inte samma språk - att hunden ställts ut tre gånger säger inte särskilt mycket om hållbarhet och arbetsförmåga. De flesta som svarat har pratat om jakthundar och andra hundar som man vill ska utföra arbete.

HD/ED och ögonlysa - ok bra, nödvändigt men inte tillräckligt. Inte heller visar det på neurologiska problem, allergier etc som oftast inte debuterar förrän senare. Och röntgen blir intressantare om man har bilder på fler ur släkten.

I just chow chow finns det enligt RAS problem med sjukdomar som sällan upptäcks tidigt. Hudproblemen - vilka tester görs? I chow chow är ju också trasiga knän och korsband ett av de stora hälsoproblemen - vad gör du för tester där? Hur belastar du en ung tik för att försäkra dig om att hennes korsband inte degenererar?

Jag har bra koll på vad som gäller för chow chow och jag är nog den i Sverige inom rasen som är mest noga med hälsobiten. Det finns mycket åsikter om nyttan med detta, då det helt klart är enklare att bara gå efter SKK:s registreringskrav (känd HD-status). RAS är tyvärr inget dokument som används i praktiken av rasklubben. Det hade kunnat vara ett bra dokument för att styra aveln mot friskare hundar och jag ahde stora förhoppningar om detta en gång i tiden.

Chowen är ingen arbetande ras (även om det var det en gång i tiden) och har inga arbetsprov. Man får vara nöjd med att enstaka hundar har genomgått BPH. Utställning är inte avelsmeriterande för min del, då jag klarar av att själv avgöra om hunden har en korrekt konstruktion (eller så korrekt som det är möjligt – vilken hund är perfekt?) och bra exteriör. Utställning är något jag sysslar med för att det är roligt. Det jag menade var att det går alldeles utmärkt att få en vettig meritering på en sällskapsras innan 2 års ålder.

Man får också hoppas att alla uppfödare känner sina hundar och vet om de är gamla nog att gå i avel. När jag började med min ras så parades tikarna vanligen betydligt tidigare än 18 månader (ja, jag började långt innan dagens regler gällde), vilket även jag gjorde. Idag går ju inte detta, men jag ser inga problem att inom min ras para på första löpet efter 18 mån.

Det är så mycket skambeläggande inom hundavel. Dels så ska man stå ut med att de inom ens egen ras har åsikter på vad man gör eller inte gör (i mitt fall så är det störigt för en del att jag tycker att det är viktigt med friska hundar, för man kan tydligen inte avla på ett vettigt sätt om man tittar för mycket på hälsan.... vilket kanske är sant eftersom jag fått avstå lovande tikar från avel pga hälsoskäl och därmed inte haft valpar på väldigt länge) och sedan ska man stå ut med att de utanför rasen har sina åsikter om vad man gör, fast kanske av helt motsatt anledning jämfört med de inom rasen...

Jag tycker att det är jättespännande att se hur man gör inom andra raser, men jag vill inte skambelägga de som som gör på ett annat sätt vad jag tycker är rimligt inom min ras. Ödmjukhet kommer med erfarenhet. Jag har levt med min ras i över 30 år, hade min första kull för över 20 år sedan och helt klart kunde jag som mest efter andra kullen... efter det började jag inse att ju mer jag lärde mig desto mindre verkade jag faktiskt kunna... men är det inte just detta som gör avel så spännande? Man blir aldrig fullärd. Jag har haft turen att ha haft flera bra mentorer, både inom rasen och bland uppfödare av andra raser vilket gjort att jag lärt mig massor.

 

[em-pirre]

Jag har bra koll på vad som gäller för chow chow och jag är nog den i Sverige inom rasen som är mest noga med hälsobiten. Det finns mycket åsikter om nyttan med detta, då det helt klart är enklare att bara gå efter SKK:s registreringskrav (känd HD-status). RAS är tyvärr inget dokument som används i praktiken av rasklubben. Det hade kunnat vara ett bra dokument för att styra aveln mot friskare hundar och jag ahde stora förhoppningar om detta en gång i tiden.

Chowen är ingen arbetande ras (även om det var det en gång i tiden) och har inga arbetsprov. Man får vara nöjd med att enstaka hundar har genomgått BPH. Utställning är inte avelsmeriterande för min del, då jag klarar av att själv avgöra om hunden har en korrekt konstruktion (eller så korrekt som det är möjligt – vilken hund är perfekt?) och bra exteriör. Utställning är något jag sysslar med för att det är roligt. Det jag menade var att det går alldeles utmärkt att få en vettig meritering på en sällskapsras innan 2 års ålder.

Man får också hoppas att alla uppfödare känner sina hundar och vet om de är gamla nog att gå i avel. När jag började med min ras så parades tikarna vanligen betydligt tidigare än 18 månader (ja, jag började långt innan dagens regler gällde), vilket även jag gjorde. Idag går ju inte detta, men jag ser inga problem att inom min ras para på första löpet efter 18 mån.

Det är så mycket skambeläggande inom hundavel. Dels så ska man stå ut med att de inom ens egen ras har åsikter på vad man gör eller inte gör (i mitt fall så är det störigt för en del att jag tycker att det är viktigt med friska hundar, för man kan tydligen inte avla på ett vettigt sätt om man tittar för mycket på hälsan.... vilket kanske är sant eftersom jag fått avstå lovande tikar från avel pga hälsoskäl och därmed inte haft valpar på väldigt länge) och sedan ska man stå ut med att de utanför rasen har sina åsikter om vad man gör, fast kanske av helt motsatt anledning jämfört med de inom rasen...

Jag tycker att det är jättespännande att se hur man gör inom andra raser, men jag vill inte skambelägga de som som gör på ett annat sätt vad jag tycker är rimligt inom min ras. Ödmjukhet kommer med erfarenhet. Jag har levt med min ras i över 30 år, hade min första kull för över 20 år sedan och helt klart kunde jag som mest efter andra kullen... efter det började jag inse att ju mer jag lärde mig desto mindre verkade jag faktiskt kunna... men är det inte just detta som gör avel så spännande? Man blir aldrig fullärd. Jag har haft turen att ha haft flera bra mentorer, både inom rasen och bland uppfödare av andra raser vilket gjort att jag lärt mig massor.

Men alltså, jag vet inte hur det är i Sverige men inom min ras i mitt land kan du inte ens få en SP röntgen avläst innan hunden fyllt två. Det äe ju så mycket man inte vet då hunden är så ung. Oavsett ras.

Jag tycker det är rent förkastligt att använda så unga hundar. Varför I hela friden orkar man inte vänta ett par år till?

Och återigen, bara för att man inte MÅSTE testa så ser jag inte varför man inte skulle vilja försäkra sig om att just ens egna uppfödningar är så bra som möjligt.

Mvh testar alltså som går att testa på min tvååring. Hon går i avel tidigast om ett år.

 

[BornAgain]

Jag har bra koll på vad som gäller för chow chow och jag är nog den i Sverige inom rasen som är mest noga med hälsobiten. Det finns mycket åsikter om nyttan med detta, då det helt klart är enklare att bara gå efter SKK:s registreringskrav (känd HD-status). RAS är tyvärr inget dokument som används i praktiken av rasklubben. Det hade kunnat vara ett bra dokument för att styra aveln mot friskare hundar och jag ahde stora förhoppningar om detta en gång i tiden.

Chowen är ingen arbetande ras (även om det var det en gång i tiden) och har inga arbetsprov. Man får vara nöjd med att enstaka hundar har genomgått BPH. Utställning är inte avelsmeriterande för min del, då jag klarar av att själv avgöra om hunden har en korrekt konstruktion (eller så korrekt som det är möjligt – vilken hund är perfekt?) och bra exteriör. Utställning är något jag sysslar med för att det är roligt. Det jag menade var att det går alldeles utmärkt att få en vettig meritering på en sällskapsras innan 2 års ålder.

Man får också hoppas att alla uppfödare känner sina hundar och vet om de är gamla nog att gå i avel. När jag började med min ras så parades tikarna vanligen betydligt tidigare än 18 månader (ja, jag började långt innan dagens regler gällde), vilket även jag gjorde. Idag går ju inte detta, men jag ser inga problem att inom min ras para på första löpet efter 18 mån.

Det är så mycket skambeläggande inom hundavel. Dels så ska man stå ut med att de inom ens egen ras har åsikter på vad man gör eller inte gör (i mitt fall så är det störigt för en del att jag tycker att det är viktigt med friska hundar, för man kan tydligen inte avla på ett vettigt sätt om man tittar för mycket på hälsan.... vilket kanske är sant eftersom jag fått avstå lovande tikar från avel pga hälsoskäl och därmed inte haft valpar på väldigt länge) och sedan ska man stå ut med att de utanför rasen har sina åsikter om vad man gör, fast kanske av helt motsatt anledning jämfört med de inom rasen...

Jag tycker att det är jättespännande att se hur man gör inom andra raser, men jag vill inte skambelägga de som som gör på ett annat sätt vad jag tycker är rimligt inom min ras. Ödmjukhet kommer med erfarenhet. Jag har levt med min ras i över 30 år, hade min första kull för över 20 år sedan och helt klart kunde jag som mest efter andra kullen... efter det började jag inse att ju mer jag lärde mig desto mindre verkade jag faktiskt kunna... men är det inte just detta som gör avel så spännande? Man blir aldrig fullärd. Jag har haft turen att ha haft flera bra mentorer, både inom rasen och bland uppfödare av andra raser vilket gjort att jag lärt mig massor.

RAS säger att degenerativa skador på korsbanden är vanliga hos chow chow och att de ofta åtgärdas när hunden är 1-2 år gammal - innebär inte det, att det vore rimligt att vänta med avel tills hunden var 24 månader för att minska risken att avelsdjuren (eller deras kullsyskon) hör till de drabbade och att de för problemet vidare? För mig är det obegripligt om det vanligt att en sällskapsras går sönder på det sätt som beskrivs, och det är inget jag förknippar med god avel. (Hur upprörd jag är beror på vad som menas med "vanligt")

Jag kan alltså se att det kan finnas vinster med att vänta med första kullen inom chow chow - men vad vinner man på att ha bråttom? Varför vill man använda unga individer i aveln?