Sv: påkörd katt
Usch,det är inte lätt när man förlorar sina älsklingar..
I mitt fall förlorade jag min älskade hund,min bästa vän. Dock vart han inte påkörd,men var med en ut i skogen,och blir där och då förgiftad av något.
Magkänslan sa att han inte skulle ut i skogen,men hjärnan tyckte: Varför ska han sitta ensam hemma halva dagen när du ska gå länge i skolan,istället för att få vara med en vän ut i skogen och arbeta lite?
Många om och ben,jag ångrar att jag inte litade på min magkänsla,och jag får samma tryck över lungor och hjärta som du,trots att det är över 7 år sen för mig.. Min älskade vän skulle fylla ett år månaden efter.
Jag minns det fortfarande som i går,jag kom hem från skolan ganska sent,ska ut och kvällskissa, han blir alldelles stel,sen ramlar han ihop och börjar skaka.
Ilfart till veterinären,kramper i bilen,han kissar på sig,dregglar och spyr. Natten går ok på sjukhuset,dom ringer mig vid 13-tiden och säger att vi kan nog börja andas ut,men dom vill behålla en natt till för observation. jag väljer att inte åka och hälsa på för då hade han blivit så ledsen om jag gick igen.
Jag blir så himla lycklig,åker genast och köper hans favorigodis,och en ny pipleksak,lägger mig tidigt för att natten ska gå snabbt som möjligt så jag snart kan få återförenas med min vän. Vaknar 23.07 den 11/11-04 av att telefonen ringer,jag vet direkt att det är dom. Han har fått en kramp som inte riktigt ger sig,han blöder från slemhinnorna,och dom får inte blodet att koagulera. Vill jag försöka hinna dit,eller ska han få somna in?
Jag ber dom ge han sprutan på en gång,han ska inte lida,jag sa att jag kommer in dagen efter och hämtar hem honom. Lade på telefonen,och en stor del av mig dog. Har aldrig kännt sån sorg! Min älskade lilla valp...
Och förra sommaren så vart mammas hund (som jag växt upp med) akut dålig,så han fick också somna in,men då fick jag iallafall vara med och säga hejdå,men hjärtesorgen är obeskrivlig! Tänkte på han senast i dag och fällde en tår.
Sorgen kommer aldrig gå över,dom kommer alltid finnas i mitt hjärta,precis som din lilla Pix kommer göra,och precis som alla andra djur som hinner passera i våra liv,för tyvär så lever dom inte lika länge som vi gör.
Nu blir min gammelvovve 8 år,och jag får ibland den där klumpen i magen när jag tänker på att han faktist börjar bli gammal nu. Jag önskar att vi alla kunde få behålla våra älskade djur livet ut,men tyvär fungerar det inte så..
En stor kram till dig,mina älskade hundar,och till fina Pix,där uppe i himlen!
