Ovillig och istadig

[Fiorano]

Följer upp med ytterligare upplevelser där hästar haft smärtbeteende. En häst i ett stall jag stod blev riktigt besvärlig att leda till hagen (i samband med detta blev han även sämre i ridningen vilket jag dock inte visste). Allt eftersom han fick mer ont av belastningen i ridningen gick det ut över hans dagliga beteende, då alltså i stuationer som absolut inte triggade smärta i sig men hästen hade så ont att hela livet blev jobbig för honom. KS var problemet där med. När träningen las om, blev han snäll igen .

Min egen häst, en connemara var tråck och ovillgig att röra sig framåt, hård i huvet, reste sig och härjade rätt mycket. Efter mycket utredning (där ett par veterinärer gick bet eftersom han knappt visade någon hälta alls) visade det sig att han hade små förändringar i båda bakknäna. Gick tyvärr inte att rädda honom.

Min ena jag har nu är en jättefin ridponny. I mitten av sommaren började hon slå i galoppfattningarna (det gick enkelt att korrigera och "rida ur") kollade jag upp henne. Då hittade vi en skelettskada precis vid ett ligamentfäste ena fram. Känner i efterhand att prblematiken med henne var så otroligt subtil och hon var inte ens halt, att jag tror att många hade tänkt att "hon bara trotsar" eller liknande och ridit vidare.

 

[Itzyditzy]

Min förra häst fick diagnosen "tygelhalt" som om det ens finns en sån diagnos.. men det fick hon iallafall. Vissa dagar var hon väldigt fin och "ohalt" andra dagar var hon halt då, bockade, sparkade och backade hon. Gick verkligen från dag till dag!
Åkte till veterinären efter ett tag och då hade hon haft inflammation i Gaffelbandet i ett framben rättså lång tid. Försökte behandla men det blev tyvärr inte bättre. Fick ta bort henne i våras.

Min nya häst har också varit lite jobbig och inte velat gå fram. Sparkat och bockat. Han har som tur är inte någon skada utan det har varit jag som inte ridit ordentligt och visat rätt väg. Nu när jag gör det är så gör han ingenting och är en dröm att rida!

Så åk till veterinär och gå igenom hästen ordentligt. Ge inte upp förän ni har kollat allt! Det tog 2,5 dagar på kliniken innan vi hittade felet på mitt sto. Och Gud vad dåligt samvete jag hade när vi väl hittat felet. Kommer aldrig igen rida en häst och pressa den om jag inte vet att den är frisk.

 

[Elo]

Min häst (Fröken) började plötsligt protestera när jag skulle fatta galopp. Sparkade mot skänkeln och vägrade gå fram, surade, studsade på stället.

Uteritt funkade felfritt. Inga svullnader i benen, ingen värme i ben, ingen ömhet vid palpation av ben eller rygg.

Diagnos: foderinpackning.

Hon hade alltså ont, även om det tog ett par gånger innan jag fattade. Det var dock en enkel diagnos och så snart inpackningen försvann blev hon som vanligt att rida igen. Det behöver inte vara något allvarligt, även om det kan vara det.

Men ont, det har nog din häst. Någonstans.

 

[Mabuse]

Fast det beteendet är dock en olat. Hon har ju kommit på att om hon protesterar tillräckligt mycket mot att vara i ramen så slipper hon....och är det inte så så har hon ju nån slags smärta som kommer fram när hon ska arbeta korrekt. Vilket som är ju en typ av fel iaf.

Tja, det är ju ett sätt att se det. Jag har mer sett det som att det är ett sto, man måste inte provocera utan kan kompromissa lite. Släpper man efter på ena tygeln slipper hästen känna sig instängd, och jag får igenom böjningen jag ville ha. Man måste ju inte ta varenda fight, ibland kan man gå runt problemen istället, och hitta en annan väg att få igenom det man vill. Om jag kommer dit fortare genom att ta böjningen först och ramen sen, istället för att ta allt på en gång, så är jag nöjd och hästen nöjd. Win-win.

Går man på konfrontation hela tiden riskerar man ju att få en häst som tappar lusten helt och hållet, särskilt om den är under utbildning och inte har helt klart för sig hur svårt det är att göra det man begär.

 

[Novali01]

Tja, det är ju ett sätt att se det. Jag har mer sett det som att det är ett sto, man måste inte provocera utan kan kompromissa lite. Släpper man efter på ena tygeln slipper hästen känna sig instängd, och jag får igenom böjningen jag ville ha. Man måste ju inte ta varenda fight, ibland kan man gå runt problemen istället, och hitta en annan väg att få igenom det man vill. Om jag kommer dit fortare genom att ta böjningen först och ramen sen, istället för att ta allt på en gång, så är jag nöjd och hästen nöjd. Win-win.

Går man på konfrontation hela tiden riskerar man ju att få en häst som tappar lusten helt och hållet, särskilt om den är under utbildning och inte har helt klart för sig hur svårt det är att göra det man begär.

Fast släpper du ut yttersidan får du ju inte igenom böjningen. Du får alltså kompromissa pga att hon lärt sig att det är ok. Om hon protesterar såpass mycket så innebär ju det att du gått för snabbt fram och hon inte orkar utföra det du vill.

Vi får kanske starta en egen tråd om detta och inte spamma här...

 

[Diabetikern]

Låter som om du beskriver mitt fuxsto..

i mitt fall har jag dagar då det inte är någon ide att kräva alltför mycket på ridbanan. Hästen min jobbar på bra i omgångar men rätt som det är så dyker katten upp på fel plats vid ridbanan och då är det livsfarligt = måste kicka lite för att i nästa omgång hitta ett löv som blåst fel. När hon är på det humöret.
Dessa dagar får jag jogga på ridbanan i lättare form kräver jag för mycket får jag en häst som vill "bråka"

Andra dagar finns det inget i världen som kan störa hennes koncentration och går superfint. Allt beror på vilket humör hon är på. Pälsfällning/brunst lite extra känslig. Hon har ganska mycket nerver

Som sagt när jag får dessa dagar (vilket är färre och färre) får jag bara jogga på som om ingenitng hänt men lagt ner kraven lite.

Hoppas du får ordning på det.

 

[Mabuse]

Fast släpper du ut yttersidan får du ju inte igenom böjningen. Du får alltså kompromissa pga att hon lärt sig att det är ok. Om hon protesterar såpass mycket så innebär ju det att du gått för snabbt fram och hon inte orkar utföra det du vill.

Vi får kanske starta en egen tråd om detta och inte spamma här...

Hur menar du att jag inte får igenom böjningen? Snarare att jag plockar ner den i mindre delar: del 1) böj halsen åt sidan och sväng, del 2) ta med dig ytterbogen och böj kroppen också.

Så slutresultatet blir exakt detsamma, enda skillnaden är att jag har tagit det i delar istället för att ta allt på en gång, när hästen visar att den inte vill eller förstår det genom att börja stå emot (och i förlängningen stanna och bli istadig).

Så hur gör du för att ta igenom något hästen protesterar mot? Hur lär du hästen att "det inte är ok"?

 

[Rugge]

Måste nog hålla med övriga här. Hästen har något den inte är tillfreds med.

Ibland behöver man inte gå längre än till sig jsälv.

Jag känner inte för att träna/anstränga mig om jag har ont eller mår dåligt, Jag har ju tur som kan tala om detta för andra .
Tyvärr kan ju inte våra djur tala om för oss att det har onte/inte mår bra genom att bête sig på avvikande sätt.
Var lyhörd för din hast. vifta inte bort det.

 

[Rugge]

Shit vad galet det blev.
Det jag vill ha sagt är att våra djur har inget annat sätt att uttrycka sig på än att visa det genom avvikande beteenden

 

[nullo-modo]

En bra hästmännisk hör när hästen talar. En skicklig hästmänniska hör när hästen viskar. Men en dåig hästmänniska hör inte ens om hästen skriker!

 

[the_connemara]

En bra hästmännisk hör när hästen talar. En skicklig hästmänniska hör när hästen viskar. Men en dåig hästmänniska hör inte ens om hästen skriker!

Det är SÅ många som inte ens tänker tanken att hästen skriker för sitt liv! Och hästar skriker fan inte i första taget.

 

[Lindsen]

Har ridit två For feeling med helt olika möderne, båda är väldigt tittiga och lättskrämda för sånt de inte är bekanta med. Kan det vara det som är problemet med din häst? Är hon rädd hjälper det ju inte att gå på henne.

Den ena for feeling ogillar dessutom på stons vis att känna sig instängd mellan han och skänklar och blir då istadig. På henne hjälper det då att när man känner att hon börjar stå emot, t ex inför att böja sig på en volt, släppa yttertygeln så att hon känner sig fri där. Då går hon. Sen kan man ta kontakt på båda tyglarna igen.

Och jag har ägt en For Feeling valack som var den modigaste otittigaste häst jag ägt. Han vågade gå fram till vad som helst och titta. Däremot reagerade han starkt på konstiga ljud.
Har hela tiden trott att otittigheten och modigheten kom från pappa då jag läst att han ger sådana avkommor. Så olika det kan vara

 

[Mabuse]

Och jag har ägt en For Feeling valack som var den modigaste otittigaste häst jag ägt. Han vågade gå fram till vad som helst och titta. Däremot reagerade han starkt på konstiga ljud.
Har hela tiden trott att otittigheten och modigheten kom från pappa då jag läst att han ger sådana avkommor. Så olika det kan vara

Jag har ingen aning. Jag bara konstaterade att de två For feelingarna jag har ridit är väldigt lika i just det avseendet. Ingen av dem går t ex att tävla dressyr, trots fin ridbarhet, eftersom de inte vågar gå i närheten av staketet eller domartornet. Hoppning går bättre, för då finns det hinder att fokusera på, som både är väldigt intresserade av, fast de är försiktiga även där, och är sådana hästar som hellre stannar än river om de är osäkra på om de ska klara hindret. I övrigt är de rätt olika, och har helt olika möderne. Men det kan förstås vara så att båda har extremt tittiga mammor, och så har man lagt på For Feeling i hopp om att dämpa det, men inte lyckats hela vägen.