Överreagerar

[Miao]

Det var en personlig referens. Med avseende på mentalitet.

Som sagt. Jag tror inte att det går att anklga uppfödarna. De är seriösa och har lång erfarenhet. Samt gott renommé.

Jag har helt enkelt fått tag i ett exemplar som inte är typiskt för uppfören eller kullen. Mammatiken var jättetrevlig och social.

Jag tror inte någon är ute efter att anklaga uppfödarna för någonting, det är iaf inte min mening?

Jag tyckte bara det lät som att det fanns mycket opartiskt dokumenterad mental utvärdering på uppfödningen och att det därför var ”extra förvånande” att valpen betedde sig som den gör, men förstår nu att det var mer personligt tycke och rekommendation .

(Och lite OT, givetvis kan det bli ”fel” i aveln oavsett hur utvärderade hundarna är, men det ger ju oftast en fingervisning om vad man kan förvänta sig i en valp)

 

[em-pirre]

De har 20 hundar i en enplansvilla med liten tomt.

Wow. Låter ju som ganska mycket hund.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tror inte någon är ute efter att anklaga uppfödarna för någonting, det är iaf inte min mening?

Jag tyckte bara det lät som att det fanns mycket opartiskt dokumenterad mental utvärdering på uppfödningen och att det därför var ”extra förvånande” att valpen betedde sig som den gör, men förstår nu att det var mer personligt tycke och rekommendation .

(Och lite OT, givetvis kan det bli ”fel” i aveln oavsett hur utvärderade hundarna är, men det ger ju oftast en fingervisning om vad man kan förvänta sig i en valp)

Precis så jag menade och tänkte!

 

[Dentaku]

Jag kollade lite och det är onekligen så att det är rätt få pappisar utvärderas mentalt - tråkigt! Jag kollade upp hur det ser ut runt din kille(ja, jag är en snokis! ) och han har ett par äldre halvsyskon på pappans sida som gått BPH. En av dem såg resultatet helt ok ut för men den andra fick avbrytas pga rädsla. Så det finns lite svajigt i släkten trots allt.

 

[tanten]

Jag kollade lite och det är onekligen så att det är rätt få pappisar utvärderas mentalt - tråkigt! Jag kollade upp hur det ser ut runt din kille(ja, jag är en snokis! ) och han har ett par äldre halvsyskon på pappans sida som gått BPH. En av dem såg resultatet helt ok ut för men den andra fick avbrytas pga rädsla. Så det finns lite svajigt i släkten trots allt.

Aha - tack att du gjorde jobbet.

Mamman träffade jag ju, och släktingar till den. Sociala och trevliga individer. Frånsett gruppeteendet mot sådant som passerade tomten. Men jag antog att det berodde på ägarna eftersom de inte verkade tycka det var nån grej.

Pappan såg jag av naturliga skäl inte.

 

[Iamia]

Liten anekdotisk berättelse:
Våran yngre hund (russell) var väldigt ljudkänslig som valp/unghund. Han vrålskällde när vi satte på TVn och när han hörde ”konstiga” ljud i allmänhet. I början blev han rädd när grannen nös (bodde i lägenhet, alltså). Han skällde om det åskade och om han hörde fyrverkerier. Han gjorde utfall och skällde om en cykel, moped, inlineåkare eller något annat konstigt körde förbi när vi gick på trottoaren. Vi gjorde inget särskilt mer än att avleda när det var möjligt och annars bekräfta att vi hört ljudet (eller sett det konstiga), men att det är helt ok och inget farligt. Det gick över av sig själv med åldern, kommer dock inte exakt ihåg när, men något i stil med 6–9 månader tror jag. Nu är han vuxen och kan fortfarande vrålskälla någon gång då och då om han hör något konstigt, men tröskeln har höjts enormt och det är absolut inget problem längre. Barn kan han däremot inte med. De beter sig irrationellt, rör sig konstigt och är ofta högljudda. Totalt oberäkneliga enligt hunden...

Sedan angående rumsrenheten: När han var valp kissade och bajsade han BARA i trädgården (eller inne ). Jag hade också problem att se när han behövde kissa (mycket lättare att se på tikvalpar...) utan det liksom bara kom. Vi kunde vara ute länge utan att något hände och sedan kissade han i, som det kändes, flera minuter i sträck i trädgården, eller så blev det en pöl innanför dörren. Sedan var vi iväg och campade i ett par dagar, då släppte allt och det gick plötsligt bra att kissa ute på promenad och bara kort därefter blev han rumsren sådär hux flux över natten.

 

[Scata]

@tanten ratta in P4 Gävleborg nu efter kl.11. Det ska pratas om arv och miljö med en hundpsykolog som är riktigt klok. B.la. Hur mycket man kan ändra på en valp när man tar hem den.

 

[russinbulle]

Har valpen inte gjort någonting själv utan flocken, så kommer det ta lite tid att få den växa i sig själv om den är av lite mjukare typ

Min yngling är en lite mesig typ med folk. Märktes inte så mycket när hon kom hit med brorsan vid 3 månaders ålder, men så fort brodern åkte hem blev hon en helt annan hund - så otillgänglig och fjantig. Första veckan sa jag att nää, denna får åka hem igen Hon hade gjort allt med brodern (och resten av flocken i övrigt på 8 hundar) tills hon var lite över 3 månader och han visade sig vara hennes stora stöd i livet. Dom två fick följa med på mycket, så hon är miljöstark och orädd för mycket - men människor har varit knepigare. Brodern var precis tvärtom den som kastade sig över allt och alla.
Det tog tid att få henne lita på folk och även om hon är en helt annan hund idag som 1-åring, så är det vissa människor hon tycker är urläskiga. Min dotter och mina barnbarn t ex. Hundfolk tar hon till sig mycket snabbare och folk utomhus, men just min familj som inte är hundfolk på det sättet är läbbiga och helst då hemma hos mig där det inte så ofta kommer andra människor. Vissa andra tar hon till sig direkt och blir polare med och vill leka mm. Men en urmysig och framåt hund i övrigt, så hon ska få fortsätta växa och utvecklas, för hon har massor att tillföra här då hon är en hundsocial hund på helt annan nivå än mina tidigare jyckar - och väldigt ranglåg och signalkänslig, så hon är ingen bråkstake alls

Med det menar jag att hundar som är lite mesigare och vuxit upp i flock, kan tappa fotfästet lite när dom skiljs från flocken och blir ensamhundar/annan miljö. Min var ändå yngre, men det är ändå en enorm socialiserings-fas som försvunnit i flockmiljö om valpen inte varit ute på egna äventyr Så låt det ta lite tid. Hade min kommit vid 8 veckor, så hade saker kanske blivit lättare/snabbare att utveckla. Jag har utmanat henne lite då och då under uppväxten och det har utvecklat henne enormt (typ jag överlevde, så det var visst inte så farligt), men man måste se till just den hundens personlighet så man inte gör saker som kan skrämma för livet