ÅDI
Trådstartare
Jaha, det är alltså såhär det känns att vara mamma!?
Obeskrivligt trött, rinnande och sprängande trippelF tuttar, ett korsstygnsbroderi i underlivet och ett kroniskt lyckorus över att livet är alldeles, alldeles underbart!!
Inget för känsliga...
Någongång mellan 3 och 4 i onsdags morse vaknade jag av att det gjorde lite småont men när det försvann trodde jag att jag drömt så jag försökte somna om men det "småonda" kom naturligtvis tillbaka med jämna mellanrum och gjorde snart inte småont längre utan ont!!
Gick upp vid 6, packade väskan, duschade och ringde förlossningen som sa att jag skulle ta en alvedon och somna om en stund men efter att ha kräkts upp 3 alvedon minuten efter jag svalt dom var jag trött på detta så jag körde upp sambon ur sängen och parkerade mig i bilen strax innan 8.
Vid 20 över 8 var vi framme och jag blev undersökt av en BM som konstaterade att jag var öppen 4 cm. Hon berättade att man öppnar sig ca 1 cm i timmen och att själva förlossningen tar en timme så jag skulle räkna med att ha en bäbis i armarna om ca 7 timmar.
Hon skulle dock testa att snabba på det hela lite genom att ta hål på fosterhinnorna så jag skulle byta rum medan hon gick och ordnade så att jag skulle få EDA lite senare.
Jag stannade till på toaletten på väg till nya rummet, där gick vattnet och 10 monstervärkar i rad, på något sätt tog jag mig in i rummet och skrek enligt min sambo "SÖV MIG!!!"
Medan jag stod där och bara vrålade rätt ut hann jag tänka att om det ska vara så här i 7 timmar till så dör jag, sen kom BM in och konstaterade förvånat att "ojdå, du får ingen bedövning för du håller ju på att föda" Jag blev snabbt placerad i en säng med lustgas
och då blev tillvaron betydligt bättre, det var en otroligt häftig känsla att trycka fram ett barn, jag var ju helt inställd på att det skulle göra ont så när BM meddelade att "nu är det bara 2-3 värkar kvar...nähä det var visst bara en halv" kunde jag inte fatta vad det var dom la på min mage, det kunde ju inte vara min bäbis, jag låg ju och väntade på att barnet där inne skulle börja åka nedåt så att det skulle göra ont!?
Kl 09.16 föddes Amanda, 3010g och 46cm kort.
Därefter kom smärtan som aldrig kom under förlossningen, det dök upp en doktorer med nålar som skulle ha syjunta
Men min älskade sambo vred upp lustgasen i max så den delen är förträngd nu...
För 5 minuters obeskrivbar smärta innan jag fick lustgasen och började krysta, fick jag en helt underbar dotter, det var minst sagt bra betalt!
Obeskrivligt trött, rinnande och sprängande trippelF tuttar, ett korsstygnsbroderi i underlivet och ett kroniskt lyckorus över att livet är alldeles, alldeles underbart!!
Inget för känsliga...
Någongång mellan 3 och 4 i onsdags morse vaknade jag av att det gjorde lite småont men när det försvann trodde jag att jag drömt så jag försökte somna om men det "småonda" kom naturligtvis tillbaka med jämna mellanrum och gjorde snart inte småont längre utan ont!!
Gick upp vid 6, packade väskan, duschade och ringde förlossningen som sa att jag skulle ta en alvedon och somna om en stund men efter att ha kräkts upp 3 alvedon minuten efter jag svalt dom var jag trött på detta så jag körde upp sambon ur sängen och parkerade mig i bilen strax innan 8.
Vid 20 över 8 var vi framme och jag blev undersökt av en BM som konstaterade att jag var öppen 4 cm. Hon berättade att man öppnar sig ca 1 cm i timmen och att själva förlossningen tar en timme så jag skulle räkna med att ha en bäbis i armarna om ca 7 timmar.
Hon skulle dock testa att snabba på det hela lite genom att ta hål på fosterhinnorna så jag skulle byta rum medan hon gick och ordnade så att jag skulle få EDA lite senare.
Jag stannade till på toaletten på väg till nya rummet, där gick vattnet och 10 monstervärkar i rad, på något sätt tog jag mig in i rummet och skrek enligt min sambo "SÖV MIG!!!"
Medan jag stod där och bara vrålade rätt ut hann jag tänka att om det ska vara så här i 7 timmar till så dör jag, sen kom BM in och konstaterade förvånat att "ojdå, du får ingen bedövning för du håller ju på att föda" Jag blev snabbt placerad i en säng med lustgas
och då blev tillvaron betydligt bättre, det var en otroligt häftig känsla att trycka fram ett barn, jag var ju helt inställd på att det skulle göra ont så när BM meddelade att "nu är det bara 2-3 värkar kvar...nähä det var visst bara en halv" kunde jag inte fatta vad det var dom la på min mage, det kunde ju inte vara min bäbis, jag låg ju och väntade på att barnet där inne skulle börja åka nedåt så att det skulle göra ont!? Kl 09.16 föddes Amanda, 3010g och 46cm kort.
Därefter kom smärtan som aldrig kom under förlossningen, det dök upp en doktorer med nålar som skulle ha syjunta
Men min älskade sambo vred upp lustgasen i max så den delen är förträngd nu...
För 5 minuters obeskrivbar smärta innan jag fick lustgasen och började krysta, fick jag en helt underbar dotter, det var minst sagt bra betalt!
