engill
Trådstartare
I stallet där jag har mina hästar finns det fem katter. Katterna fanns där när nuvarande ägare flyttade in (drygt 1 år sedan) och är efter lite luskande från min sida ca 10 år gamla. Nuvarande ägare, kallad B, har två hundar som jagar katterna så fort det blir tillfälle. Den ena jagar för att det är kul när katterna springer, den andra med siktet inställt på att döda. Detta har ju gjort att katternas tillvaro (enligt mig) har blivit bedrövlig sedan B flyttat in. De har tillgång till logen som är oisolerad. På natten kan de gå in i stallet där det är plusgrader men hela dagarna sitter de uppe på logen eller är ute runt gården och trycker eftersom de inte vågar gå nära p.g.a. hundarna. Nu senaste dagarna/veckorna har det varit runt noll eller minusgrader. I början såg man dem bara som mörka streck som försvann så fort man kom i närheten, det gick inte att klappa någon av dem eller ens komma i närheten. Det fanns väl en vatten- och matskål som ständigt var tom så jag tog med mig burkar hemifrån och köpte mat i smyg som jag började ge dem. Med tiden har ju katterna blivit mer och mer tillgivna och nu är de som förbytta. Så fort de hör mina fotsteg i stallgången kommer de ner och "skriker" (förmodligen efter mat men även närhet). De har blivit väldigt tama och åmar sig och kan inte få nog med uppmärksamhet. Det märks att någon har brytt sig om dem tidigare. Jag har t.o.m. kunna börja ta upp dem utan att de får panik men det märks att de är väldigt rädda och konstant på tå för så fort det hörs ett ljud från stallet blir de antingen som förstenade eller flyr upp på logen.
Jag har försiktigt försökt prata med B om katterna men hen går direkt i försvar och säger ungefär att "de har det så bra, de jagar råttor och möss och behöver egentligen inte ha varken vatten eller mat för det kan de hitta ute". Då jag bor en bit från gården kan jag inte vara där mer än 3-4 dagar per vecka och jag ser självklart till varje gång jag åker därifrån att det finns vatten och jag fyller på med ett berg av mat men varje gång jag kommer dit igen är vattnet antingen slut eller djupfryst. När det skulle vara nedåt 17 minusgrader här tog jag upp med B att katterna kanske kunde få vara i ett intilliggande rum som är både större och varmare (men fortfarande bara några få plusgrader) och det tyckte hen var en bra idé så vi gjorde tillsammans i ordning till katterna men när jag kom nästa gång var det likt förbannat precis som tidigare, katterna var instängda på logen. Ibland är det någon som har kommit ihåg att ställa in maten och vattnet men det är oftast slut eller fruset och annars har de fått klara sig utan mat och vatten i två dagar. Tillråga på allt så äter hundarna oftast upp kattmaten om de kommer åt och skiter dessutom i det lite större intilliggande rummet. Det har dessutom hänt flera gånger att jag kommit dit och hört jamande från en lång skåprad och då upptäckt att någon av katterna varit inlåst där, i värsta fall sedan jag sist var där (alltså två dagar). Detta känns inte bra i mitt hjärta och jag har verkligen fäst mig vid de här djuren. Det är ingen som medvetet behandlar dem illa men det smärtar mig att man försummar djur på det här sättet och man har faktiskt ett ansvar trots att man inte själv införskaffat djuren. Jag vet att B innerst inne vet att man inte behandlar djur såhär, det är därför hen går i försvar så fort katterna kommer på tal och bedyrar att de har det jättebra, trots att hen tycker att de är så jobbiga eftersom de, enligt hen, bajsar inne (vilket de 1. INTE gör, det är hundskit. Har lust att skicka avföringen på analys för att bevisa att det inte är katterna. och 2. OM de hade skitit inne hade det väl inte varit något konstigt, de kan ju inte gå ut dagtid?!?!). Om de hade kissat och bajsat inne hade det dessutom luktat fan och det gör det inte.
Nu till min poäng; eftersom jag har fattat tycke för de här katterna vill jag ta hand om en eller flera av dem. Det märks på katterna att de inte trivs som det är nu. När jag gick till bilen häromdagen följde några av dem med ut och sprang sedan efter bilen när jag åkte iväg, då får man ont i hjärtat Jag tror att B egentligen vill bli av med katterna och bara blundar för situationen som den är nu och jag lite lätt tagit upp att jag gärna tar hand om dem. Eftersom jag inte vill lämna någon kvar hade jag tänkt att de katter jag inte tar med mig ska försöka omplaceras (eller avlivas?). Ni får komma med input här, vill gärna bolla lite. Min tanke är att de här djuren ska få ett bättre liv på ålderns höst, är det knäppt? Är det orimligt att flytta dem när de bott så länge på samma plats och tillsammans (kan tillägga att vad jag har märkt så är de inte särskilt fästa vid varandra). Jag bor i radhus och har stor djurvana sedan tidigare. Självklart blir de försäkrade (går det när de är så gamla?), vaccinerade, avmaskade etc.
Ni får ursäkta mitt något luddiga inlägg men kände bara att jag behövde skriva av mig på en plats där folk faktiskt förstår att även katter behöver mat, vatten och omvårdnad.
Jag har försiktigt försökt prata med B om katterna men hen går direkt i försvar och säger ungefär att "de har det så bra, de jagar råttor och möss och behöver egentligen inte ha varken vatten eller mat för det kan de hitta ute". Då jag bor en bit från gården kan jag inte vara där mer än 3-4 dagar per vecka och jag ser självklart till varje gång jag åker därifrån att det finns vatten och jag fyller på med ett berg av mat men varje gång jag kommer dit igen är vattnet antingen slut eller djupfryst. När det skulle vara nedåt 17 minusgrader här tog jag upp med B att katterna kanske kunde få vara i ett intilliggande rum som är både större och varmare (men fortfarande bara några få plusgrader) och det tyckte hen var en bra idé så vi gjorde tillsammans i ordning till katterna men när jag kom nästa gång var det likt förbannat precis som tidigare, katterna var instängda på logen. Ibland är det någon som har kommit ihåg att ställa in maten och vattnet men det är oftast slut eller fruset och annars har de fått klara sig utan mat och vatten i två dagar. Tillråga på allt så äter hundarna oftast upp kattmaten om de kommer åt och skiter dessutom i det lite större intilliggande rummet. Det har dessutom hänt flera gånger att jag kommit dit och hört jamande från en lång skåprad och då upptäckt att någon av katterna varit inlåst där, i värsta fall sedan jag sist var där (alltså två dagar). Detta känns inte bra i mitt hjärta och jag har verkligen fäst mig vid de här djuren. Det är ingen som medvetet behandlar dem illa men det smärtar mig att man försummar djur på det här sättet och man har faktiskt ett ansvar trots att man inte själv införskaffat djuren. Jag vet att B innerst inne vet att man inte behandlar djur såhär, det är därför hen går i försvar så fort katterna kommer på tal och bedyrar att de har det jättebra, trots att hen tycker att de är så jobbiga eftersom de, enligt hen, bajsar inne (vilket de 1. INTE gör, det är hundskit. Har lust att skicka avföringen på analys för att bevisa att det inte är katterna. och 2. OM de hade skitit inne hade det väl inte varit något konstigt, de kan ju inte gå ut dagtid?!?!). Om de hade kissat och bajsat inne hade det dessutom luktat fan och det gör det inte.
Nu till min poäng; eftersom jag har fattat tycke för de här katterna vill jag ta hand om en eller flera av dem. Det märks på katterna att de inte trivs som det är nu. När jag gick till bilen häromdagen följde några av dem med ut och sprang sedan efter bilen när jag åkte iväg, då får man ont i hjärtat Jag tror att B egentligen vill bli av med katterna och bara blundar för situationen som den är nu och jag lite lätt tagit upp att jag gärna tar hand om dem. Eftersom jag inte vill lämna någon kvar hade jag tänkt att de katter jag inte tar med mig ska försöka omplaceras (eller avlivas?). Ni får komma med input här, vill gärna bolla lite. Min tanke är att de här djuren ska få ett bättre liv på ålderns höst, är det knäppt? Är det orimligt att flytta dem när de bott så länge på samma plats och tillsammans (kan tillägga att vad jag har märkt så är de inte särskilt fästa vid varandra). Jag bor i radhus och har stor djurvana sedan tidigare. Självklart blir de försäkrade (går det när de är så gamla?), vaccinerade, avmaskade etc.
Ni får ursäkta mitt något luddiga inlägg men kände bara att jag behövde skriva av mig på en plats där folk faktiskt förstår att även katter behöver mat, vatten och omvårdnad.