Sv: Osteoskopi?? Ledproblem...
Jo jag tänkte på en sak... När dom hade konstaterat vad din häst hade för fel, hur gick dom vidare och behandlade då? Hur lång tid tog det innan han va frisk o kunde börja sättas igång?
Frisk blir han ju aldrig, det är därför han är T-märkt =)
Men, i augusti 03 tyckte jag han kändes 'off' inte riktigt hundra. Jag hade flera år innan dess 'gnällt' om att något inte riktigt var som det skulle med det där bakbenet. Inte så han var halt, men jag tyckte att det var 'något'. Då han inte var halt varken på böjprov eller i rörelse så fick jag ingen rtg, och när totalt under åren fem veterinärer tyckt 'det är inget fel på det bakbenet' släppte jag det ju. Han kunde dock ibland 'haka fast' med det i galopp, det kom och gick dock och oftast var det inga problem.
Hursom, han kändes inte helt okej där hösten 03. Han hade varit en liten miljon hela sommaren, varit kanonfin och vi hade tagit ett rejält kliv uppåt i utbildningen. Så jag kände att lika bra att kolla, han kan ju vara lite sliten.
Ohalt initialt, ohalt vid longering men sparade VB lite. 1 grad halt på böjprov från hasen. Den kliniken röntgar alltid redan första besöket tack och lov. Röntgen visade defekten. Hästen var 8 år vid det här laget, och defekten nästan lika gammal så från början tyckte de att den nog inte skulle påverka, att han bara blivit lite överansträngd och fått en hasledsinflammation. Så han sprutades i hasleden med tuppkam och kortison. På ÅB var han lite bättre men inte bra så behandlades igen. Kändes bra vid igångsättning och sattes igång mycket lugnt och försiktigt, skrittade en hel månad, sen lite trav under en månad till. Dock så när vi skulle börja galoppera så - det bara gick inte. (Säkert tecken på att hasen mår skit).
In på nytt klinikbesök i februari 2004. Hästen sämre än han varit första besöket. Man tog beslutet att gå in och göra en artroskopi och den gjordes samma dag. Sen var det 8 veckors boxvila med promenader, och sen två veckors hagvila. I april 04 började han skrittas igång igen, men såfort det var dags för trav kände jag att det var inte bättre. Så på återbesöket i maj 2004, då han var sämre än innan op, då hade han en initialhälta med, dömdes han ut.
Jag hade tänkt ta bort, det är ingen häst som hade trivts med att bara loda i hage, och det var ungefär det man trodde han skulle klara, det och lite kravlösa skogspromenader. Jag ville dock ge honom en 'sista sommar', och beh vet skulle flytta, så jag triangelmärkte för att ha tid att i lugn och ro ge honom den sista sommaren. På livskadeintyget var 'framtida prognos som ridhäst' satt till 'noll'..
Han gick i hagen den sommaren, och över alla under tycktes han tycka det var rätt okej. Så jag sköt upp avlivningen, han fick lalla här sålänge han tyckte det var okej. Jag valde medvetet att inte börja skritta honom förrän han började bli uttråkad, allt för att förlänga den begränsade tid vi hade ihop. Veterinärens sista ord innan han flyttade var för övrigt 'Ha KUL ihop så länge det varar', och med de ordent ingande i örat så när han framåt hösten började tycka det var trist började jag skritta och trava honom. Rakt fram i skogen bara och utan att försöka 'känna efter' så mycket utan gå på hur hästen verkade. Ville han spara sitt VB så fick han det helt enkelt, jag ställde inga krav.
Julen 04 kontrollböjdes han, och var ren! Den bästa julklapp jag kunde få. Så framåt våren började jag galoppera honom igen. Och om han inte kunde galoppera den dagen - ja då struntade vi i det. Gick han på dubbla spår, ja då fick han göra det. Höger galopp fanns inte ens på kartan i det här läget, han kunde inte, och hade inte kunnat på länge. Men vi larvade runt i skogen som två skogsmullar och jag låt honom 'bestämma'.
Ny kontrollbörjning på våren, en hav grad från hasleden. Heltgodkänt, upp till en grad böjreaktion, ingen initialhälta men en rörelsestörning är helt okej för honom, det 'får' han ha.
Jag vågade ställa lite pytteyttekrav på honom, och det fortsatte fungera. Helt plötsligt dök höger galopp upp på kartan igen, och i samma veva gick han ren gnom böjprov igen. Dock så har han kvar sin rörelsestörning, och han skulle inte klara dressyrträning en gång i veckan ens på LC-nivå igen, då skulle det kajka ihop igen.
Han fick börja hoppa som sagt, på låga höjder, allt för att hålla honom glad. Och han fortsatte att hålla sig på rätt sida gränsen. Man får ta det från dag till dag, han har bra dagar och han har dåliga dagar. I perioder när underlaget är jobbigt för hasen (tungt underlag, lera djupsnö och sånt) får han dessutom med veterinärens goda minne en buttakur för att förebygga ny inflammation.
Sist han kollades så hade han ½ grad böjreaktion från hasen, rörelsestörningen är tydlig i trav på böjt spår utan ryttare, men försvinner under ryttare, dvs jag lyckas hjälpa honom såpass att den försvinner.
Dock så har han nu (tyvärr) stått sen i oktober. Han fick ju först senskadan och sen upptäckte vi spatten. Han ska eg inte stå pga spatten, men diverse andra saker har gjort att han inte kommit igång. Först en envis sträckning, och sen att min fbl stått på boxvila. Men målet, meningen och tron är att han utan problem ska komma tillbaka till 3 dagar i veckan i skritt, trav och galopp i skogen, med hänsyn till bra och dåliga dagar, och fortsatt att han FÅR välja att avlasta, gå på dubbla spår i galopp och vad han nu känner att han behöver. Jag går benhårt efter att 'han vet bäst själv' vad det gäller hasleden. Och eftersom konceptet fungerat så bra hitills så överger jag det ogärna
Sen är det en hel del 'dutt och pyssel' i övrigt runtomkring för att hålla honom såpass 'fräsch' som han ändå är. Han träffar equiatrikern var 8:e vecka, han får ledtillskott, och soms agt i perioder när det är jobbigt för honom butta eller pronaxen, och det är alltid hans dagsform som avgör.
