Orolig mun/ tungfel!

[DrKatarina]

Vad har ni för tankar om tungfel?
Mitt lilla halvblod, som var inriden, men stått en tid när jag tog över honom, har ända sen början haft en tendens att greja mycket med tungan när han har bett. Detta var "känt" sen innan.
Det är värst i början av passet och lugnar sig när han är uppvärmd och går i rätt form. Han har gått på bett i olika tjocklekar, både tredelat och tvådelat tränsbett i längder från 12,5 till 10,5.
Jag var själv inne på att det var vargtänder, men min veterinär (som också är ryttare) tyckte att den han hade satt så till att den ej kunde störa mot bettet.
Rör jag inte tyglarna det minsta håller han inte på, men det krävs inte mycket kontakt för att han skall börja greja. När jag nån gång har ridit honom bara på kapson är det ju inga problem och ute gör han det nästan aldrig.
Lite lustigt nog har jag fått höra att hopphästen Nostradamus, som är halvboro till min, också har ett tungfel och att det var ett av skälen till att han blev hopphäst istället för dressyrhäst.

Som jag ser det finns det två vägar -att trots veterinärens försäkring om att det inte är ett problem, ta bort vargtanden/tänderna eller -att prova rida honom på kapson eller liknande en längre tid för att se om det "går över". Visst kan man använda remontgrimma, men det är ju bara en symtomatisk behandling som inte löser nånting - och tänk om han har ont?? Nån som har några erfarenheter om detta?

 

[Lejonstjarna]

Jag kan bara tala av min egen erfarenhet. Jag har en travar kille som jag nu skolar om. Han har vargtänder men de behöver inte tas bort enligt tandläkare. Min häst är otroligt strulig i munen han skall hella tiden fipla med bätet så jag välger att betsla honom med ett tunt tredelat bridångbett+ kapson. Jag försöker att ha en stila, mjuk följsam hand. Visa hästar blir bätre i munen av raka bätt och stång. Det är alternativ jag skall tästa när jag börjar rida igen. Jag skolar även min egen hand som ofta är problemet jag vill göra för mycket och blir för hård i handen. mitt råd är att skola din hand en svamp och en hink vaten är jätte bra hjälpmedel till det. Jag blöter svampen låter allt över flödsvaten rina ut. sen presar jag ut EN drope vaten åt gången det tar ett tag inan man lärt sig men gud vad det är nytigt.

 

[svea]

Jag har en unghäst som grejade väldigt mycket med tungan - han gör det fortfarande i vissa situationer och det skulle säkert kunnat blir ett tungfel av det.

Som jag ser det så finns det två huvudorsaker till tungfel, det ena är att bettet är obekvämt och klämmer tungan och det andra är att hästen inte är riktigt lösgjord.

Båda problemen kan man minska kraftigt genom att utbilda hästen. Ju mer hästen är utbildad, desto mindre risk är det att man råkar ta i tygeln på ett sätt som hästen upplever som obehagligt. Har man utbildat den så att den går fint på tygeln i alla gångarter på sidepull eller kapson, och den svarar fint för sits och skänkel, så kan man ju använda väldigt fina tygelhjälper även med bettet. Då brukar också hästen bli mindre känslig för vilket bett man använder.

Ju mer utbildad hästen är, desto bättre går det att lösgöra den, och desto mer avslappnad är den i tunga och käke.

Så - som jag ser det är det bra att först ge hästen en ordentlig grundutbildning på kapson eller sidepull.

Sen när man väl börjar rida på bett är det förstås viktigt att man passar till bettet så bra man kan, man kanske får prova lite olika. På en del hästar kan man få vara ganska sparsam med användandet av tränsbett och gå från kapson/sidepull till stång med tungfrihet, och kanske prova tränsbett i ett senare skede för att finjustera detaljer i ridningen.

Sen brukar jag, när hästen grejar med tungan och kanske lägger över den när jag kräver lite extra, inte rätta till det på en gång, utan jag fortsätter att rida lite och ser vad som händer, med samma ram som innan. Jag gör det lite för att visa att det inte är någon utväg att lägga över tungan. Ofta slutar det med att den slappnar av i övningen och lägger tillbaka tungan igen.

Remontgrimma tycker jag kan vara bra i de fall där hästen absolut inte FÅR lägga över tungan. Till min hade jag det vid körning.

 

[Vimsan]

Min häst är likadan i munnen, men hans vargtand är utdragen för länge sen. Han trivs bättre på rakt bett eller stång.
Kommer du på en bra lösning, så meddela mig, för jag har prövat allt...

 

[Jessica]

Tycker absolut du ska ta ut vargtänderna.

Har två hästar i stallet som har vargtänder som har "missats" av veterinärer med "tandinriktning".

mvh Jessica

 

[Flyger]

mm....antar att det inte är detta, du verkar juh provat det mesta ....men min ponny va oxå lite sån fast han bllev mer hela han då man tog minsta lilla i bettet...han sluta då ja bytte till ett smalare bett.....

 

[DrKatarina]

Tack för era tankar!
Jag tror också att det är något av en kombination med obekväm av bettet och skolningen. Eftersom han blir bättre i munnen när han är mer lösgjord så är ju det något jag så att säga jobbar på var dag. Sen kan man ju alltid träna på mjukare händer!!!

Om vargtänder har jag ju hört både att jag bör ta bort dem och att det inte gjort nån skillnad, så det enda som egentligen talar emot är ju att det nästan inte finns några hästtandläkare och att "oskuret" är bäst, alla ingrepp är ju ett riskmoment med lugnande, infektioner osv.

Jag har funderat på rakt tränsbett eller stångbett, men ett rakt tränsbett ger ju inte tungan mer plats även om det blir mindre oroligt i hästens mun, medan ett stångbett kanske är bra för tungan, men jag är mycket tveksam till att börja med stång för tidigt. När jag tog över honom gick han mycket med avknäppt nacke och han har blivit klart bättre med det, men vi är väl fortfarande mest i frmåtnedåtfas, så det känns lite tidigt. Vad jag skulle vilja ha är ett träns/kapson, som är stabilt att rida på, men där han ändå kan ha ett bett i munnen.
Jag har också hålli utkik efter tränsbett med tungfrihet.
På Susanne Cewes vackra sida har de ett vansinnigt tjusigt bett som är ledat bara åt ena hållet vilket ger tungan plats, men inte rör sig så mycket för tygeltag, men det sostar massor av pengar och har ju även hävstångseffekten.

Om bettets tjocklek och längd har jag provat ett kortare bett som ju på det sättet ligger mer still och smalare för att ge tungan mer plats och det har ju blivit bättre, men är ju långtifrån bra.

En annan sak är att han är vansinnigt glad för att ha saker i munnen. Försöker gärna få in både tyglar och grimskaft om han kan. Så han verkar inte ha ont i munnen för då borde han ju inte vara så glad för att tugga på saker tycker jag.

Är det flera som ridit med sidepull/kandar mer kontinuerligt? Jag har provat det i western- och tteamsammanhang, men där har man ju bara en sporadisk kontakt. känns svårt att rida dressyr på detta sätt.

Och en sak till, jag har funderat på att köra in honom, och då sa körfarbrorn att man måste ta bort vargtänder först, och Svea nämnde ju körning och remontgrimmor. Varför är det extra viktigt med munnarna vid körning? Är det pga att munnen är den enda kontakt man så att säga har med hästen?

Frågor, frågor?

 

[ElDrutto]

Som jag ser det så finns det två huvudorsaker till tungfel, det ena är att bettet är obekvämt och klämmer tungan och det andra är att hästen inte är riktigt lösgjord.

Hej!
Här tycker jag att man kan lägga till att man som ryttare
kanske sitter och klämmer med knäna/benen, min blir skitsur
då och protesterar genom att hålla på med bettet! När jag
släpper så släpper han.
Tjing

 

[svea]

När hästen lägger tungan över bettet blir den ofta svårare att kontrollera. En del hästar får dessutom panik när tungan är över bettet. Eftersom olyckor med vagn har en tendens att bli mycket otäckare än olyckor med sadel så är det viktigare i körning att de inte lägger tungan över, som jag ser det.

Vad gäller kapsoner så finns det många varianter som kan kombineras med valfritt bett.

Den typen av stång som finns på Susanne Cewes sida är mycket användbar - till hästar som är redo för stång.

Jag tycker det går utmärkt att rida dressyr på sidepull med en lätt, men stadig kontakt. Tycker att man kan göra samma saker med sidepull som med tränsbett, utom förstås att skola munnen.

 

[Ardnas]

Mitt råd är att du till och börja med kontaktar en hästtandläkare och ber honom kolla igenom munnen ordentligt, kanske även röntgen om han inte hittar något...

En av mina hästar hade en spricka i käken innan jag köpte honom, som han hade gått med i väldigt många år utan att någon upptäckt den.. Man kan ju lätt förstå varför han var så orolig i munnen.. Hur ont det torde ha gjort varje gång någon petade honom i munnen!

En väns häst hade en veterinär med tandinriktning tagit bort vargtänderna på. Problemet var att det blivit kvar rester som låg alldeles under skinnet och skavde mot bettet. Nu har resterna förbroskats och går inte att få bort eftersom det var så länge sen.. På den hästen måste man ha en verkligt fin hand och knappt röra honom i munnen.

Så uteslut först att det inte är något som gör ont!

 

[Hippolyte]

När jag köpte min häst som 5-åring, var han "knäckt" med gramantygel och gick väldigt ofta med tungan hängande som en fläskfilé i ena mungipan. Idag, 5 år senare, kan tungan komma ut bara vid två tillfällen: 1. När han blir het, t ex vid terrängridning, och knäpper av i nacken. Då är det ett uttryck för stress. 2. När jag kräver extra mycket i dressyren, t ex i galoppsluta i det svagare varvet. Då är det ett uttryck för spänning.

Jag har prövat följande metoder i denna ordning:

1. Ta bort vargtänderna.

2. S.k. Dadde-grimma, dvs att låta nosremmen på en Achengrimma gå igenom bettringarna och tillbaka upp på nosryggen. Detta lyfter upp bettet så att det blir svårare att lägga tungan över bettet.

3. Fixera tungan med en nylonstrumpa som knyts under hakan. Känt knep i travkretsar.

4. Hänga en kandarkedja brevid bettet så att han har något att leka med.

I själva ridningen har jag varit extremt noga med att han aldrig någonsin får gå bakom handen. Det första året satt jag i s k Dadde-sits, dvs med händerna i brösthöjd.

Idag går han stadigt i rätt form i alla gångarter på ett tre-delat tränsbett av något tunnare modell. Om någon som är hård i handen rider honom kan dock tungan komma ut, men då som protest. I terrängen rider jag på en rak pelhamstång som "handbroms", men jag får "lyfta" honom mycket då.

Summa summarum: en avslappnad häst, med en ryttare med mjuk hand som rider hästen i korrekt form, behöver inte lattja med tungan.

 

[DrKatarina]

En av mina hästar hade en spricka i käken innan jag köpte honom, som han hade gått med i väldigt många år utan att någon upptäckt den..

En "spricka" innebär väl en stabil fraktur utan felställning? Och en sån läker på några veckor. Eller menar du att den hade legat så fel att det hade bildats en "led"??? Eller missförstår jag dig??
Annars har jag tänkt ta tag i tandläkarproblemet. Problemet är ju att det inte finns några "tandläkare" motsvarande tandläk på människor. Veterinärer är ju inga, precis som läkare inte är några. Och hovslagare är ju definitivt inga tandläkare. Återstår de enstaka som är omskolade humantandläkare och möjligen nån USA-utbildad som gått nån lång kurs där. Knepigt, när man inte vet hur man hittar nån bra.

 

[DrKatarina]

OK! Provar kapson eller sidepull också. Får väl återkomma med uppföljning eller om jag tycker det är svårt.

 

[C_L]

En fundering är låsningar i första och andra nackleden som kan leda till spänningar kring tungfästet och tungbenet som i sin tur leder till att tungan inte ligger rätt i munnen, vilket leder till att hästen har "mer" tunga på ena sidan och då med bett i munnen eller "press" på sig att böja ner nacken lirkar med tungan för att lösa spänningarna som uppstår.

Korrigering bör innefatta allt från bettutprovning-tandläkare-Osteopat/Kiro/equiterapeut-rätt sadel-ryttarens inverkan, etc.

Främst vänstra sidan bruka krampa i området kring tungbenet och även hästar som slår med huvudet kan ha dylika problem.

 

[DrKatarina]

Jodå, jag har nyligen lagt många tusen på en dressyrsadel med Flair, utprovad av sadelprovare. Han går mycket bättre med den. Men hu vad studsigt det blev i början när han började svinga med ryggen mycket mer än innan.
Jag undrar vad pållen skulle säga om jag tog dit nån som kom och slog honom med en slägga i huvudet? Det finns väl dagar när man funderat på det av helt andra skäl

 

[C_L]

hur många har inte funderat på det...

Det finns fantastiskt mjuka manipulationer och stretchingövningar för att lossa på både låsningar och kramp, massage hör också till. En annan tanke jag får är att det förmodligen blir värre med den nya sadeln, då han nu rör sig så mkt mer, måstehan balansera sig ännu mer vilket resulterar i att nacken spänns och huvudets balansering optimeras vilket leder till att tungan blir ett ännu större problem.

Så, mitt tips är, ta ut någon som kan hjälpa hästen med nacken på ett mjukt sätt. kunskap om hur "lossa" tungben är ganska nödvändigt.

 

[DrKatarina]

Hade veterinären ute häromdagen. Tillsammans gick vi igenom munnen, klämde och kände. Raspade lite grann och letade efter vargtanden som hittades året innan. Gissa om jag blev förvånad när vi inte hittade den?!?!

Det gick att hitta en grop i tandköttet där den suttit och trots ett ordentligt pressande reagerade han inte det minsta, så nån bruten tand med vassa kanter verkade det då inte vara?? Han måste alltså ha tappat den (brukar de göra det ibland??)
Har också gjort ett försök med Happy Mouth raka tränsbett (men att kalla det äppelsmak var väl en överdrift, jag tyckte det smakade rätt illa) och det verkar gå rätt bra, men jag blir nog mer och mer övertygad om att det ändå är spänningar, för det är just när jag ökar kraven med mer böjning eller dylikt som det kommer. Så, tillbaka till den lösgörande ridningen alltså, det får bli bett i skogen och kapson i ridhuset. SKall försöka med rem runt nosrygg och bett enligt Dadde och Markus också.
Tar ut någon som kan känna på hans nacke också, för säkerhets skull.
Tack för era goda råd!

 

[true_blue]

- Vad menar du med ökar kraven med mer böjning? I vilket skede, åt vilket håll, hur böjer du? mvh/T_B

 

[DrKatarina]

När vi är som bäst, koncentrerade och lösgjorda böjer jag honom med en lätt sänkning av inner knä och press med inre sittbenet. Håller yttersidan på plats genom en liten, liten "spänning" i yttre lårets insida där jag försöker tänka en yttre vägg. Tyglarnas längd styrs mest av huvudets position i stället för tvärtom. Stabil yttertygel och små halvhalter på inner när det behövs. Eftergifter däremellan så innertygeln hänger.
I början av ett pass eller en dag när saker fungerar sämre böjer jag genom att ha innertygel något kortare än ytter, stötta med sits enl ovan, försöker genom 8-voltar och att vända genom volten få honom att komma till yttertygeln och släppa inner.
När jag skriver ökar böjningen menar jag alltså att aktivt ställa/ böja på rakt spår eller på volt böja mer än den böjning man får "automatiskt" när man så att säga följer en 20-metersvolt. Jag rider inte med någon kraftig halsknyck eller överböjning.
Fipplar med tungan innan han släpper efter eller om jag fastnar i innertygeln (jag vet att man inte ska, men om jag aldrig gjorde fel vore jag väl på mästarnivå och det är jag ju inte).
Ovan beskrivning är så som det känns när jag rider, om jag egentligen gör nåt annat än jag tror har jag svårt att svara för.
Han har ju tidigare haft lite "knäppa av i nacken-tendenser", jag jobbar ju för att han inte skall göra det, men det händer ju såklart fortfarande. Jag brukar märka det när hela styrningen lägger av, även om det ser fint ut uppifrån.
Allt fippel sker om jag rider utan remontgrimma, men har jag den bara på yttersta hålet (dvs han kan tugga och kan ju sticka ut tungan ändå) fipplar han nästan inte alls.