Ork? Långt!

[lynxlady]

Att säga att man inte har ork kvar är väl rätt normalt som förälder, det är ingen nyhet.

Men nu måste jag tömma tankarna.
Jag har två barn, en 9 åring och en 3åring. Olika pappor. Yngsta sonens pappa är min nuvarande make, och i höstas bestämde vi oss för att vara särbos för det skulle funka bäst. Vi har sonen varannan vecka, och så träffas vi på helgerna och gör saker och myser, eller om man vill göra något själv på "sin" fria helg. Så var planen i af..

Han har haft dagis i sin kommun (8 mil härifrån) tills i julas, då vi enades om att den skulle sägas upp då det lilla bydagiset dels drivs av en j*vla skata(ursäkta), och det dels bara finns 5 barn där och alla föräldrar måste sitta i styrelsen och gå på möten hela tiden, och dels att de höjde priset till 1200 eller 1400 kr (kommer inte ihåg vilket) i mån.

Så pappan/maken skulle söka dagisplats i den större orten där han jobbade. Jag tog då på mig att ha sonen varje vecka tills dagis var klart. (Jag har alltså plats i min kommun) Då blev maken uppsagd igen, och hade sonen hemma på sin vecka.

Jag trodde då att han sökt dagisplatsen i af, vilket det kröp fram att han tydligen inte gjort. Han tyckte inte det var viktigt när han ändå var hemma. Han fattade inte att den måste sökas ändå, för att även om köerna där inte är som i städerna så kan du ändå få vänta. Jaja, han skickade efter papper. Slöade med dem i en evighet, och sen åkte han på en praktikplats. Så jag fick sonen varje vecka igen, i april.

Jag jobbar 8-17, men får byta mellan 4 bussar, samt gå 1.5 km, och vänta mellan bussarna, för att lämna på dagis och ta mig till jobbet. Jag åker 06.10 och kommer hem 19.00 ungefär. Det blir j*vligt jobbigt med en supergrinig trött unge. Har jag inte barnet åker jag 07.15 och är hemma 17.35.

Sonen är väääldigt aktiv och har ett jäkla humör, det skriks och kastas saker , osv. Han fullkomligt river rummen omkring sig, och skriker av skratt när man blir arg. Då får han placeras på en "fy-skäms"stol, det grinas och skriks och sen är det nåt nytt. Kl 20 ska han sova, men vid 21.30 ungefär har han lugnat sig och somnat. Då ska det diskas och plockas undan. Det händer inte, jag orkar inte!


På helgerna kommer pappan oftast till mig, så jag har alltså barnet hemma ändå, och blir mest arg för att maken bara sitter framför datorn eller tvn och inte verkar förstå nåt. (Nu var jag orättvis men jag kan inte låte bli).

Min äldsta son går i skola på annan ort så honom har jag varje helg men inte på veckorna. Jag känner mig som en gräslig mamma, för jag är bara så trött och slut och less, det enda jag vill är att maken ska ta med sig barnet härifrån!

Att vara helt ensam känns som en dröm!
Eller att kunna rida min häst utan att rita ett stort kryss i almanackan ungefär.. (jag har en medryttare oxå, men för min egen skull..)
Eller att kunna ta promenader med hunden utan barnvagn och supertrött vrålande unge i, att kunna strosa en timme och inte kuta omkring i fem minuter och sen kuta in igen!

Platsen är sökt, men han får inte skola in förrän i höst för de har så lite sommarpersonal.. Eftersom barnet har en plats hos mig så räknas det inte som viktigt, "kämpa på ett tag till, haha" sa rektorn i telefonen.

Makens praktik tar slut om 2 veckor och jag HOPPAS VID GUD!!!! att det inte blir förlängt..

Det känns så jäkla konstigt, jag älskar mina barn men jag vill bara bort från dem just nu! Jag har inget kvar att ge känns det som, jag fick nytt jobb i maj och kämpar hårt för att lyckas bli bra på det så jag får fast anställning! Har haft kronofogden i hälarna i flera år och levt på soc i perioder, har inte mått så psykiskt bra direkt.

Nu påstår jag inte att det är så jäkla synd om mig, jag VET att det finns de som har det mycket värre, osv. Men jag behöver klaga!

 

[Mammas]

Sv: Ork? Långt!

Varför kommer inte maken över på kvällarna för att avlasta dig? Diska, ta sonen, städa? Han måste förstå att det är jobbigt för dig?

 

[Mynta2]

Sv: Ork? Långt!

På helgerna kommer pappan oftast till mig, så jag har alltså barnet hemma ändå,

Va ? Varför går du med på det ? Det är väl hans helg och inte din. Säg åt han att han får ta honom hem till sig. Är du ett hotell eller ????

 

[lynxlady]

Sv: Ork? Långt!

Varför kommer inte maken över på kvällarna för att avlasta dig? Diska, ta sonen, städa? Han måste förstå att det är jobbigt för dig?

Det är 8 mil till pappan från mig.

 

[lynxlady]

Sv: Ork? Långt!

Va ? Varför går du med på det ? Det är väl hans helg och inte din. Säg åt han att han får ta honom hem till sig. Är du ett hotell eller ????

Jo men meningen är ju att jag och maken ska träffas på helgerna för att annars träffas vi inte alls..
Det är det som är problemet, vad säger ma`? "jag skiter i om du vill träffa mig, åk härifrån".
Eftersom jag inte har körkort så blir det oftast hos mig.

 

[Mammas]

Sv: Ork? Långt!

Det är 8 mil till pappan från mig.

Någon kväll i veckan bör han kunna hämta på dagis och komma till dig för att avlasta iaf? 8 mil med bil är inte så långt ändå. Det kan inte bräcka dina långa dagar?

Om du är så slut att du inte vill träffa varken honom eller barnen - är det verkligen mer gynnsamt för ert förhållande i längden än att han avlastar någon dag i veckan?

 

[lynxlady]

Sv: Ork? Långt!

Någon kväll i veckan bör han kunna hämta på dagis och komma till dig för att avlasta iaf? 8 mil med bil är inte så långt ändå. Det kan inte bräcka dina långa dagar?

Om du är så slut att du inte vill träffa varken honom eller barnen - är det verkligen mer gynnsamt för ert förhållande i längden än att han avlastar någon dag i veckan?

Jo, man tycker ju det. Det händer nån gång också att jag får spelet och säger att nu får du FAN komma hit, jag pallar inte mer!
Problemet då är att han samåker med två andra som åker med honom till jobbet.. Och nu håller bilen på att gå söööönder.. (Han hatar att åka emellan) Då går jag i taket och så blir det Världskrig då jag anser att han ställer till det för mig men inte kan ge tillbaka.

Men just omgivningens reaktioner också, "har man skaffat barn så får man skylla sig själv, vad hade du gjort om du var ensamstående?" Man måste älska att vara med sina ungar dygnet runt, jämt.

Man FÅR inte säga att jag orkar inte mer, jag ger bort dem till nästa person som ringer på dörren!!

 

[Mammas]

Sv: Ork? Långt!

Men vad händer om du säger att om han inte kommer över och diskar/städar/hjälper med barnet en kväll så kommer du inte att ta barnet mer under hans vecka, då får han ha barnet på sin vecka och hämta/lämna på ditt dagis om han inte har ett eget?

Eller förklara bara att du är så slutkörd att du kommer att hata honom om han inte ställer upp på dig nu när du har det svårt och mår dåligt över situationen han satt dig i? Förstår han inte hur illa han gör dig?

Precis, har man skaffat barn får man skylla sig själv. Vad har han för ursäkt för att inte ta sitt ansvar utan låta dig ta allt föräldraansvar?

 

[lynxlady]

Sv: Ork? Långt!

Men vad händer om du säger att om han inte kommer över och diskar/städar/hjälper med barnet en kväll så kommer du inte att ta barnet mer under hans vecka, då får han ha barnet på sin vecka och hämta/lämna på ditt dagis om han inte har ett eget?

Eller förklara bara att du är så slutkörd att du kommer att hata honom om han inte ställer upp på dig nu när du har det svårt och mår dåligt över situationen han satt dig i? Förstår han inte hur illa han gör dig?

Precis, har man skaffat barn får man skylla sig själv. Vad har han för ursäkt för att inte ta sitt ansvar utan låta dig ta allt föräldraansvar?

Han kommer att svara att han har ju inte pengar till det, han har ca 1000 kr /mån att leva på som det ser ut nu. Växelvis-boendebidraget och bostadsbidraget får han inte nu eftersom ongen är hos mig.


Men jag sa åt honom i morse att när månaden är slut och du inte jobbar, då kommer du får ta flera veckor på raken! Jag kan komma och hälsa på på helgen..

 

[cewe]

Sv: Ork? Långt!

Du får ursäkta men jag måste bara fråga, sonen har TVÅ olika dagis han går på? Förutom att han växlar mellan att bo hos dig och pappa. (och inte ens det verkar ha varit speciellt kontinuerligt)

När min yngsta var tre år klarade han knappt av att vi bytte vem av oss som lämnade respektive hämtade på dagis utan att reagera negativt.

Du har aldrig funderat på om det är sonens dagis och boendesituation som gör att han beter sig som han gör?
Hoppas du inte tar för illa upp att jag skriver det.

 

[Mammas]

Sv: Ork? Långt!

I så fall har du ett datum att se fram emot. Vad händer om han får förlängt? Vad är hans plan? Vet han om hur illa ställt det är för dig?

 

[TinyWiny]

Sv: Ork? Långt!

För att orka vara mamma så måste man få vara för sig själv ibland. Du måste ordna ditt liv så att du får vara bara du ibland.
Nu vet jag inte varför ni separerade men det låter inte som om ni är ett par utan du är just ensamstående med barn. Och har två barn till som kommer på helgerna...

Det du behöver göra först är att se till så att din vardag flyter. Det fungerar ju inte att din restid ska vara så lång. Vad jag förstår så vill du vara kvar på ditt arbete och då är det istället dagis och bostadens placering du får se över.
Kanske kan du flytta närmare jobbet så att du har gångavstånd dit eller byta dagis så att du har gångavstånd dit?! Det är omänskligt med dina långa restider när man har små barn.

Börja nysta i en ände, jag förstår att allt känns oöverstigligt och svårt just nu och att du inte vet vart du ska börja men gör det ändå, för din skull, för dina barns skull och för att du ska få ro och må bra. Livet går inte i repris, man måste försöka ordna sitt liv så att man trivs. Det går inte att leva i ett kaos hur länge som helst.
Du ska inte ens ha det så här varannan vecka!

Du kan inte ändra på någon annan utan bara på dej själv. Du och barnen måste få in rutiner och få det att fungera. Jag förstår att lillen har svårt att komma till ro. Dels långa dagar på dagis och dels att det inte är lång stund mellan att ni kommer hem tills han ska sova. Han behöver förmodligen varva ner och landa innan han kan komma till ro. Han behöver också rutiner och lugn omkring sig, även överaktiva barn mår bäst om de alltid har samma struktur omkring sig, samma regler och samma rutiner.

Börja se dej som den ensamstående du är och ordna ditt liv. Vad din make gör eller inte gör ska inte få spela så stor roll utan du bestämmer över ditt liv.
Om du behöver en ledig helg så fråga honom om han kan ta barnen, kan han inte det så ordnar du barnvakt på annat håll.
Det finns massor med duktiga tonåringar som kan passa barnen om man inte har någon i närheten som kan ställa upp. Sätt upp lappar och börja intervjua!

Du är ingen dålig mamma för att du behöver vara bara du, du är fullkomligt normal och alla behöver få en paus och bara andas ibland.

 

[lynxlady]

Sv: Ork? Långt!

Du får ursäkta men jag måste bara fråga, sonen har TVÅ olika dagis han går på? Förutom att han växlar mellan att bo hos dig och pappa. (och inte ens det verkar ha varit speciellt kontinuerligt)

När min yngsta var tre år klarade han knappt av att vi bytte vem av oss som lämnade respektive hämtade på dagis utan att reagera negativt.

Du har aldrig funderat på om det är sonens dagis och boendesituation som gör att han beter sig som han gör?
Hoppas du inte tar för illa upp att jag skriver det.

Det har varit kontinuerligt, det var varannan vecka tills i april. Då var det inget problem. Sonen reagerar så klart nu, vilket barn skulle inte göra det? Men vad ska jag göra då? Säga upp mig och flytta tillbaka och må dåligt istället? Det tror jag inte han mår bättre av..

 

[lynxlady]

Sv: Ork? Långt!

Jag har ett barn till, inte 2.

Jag har en mil till dagis och en mil till jobbet, det är de roliga busslinjerna och tiderna som ställer till det. Bostadsbrist så att flytta närmare jobbet går inte. Får ingen ny dagisplats då det är brist på dem också och jag räknas att jag redan har en så jag kan vänta.

Jaja, det kommer fixa sig, jag måste bara klaga av mig för att kliva vidare på nåt vis.




Mammas; jag har sagt att han får fixa det bäst fan han vill, jag tänker inte göra det. Men företaget ska lägga ner så det borde inte bli förlängt.

 

[Mammas]

Sv: Ork? Långt!

Tror hon menar det stora barnet som kommer och sitter framför TVn till helgen.

 

[Sar]

Sv: Ork? Långt!

Jag jobbar 8-17, men får byta mellan 4 bussar, samt gå 1.5 km, och vänta mellan bussarna, för att lämna på dagis och ta mig till jobbet. Jag åker 06.10 och kommer hem 19.00 ungefär. Det blir j*vligt jobbigt med en supergrinig trött unge. Har jag inte barnet åker jag 07.15 och är hemma 17.35.

Sonen är väääldigt aktiv och har ett jäkla humör, det skriks och kastas saker , osv. Han fullkomligt river rummen omkring sig, och skriker av skratt när man blir arg. Då får han placeras på en "fy-skäms"stol, det grinas och skriks och sen är det nåt nytt. Kl 20 ska han sova, men vid 21.30 ungefär har han lugnat sig och somnat. Då ska det diskas och plockas undan. Det händer inte, jag orkar inte!

Herregud vad trött du måste vara! Och vad trött ditt barn måste vara, han har ju lika långa tider som du!

Du och pappan måste hitta en bättre lösning, det går inte att ha det så här i längden. Och att sitta på skämsstol är absolut ingen bra lösning för ett barn.
Han söker väl antagligen förtvivlat närheten men lyckas inte kanalisera det hela på rätt sätt.

Är mannen hos dig på helgerna så får naturligtvis han ta huvudansvar för barnet och så att du kan hinna få ensamtid. Den behöver du för att sedan orka med att vara riktigt närvarande med barnen.

Men i grunden är det ju er logistik som inte fungerar och det drar ner hela familjen.

Hur ser det ut med dina möjligheter att ta körkort?

 

[tessiem]

Sv: Ork? Långt!

Usch vilken jobbig situation ni verkar ha.

Min tanke är att det även måste bli väldigt jobbigt för din son.. För barn under 7år rekommenderas inte växelvis boende då det kan vara svårt för dem..att då DESSUTOM ha växelvis dagis blir nog väldigt svårt.

Kan ni sätta er ner & komma fram till ngn lösning som fungerar för er alla tre?

 

[lynxlady]

Sv: Ork? Långt!

Tror hon menar det stora barnet som kommer och sitter framför TVn till helgen.

.

 

[lynxlady]

Sv: Ork? Långt!

Jag är väl medveten om situationen och att den är ohållbar, lite därför jag vräker ur mig den här, annars skulle jag inte sagt nåt.
Bollplank.

Körkort ja, jag försöker men när? Jag måste få varannan vecka igen om det ska finnas nån tid till det. Och då får jag ta ledigt från det nya jobbet också. Men det ska fortsättas på bara han börjar på sin vecka igen.

Jag kommer flytta inom kort, får längre till jobbet och lika långa dagar, men det blir närmare till pappa och förhoppningsvis kan vi använda samma dagis.

Ang att växelvisboenden inte rekommenderas(tessiem) så kan jag bara säga att familjerätten ålade mig och äldsta sonens pappa att de tyckte vi skulle ha varannan vecka, då var han 6 månader. Klart att kärnfamiljen är bäst, men alla har det inte så..

Jag KAN inte bo med pappan på heltid, då slår jag ihjäl honom, även om jag älskar honom. Jag pallar inte det. Jag kan inte ha ungen själv hela tiden. Jag vill inte låta pappan ha ungen jämt heller.


Skämsstolen, ja.. Vad gör du själv när ungen för artonde gången inte lyssnar, slår sönder allt fortare än du hinner städa, kör en gaffel i hunden, slår sin bror, vrålar och skriker? När du bara vill köra näven genom väggen själv? Sätter sig ner med honom i famnen och talar lugnt och bestämt om att så får man inte göra, det gör ONT på vovven/brodern?

Jo då, det gör jag oxå, ca trettio ggr tills jag håller på att spricka av ilska! Istället för att vråla ungen i ansiktet och vara vansinnig så sätter jag honom på stolen i annat rum, säger jag att "det gör ONT på vovven, nu får ***** sitta här tills du blir snäll och säger förlåt!"
Då skriker han en minut, jag går in och andas i ett annat rum, sen kommer han springande och så tar vi itu med att säga förlåt/städa upp/whatever. Jag håller inte fast honom på någon stol, han sitter där 30-60 sekunder av sig själv.

 

[Sar]

Sv: Ork? Långt!

Det är klart att du får vräka ur dig, kan det lätta lite grann att pysa ut sin frustration så är det väl toppen!

Att barnet bara har en förskola känns definitivt som ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis kan pappa hämta barnet tidigare om nu praktiken tar slut så att barnet får mer timmar hemmavid och kanske kan landa bättre.

Nog förstår jag frustrationen med ett barn som missför sig och man själv är så slut att man bara inte orkar.
Men jag ser också att barnet har en jättetuff situation med nästan 18 h borta från hemmet när ni åker 6 och kommer hem 19. Och någonstans ska ju också hans frustration landa och det blir en olycklig kedja av händelser som utvecklas.