Organdonation - hur känner du?

alazzi

Trådstartare
Har du tänkt igenom temat? Jag känner att är man död så är man. Självklart får man använda mina organ om det går.

Jag jobbade ett tag som färdtjänstförare och körde många till och från dialys. Alla behövde nya njurar men majoriteten får tyvärr vänta förgäves.
 
Har du tänkt igenom temat? Jag känner att är man död så är man. Självklart får man använda mina organ om det går.

Jag jobbade ett tag som färdtjänstförare och körde många till och från dialys. Alla behövde nya njurar men majoriteten får tyvärr vänta förgäves.

Vill donera varenda organ som går om jag skulle hamna i den sitsen.
 
Tidigare hade jag dubbla känslor, sen dog en släkting knall och fall. Han hade tackat ja till att donera sina organ. Tre person kunde ta del av hans organ efter hans död och det ska ha gått bra för dessa. Efter det känns det självklart. Han var i pensionsåldern - så ingen ungdom - men ändå kunde tre personer få bättre och längre liv ❤️
 
Donerar absolut! Här i Skottland har de nu ändrat lagen så att man automatiskt är registrerad som donator om man inte aktivt avsäger sig, istället för tvärtom. :)
Jag har talat om det för släkten också så att det inte ska bli något krångel om jag dör. De är också donatorer allihopa, brorsan blev påmind när jag ringde.
 
Varit registrerad till donationsregistret i hela mitt vuxna liv och registrerat mina barn. Även registrerad i Tobiasregistret, och är blodgivare.

Oavsett hur ni står; Berätta för nära och kära, och anmäl er till donationsregistret om ni är positiva. Det underlättar oerhört för anhöriga om det är klarlagt om det värsta skulle hända.
 
Jag donerar inte och nu får jag garanterat återigen höra att jag är en egoistisk skitstövel. Orsaken är att jag är psykiskt rädd för tex nålar och får ångest flera dagar innan ett blodprov och kan få ångest attacker även efter.
Så jag är så ogin så jag värderar min egen psykiska hälsa före en minimal möjlighet att någon ska kunna utnyttja mina organ. Får ångest påslag bara av att skriva detta.
Förra gången jag skrev detta fick jag som sagt höra att jag visst skulle donerara och att jag fick lära mig stå ut med tanken. Lär väl ske nu också men den som gick på värst ligger sedan dess på ignore.
 
Jag donerar inte och nu får jag garanterat återigen höra att jag är en egoistisk skitstövel. Orsaken är att jag är psykiskt rädd för tex nålar och får ångest flera dagar innan ett blodprov och kan få ångest attacker även efter.
Så jag är så ogin så jag värderar min egen psykiska hälsa före en minimal möjlighet att någon ska kunna utnyttja mina organ. Får ångest påslag bara av att skriva detta.
Förra gången jag skrev detta fick jag som sagt höra att jag visst skulle donerara och att jag fick lära mig stå ut med tanken. Lär väl ske nu också men den som gick på värst ligger sedan dess på ignore.
Jag tänker inte kalla dig självisk men blev lite fundersam. jag är också Extremt spruträdd, men när du donerar är du ju död så då kvittar det? Eller är det tanken på även det som är jobbig?

I livet finns det inte en chans att jag donerar heller, vare sig blod, märg eller organ. 😅
 
Jag donerar inte och nu får jag garanterat återigen höra att jag är en egoistisk skitstövel. Orsaken är att jag är psykiskt rädd för tex nålar och får ångest flera dagar innan ett blodprov och kan få ångest attacker även efter.
Så jag är så ogin så jag värderar min egen psykiska hälsa före en minimal möjlighet att någon ska kunna utnyttja mina organ. Får ångest påslag bara av att skriva detta.
Förra gången jag skrev detta fick jag som sagt höra att jag visst skulle donerara och att jag fick lära mig stå ut med tanken. Lär väl ske nu också men den som gick på värst ligger sedan dess på ignore.
Jag donerar inte heller. Dels så vill jag inte och dels så äter jag medicin som är inte så snäll. Så jag vet inte om det ens finns nått användbart. Möjligen skulle jag kunna donera en njure eller så till nån inom familjen, men jag tror inte det mina organ är intressanta som sagt
 
Jag donerar inte och nu får jag garanterat återigen höra att jag är en egoistisk skitstövel. Orsaken är att jag är psykiskt rädd för tex nålar och får ångest flera dagar innan ett blodprov och kan få ångest attacker även efter.
Så jag är så ogin så jag värderar min egen psykiska hälsa före en minimal möjlighet att någon ska kunna utnyttja mina organ. Får ångest påslag bara av att skriva detta.
Förra gången jag skrev detta fick jag som sagt höra att jag visst skulle donerara och att jag fick lära mig stå ut med tanken. Lär väl ske nu också men den som gick på värst ligger sedan dess på ignore.
Du är död om du donerar. Då har du ingen känsel.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 620
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 187
Senast: Thaliaste
·
Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
2
Svar
20
· Visningar
2 062
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 296

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp