Operera bort livmodern eller inte?

[Ardennern]

Jag vet att om man vill minska risker för juvertumörer så bör livmodern opereras bort i tidig ålder om man ska få önskad effekt. Vår tax har dock hunnit bli 8 år gammal och hon har fortfarande sin livmoder kvar. Men jag har senaste året ändå funderat på om jag ändå gör henne en tjänst om vi tar bort livmodern trots allt?

Hon har inga besvärliga löp och heller inga problem med skendräktighet så inte för den sakens skull. Men det borde väl ändå minska produktionen av fortbildning av eventuella juvertumörer? (Hon har inga idag) Tänker att det blir ju inte lika dramatisk att göra en planerad operation som om att behöva åka in akut mitt i natten till exempel. Vacklar fram och tillbaks. Jag är medveten om att en planerad operation inte går på försäkringen. Så det är inget som påverkar mig negativt.

Sedan är det ju alltid en risk att söva trots att det är ett mycket vanligt ingrepp. Tankar som dyker upp är om hon skulle få en allergisk reaktion av narkosen (har själv jobbat på klinik och varit med om det) Så har man stått där och tagit bort en livmoder som hunden ändå inte hade något problem av, om ni förstår vad jag menar. Risken är ju inte särskilt stor dock.

Hur tänker ni kring era hundar som hunnit bli några år och som har livmodern kvar? Tar ni den operationen när den blir akut eller föredrar ni att ta bort den innan?

 

[russinbulle]

I den åldern gör knappast en borttagning av livmodern någon som helst skillnad gällande juvertumörer.
Kastrerar man före första löpet försvinner risken, kastrerar man efter andra löpet minskar risken - därefter gör det ingen skillnad

Jag ser ingen fel i att kastrera en lite äldre tik för att slippa ev livmoderinflammation på äldre dar när operation kanske blir tuffare på en sjuk hund. Jag ska själv kastrera en snart 8-åring under hösten. Mest pga hennes långa löp.

 

[Gnist]

Jag har haft rätt många tikar under de ~35 år som jag haft hund och inte en har haft juvertumör/pyo så jag opererar inte någon tik sådär "i onödan".

 

[Silver Girl]

Hur vanligt är pyo hos tax? Jag har förstått att det är olika hos olika raser. Hos en ras med hög förekomst hade jag tänkt annorlunda än hos en ras där det är ovanligt.

Som redan skrivet så påverkas inte risken för ljuvertumörer vid kastration i denna åldern.

 

[Sel]

Och även Om en juvertumör skulle uppstå hos en tik som är åtta år gammal behöver den inte innebära några som helst problem så länge den är godartad.
Jag valde att operera min tik i år (innan hon blev för gammal för sövning, hon är tolv) men då hade hon gått med tumören i nästan fem år utan att störas det minsta och skulle säkert kunnat gå minst tre-fyra år till. Den var stor som en vindruva kanske.
Jag ville bara inte ta risken att söva henne om två år ifall den skulle växa sig större.
Jag kastrerade dock inte, utan tog bara bort tumören.
Skulle personligen inte kastrera i förebyggande på en såpass gammal tik om hon inte hade jättejobbiga löp/skendräktigheter.

 

[Malibu_Stacy]

Jag lät kastrera min tik idag, 6,5 år gammal. Hon har fått tre kullar och nu slipper jag oroa mig att hon får livmoderinflammation.
Jag valde titthål då det är mer skonsamt och jag har låtit kastrera två tikar tidigare där den med titthål hade betydligt mindre besvär/smärta en den som kastrerades som vanligt.
Vi slipper löpen och kan träna och tävla när vi vill. Inom min ras är det ovanligt med biverkningar i form av pälsförändringar och inkontinens men livmoderinflammation förekommer dock desto oftare.
Att kastrera sin tik är ju dock ett beslut som bör övervägas noga.
Allergisk reaktion mot narkosmedel är extremt ovanligt, risken för det är extremt liten jämfört med andra risker med narkos så som blodtrycksfall, andningsuppehåll, dålig cirkulation, hjärtpåverkan, risk för blödning som förekommer i högre utsträckning. Välj veterinär med omsorg och titta inte bara på priset. Man får vad man betalar för gäller tyvärr i regel.

 

[Miao]

Jag lät kastrera min tik idag, 6,5 år gammal. Hon har fått tre kullar och nu slipper jag oroa mig att hon får livmoderinflammation.
Jag valde titthål då det är mer skonsamt och jag har låtit kastrera två tikar tidigare där den med titthål hade betydligt mindre besvär/smärta en den som kastrerades som vanligt.
Vi slipper löpen och kan träna och tävla när vi vill. Inom min ras är det ovanligt med biverkningar i form av pälsförändringar och inkontinens men livmoderinflammation förekommer dock desto oftare.
Att kastrera sin tik är ju dock ett beslut som bör övervägas noga.
Allergisk reaktion mot narkosmedel är extremt ovanligt, risken för det är extremt liten jämfört med andra risker med narkos så som blodtrycksfall, andningsuppehåll, dålig cirkulation, hjärtpåverkan, risk för blödning som förekommer i högre utsträckning. Välj veterinär med omsorg och titta inte bara på priset. Man får vad man betalar för gäller tyvärr i regel.

Jag har fattat det som att förut så var det endast sterilisering som gjordes via titthål, och inte kastrering som fortfarande behövde en vanlig buköpping. Har jag missuppfattat så det alltid kunnat kastreras via titthål, eller är det på senare år som den tekniken blivit så utvecklad att det även går att kastrera via titthål ?

 

[SiZo]

Att tänka på är att tiken kan bli personlighetsförändrad vid en kastrering. Min tik blev kastrerad efter en lindrig pyo. Henne tog jag bort nu i veckan då hennes rädslor blev många ggr värre och hennes separationsångest gjorde att hon satt och skrek konstant så fort hon lämnades ensam.

Innan kastreringen hade hon förvisso lite separationsångest, men inte i närheten av samma nivå.

 

[Red_Chili]

Jag skulle aldrig kastrera i syfte att förhindra juvertumörer, och då tvingades jag ändå ta bort mina drömmars hund, första tik just pga tumörer.

Hade jag haft en ras där det var mycket vanligt med livmoderinflammation så hade jag kastrerat pga det. En uppfödare jag pratade med förut sa att det ofta inte var frågan om att tikarna kanske fick livmoderinflammation, utan det var frågan om NÄR de fick det. Av den anledningen valde också uppfödaren att para så unga tikar som möjligt, för att hinna innan de var tvungna att kastreras... Oavsett vad man tycker om sådan avel, så är raser i den stilen det enda jag tycker är vettigt att kastrera i förebyggande syfte.

 

[Malibu_Stacy]

Jag har fattat det som att förut så var det endast sterilisering som gjordes via titthål, och inte kastrering som fortfarande behövde en vanlig buköpping. Har jag missuppfattat så det alltid kunnat kastreras via titthål, eller är det på senare år som den tekniken blivit så utvecklad att det även går att kastrera via titthål ?

Man plockar bort äggstockarna men inte livmodern vilket också kallas kastrering. Sterilisering innebär att man enbart skär av/blockerar äggledaren men det görs inte alls på hund eller katt.
Resultatet när man bara tar äggstockarna är dock detsamma som vanlig kastrering. inga löp, ingen livmoderinflammation (eftersom hormonppslaget försvinner). Dock mer skonsamt eftersom det inte behöver slitas och dra i organ, sättas ligaturer och göras lika stora hål i buken. Vis titthål bränner man bara av äggstockarna istället för ligering med suturmaterial (som alltid ger en viss inflammation i området eftersom det är främmande för kroppen)

 

[LaMagia]

Jag har haft tikar som fått juvertumör, båda hade haft valpar. Den ena fick en stor och ful tumör bortopererad vid 9 års ålder, men jag såg ingen anledning att få den analyserad. Tiken levde tills hon var över 15 år och fick aldrig tillbaka någon form av cancer. Den andra tiken hade några små kulor i juvret under sina sista år och det var inte cancer som gjorde att vi fick ta bort henne när hon var 12,5 år.
Jag har haft flera tikar genom åren som fått livmoderinflammation, både sådana som haft valpar och sådana som inte haft det. I de allra flesta fall har de opererats och snabbt blivit friska igen. I år hade jag dock en tik som ramlade ihop och dog här hemma dagen efter en livmoderinflammation. Orsaken var att hjärtat stannade på henne och vid obduktion fann man ärrvävnad på hjärtat, från en tidigare okänd hjärtsjukdom, alltså inget som hade med operationen att göra.
Jag skulle inte operera en frisk hund. Livet är dödligt och jag tar problem när de dyker upp. Man kan inte gå omkring och oroa sig över att ens hund kanske ska bli sjuk och man kan inte förebygga allt.

 

[Is]

Vår gamtik fick visserligen akut livmoderinflamtion när hon va 9 (vart dålig ute på jakten så vände tillbaka trots att hon låg efter älg. Vi satt oss i bilen och for till veterinär i närmsta stad 10 mil bort -hunden höll på att dö på vägen dit), men sambon valde iaf att kastrera(de va det eller avlivning som gällde) och trots lite komplikationer så var det värt det. Bara en kort tid efter operationen va det som att vi fått unghund igen och vi fick 5år till med henne (och då jagade hon fram till sin död)

Så visst vart det stor förändring på hunden efter kastreringen men för vår tik var det enbart positiva förändringar.
Jag vet dock inte om jag själv skulle göra det förebyggande men helt klart skulle det i vårt fall varit lugnare för alla inblandade om vi kastrerat efter sista valpkullen och hunden skulle ha sluppit en hel del lidande.

 

[Lena_B]

Om man ska vara riktigt logisk borde det vara juvren och inte livmodern man opererar bort om syftet enbart är att slippa juvertumörer. Det känns som en stor operation och jag undrar om veterinärer gör det utan vidare.

Vår första tik (vorsteh) fick på äldre dagar en juvertumör vi opererade bort för att den irriterade så hon låg och slickade på den. Hon blev mycket äldre och tröttare, men det var förmodligen minst lika mycket att åldern tog ut sin rätt som operationen.

Tik två (springer spaniel) fick livmoderinflammation och efter operation fick hon taskig päls och blev inkontinent, men vi märkte inte direkt någon psykisk påverkan. Nu finns det nog bättre mediciner, men det var rätt jobbigt när hon läckte när hon sov.

Tik tre (golden) opererades i höstas för livmoderniflammation. Hon fungerar klockrent med andra hundar på träning men har haft en del problem med hundmöten på promenad. Det blev mycket värre under vintern/våren, hon började även skälla på cyklister och mötande utan hund men nu känns det som om hon börjar komma mer i balans igen. Pälsen har blivit mycket sämre, den är strävare, står ut från kroppen, suger åt sig vatten och tar lång tid att torka.

Jag skulle inte kastrera en frisk tik.

 

[Raderad medlem 94602]

Kusinens Hoffe kastrerades vid 7 års ålder pga livmodersinflammation. Hon fick ändå ljuvertumörer vid 10 års ålder. Och blev inkontinent innan dess. Men levde till hon blev 12.