- Svar: 1
- Visningar: 967
Jag skrev i höstas ett dagboksinlägg här om min jobbiga mens ( https://www.bukefalos.se/threads/menshelvete.1472885/ ). Efter att ha skrivit inlägget så fick jag tillslut tummen ur och bestämde mig för att söka hjälp.
Mens för mig har genom hela mitt liv verkligen varit just ett helvete, och ibland har det känts näst intill övermäktigt att försöka stå ut med helvetesdagarna varje månad. Tidigare har jag ju inte ens förstått att jag har haft ovanligt riklig mens, utan trodde att alla andra också hade det som jag. Så jag har försökt bita ihop och stå ut, bita ihop och stå ut...
När jag var runt 30 så fick jag höra att man kunde slippa blödningar helt och hållet med P-stav. Det lät bara för bra för att vara sant - snacka om himmelriket att få slippa helvetesdagarna! Jag åt då gammeldags kombinationspiller och funkade hyfsat på dem, även om blödningarna fortfarande var väldigt rikliga. Jag var som tur var lite försiktig av mig och innan jag beslutade mig för att sätta in en P-stav bad jag att få testa “P-stavshormoner i pillerform”, vilket jag då fick.
Det som hände var att hela min kropp ballade ur fullständigt rent hormonellt. Jag lider fortfarande av betydande hälsosviter av det, såhär 16 år senare. Nånting gick fullständigt åt helvete i kroppen. Och gynekologen slog ifrån sig allting - “nej det kan inte vara p-pillrena, du måste inbilla dig”. När jag då tog mig till att läsa det finstilta på bipacksedeln för pillrena kunde jag bocka av nästan alla listade biverkningar. För mig var det aldrig någon tvekan om att det var pillrena som förstörde mig - det hände i samband med att jag bytte piller och allt fanns ju med i biverkningslistan. Jag testade att gå tillbaks till mina gamla p-piller, men inte ens det funkade längre, utan jag fick ge upp hormonella preventivmedel helt och hållet.
Efter den upplevelsen så var jag rejält bränd. Såhär i efterhand kan jag bara säga att det definitivt inte var värt det hälsomässiga lidande som pillrena orsakade! Dessutom har jag inte ens vågat tänka tanken igen på att det skulle kunna finnas något som kan lindra mitt menshelvete… Har nog förknippat den tanken med det enorma lidande jag fick betala sist jag försökte mig på att tro att det fanns någon lindring.
Men nu började jag alltså återigen fundera på att försöka hitta hjälp. När den tanken väl hade formulerat sig så kände jag verkligen ett enormt hopp. Att fantisera om att det kanske skulle kunna finnas möjlighet till lindring kändes så enormt fantastisk att det inte går att beskriva.
Eftersom jag inte har jättebra erfarenhet av den skolmedicinska vårdens lösningar på mina hormonella problem, och eftersom jag inte riktigt känner mig bekväm med filosofin att börja med att angripa kroppen för att åtgärda ett problem (alltså typ bränna, göra ingrepp, operera bort, stoppa in främmande föremål eller manipulera med konstgjorda hormoner), utan jag är beredd att testa att göra livsstilsförändringar först, så tänkte jag att jag börjar med att vända mig till det medicinska system som jag tidigare fått bäst hjälp från när det gäller den här typen av problem, nämligen TCM (Traditional Chinese Medicine) med akupunktur.
Och det häftiga är att det faktiskt har gett effekt! Nu har jag gått på behandlingar under ca 6 månader, och ett par av blödningarna under den perioden har varit lika rikliga och svårhanterliga som förr, men de flesta blödningarna har varit helt annorlunda och gett mig en helt ny upplevelse! För då är det bara under ett till två dygn som det blöder mycket. Övriga dagar är blödningarna minimala. Det har blivit helt hanterbart. Vilken skillnad! Om det är såhär att ha mens så går det ju definitivt att leva med!
Den LÄTTNAD som känns i kroppen är knappt möjlig att beskriva! Tidigare under mensdagarna så har det känts som att kroppen är helt upptagen med och panikstressad över att skjuta ut så mycket blod som det bara är möjligt, och jag har varit så medtagen och groggy att jag har varit konstant svimfärdig och ibland nästan tappat kontakten med omvärlden, ofta över en vecka i sträck. Själv har jag alltid känt oro, stress och skräck inför och under varje mens - om blödningarna skulle vara hanterbara överhuvudtaget, hur mycket och när jag skulle bloda ner kläder och möbler, och om jag verkligen skulle lyckas uppsöka toaletter så pass ofta som jag skulle behöva - och jag har aldrig kunnat lita på att bindan har kunnat hålla emot och räcka till utan har hela tiden behövt oroa mig över om jag har blödit igenom eller ej.
Och med det nya blödningsmönstret är den oron borta! Oron som upptog minst 10 dagar varje månad finns inte längre. Vilken underbar lättnad! Jag säger halleluja!
För - om det är såhär så går det ju att leva med!
Jag har inte kunnat föreställa mig det tidigare. Jag har inte kunnat tänka mig hur det skulle kunna kännas att ha en hanterbar mens, jag har inte kunnat tänka mig ett sånt här LUGN i kroppen. Alltså vilken enorm förbättring i livskvalitet!
Jag fattar inte särskilt mycket alls av filosofin bakom TCM, men jag kan säga direkt att jag hänger mig gladeligen åt min akupunktörs behandlingar och livsstils- och egenvårdsråd, om de innebär att jag får fortsätta uppleva en sånhär enorm lättnad!!!!!!!!
Tack, tack tack!
*lycka*
Mens för mig har genom hela mitt liv verkligen varit just ett helvete, och ibland har det känts näst intill övermäktigt att försöka stå ut med helvetesdagarna varje månad. Tidigare har jag ju inte ens förstått att jag har haft ovanligt riklig mens, utan trodde att alla andra också hade det som jag. Så jag har försökt bita ihop och stå ut, bita ihop och stå ut...
När jag var runt 30 så fick jag höra att man kunde slippa blödningar helt och hållet med P-stav. Det lät bara för bra för att vara sant - snacka om himmelriket att få slippa helvetesdagarna! Jag åt då gammeldags kombinationspiller och funkade hyfsat på dem, även om blödningarna fortfarande var väldigt rikliga. Jag var som tur var lite försiktig av mig och innan jag beslutade mig för att sätta in en P-stav bad jag att få testa “P-stavshormoner i pillerform”, vilket jag då fick.
Det som hände var att hela min kropp ballade ur fullständigt rent hormonellt. Jag lider fortfarande av betydande hälsosviter av det, såhär 16 år senare. Nånting gick fullständigt åt helvete i kroppen. Och gynekologen slog ifrån sig allting - “nej det kan inte vara p-pillrena, du måste inbilla dig”. När jag då tog mig till att läsa det finstilta på bipacksedeln för pillrena kunde jag bocka av nästan alla listade biverkningar. För mig var det aldrig någon tvekan om att det var pillrena som förstörde mig - det hände i samband med att jag bytte piller och allt fanns ju med i biverkningslistan. Jag testade att gå tillbaks till mina gamla p-piller, men inte ens det funkade längre, utan jag fick ge upp hormonella preventivmedel helt och hållet.
Efter den upplevelsen så var jag rejält bränd. Såhär i efterhand kan jag bara säga att det definitivt inte var värt det hälsomässiga lidande som pillrena orsakade! Dessutom har jag inte ens vågat tänka tanken igen på att det skulle kunna finnas något som kan lindra mitt menshelvete… Har nog förknippat den tanken med det enorma lidande jag fick betala sist jag försökte mig på att tro att det fanns någon lindring.
Men nu började jag alltså återigen fundera på att försöka hitta hjälp. När den tanken väl hade formulerat sig så kände jag verkligen ett enormt hopp. Att fantisera om att det kanske skulle kunna finnas möjlighet till lindring kändes så enormt fantastisk att det inte går att beskriva.
Eftersom jag inte har jättebra erfarenhet av den skolmedicinska vårdens lösningar på mina hormonella problem, och eftersom jag inte riktigt känner mig bekväm med filosofin att börja med att angripa kroppen för att åtgärda ett problem (alltså typ bränna, göra ingrepp, operera bort, stoppa in främmande föremål eller manipulera med konstgjorda hormoner), utan jag är beredd att testa att göra livsstilsförändringar först, så tänkte jag att jag börjar med att vända mig till det medicinska system som jag tidigare fått bäst hjälp från när det gäller den här typen av problem, nämligen TCM (Traditional Chinese Medicine) med akupunktur.
Och det häftiga är att det faktiskt har gett effekt! Nu har jag gått på behandlingar under ca 6 månader, och ett par av blödningarna under den perioden har varit lika rikliga och svårhanterliga som förr, men de flesta blödningarna har varit helt annorlunda och gett mig en helt ny upplevelse! För då är det bara under ett till två dygn som det blöder mycket. Övriga dagar är blödningarna minimala. Det har blivit helt hanterbart. Vilken skillnad! Om det är såhär att ha mens så går det ju definitivt att leva med!
Den LÄTTNAD som känns i kroppen är knappt möjlig att beskriva! Tidigare under mensdagarna så har det känts som att kroppen är helt upptagen med och panikstressad över att skjuta ut så mycket blod som det bara är möjligt, och jag har varit så medtagen och groggy att jag har varit konstant svimfärdig och ibland nästan tappat kontakten med omvärlden, ofta över en vecka i sträck. Själv har jag alltid känt oro, stress och skräck inför och under varje mens - om blödningarna skulle vara hanterbara överhuvudtaget, hur mycket och när jag skulle bloda ner kläder och möbler, och om jag verkligen skulle lyckas uppsöka toaletter så pass ofta som jag skulle behöva - och jag har aldrig kunnat lita på att bindan har kunnat hålla emot och räcka till utan har hela tiden behövt oroa mig över om jag har blödit igenom eller ej.
Och med det nya blödningsmönstret är den oron borta! Oron som upptog minst 10 dagar varje månad finns inte längre. Vilken underbar lättnad! Jag säger halleluja!
För - om det är såhär så går det ju att leva med!
Jag har inte kunnat föreställa mig det tidigare. Jag har inte kunnat tänka mig hur det skulle kunna kännas att ha en hanterbar mens, jag har inte kunnat tänka mig ett sånt här LUGN i kroppen. Alltså vilken enorm förbättring i livskvalitet!
Jag fattar inte särskilt mycket alls av filosofin bakom TCM, men jag kan säga direkt att jag hänger mig gladeligen åt min akupunktörs behandlingar och livsstils- och egenvårdsråd, om de innebär att jag får fortsätta uppleva en sånhär enorm lättnad!!!!!!!!
Tack, tack tack!
*lycka*
