Om man upptäcker att ena föräldern inte är biologisk. Hypotetisk fråga.

[Rosett]

Exempel:

A (man) och B (kvinna) är gifta och har flera nu vuxna barn inom äktenskapet. Alla står som biologiska i folkbokföringen.
Ett barn, C upptäcker genom dna-test hos ett släktforskningsföretag att h*n har en annan biologisk far.
Måste C meddela A och B vad h*n upptäckt?
Om C vet om att A inte är biologisk förälder, kan C bli åtalad om h*n inte begär faderskapsutredning?
Jag tänker på det juridiska, arv och sånt. C kanske inte har arvsrätt efter A, eller gäller det släktskap som står i folkbokföringen?

Släktforskningsföretagets dna-test får inte användas rättsligt.

 

[MiniLi]

Jag har extremt svårt att tro att man är skyldig att meddela eller att man skulle kunna bli åtalad. Det måste väl vara juridiskt föräldraskap som avgör arv och sånt? Annars skulle ju inte barn ärva om de är adopterade eller om de blivit till med ägg/spermiedonation.

 

[MiaMia]

Den som är juridisk far är det tills en domstol beslutar något annat. Om kvinnan är gift när barnet föds är hennas make barnets juridiska far om inget har framförts som säger något annat. Den som inte vill ha någon ändring i det juridiska faderskapet ber inte om att något ska ändras.

Nej, ingen har någon skyldighet att begära att det ska göras ändringar i redan fastställda faderskap. Den som inte vill att något ska ändras begär inte att någon ändring ska göras. Det är faktiskt rätt få som ens kan begära att en ny utredning ska göras efter att barnet blivit vuxet.

Det är inte helt ovanligt att det finns vetskap hos en eller flera i familjen om att ett juridiskt föräldraskap inte är lika med ett biologiskt. Speciellt i äldre generationer så har man haft en större tendens att låta det sociala föräldraskapet väga tyngre i relation till det biologiska än vad man vanligtvis gör idag. Var t.ex. vanligt att någon som gifte sig med en kvinna som redan hade barn adopterade dessa och var barnen små så är det inte givet att de känner till det.

 

[Milosari]

En icke hypotetisk fråga gäller det omvända. Jag har en syster på pappas sida där faderskapet inte är fastställt. Hur funkar det när pappa dör? Jag och min bror kommer dela med oss av arvet, men är det dyrare för oss (skatter etc) om hon inte är vårt syskon i juridisk mening? Hon är inte svensk medborgare om det gör någon skillnad.

 

[Philosophia]

En icke hypotetisk fråga gäller det omvända. Jag har en syster på pappas sida där faderskapet inte är fastställt. Hur funkar det när pappa dör? Jag och min bror kommer dela med oss av arvet, men är det dyrare för oss (skatter etc) om hon inte är vårt syskon i juridisk mening? Hon är inte svensk medborgare om det gör någon skillnad.

Vad jag vet så avskaffades arvs- och gåvoskatten samtidigt för ca. 20 år sedan, så om det inte finns någon annan skatt som skulle tänkas tillkomma så spelar det ingen roll. Däremot så kan det ju finnas andra skäl till att ha ett fastställt faderskap, t.ex. om något av er syskon som ärver avlider före er pappa. Om du skulle avlida före din pappa och ditt omyndiga barn ärver i ditt ställe så blir det mycket knepigare att dela med sig solidariskt av arvet till en person som inte har lagstadgad arvsrätt.

 

[Milosari]

Vad jag vet så avskaffades arvs- och gåvoskatten samtidigt för ca. 20 år sedan, så om det inte finns någon annan skatt som skulle tänkas tillkomma så spelar det ingen roll. Däremot så kan det ju finnas andra skäl till att ha ett fastställt faderskap, t.ex. om något av er syskon som ärver avlider före er pappa. Om du skulle avlida före din pappa och ditt omyndiga barn ärver i ditt ställe så blir det mycket knepigare att dela med sig solidariskt av arvet till en person som inte har lagstadgad arvsrätt.

Ja det tåls att tänkas på. Både hon och jag har ju barn. Hur ska man gå tillväga för att få till det där med att hon blir pappas barn juridiskt? Pappa säger att det är hon som måste begära det och att han har bett henne ta tag i det. Men spelar det någon roll vem som tar initiativet? Krävs det något mer än en underskrift på ett papper?

 

[Michellan95]

Ja det tåls att tänkas på. Både hon och jag har ju barn. Hur ska man gå tillväga för att få till det där med att hon blir pappas barn juridiskt? Pappa säger att det är hon som måste begära det och att han har bett henne ta tag i det. Men spelar det någon roll vem som tar initiativet? Krävs det något mer än en underskrift på ett papper?

I Sverige är det ju vuxenadoption som gäller och då är det väl pappan som ska ansöka om det till tingsrätten.
Men nu var det väl över landsgränsen och då kanske något annat gäller. Skulle lyfta frågan hos en jurist.

 

[Milosari]

I Sverige är det ju vuxenadoption som gäller och då är det väl pappan som ska ansöka om det till tingsrätten.
Men nu var det väl över landsgränsen och då kanske något annat gäller. Skulle lyfta frågan hos en jurist.

Adoption är det väl inte om hon är hans biologiska barn? Han var bara inte närvarande under hennes barndom.

 

[MiaMia]

I Sverige är det ju vuxenadoption som gäller och då är det väl pappan som ska ansöka om det till tingsrätten.
Men nu var det väl över landsgränsen och då kanske något annat gäller. Skulle lyfta frågan hos en jurist.

Men fastställa faderskap är inte samma som adoption. (göra någon som är biologisk far till juridisk far resp. göra någon som inte är biologisk far till juridisk far)
I det fallet är det ett vuxet barn själv som måste söka (eller möjligen finns det någon liten öppning för någon annan väg, men det är definitivt krångligare och osäkrare)

Ja det tåls att tänkas på. Både hon och jag har ju barn. Hur ska man gå tillväga för att få till det där med att hon blir pappas barn juridiskt? Pappa säger att det är hon som måste begära det och att han har bett henne ta tag i det. Men spelar det någon roll vem som tar initiativet? Krävs det något mer än en underskrift på ett papper?

Om ni faktiskt pratar öppet om det och hon vet vad som behövs men inte agerar så hade jag faktiskt sett det som att hon gör sitt val själv. Söker hon inte om att få faderskapet fastställt så har hon i praktiken avstått sitt arv.
Kan någon ge hjälp med språk, blanketter och rätt kontakter om det är ett hinder när hon inte är svensk? Vill hon?
Det är en annan sak om man av olika skäl inte pratat om det, eller om något administrativt hindrar att det går igenom. Då hade jag också i de flesta fall delat på arvet ändå.

 

[Michellan95]

Adoption är det väl inte om hon är hans biologiska barn? Han var bara inte närvarande under hennes barndom.

Ah jag läste tokigt! Sorry

 

[Michellan95]

Men fastställa faderskap är inte samma som adoption. (göra någon som är biologisk far till juridisk far resp. göra någon som inte är biologisk far till juridisk far)
I det fallet är det ett vuxet barn själv som måste söka (eller möjligen finns det någon liten öppning för någon annan väg, men det är definitivt krångligare och osäkrare)

Jag är själv adopterad som vuxen så jag vet vad det handlar om jag sökte ingenting det var min pappa som sökte för att adoptera.

Men jag läste @Milosari fel och så kan det gå ibland

 

[Milosari]

Men fastställa faderskap är inte samma som adoption. (göra någon som är biologisk far till juridisk far resp. göra någon som inte är biologisk far till juridisk far)
I det fallet är det ett vuxet barn själv som måste söka (eller möjligen finns det någon liten öppning för någon annan väg, men det är definitivt krångligare och osäkrare)


Om ni faktiskt pratar öppet om det och hon vet vad som behövs men inte agerar så hade jag faktiskt sett det som att hon gör sitt val själv. Söker hon inte om att få faderskapet fastställt så har hon i praktiken avstått sitt arv.
Kan någon ge hjälp med språk, blanketter och rätt kontakter om det är ett hinder när hon inte är svensk? Vill hon?
Det är en annan sak om man av olika skäl inte pratat om det, eller om något administrativt hindrar att det går igenom. Då hade jag också i de flesta fall delat på arvet ändå.

Jag har hållit mig lite utanför det där, och bara pratat med min bror som säger att vi självklart ger henne en tredjedel om pappa dör, och pappa som säger att det inte räcker med att han säger att han är pappa. Ingen av oss har tänkt vidare på hur det skulle gå till om någon av oss barn dör först. Fast det har blivit lite mer aktuellt sedan jag funderat på att köpa in mig på pappas lägenhet för att han ska få loss pengar att leva för. Alternativet är att han säljer hela lägenheten och det blir dåligt på så många sätt (bor nästan gratis nu och varken han eller jag vill att han ska flytta). Men om jag äger en del av lägenheten så försvinner ju den delen från arvet, och då blir det genast viktigare att ha ordning på det ekonomiska. Särskilt när det gäller den som inte ärver automatiskt.

Bäst är väl att ta upp det med syster nästa gång vi träffas. Pappa är ingen vidare bra pappa till henne (känner sig inte känslomässigt engagerad på samma sätt som i mig och min bror) så det är lite känsligt. Men jag tycker ju att hon ska få det hon har rätt till, det finns ingen annan pappa att ärva från för henne.

 

[Görel]

Ja det tåls att tänkas på. Både hon och jag har ju barn. Hur ska man gå tillväga för att få till det där med att hon blir pappas barn juridiskt? Pappa säger att det är hon som måste begära det och att han har bett henne ta tag i det. Men spelar det någon roll vem som tar initiativet? Krävs det något mer än en underskrift på ett papper?

Parter i faderskapsärenden är barnet, mamman och den av mamman utpekade pappan, så din pappa har rätt. Hon eller hennes mamma måste ta initiativet.

 

[Luff]

Jag har hållit mig lite utanför det där, och bara pratat med min bror som säger att vi självklart ger henne en tredjedel om pappa dör, och pappa som säger att det inte räcker med att han säger att han är pappa. Ingen av oss har tänkt vidare på hur det skulle gå till om någon av oss barn dör först. Fast det har blivit lite mer aktuellt sedan jag funderat på att köpa in mig på pappas lägenhet för att han ska få loss pengar att leva för. Alternativet är att han säljer hela lägenheten och det blir dåligt på så många sätt (bor nästan gratis nu och varken han eller jag vill att han ska flytta). Men om jag äger en del av lägenheten så försvinner ju den delen från arvet, och då blir det genast viktigare att ha ordning på det ekonomiska. Särskilt när det gäller den som inte ärver automatiskt.

Bäst är väl att ta upp det med syster nästa gång vi träffas. Pappa är ingen vidare bra pappa till henne (känner sig inte känslomässigt engagerad på samma sätt som i mig och min bror) så det är lite känsligt. Men jag tycker ju att hon ska få det hon har rätt till, det finns ingen annan pappa att ärva från för henne.

Han kan ju enkelt skriva ett testamente där det står att hon ska ha lika mycket som sina syskon. Där finns ju inget hinder att ge arv till en icke formellt erkänd avkomma. Det gör ju även att det blir enkelt om ni barn går bort före er pappa. Då får era barn er del.

 

[Acto]

Jag har hållit mig lite utanför det där, och bara pratat med min bror som säger att vi självklart ger henne en tredjedel om pappa dör, och pappa som säger att det inte räcker med att han säger att han är pappa. Ingen av oss har tänkt vidare på hur det skulle gå till om någon av oss barn dör först. Fast det har blivit lite mer aktuellt sedan jag funderat på att köpa in mig på pappas lägenhet för att han ska få loss pengar att leva för. Alternativet är att han säljer hela lägenheten och det blir dåligt på så många sätt (bor nästan gratis nu och varken han eller jag vill att han ska flytta). Men om jag äger en del av lägenheten så försvinner ju den delen från arvet, och då blir det genast viktigare att ha ordning på det ekonomiska. Särskilt när det gäller den som inte ärver automatiskt.

Bäst är väl att ta upp det med syster nästa gång vi träffas. Pappa är ingen vidare bra pappa till henne (känner sig inte känslomässigt engagerad på samma sätt som i mig och min bror) så det är lite känsligt. Men jag tycker ju att hon ska få det hon har rätt till, det finns ingen annan pappa att ärva från för henne.

En sidokommentar, om du köper in dig i din pappas lägenhet till dagens marknadsvärde, säg att du köper 50% och då betalar 50% av marknadsvärdet, så försvinner inget arv. Att din pappa sen möjligen använder upp de pengar han får av dig ändrar inte på det. Så, så länge du betalar marknadsvärdet för den del du köper så försvinner inget arv.

Alternativt om din pappa behöver få loss pengar är väl ett hypotekslån men om du har möjlighet att köpa in dig till marknadsvärde så är kanske det det enklaste sättet.

 

[Rita]

Mycket killgissnr här. Läs @Görel .även i andra trådar. Påläst och nyanserat