Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

[danilo]

Jag rider en häst som har haft tidigare problem i livet (fysiska och antagligen psykiska) och som har haft väldigt svårt att rida ut ensam utan andra hästar. Nu går det ändå, även om det ibland uppstår situationer där man börjar tänka till.

Ofta får han då för sig att han ser något (eller så ser han något läskigt!), stannar upp direkt, vägrar gå framåt och kanske börjar backa eller vända om. Jag trycker då på ordentligt, är bestämd i rösten och eventuellt använder spö. Och det här är det enda sättet jag vet att få honom framåt, men det känns hemskt att varje uteritt vara beredd på att tvinga honom framåt på ett så ovänligt sätt. Jag vill ju vara den som han litar på, inte är rädd för. Dock är det här sättet det som ägaren och andra duktiga hästmänniskor rekommenderar...

Jag har bara ridit honom sen i januari och det har nog gått väldigt bra med tanke på hans tidigare erfarenheter och vad för läskiga saker som jag har utsatt honom för, men jag behöver fortfarande få hans förtroende på ryggen. Han ser som sagt saker, vill inte gå genom vatten, skulle aldrig gå förbi något för läskigt (t.ex. lastbil) utan att jag hoppar av.

Och här kommer vi alltså till kärnan av min egentliga fråga! Hästen har alltså hemskt stor tillit till mig och andra människor på marken. Han går visserligen inte genom vad som helst, men bra mycket mer än vad han skulle göra med någon på ryggen. Hur ska jag få honom att lita till mig på ryggen?

Kommentarer om hemska spöägare ber jag om att slippa, även om ni gärna får resonera kring det. Som sagt så skäms jag för det själv, men vet inget annat sätt...

 

[buschiq]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

Eftersom du säger att det fungerar bra från marken kanske det vore en idé att varva med att gå långa promenader samma rundor som du brukar rida. ( Vilket du kanske redan gör ?) Ju mer tid ni tillbringar tillsammans desto större förtroende för dig kommer han att få och det tror jag gagnar dig även ridmässigt.

Börja med snälla promenader och öka svårighetsgraden vartefter. Kanske en kompis kan hjälpa till att prassla i busken du går förbi eller hoppa fram lite oväntat någonstans. Först i liten skala förstås.

Sen tror jag att tilliten till dig som ryttare kommer med tiden, bara du klarar att vara den trygga ledaren din häst behöver.

 

[jads]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

Min första häst var precis sån, som du beskriver. Till en början reste han gärna oxå. Jag kunde få kliva av och gå långa sträckor. För oss tog det väl ett halvår ungefär innan jag började märka lite resultat. Efter två år gick det oftast bra. Skvättig kunde han vara, men så fort jag kände att han tvekade på nåt, så drev jag på och la till ett spö. Har aldrig använt det för annat än att bara lägga försiktigt mot hans rumpa. Jag fick helt enkelt bara nöta...

Jag har skaffat en 5-åring nu, som oxå har samma beteende, men han är dessutom väldigt "ljudkänslig". Honom har jag börjat rida med öronproppar. Dock har jag inget spö, men jag tror att man bara helt enkelt inte får ge sig. Om du själv är övertygad om att ni ska komma förbi det läskiga utan att du hoppar av, så går det säkert bra, men låt det ta sin tid. Stressa aldrig.

Vad gäller vatten så brukar jag försöka vara lite förstående. Tycker det är lite mer befogat att de är rädd att gå i vatten, speciellt när man inte riktigt ser botten.

Lycka till!

 

[danilo]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

Åh vad skönt det är att få höra andra som varit med om samma sak .

Vad det gäller vatten så är jag också väldigt förstående och brukar inte forcera något. Men ibland befinner man sig där man helt enkelt måste gå genom en 1 m bred och lång vattenpöl, eller större (t.ex. i skogen i april). Då tänker jag absolut inte vända för att han inte vill gå i vatten, vilket slutar med några väldigt snabba och riskfyllda galoppsprång framåt marsch. Då berömmer jag honom för att han vågade, men det är samtidigt farligt med alla träd.

 

[malinsky]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

Är där nu.. han litar till fullo på mig från backen, men på ryggen.

Det har hänt lite saker som gjort mig lite osäker (= inte bra) och min medryttare som inte har en historia av händelser med min häst är mkt tryggare med honom, och de funkar bättre ute än jag och min häst!!

Dock går det i perioder, och det går så sakteligen framåt... det är som någon skrev, ha tååååålamod.

 

[FridaW]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

Jag rider en häst som har haft tidigare problem i livet (fysiska och antagligen psykiska) och som har haft väldigt svårt att rida ut ensam utan andra hästar. Nu går det ändå, även om det ibland uppstår situationer där man börjar tänka till.

Ofta får han då för sig att han ser något (eller så ser han något läskigt!), stannar upp direkt, vägrar gå framåt och kanske börjar backa eller vända om. Jag trycker då på ordentligt, är bestämd i rösten och eventuellt använder spö. Och det här är det enda sättet jag vet att få honom framåt, men det känns hemskt att varje uteritt vara beredd på att tvinga honom framåt på ett så ovänligt sätt. Jag vill ju vara den som han litar på, inte är rädd för. Dock är det här sättet det som ägaren och andra duktiga hästmänniskor rekommenderar...

Jag har bara ridit honom sen i januari och det har nog gått väldigt bra med tanke på hans tidigare erfarenheter och vad för läskiga saker som jag har utsatt honom för, men jag behöver fortfarande få hans förtroende på ryggen. Han ser som sagt saker, vill inte gå genom vatten, skulle aldrig gå förbi något för läskigt (t.ex. lastbil) utan att jag hoppar av.

Och här kommer vi alltså till kärnan av min egentliga fråga! Hästen har alltså hemskt stor tillit till mig och andra människor på marken. Han går visserligen inte genom vad som helst, men bra mycket mer än vad han skulle göra med någon på ryggen. Hur ska jag få honom att lita till mig på ryggen?

Kommentarer om hemska spöägare ber jag om att slippa, även om ni gärna får resonera kring det. Som sagt så skäms jag för det själv, men vet inget annat sätt...

Min häst är det ungefär likadant med, men det gäller bara när hon ska gå i vatten. Vi bor nära stranden så vi rider i havet ganska mycket, hon vill helst inte gå ut i havet utan att jag går före *blött och kallt* men jag kan få henne att gå i. Det läskigaste är den blöta sanden, så där brukar jag leda ut henne och då protesterar hon inte alls

 

[Gwaeron]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

Min gamla medryttarhäst var sån där också. Fast i hans fall handlade det inte så mkt om att vara rädd utan snarare att försöka ta kontrollen. Vatten däremot var han genuint rädd för. Så lagom kul när jag är ensam och kommer till en meterbred pöl som täcker hela grindhålet. Efter ett par minuters lirkande fick jag vackert sitta av och plumsa genom till andra sidan och då följde han så snällt efter

 

[buschiq]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

Men om du, som du skriver i din andra tråd, får ta över hästen kommer du undan den delen där ägaren föredrar använda spö, men du hellre är utan... Då kan du ju träna uteritter på ditt eget vis, med samma tillvägagångssätt varje gång, och då har du ju desto större möjlighet att få ett bra resultat! Hoppas det löser sig!

 

[danilo]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

ja absolut, och det är ju vad som vore så spännande också, att liksom pröva sina "egna" metoder. uh, jag kan verkligen inte sova, det snurrar bara i huvudet.

 

[Heulwen]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

Om du har någon paddock eller liknande inhägnat område så kan du träna honom att gå över tex pressenningar, mellan tunnor osv när du sitter på.
Först kan du leda honom över och låta honom bekanta sig med det men sedan går du över till att göra de läskiga sakerna när du sitter ovanpå.
Kanske kan det göra att han får större förtroende för dig även när du sitter på?

 

[rocki]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

Ofta får han då för sig att han ser något (eller så ser han något läskigt!), stannar upp direkt, vägrar gå framåt och kanske börjar backa eller vända om. Jag trycker då på ordentligt, är bestämd i rösten och eventuellt använder spö.

Om vi säger så här, om du nu skulle vara/ bli rädd för något... kanske bli så rädd, att du vänder dig om och springer, skulle du då tycka det var rätt om någon kom och slog dig då?

Tänk efter.....vad skulle du göra istället?

http://www.zenta.se:1080/default.asp?sida=nyhet&id=68

 

[rocki]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

En mkt bra sida....

http://hem.passagen.se/maltesmatte/artiklar/leda.htm

Respekt och förtroende,gör det med kommunikation, inte med kontroll.

 

[malinsky]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

tillägg: när min häst tycker att jag är en dålig ledare från ryggen och bestämmer sig för att ta det säkra före det osäkra och gå hem igen, så fungerar sporrarna utmärkt.

Han tar aldrig skänkeln när han är i "det tillståndet" utan slänger sig i stället emot (oftast) höger skänkel, och knackar jag till för att få tillbaka honom så flyger han i luften och kickar emot.

Har jag dock sporrar och håller den emot i de lägen då han slänger sig åt sidan så "tar" han den och slutar ifrågasätta och ta över, så är vi på banan igen och han går framåt (medans matte smackar och ivrigt hejjar på honom framåt, för att hjälpa till med tänket FRAMÅT)

Läskigt när han bara backar och till slut slänger sig runt oavsett vad han hamnar i/på och då känns 170 cm hästen ganska stor.

Det är inte heller så otäcktatt han gör det, det är mer var vi är, när detta händer..

 

[danilo]

Sv: Om förtroende i sadeln och bakåtvändande hästar

Nej, och jag håller med. Men problemet är att jag inte har någon annan lösning! Det här är så han har blivit riden de senaste åren, och han verkar inte ta skada och börjar också bli modigare. Det är alltså lätt att fortsätta på en redan upptrampad stig...

Men som sagt, jag håller med, det måste finnas något annat sätt. Jag har läst om andra här som har haft liknande problem och satt som regel att "om hästen backar, då backar vi jäklarns så länge som jag som ryttare vill", och att det har fungerat bra. Men det är ju inte heller ett sätt att hjälpa hästen med rädslan.

Men framför allt så är det värt att fråga sig vad rädsla är. Ibland blir han så uppenbart rädd för saker, och NATURLIGTVIS använder jag aldrig spö på honom då. Men nu händer det så ofta att han bara stannar upp och börjar backa för att han är lite allmänt stressad och en otrolig bakåttänkare.

Min önskan var att jag kunde rida honom så bra att han kunde hålla fokus på det hela tiden. Att hela tiden rida honom tror jag skulle göra att han fokuserade mer på det i stället för spöken i buskarna. Problemet där är då bara att jag inte tycker om att hela tiden fippla med honom, min tanke är att han borde kunna gå lugnt och sansat ändå.