OCD i bogleden och operations funderingar.

[pernilla_s]

Min 9 månaders blandras har nu blivit diagnosticerad med OCD i bogleden. Så nu ska jag bestämma om det ska bli operation eller eventuell avlivning. Och jag Min 9 månaders blandras har nu blivit diagnosticerad med OCD i bogleden. Så nu ska jag bestämma om det ska bli operation eller eventuell avlivning. Och jag äär kluven. Veterinären trodde det var mer än 50 procent chans att Nemo skulle bli så bra att han klarar lydnadsträning och normala promenader.

Jag har en aktiv bc-korsning, jag vet inte det är tillräckligt. Han har massa spring i benen och var tänkt till lydnad och agility och spårträning. Det förstnämnda kan fungera kanske efter operation. Leden kommer alltid vara skadad dock.

Lång reabilitering med vild och busig lillskit som ska hållas stilla vilket är mkt viktigt för om prognosen ska se bra ut. En månad i bara koppelpromenader och troligt koppel inne för att hålla honom lugn.

Tankar och funderingar, jag behöver råd och bollning.

 

[isafore]

Jag skulle ge det ett försök. Vad jag vet ska OCD i just bogleden ha bra prognoser vid operation. Beror väl lite på storleken på hunden också.

 

[Milosari]

Jag skulle också ge det en chans. Klarar den lydnad så klarar den spår också, och då borde den kunna leva ett bra liv även om den inte kan köra agility eller andra extremsporter.

 

[Christensen1]

Jag opererade min Vargo (malle) för OCD i bogen när han var valp. Han hade mycket och var vilande i 6 månader. Avlivades för ryggproblem som 9-åring och då var bogen röntgad och såg ok ut. Han markerade ibland fram men det visade sig vara en skada i handleden som spökade.
Vargo tränade sök och tävlades i spår. Han var en oerhört aktiv hund och dessutom tyngre än din gissar jag.
Jag hade definitivt opererat.

 

[squarepants]

Jag hade opererat utan tvekan.

Hunden är ung och har alla chanser att anpassa sig till sitt nya liv, och alla chanser att läka så bra som bara möjligt.

Dom hundar jag känner har alla klarat rehab och kunnat leva ett normalt hundliv utan större begränsningar. Det har varit jaktlabbe, border collie, cocker spaniel och en rad tyngre raser som Berner sennen, Leonberger och en chowchow.

 

[Snurrfian]

Vi opererade våran vid 6 mån för samma sak, han är idag 5 år och har än så länge hållit för jakt i rätt tuff terräng hela jaktsäsongerna. Med honom oroar jag mig mer för alla andra fel han har än bogen. Däremot var rehabtiden väldigt tuff med honom och jag stod tidvis och grät av frustration när han vägrade att gå lugnt utan bara studsa upp och ner bredvid mig.
Så operera säger även jag, men var beredd på en jobbig rehabtid, för oss vände det när han fick börja träna på treadmill i vatten och kunde göra av med lite energi!

 

[Snurrfian]

Om han har någon bur vana så be att få intyg av veterinären att han får vara i bur i hemmet. Det var ett av få ställen där våran kopplade av ordentligt, sen fick han hänga med mycket i bilen, han låg still men kunde ändå titta på saker.

 

[pernilla_s]

Mitt största problem i det hela är min magkänsla den säger att rehabiliteringen kommer vara fruktansvärd för buskillen och om han inte blir bra så har jag utsatt honom för den. Han är redan nu väldigt sur och låg och det har inte ens gått en vecka.

Hur blir jag av med denna känslan och vågar satsa? Jag velar fram och tillbaka. Jag älskar ju fjanten, men sista gången jag köper en blandras. Försäkringen täcker iaf så det är ju bra.

Han är stel i haslederna också vilket gör att jag funderar på om det kan vara på g med problem där med. Röntgen visade inget där, men veterinären var den som kände det.

 

[Monstermom]

Hur blir jag av med denna känslan och vågar satsa?

Se det som träning? Vääääääldigt fokuserad lugn- och koncentrationsträning. Världens chans, ju!

(Edit: jag håller med de andra som skrivit, jag hade provat att operera. )

 

[Migo]

Min 9 månaders blandras har nu blivit diagnosticerad med OCD i bogleden. Så nu ska jag bestämma om det ska bli operation eller eventuell avlivning. Och jag Min 9 månaders blandras har nu blivit diagnosticerad med OCD i bogleden. Så nu ska jag bestämma om det ska bli operation eller eventuell avlivning. Och jag äär kluven. Veterinären trodde det var mer än 50 procent chans att Nemo skulle bli så bra att han klarar lydnadsträning och normala promenader.

Jag har en aktiv bc-korsning, jag vet inte det är tillräckligt. Han har massa spring i benen och var tänkt till lydnad och agility och spårträning. Det förstnämnda kan fungera kanske efter operation. Leden kommer alltid vara skadad dock.

Lång reabilitering med vild och busig lillskit som ska hållas stilla vilket är mkt viktigt för om prognosen ska se bra ut. En månad i bara koppelpromenader och troligt koppel inne för att hålla honom lugn.

Tankar och funderingar, jag behöver råd och bollning.

Det är oerhört god prognos på OCD i just bogleden. Jag vet flera hundar som opererats vid ung ålder och jobbar aktivt hela livet, utan problem. Sen beror det ju så klart på hur allvarligt det är...

 

[dpmatte]

Mycket stillsam huvudträning kan ni hålla på med under konvalescensen. T ex skall, nostarget och räkna fingrar. Och som någon annan sa försök få intyg så han får vara i bur, lättare att slappna av där än när man har möjlighet att kuta runt.

 

[linnsan]

Vet inget om prognosen så det överlåter jag åt andra
Men som stillsam träning kanske nosework/specialsök hade varit något? Går ju egentligen att utveckla hur mycket som helst Jobbigt och stillsamt!

 

[Milosari]

Mitt största problem i det hela är min magkänsla den säger att rehabiliteringen kommer vara fruktansvärd för buskillen och om han inte blir bra så har jag utsatt honom för den. Han är redan nu väldigt sur och låg och det har inte ens gått en vecka.

Hur blir jag av med denna känslan och vågar satsa? Jag velar fram och tillbaka. Jag älskar ju fjanten, men sista gången jag köper en blandras. Försäkringen täcker iaf så det är ju bra.

Han är stel i haslederna också vilket gör att jag funderar på om det kan vara på g med problem där med. Röntgen visade inget där, men veterinären var den som kände det.

Jag ska åka och hämta min superaktiva hund på djursjukhuset idag, han har opererats för avslitet korsband och kommer alltså behöva vara HELT stilla i typ en månad. Återställd kommer han vara om 6 månader eller så. Om allt går som det ska… Så vi kan få gråa hår tillsammans.

Min hund har varit skadad av och till under ett år och har fått gå och vila mycket i perioder redan. Det som hjälper är att han inte ser när jag åker och tränar med den andra hunden (han blir helt deprimerad och stänger av om man sätter på sig träningskläder och sedan lämnar honom), att vi kelar väldigt mycket och att han får "vara med" mycket. Han slet av korsbandet för 2 veckor sedan ungefär, och bara promenerat 5 min åt gången sedan dess. Men vi har promenerat några minuter bort till en park som ligger nära och suttit på en bänk och tittat på folk och hundar, det blir i alla fall mer stimulans för hjärnan än att bara sitta inne och glo. Att träna något, även enklare trick, vågar jag mig inte på för min hund gasar på som bara den. Även om han är stilla under själva momentet så ballar han ur lite efter att han mottagit sin belöning (saknar mellanläget "lagom glad"). Men så fort han kan röra sig lite mer är planen att vi ska spåra lite asfaltspår med mycket näring i så tempot blir supersakta.

Men ja ska du operera så gör det asap. Det går nog inte att sitta ute på en filt och mysa så många veckor till, nu är det ändå mitten på augusti...

 

[pernilla_s]

Jag gjorde tvärtemot vad alla tycke. Jag beställde tid till operation men magkänslan sa emot så jag avbokade den. Han har kraftiga förändringar och jag tror rehabiliteringen hade varit knäckande för honom. Han ska avlivas imorgon, känns hemst. Men jag tror att det är det bästa. Idag åkte han och jag och köpte hamburgare sen tog vi ett kvällsdopp och åt hamburgare. Några bra dagar nu med smärtstillande och mys och lycklig hund.

 

[squarepants]

Jag gjorde tvärtemot vad alla tycke. Jag beställde tid till operation men magkänslan sa emot så jag avbokade den. Han har kraftiga förändringar och jag tror rehabiliteringen hade varit knäckande för honom. Han ska avlivas imorgon, känns hemst. Men jag tror att det är det bästa. Idag åkte han och jag och köpte hamburgare sen tog vi ett kvällsdopp och åt hamburgare. Några bra dagar nu med smärtstillande och mys och lycklig hund.

Det är lätt för oss att sitta och tycka om vad vi själva hade gjort.
Du känner din hund bäst! Och trots att det givetvis är oerhört sorgligt att förlora en kär vän så kan du vara säker på att ditt beslut inte bidrar till något som helst lidande för din vän.

Hoppas att era sista dagar blir ett kärt minne! Skickar ett gäng tröstkramar.